Visar inlägg med etikett SAMA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SAMA. Visa alla inlägg

Små små ord av kärlek.

4 kommentarer



Ang SAMA:
tobbe sa...
"Jerry, vad har kläderna med musiken och SAMA att göra? är inte det en blogg som en 14-åring ska skriva isf? Så jag som ser ut som en vanlig man ska inte gå på synthkonserter och klubbar då?Att du sedan bara ser en halv låt med John Foxx och önskar tramsband som Compute visar hur bra musiksmak du har."

Ang ELMO:
"Så nu har nån spritdunksupade bonnläpp hittat Broder Daniel och spelat in sin egen "broder daniel pop". Det är väll inget man skall skriva om och säga hur dåligt det är för att det är väll lite som att skriva hur dumt det är med nazism. Men just nu känns Elmo lika farligt som Kent/Hitler, att om ingen säger nånting snart så kommer elmo finnas kvar en längre tid än vad som är nödvändigt. Samt ställa till med massa tråkigheter, som den svenska kulturen just nu inte har marginaler för. Jag kom i kontakt med Elmo genom den helt vidriga bloggen "musik enligt jerry", jerry har även hypat pistol disco. Vilket gav mig många svåra mornar i fosterställning. Först trodde jag att det va nått tråkigt studentspexx, internethumor från chalmers"
Läs resten här.

Ang mig som person:
"Det här är det civiliserade samhällets fiende nummer 1. Det här är ondska i dess renaste form. "
Läs resten här.

Tillsist:
They Live By Night ska tydligen INTE spela på Pustervik den 18 maj. Missförstånd från Pusterviks sida eller liknade.

Tillsist2:
Christoffer har gjort en riktigt sann video. Kolla in här och klicka på Michel Fuentes...

Tillsist3:
Ikväll är ni goa på Stars & Bars! Och imorgon åker ni in i ett berg samt går på konstmusseum.

Jerry Boman

Svart är inte längre det nya svart.

5 kommentarer



Jag grunnar på en grej.
Har det alternativa blivit vardagsmat? Har varje kulturyttring sin tid? Kan det vara så att vi i dagens informationsflöde inte längre har något behov av "gruppen"? Att "gruppen" hela tiden, varje dag, varje timme och sekund byts mot någon ny "grupp"? Att vi helt enkelt har breddat oss i smak i och med att vi på ett enkelt sätt kan lyssna på ALLT, hela tiden?
Något är det i alla fall när SAMA nu läggs ner. Jag kommer inte sörja och förmodligen ingen annan heller.

Jag var lite besviken igår. Inte på musiken utan på människorna.
Det var ont om uppklädda människor.
Alltså, här förväntade jag mig en exposition av snygga kreationer, man har ju varit på Romo, ett nirvana av kreativitet. Men nej då, de flesta såg ut som de kommit direkt från sitt kneg. Må hända att svart dominerade lite mer. Har alla stelnat till?

Skit samma, jag ville bara få det sagt.



Första bandet jag såg var S.P.O.C.K.
Och det kan ju sägas direkt, självdistans gillar jag! Alexander Hofman pratar än om hur scenbyxorna från 90-talet är för små, än om att alla ville låta som honom i början av samma årtionde. Riktigt roligt blir det bandet kör gamla " I am an Android", och Alexander just låter som han lät då, det vill säga helt galet! Men han gör det med värme. När åren går så kanske man ser ur fånig man egentligen var, och då är det fint att bandet tar upp det själva.
Men på det stora hela var S.P.O.C.K. inget mer än en charad. Tiden har hopplöst sprungit förbi dem, om de någonsin var rätt. Det var inte bra då och är inte bra nu.

Klart bandet har nått stor status bland nördiga synthare (inte sagt att alla synthare är nördiga..) Sjunger man om Star Trek så får man hela nördsverige efter sig. Gör man sedan musik som man slipper dansa till så strömmar resten av nördarna efter. Ett framgångs recept lika enkelt som pannkakor.
Men det är inte bra, bara platt och innehållslöst. Att inte efter alla dessa år prestera bättre på scen är en gåta. Ljud och sång är som hämtade ur en postordertidning med billiga musikaliska trick.



Något jag däremot gillade var Anders Eliasson, former known as "en i Page".
Stört skön snubbe i klit som sjunger om sina svagheter och rädslor. Ja, det låter fånigt men han gör det underbart bra!
Texterna är utlämnade och öppna. Gillade mest "Tio Minus". Det är klappvänligt och befriat från gitarrer.
Anledningen till att det inte blir fånigt är att man inte på något sätt tycker synd om Anders. Man mer känner igen sig.
Att en två barns far ställer sig rakt upp och ner på en scen skulle bara det kunna bidra till idiot stämpel, men Anders har ingen image. Han vill inget mer än göra musik och berätta saker som är viktiga.
Det är då det händer stora saker.



