Visar inlägg med etikett Kitok. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kitok. Visa alla inlägg

LIVEVIDEO: Paradise Jokkmokk med Kitok från Obaren

0 kommentarer

Obaren är egentligen i riktigt skitställe för spelningar. Scenen svävar bland molnen och mitt framför den kan folk sitta, med ryggen mot scen, som i en trappa.
Ändå är jag där ofta. Det blir ju så när det bästa man kan se i Stockholm mitt i veckan råkar hamna just där. Skyller allt på Hansi Friberg, bokaren med stans bästa smak för allt som är nytt och stort om ett år.

Hansi är en legendar, snubben har jobbat med allt och alla som betyder något. Nu har han dessutom en bar i/under/brevid Nalen, 6071 heter den. Gå dit, alltid bra musik.

Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om. Onsdagen handlade om Kitok.

LIVEVIDEO: Nutid på Storsjöyran

0 kommentarer

Besökte Storsjöyran i helgen, för fjärde året. Som vanligt anordnade jag Indiedagis (kommer fin fina videoklipp) men det är inte det jag tänkte skriva om nu. Istället ska det handla om mod.

Vi har alla varit där, gått på en spelning där en artist ska köra ”lite nya låtar från skivan som kommer i höst”. Förväntan och spänning. Nyfikenhet och pålitlighet, vi ”vet” vad som kommer.
PANG! 

”Vafanärdethär?!”
”Såkanhenintegöra!”

Skapande handlar om framtiden, att förutspå vad en tänkt person kommer känna i framtiden. Vad du själv kommer känna i framtiden. Du skriver i nuet, du komponerar i nuet. Resultatet kommer någon få ta del av i framtiden. När du sedan spelat på detta för någon eller några, och de gillar det, blir det genast lättare. Då har framtiden avgett sin dom, det du skapade i dåtiden har fått OK från framtiden. Sen är det bara att fortsätta, plötsligt vet du vad framtiden kommer tycka och känna…

Eller så gör du precis tvärt om, skiter i vad framtiden känner, skapar för nuet, för stunden, och låter stunden vara för evigt.

Kitok gräver i Jokkmokk och hittar LA

0 kommentarer



-Du kan ju förstå hur jag fick springa på Jokkmokks gator när jag växte upp.

Orden är Magnus Ekelunds, uppväxt i orten de flesta hört talas om men få besökt, orten som är själva sinnebilden för "långt borta". Det är några år sedan nu som han berättade för mig om sin uppväxt, hur han upptäckte musiken, la snowboarden på hyllan och smetade kajal under ögat och döpte om sig till Elmo. Ekelund drömde om något större och gjorde musik som lät storstad och besjöng eskapism. Det blev spelningar och radiotid.

Det smällde till rätt rejält, Ekelund flyttade från. Flyttade till en annan verklighet, storstaden. Men det var något som skavde, Norrbotten var inte riktigt utforskat. Plötslig var inte verkligheten på hans premisser, så Elmo måste dö.