Visar inlägg med etikett Legenden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Legenden. Visa alla inlägg

Legenden är från Norrköping

1 kommentarer




Jag trivs bäst, onykter. Det är den bästa av alla tillflykter. Jag är inte någon alkoholist, men ibland är bara staden så jävla trist.

Så börjar låten Varulv med Legenden från Norrköping. Rösten spricker, samma uppgivenhet, det-enda-rätta-allt-jag-kan-göra-känsla som i Håkans "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din". Resten fortsätter med samma verklighets prosa, en tjurrusning av småstad träffar mig. Jag ser framför mig anthemkänslor, knutna nävar i luften när Legenden sätter den här låten live.

Det är smutsigt som fan. Torr betongdamms-smuts blåser rakt ut med de spikade trummorna, blodiga armbågar efter nattens språng, alla måste ha benskydd. Legenden är Mad Max i neonljus. Post-svininfluensa pop när solen gick ner. 28 dagar senare. Ensamma kvar tar de vägen via replokalen istället för att går hem, där barndomens krav och tyllgardiner väntar. De äter hellre grus än ostfralla. De är inte tuffa. De bara är.

Tillsist:

Inte missa sista Klubb King Kong på Sjöhästen på lördag!
Alltså, inte sista King Kong, bara sista på det stället.
Umiumi och Kronprinsen visar att svenska är det enda rätta!

Lyssnar på lite nya Kronprisen låtar som kom seglande. Texterna står inte långt i från Vapnets berättande med bitter eftersmak, bitterhet som något positivt. Det tillsynes vackra som är livet är ändå helt dumt i huvudet. Inbäddat fluffiga karibiska rytmer täcks av realtidspoesi.

Umiumi spelar i samma klass, det är verkligheten. Utan censur. Vackert. Vackert. Kolsvart med självförtroende.

Kommer bli en grym kväll! Kom inte om du är pryd.

Jerry Boman