Visar inlägg med etikett Andreas Söderlund. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Andreas Söderlund. Visa alla inlägg

Indian på vift i korridoren

2 kommentarer

Bookmark and Share


Den är känd och frukad i hela landet, Stockholmskorridoren. Utrymmet mellan scen och publik som bara finns i vår stad. Ett avvaktande, en distans och huvuden som nickar. Det är aldrig fel på applåderna här i stan. Riktiga, mustiga och rejäla. Nästan så man kan tro att alla jobbar med fysiska arbeten, kraftiga underarmar piskar handkrämshänder mot varandra. Har man riktigt tur blir det en och annan busvissling. För att kompensera den där korridoren. Kommer man utifrån och ser, samt hör, det här måste det verka helt bisarrt. Här betalar folk och sen står de bara där. Tur då att det finns artister som inte låter sig nedslås. Som kör på, ger oss allt vi egentligen vill ha men är för rädda för att visa.

En kväll med familjen

2 kommentarer

Bookmark and Share

Först: Detta var inlägg 900. Herrejävlar! Snart fyller bloggen sex år och om jag inte räknar fel så snittar det på ungefär ett inlägg varannan dag... Hoppas ni är med mig i sex år till, jag tänker då fan inte ge upp! Tack för att ni läser vänner!

Normalt brukar jag inte bry mig ett skit om vad det står på sidan av en skiva eller vad det står på rad på rad fyra när man markerar en låt i Itunes och trycker kringla + I. Jag tar sällan, läs aldrig, hjälp av "label:" när jag söker efter något på Spotify. Jag bryr med helt enkelt inte om vilket skivbolag som gett ut vad, vad spelar det för roll liksom… till i torsdags. En sak är säker, hösten 2010 tillhör Razzia Records. Inte för att de är speciellt coolare än någon annan, jag kan till och med säga att det finns andra skivbolagsfolk som betydligt coolare, utan för att det på något fint vis känns som man hittat hem.

Större hatt och mindre blås

1 kommentarer

 Så fastnade man framför Myspace igen, stilla cruisandes runt i svenska städer och deras band. Som om det inte redan var fullt i skallen. Samtidigt är det fruktansvärt roligt, att det aldrig tar slut! Sen hoppade hela webbläsaren till och jag hamnade i Ukraina!
Idag blev det alltså musik från öst, väst, syd och...nä norr blev utan idag men det tar jag igen snart.
Så, här är väldens bästa band... den här veckan.



Crocodile in tights
Öst håller på att ta över allt, först tog de över schlagercirkusen och nu har de gett sig på DIY-poppen också!  Lo-fi synthpop med plastiga trummaskiner och hitte-på engelska. Ibland kakofoni av ljud och röster. Galet charmigt! Helt magiskt att de kommer från Ukraina!

Tusen nålar
Som ni alla känner till hängde Samtidigt Som upp gitarren på väggen tidigare i år och det var ju synd. Mycket tråkigt. MEN det finns mer vete på spannmålsåkern, här med en smula distad melodika. Låten Sommaren 02 är en uppgörelse med hopplösheten, om hur enkelt idioti ändå kan vara, så befriande. Annars är Mera medicin riktigt jävla bra!!

Andreas Söderlund
Han har haft sina fingrar med på de mesta ställena den senaste 10 åren, allt från egna bandet Niccokick, via Sounds like Violence till Hello Saferide. Sen har han producerat en herrans massa bra poplåtar!
Nu tar Andreas steget och börjar sjunga på svenska! Man känner till viss del igen hans stötiga röst men och de enorma gitarrmattorna, det är tjurrusningar och plockande powerwalk om vartannat. En uppretad folkhop som trollas fram och lika snabbt försvinner. Tjohooo!!!
Redan bokad till Siesta och Piteå Dansar och Ler. Helt i sin ordning.

Veckans låt:
Wayward buses - Christine plays tamourine
En enkel poplåt med en over the top-melodi! Wayward buses snuddar vid sina gudar, The Magnetic Fields, men hittar här sitt helt eget. Och va fan, sämre inspiration kan man ju ha!

Tillsist:
I helgen händer det en herrans massa! Steget, Anttila, Dance and Forget... På tal om Kristian, här är hans nya video:


Och så tar ni och kollar på den här Hästpojken bilden:



















Är det samma hatt? Blåset försvann från Göteborg men hatten blev kvar. Och svällde.

Jerry Boman