Oj oj alla dessa val! Alla dessa scener! Den den här torsdagen har du/ni väldigt mycket att välja på i stan:
Smal, liten och bedårade vacker elektronisk musik med Bobby Baby på Café Stanna.
Ett av 2006 års bästa band Bonnie & Clyde på Svanen (Jazzhuset). Innan hösten är här lär B&C varit överallt och på allas läppar.
Ida Olsson får mig glad. Hon spelar på Pustervik denna torsdag. Med sig har hon Mirva som passar på att släppa en miljövänlig skiva.
Sen kan man kolla en grymt svängiga jätteorkestern Pickadoll på Sticky.
Det får räcka så. Där har du något att välja bland. Lördag blir inte lättare...eller söndagen...
Tillsist: Moa har släppt nya låtar! Lyssna på IAMMOA och tappa hakan av välbehag. Frankrike 2007 ligger i Malmö! Nu ställer alla sig frågan: Vem bokar Moa till Göteborg först? Kom igen nu!
Tillsist2: Den som gissar rätt var bilden överst är tagen är inte dålig!
Det är ändå så att Universal Poplab är, om inte Sveriges, så Göteborgs ödmjukaste band. Christer tackar flera gånger för att vi kommit till Pustervik den här kvällen. (fast han räknat ut att det här var den fattigaste dagen på hela året) Paul ser snäll ut när han presenteras och får galet mycket applåder, och efteråt kommer Hans fram och frågar om jag VERKLIGEN tyckte de var bra. Jag svarade att det gjorde jag. För den här kvällen var synthpopen verkligen på topp!
Om man skall ha till en bra konsert så får man som publik bjuda till lite, faktiskt inte låta bandet dra hela lasset. På nyrenoverade Pustervik igår bjussade en hel hög verkligen till och skapade den där härliga svettiga partystämningen som man kan uppleva när man dansar själv till Poplabbet i hemmets vrå. Det var riktigt skönt att vara där, förra gången på Storan var det tyvärr lite för lite folk och för stor scen. Nu var det närvaro och Hans, Christer och Paul håller sig så där skönt på samma nivå som alla oss andra. Det är familjärt och hemtrevligt utan att tappa fokus och bli internt.
Numera har UP två skivor att ta låtar från, det blir väldigt tydligt hur olika de skivorna är. Den första står för kalaset och den andra för allvaret. Men aldrig blir det tråkigt! Det är sing-a-long och vissel vänligt hela tiden. Klart folk skall stagediva då! Och så det faktum att nästan alla låtar har små enkla rörelser som alla kan haka på, ibland fingrar i luften ibland luftritande. Det är väldigt charmigt! Rörelserna man själv skulle vara för feg att erkänna att man faktiskt gör där hemma framför stereon...
Bäst under kvällen är en cover. Morrissys "We hate it when our friends become successful" blir i UPs kostym ett makalöst kalas som inleds med pyroteknik: Partybomber! Det kanske inte är hundra tydligt på bilden ovan men Christer delade ut små bomber innehållande serpentiner som vi sköt av precis när låten började. Vilken början på den låten! Efter det är hela haket på fötter och försöker riva ner allt det nya! Och alla gör sitt bästa för att fylla Hellströms körande från skivan med sina egna röster. Publik och band hjälps åt! Bättre blir det liksom inte. Bästa egna låten var utan tvekan "I could say I'm sorry". Där snackar vi hård och smart text.
Om det finns något svart i det här färglada musikpartyt så skulle det vara att några av de nya låtarna inte riktigt har samma kalas känsla som de äldre. Där texten har blivit viktigare har dansen lite försvunnit. fast det är ju egentligen inte ett problem, jag orkar fan inte dansa en hel konsert och lite viktiga budskap har ju ingen dött av. Äh, nu kände jag att det var onödigt att skriva så, men ja man skall ju "balansera" och vara så otroligt "objektiv" när man skriver. Men oss emellan, du kan hoppa att läsa det här sista stycket.
Hans, Christer och Paul ni är sköna snubbar, som inte alls behöver bli förvånade längre när människor går man ur huse trots att pengarna är slut!
