Visar inlägg med etikett Klubb Cody. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Klubb Cody. Visa alla inlägg

Ni ljuger på skiva.

0 kommentarer



Till att börja med: jag kan gå till en klubb/ställe även om jag inte gillar det. Anledningen är enkel: Ett bra band skall spela.
Man kan ju inte bojkotta hak på det sättet. Skulle vara löjligt och man skalle missa en massa bra musik.
Så även om jag inte delar Klubb Codys djs musiksmak så kommer jag att komma dit igen eftersom de bokar in bra band. Enkelt.
Att de sedan "råkade" visa porrfilm på tvapparaterna i lokalen har jag däremot ingen förståelse för. Dumt! Men hade nog mer med de som äger stället än med klubben att göra...



Så var det det här med inspelat och live. Gå in på Fare you well Myspace-sida och lyssna.
Det är ju duktigt och präktigt så det förslår.
Sen kommer det till punkten när samma band står på golvet i Röda Rummet.
Sångare Sebastian spärrar upp ögonen. Tar satts... och vräker ut sig över rummet! Han rycker, sliter i varje ton. Skriker. Resten av bandet drar och sliter i mig, det är avigt ibland. Börjar tänka på tidiga spelningar med Brainpool, fast det här är mer rock än pop. Det är något i Sebastians röst tror jag.
Smocka! Jag var inte beredd. Riktigt riktigt bra!



Varför gör ni så här? Vad gjorde ni i studion?
Live är Fare you well magiska, kan inte riktigt bestämma mig men bra är det.
På "skiva" är det helt tomt. Inte något alls.
Varför lurar ni er själva?
Nästa gång: Kör på live i studion.



Band två gör ungefär samma grej, intetsägande på skiva. Lite fega.
Också då live: Ett JÄVLA sväng!
Det här är helt sant hela stans hemlighet, Backslick är helt fantastiska!
Det är England javisst, det är obvious NME-hype gitarrerna. Men här blandar man upp det med Göteborg.

Min historia med Backslick började i kön till Creppsmannen på Linnégatan. En energisk ung man kom fram med en skiva till mig och den söta.
Jag gick hem och lyssnade, blev inte helt överförtjust.
Sen hände inget. Hittade inte några spelningar med bandet. Tänkte att de lagt av.
Så såg jag att de skulle spela på Henriksberg...men det blev inställt.

Det kunde slutat där och jag hade kunnat missa ett av förvårens bästa band!

Det går inte att stå still till Backslick! Folk börjar dansa. Hade det inte varit så litet ställe skulle det kunna bli upplopp! Huliganvibbarna sitter där de skall, mer skitiga gator i städer där kolgruvan dominerar. Springer runt och slår på bilar, kastar soptunnor.
Fest i kvarteret med öl i konservburkar. Tegelväggarna returnerar ljudet av frihet. Att bryta sig loss från arbetet och ge sig hän med polarna.

Man känner sig snygg när man lyssnar på Backslick, man är lite coolare än innan.
Typ odödlig.
Det är den bästa av känslor.

Så, bästa arrangörer av Klubb Cody, jag kommer komma tillbaka. Även om jag inte gillar musiken ni spelar. Men jag gillar er för ni bokar in tokbra band! Tack!

Tillsist:
I dag SAMA. Det kommer bli en supersnygg sminkning på popkillen! Bildbevis kommer förmodligen här...

Imorgon spelar jag skivor på Join Our Club. Jag väljer låtar i detta nu... Någon som har några önskemål?

Jerry Boman

Klassens svarta clown.

3 kommentarer



Om ett band blir snördominerade i en genre kan man lätt få för sig att alla inom samma genre låter likadant. Att det där stora bandet får monopol på smak. Alla andra försöker härma utan att det märks. Ofta blir det platt fall ändå och det stora bandet blir ännu större.
Tur då att någon går sin egen väg och försöker skapa nytt.

Det börjar helt magiskt charmigt med att Tim och Gustav ställer fram sin dricka bredvid syntharna och går i väg...direkt in på Kellystoa utan att passera gå. Kanske var det bara ett utslag av nervositet men jag började fnissa. Jäkligt skönt att se att folk faktiskt kan vara lite nervösa nuförtiden, även om de skall vara roliga spexiga.

Hej Anita! spelar alltså i klassen kulsynth och är hela skolans charmputte. Ni kan ju tänka er vem som är störst i den klassen, det börjar på S och slutar på MK.
Hur kommer det då sig att det här inte låter precis som alla andra band i genren läs 047?

Till att börja med verkar Tim och Gustav ha en större musikalisk talang. De har inte bara hittat en massa tokroliga ljudmaskier som de lirar på, de hänger hellre upp musiken på melodier. Och ljuden som de gör verkar vara genomtänkta, det låter större och...snyggare.

Och fan tro´t: Mitt i all bitpop uppstuds hittar man lite svärta. Det är inga ständigt vevande armar utan jag hör eftertanke.