"-Alltså jag ringde K och hörde hur hon pratade engelska, då när hon inte pratade med mig alltså. Fatta det var John Foxx hon snackade med! Hur stort är inte det!"
J är imponerad över att möjligtvis ha hört synthpionjären i telefon.
Och visst det är ju något med den där snubben, han var ju liksom med och startade hela New Wave-balunsen med Ultravox.

Men allt det där kommer på skam när han och en gubbe till ställer sig på scen. Det är ett jävla oväsen och industrisynth spektakel.
Ärligt, pallade bara lyssna på en halv låt. Han må vara Gud eller vad som helst, men just nu vet han inte vad han håller på med. Sorry.
Kom ihåg,i min bok är man aldrig bättre än sitt senaste framträdande...



Jag sa för ett tag sedan att Emmon kan vara den coolaste personen i Sverige. Cool på det där bra sättet.
Client är det coolaste bandet i världen! Bara så ni vet, Kate, Emily och Sarah är allt ni vill vara.
Att de sen gör musik som får ens värld att stanna upp gör att det blir helt underbart.
De börjar med stakatopop i "In It For The Money". En låt som har allt man vill ha, övergryma ljud och en superb, men kort, text. Mer än så behövs inte.



Just här bör vi ändå stanna upp och fundera lite. Hade det här varit lika cool om det varit killar på scen? Nä, inte en chans. Om en snubbe sjungit om att han bara vill ha pengarna och inte kärleken hade vi nog spottat på honom och slängt killen framför en speedwaymotorcykel.
Varför är det fortfarande så att vi tycker det är härligt med tjejer som tar för sig och vänder på det hela?
Enkelt: För att det behövs. Världen är fortfarande år 2007 inte jämnlik. Vi förväntar oss inte att tjejer skall ta för sig.
Jag väntar fortfarande på den dagen när inte en person kommer tycka att det här är coolt, då har vi kommit en väldigt lång bit på vägen mot jämställdhet. Att vi inte är där än är fanimej ett mysterium.

SAMA 2007 var alltså det sista. Bra den.
De säger att de ville sluta på top, sanningen är nog mer att arrangörerna inte har någon koll. Jag saknade flera artister som skulle passat perfekt.
Exempel: Compute. Thermostatic. Emmon. Peter 5jöholm.
Band och artister som skulle föryngrat och vitaliserat synthkalaset.
På köpet hade tre av fyra sett till att SAMA inte innehållit 90% band med manliga sångare...

Ja just det, det delades ju ut priser också...
Har inte den blekaste vem som vann de olika klasserna. Kanske är det bevis på hur mycket SAMA betyder numera. Eller inte betyder.

Tillsist:
Ikväll spelar jag alltså skivor på Join Our Club. Kom dit vettja och lyssna/dansa till den bästa musiken just nu! Se det som den bästa hemmafesten du kan komma på, alla är snälla och du kommer vara i universums mitt. Du också. Och du där borta.
Du kan också komma dit och skälla på mig för mina inskränkta poptankar. Eller diskutera feminism.

Tillsist2:
Läs gärna nya nummret av ZERO, jag bidrar med en krönika om "Indieavunden".

Tillsist3: Jag är omåttligt glad över att Irene ska spela i New York! Och ny platta skall det bli!

Jerry Boman

Ni ljuger på skiva.

0 kommentarer



Till att börja med: jag kan gå till en klubb/ställe även om jag inte gillar det. Anledningen är enkel: Ett bra band skall spela.
Man kan ju inte bojkotta hak på det sättet. Skulle vara löjligt och man skalle missa en massa bra musik.
Så även om jag inte delar Klubb Codys djs musiksmak så kommer jag att komma dit igen eftersom de bokar in bra band. Enkelt.
Att de sedan "råkade" visa porrfilm på tvapparaterna i lokalen har jag däremot ingen förståelse för. Dumt! Men hade nog mer med de som äger stället än med klubben att göra...



Så var det det här med inspelat och live. Gå in på Fare you well Myspace-sida och lyssna.
Det är ju duktigt och präktigt så det förslår.
Sen kommer det till punkten när samma band står på golvet i Röda Rummet.
Sångare Sebastian spärrar upp ögonen. Tar satts... och vräker ut sig över rummet! Han rycker, sliter i varje ton. Skriker. Resten av bandet drar och sliter i mig, det är avigt ibland. Börjar tänka på tidiga spelningar med Brainpool, fast det här är mer rock än pop. Det är något i Sebastians röst tror jag.
Smocka! Jag var inte beredd. Riktigt riktigt bra!