Tillsist:
Kvällens snackis var annars färg. Är laxrosa bra eller anus? Japp du läser rätt, en jättevägg på "nya" renoverade Pustervik är målat i just den blekta rosa/orange kullör som går under namnet laxrosa. Jag gillar det! Samtidigt som jag gillar alla de andra färgerna, det är ärtgrönt, kärleksrött och mjukgult överallt! Jag tror att det kommer bli super med några tavlor och grejjer på väggarna. Nu är det lite kalt. En annan sa som faktiskt är fint är att det inte blev överrenoverat. Pustervik skall vara ett finger i ögat på det ytliga Avenyn. Här känner man sig hemma och det är OK att sitta var man vill, och det är fritidsgård för vuxna känsla. Tack!
Att de äntligen flyttade scenen gjorde gott. Kanske stans bästa konsertlokal för medellstora gig? Och att man numera kan komma fram till baren samtidigt som det spelas på scen är ett jätteplus. Jag tror det kommer bli många besök under 2007... speciellt som man numera vågar gå på toaletten utan att riskera sitt liv.
Och som alltid när The Ark är i stan, så dyker de upp på Pustervik.
Tillsist2: Ikväll bär jag vit nylonskjorta, smal röd skinslips, myggjagare och spelar ukulele.
Mörkret är här! Navid och Povel skrämmer skiten ur mig. "Skrik om du brinner" har också en väldigt fin sampling... Dansantaste synthen på Pustervik 2.0! Alltså... NU kommer musiken komma till sin rätt, UP i ett trångt utrymme...Pjhuuhu!
Folk får göra vad de vill. Det är upp till var och en att låta hur de vill, spela hur som helst och trycka på vilka knappar de vill. Om nu alla får låta hur de vill är det också min rätt att tycka vad jag vill.
Att gå och lyssna på musik på ett galleri är ett vågspel. Man har ju ingen aning om vad man möter, det kan vara helt vanlig musik eller så kan det ju då vara lite mer "fri" musik. I lördags var det lite mer "fri" musik på Galleri 54 i Linné...
Okej, jag börjar med att att upprepa det jag skrev ovan: Folk får göra som de vill. Men det borde finnas någon gräns! På Galleri 54 uppträde bland annat ett band som kallade sig Global Warming. Eller de hade inte riktigt bestämt sig för vad de hette, GW var ett av alternativen. Jag går rakt på sak: De var kass. Rent ut sagt urdåliga. Nä, det handlar inte om att det skulle vara "konstmusik som pop-Jerry inte förstår sig på". Jag kan iallafall höra när det går i otakt, spelas fel och skakar av nervositet. Och då menar jag inte den charmiga nervositeten.
Jag fattar faktiskt inte vad det var frågan om... De lyckades till och med förstöra en Bowie låt: Space Oddity. Det kan ju vara roligt att höra olika versioner av låter men då måste man anstränga sig lite, inte bara köra lite bongotrumma och verka arty.
Men min kompis H hävdade att hela gänget bara var ironiserande över hela begreppet "spela rätt" och gjorde allt med flit. Det vill säga spelade fel med avsikt. Det skulle ju i och för sig varit en verkligt rolig sak, men jag tror inte det.
Två andra band uppträde också, först ut en tjej och en kille som körde lite improvisation med två gitarrer och hennes röst. En röst som var fantastisk! Tyvärr sabbade killen det lite genom att inte vara så bra på att improvisera...
Sista bandet, Virus, körde också improvisation. Här var det en massa ljud och loopar. Rätt underhållande och väldigt kreativt! Me like. Men tyvärr så höll första låten på i säkert en kvart... då tröttnar man vänner. Komprimera och fokusera så blir det kul. Trummisen var för övrigt helt grym. Har aldrig sett någon använda HELA trummsetet för att göra ljud.
Sammanfattningsvis var det ingen höjdar upplevelse. Att improvisera fram musik är en väldigt svår konst. Det må låta lätt och se ännu lättare ut men skall det bli bra krävs total lyhördhet med sina bandkollegor...