Det är där det blir så mycket bättre, det finns ett djup i det här. Kanske vet snubbarna inte om det själva men sättet de framför sin musik på ger mig mer än SMK och 047. Inte för att de andra är dåliga så men Hej Anita! har mer. Något djupare mitt i tokerierna.

Tillsist1:
Appråpå förra inlägget. Det efterfrågades var det var som någon skrev hårda saker om mig. Här var det. Bläddra ner en bit.

Tillsist2:
Tordag: Klubb Cody. Jag kanske var för snabb att döma...
Fredag: SAMA. (haha de har ändå adressen sama.MU!)
Lördag: Jag lirar skivor på Join our Club. Det blir låtar att hoppa och hångla till, dock ej samtidigt...
Hela veckan: Läs min krönika i tidningen Zero...och kolla in min lista i torsdagens GP.

Jerry Boman

Riff, piss och postpop.

0 kommentarer



Jag gillar saker som är nya.
Jag gillar inte saker som är gamla.
Det är en enkel filosofi, klart värdig att sättas på enkronorna om jag vore kung. En profilbild på mig och filosofin i Helvetica 10 punkter runt mitt huvud.
Jag skulle bli en bra kung. All musik som är mossig och gubbig skulle förbjudas. Det måste finnas möjlighet till dans.
Det första jag skulle göra som nybliven kung är att stänga ner Klubb Cody. Samtidigt skulle jag ge arrangörerna ett purpurhjärta av fjärde graden för deras mod. Deras enormt stora mod.
Att starta klubb och nästan bara lira emotionella rifflåtar kräver stort jävla mod.

Senast jag var på Röda Rummet kan ha varit tre fyra år sedan. Då snurrade klubben Hot topic där ibland. Bra band och bra skivor. Störst intryck gjorde Compute, jag slirade ut på Järntoget den kvällen med ett leende från öra till öra.

Men det som gjorde mest intryck på mig var toaletterna. De var rent ut sagt för djävliga. Piss upp till knäna, nåja det var iallfall ett golv dränkt av urin att plaska runt i.
Så igår var jag lite rädd när jag var tvungen att gå...Tada! Vad får jag se på toa den här gången? Ett golv dränkt av piss upp till knäna!
Hallå! Skärpning! Det är inte värdigt ett enda popsnöre att gå in där. Fuck vad äckligt! Och då är jag ändå inte så känslig...

Flight kommer från Stockholm. Men de skulle likväl kunna komma från vilken ort som helst, vilken håla som helst som har en festival. Valfritt köping i landet Svenne med langosdränkt stadsfestival, där tidens populäraste band får uppträda på sina eriksgator genom åkerlandskapen.

På Flights stadsfestival uppträde Kent och David and The Citizens. Men båda banden äter för mycket tårta i logen varpå de tjocka rullar ut på scen och gör ett slentrian gig. Mycket svävande grädd gitarrer och känslor som bara rinner av likt smält choklad.

Nu har ju Flight ett annat problem att tampas mot, två högtalare som är totalt sönder spelade.
Det är så gubbigt och tråkigt att klaga på ljudet men igår var det rent av synd om bandet. Det förstörde så mycket, folk höll för öronen. Inte för att det var högt utan för att det lät illa.

Men nog med onda ord, sista Flightlåten ger hopp. En riktig känsla och skrik från avgrunden. Riktigt riktigt bra! Det kan omöjligt varit samma band som harvade sig igenom resten av spelningen! Plötsligt fanns glöden där! Det var åtrå och spänning! Mer av det!

Nä, jag stod faktiskt inte ut längre. De mossiga intetsägade rifffesterna fortsatte ljuda från djbåset. Någon kommer förmodligen e-posta mig och säga att Tar...Feathers gjorde fullmånen rättvisa eller nått.
Men det skiter jag i för i min värld är jag kung och då blickar jag framåt.

Ikväll: Storan och Stripmusic. Samt med all säkerhet dansvänliga låtar från djbåset.
Och de la Cour är ju alltid de la Cour.

Tillsist:
Just nu lyssnar jag sönder "En av de där dagarna" med Lola. Det bör du också göra! Jag befaller dig!

Tillsist2:
12 april stannar Göteborg. Elmo spelar på Sticky och du kommer var där!
Undertiden kan du kolla in nya videon:



Jarvis Cooker har en snygg lillebror!
12 april alltså. Göteborg blir sig aldrig likt efter det.
Hör en intervju med killen här.

Tillsist3:
The Animal Five har redan fixat ihop en cover på Säkerts "Vi kommer att dö samtidigt du och jag". Helt briljant!
Saker går fort nu förtiden. Det måste betyda att coverälskarna i afterskibanden har en halveringstid på runt 45 minuter.

Tillsist4:
Man hittar ALLT på Myspace också!

Jerry Boman