Men ölen efteråt på Wojarski smakade bra. Fast jag fattar fortfarande inte varför tjejernas toa är mycket finare än killarnas...
Tillsist: I fredags hade JOC-Johan med fru/flickvän/sambo en liten sammankomst. Alla skulle ha med sig tre låtar från 2006 som man tyckte var bra. Riktigt roligt! Det var längesedan jag fick höra så varierad musik! Allt från Hello Saferide via Spetsnaz till The Ambitious Orchestra (Kvällens fynd!).
Jag spelade följande:
In the Spring - Moa I hate Morrissy - Cat Burgular False start City - Ultra Sport
Alltså, det var ju skitsvårt att välja ut TRE låtar!
Galet trevlig kväll iallafall, och det där konceptet kommer jag att sno rakt av!
Tillsist2: Så här slutade nyår för en man i Stockholm. Med midsommarkrans, visselpipa och flaggan i topp!
Nu är 2007 igång! Hoppas mannen på bilden vaknat och förstått detsamma...
Hello Saferide skrev en låt om det. Dreams End skrev en låt om det. Jens Lekman tryckte tröjor med det.
2006.
Smaka på det. Tjugohundrasex. Nu är det snart över, bort, väck och kommer aldrig igen.
För min egen del var 06 året när det hände en massa roliga saker: Jag lyckades anordna en konsert. Jag fick spela skivor på en klubb. Jag fick en låt. Jag tog bilder som hamnade i ett skivomslag. Jag fick vara med i tidningen. Jag blev utskälld i tv. Jag blev citerad i GP. Jag slog sönder mitt knä. Jag fick se räkneverket på bloggen springa över 100.000 besök.
Så då var det tid att summera ihop det här året, knyta samman säcken. Efter runt 120 konserter ser det ut såhär: (typ alla länkar går till konsertrecensioner eller annat jag skrivit om bandet/artisten. Klicka gärna på alla)
Årets Band: Almedal. Ibland är det så enkelt. Du behöver bara läsa här.
Årets Klubb:Cosy den. Tack alla som fixar med den, ni är underbara och jag älskar er! Jag har skrivit in er i mitt testamente...
Årets Inredning: GS2H Silver är det nya guld.
Årets Lokal: Underjorden. Bara jag får komma tillbaka...
Årets Flyer: Vackert!
Årets Bild: Säger mer än tusen ord.
Årets Låt på väg till jobbet: Cathrine - Fibi Frap. Får mig på bra humör. Alltid!
Årets Hyllning:Almedal. Håkan borde vara stolt. Klicka här för intervju.
Årets The Knife:Zeigeist. Lite ljusare än originalet och galet roligare live.
Årets Soundcheck: I´m from Bracelona på Popadelica. Nära på en hel timme!
Årets Vattendelare: CAarmé Konserten på Emmaboda var bra! Hör ni det!
Årets Diss:Uppåt framåt. -Hej tjäna! ...jo jag har ju skrivit om er på min blogg...kan jag få en gratis öl?
Årets Samtal: Jerrys frisör: -Jaha vad skall du hitta på i helgen? Jerry: -Ja... jag tänkte gå på Morrissey. Jerrys frisör efter lång paus: -Jaha....vad ligger det?
Årets Citat: Rockfoto-Pauline (numera Fotohögskolan-Pauline) på Emmaboda:
Årets Debatt:Fildelning. Att stjäla eller icke stjäla det är frågan..
Årets Tåg: Roslagsbanan. Smalt, ljusblått och med konduktör! Like back in the days... Årets Turnébuss: Deltahead ambulansen. Så fin!
Årets resa: Hem från Emmaboda. Ni som var med vet vad jag snackar om... tack för tålamodet. Årets "Alla på samma scen":Avslutningen på Baddaren. Oh-My-Sweet-Lord!
Årets Förvirring:Magnus eller Magnus? Carl skriver det vill egentligen vill läsa.
2007 ser jag fram emot: Moa på scen i Göteborg. Nu får du ta och komma hit, din bror vet vägen!
Annika Norlin på scen, på svenska. Inga ordvitsar om att det Säkert blir bra...
They Live By Nights skiva. Vet ni att jag skrev samma sak på listan inför 2006? Nu får ni fanimej släppa den där skivan!
Popadelica del 2. Kanske bo på Sveriges konstigaste hotell igen någon?
2006 tackar jag:
Alla band och alla artister som gett mig minnen för livet! Jag glömmer er aldrig.
Alla klubbarrangörer, ni är de verkliga hjältarna! Hellre fattig och glad än rik och ledsen. Speciellt tack till Johan och Jens som lät mig spela skivor...
Alla som kom och lyssnade på Irenes spelning vid min husvagn på Emmaboda. Fantastiskt! Till och med folk från Tyskland...
Alla medlemmarna i Irene som spelade vid husvagen...
Alla som läser min blogg! Jag älskar er alla! Jag kommer fortsätta utsätta er för mina tankar.
Alla som kommit med uppmuntrande ord under året! Det värmer.
Alla taxichaufförer som inte hittar rätt så jag får se nya delar av stan...
Tillsist: Komihåg att det är dina känslor som är viktiga. Inte vad jag eller någon annan tycker. Take no heroes, only inspiration.
Tillsist2: På förekommen anledning: Alla stillbilder är tagna av mig. Du får gärna låna dem om du ber om lov först. Det tycker jag är hyggligt... Vill du ha dem i högre upplösning så posta iväg ett ebrev.
När The Though Alliance vevade runt som mest för något år sedan blev folk väldigt upprörda. Rent av svinförbannade. Efter några konserter var jag en av dem. Visst det var underhållande men lite tråkigt i längden. Ge mig nått nytt! Det roliga var hur detta lilla band kunde uppröra så många människor samtidigt som det skapade grupper av människor som skulle kunna dö för bandet. Någon skrev att TTA var det sista riktiga rockbandet, ett band som provocerade på allvar och inte bara ägnade sig åt luftslott. Om det är sant är Pistoldisco Göteborgs sista, sista rockband och jag älskar dem!
Till att börja med, ja det var jag som stod och tryckte i ett hörn på Ambassaden igår. Det handlade om att jag faktiskt bara ville se bandet, den andra musiken berör mig inte. Därmed inte sagt att det var dåligt, alla verkade ha hur kul som helst! Inget problem i det, det är bara inte min påse. Har aldrig varit och kommer aldrig bli, men som sagt jag tror de som lirade skivor var hur grymma som helst för jäklar vad det dansades! Med rätt sällskap så hade jag också dansat. Men du får det vara rätt sällskap...
Nåväl, efter typ 2 och en halv timme kom så då äntligen Pistoldisco upp på scen. Vid den punken var dansen som mest intensiv...
En sökning på nätet efter de här två männen ger inte mycket, jag hittar ett franskt garagerockband och en nerstängd Myspacesida. En liten film hittar man och så ett namn: Alexander Palmestål. Vad den andra killen heter har jag ingen aning om men han spelar synthtrummor.
Pistoldisco har lugnat ner sig, det är inte lika mycket mortorsåg länge. Den här kvällen betår mest av vassa synthcymbaler och monotona noisemattor. Ibland sjunger Alexander något. Tyvärr hör man inte vad han sjunger...eller förresten tyvärr och tyvärr, Pistoldisco är helheten av det är. Av ljud och tystnad. Det är meditation. Man försvinner för en stund.
Och det är just det publiken också gör. De blir provocerade av den här musiken, de vill ha dans och lättillgänglighet. Någon kastar en plastpåse på trummorna, någon buar och resten går helt enkelt ut och röker. Det verkar som bandet tillslut ger upp, efter tre låtar skakar de på huvudet och går. Pang bom bara. Så då är det då sant: Pistoldisco är Göteborgs sista rockgrupp, det här är punk på riktigt! Shit vad folk kan gå igång! Antingen hatar man det eller älskar man det.
Jag älskar det! Förmodligen bara för att det retar någon annan...
Tillsist: Nä, just nu är det inte mycket som händer...