Varför gör ni så här? Vad gjorde ni i studion?
Live är Fare you well magiska, kan inte riktigt bestämma mig men bra är det.
På "skiva" är det helt tomt. Inte något alls.
Varför lurar ni er själva?
Nästa gång: Kör på live i studion.



Band två gör ungefär samma grej, intetsägande på skiva. Lite fega.
Också då live: Ett JÄVLA sväng!
Det här är helt sant hela stans hemlighet, Backslick är helt fantastiska!
Det är England javisst, det är obvious NME-hype gitarrerna. Men här blandar man upp det med Göteborg.

Min historia med Backslick började i kön till Creppsmannen på Linnégatan. En energisk ung man kom fram med en skiva till mig och den söta.
Jag gick hem och lyssnade, blev inte helt överförtjust.
Sen hände inget. Hittade inte några spelningar med bandet. Tänkte att de lagt av.
Så såg jag att de skulle spela på Henriksberg...men det blev inställt.

Det kunde slutat där och jag hade kunnat missa ett av förvårens bästa band!

Det går inte att stå still till Backslick! Folk börjar dansa. Hade det inte varit så litet ställe skulle det kunna bli upplopp! Huliganvibbarna sitter där de skall, mer skitiga gator i städer där kolgruvan dominerar. Springer runt och slår på bilar, kastar soptunnor.
Fest i kvarteret med öl i konservburkar. Tegelväggarna returnerar ljudet av frihet. Att bryta sig loss från arbetet och ge sig hän med polarna.

Man känner sig snygg när man lyssnar på Backslick, man är lite coolare än innan.
Typ odödlig.
Det är den bästa av känslor.

Så, bästa arrangörer av Klubb Cody, jag kommer komma tillbaka. Även om jag inte gillar musiken ni spelar. Men jag gillar er för ni bokar in tokbra band! Tack!

Tillsist:
I dag SAMA. Det kommer bli en supersnygg sminkning på popkillen! Bildbevis kommer förmodligen här...

Imorgon spelar jag skivor på Join Our Club. Jag väljer låtar i detta nu... Någon som har några önskemål?

Jerry Boman

Klassens svarta clown.

3 kommentarer



Om ett band blir snördominerade i en genre kan man lätt få för sig att alla inom samma genre låter likadant. Att det där stora bandet får monopol på smak. Alla andra försöker härma utan att det märks. Ofta blir det platt fall ändå och det stora bandet blir ännu större.
Tur då att någon går sin egen väg och försöker skapa nytt.

Det börjar helt magiskt charmigt med att Tim och Gustav ställer fram sin dricka bredvid syntharna och går i väg...direkt in på Kellystoa utan att passera gå. Kanske var det bara ett utslag av nervositet men jag började fnissa. Jäkligt skönt att se att folk faktiskt kan vara lite nervösa nuförtiden, även om de skall vara roliga spexiga.

Hej Anita! spelar alltså i klassen kulsynth och är hela skolans charmputte. Ni kan ju tänka er vem som är störst i den klassen, det börjar på S och slutar på MK.
Hur kommer det då sig att det här inte låter precis som alla andra band i genren läs 047?

Till att börja med verkar Tim och Gustav ha en större musikalisk talang. De har inte bara hittat en massa tokroliga ljudmaskier som de lirar på, de hänger hellre upp musiken på melodier. Och ljuden som de gör verkar vara genomtänkta, det låter större och...snyggare.

Och fan tro´t: Mitt i all bitpop uppstuds hittar man lite svärta. Det är inga ständigt vevande armar utan jag hör eftertanke.

Det är där det blir så mycket bättre, det finns ett djup i det här. Kanske vet snubbarna inte om det själva men sättet de framför sin musik på ger mig mer än SMK och 047. Inte för att de andra är dåliga så men Hej Anita! har mer. Något djupare mitt i tokerierna.

Tillsist1:
Appråpå förra inlägget. Det efterfrågades var det var som någon skrev hårda saker om mig. Här var det. Bläddra ner en bit.

Tillsist2:
Tordag: Klubb Cody. Jag kanske var för snabb att döma...
Fredag: SAMA. (haha de har ändå adressen sama.MU!)
Lördag: Jag lirar skivor på Join our Club. Det blir låtar att hoppa och hångla till, dock ej samtidigt...
Hela veckan: Läs min krönika i tidningen Zero...och kolla in min lista i torsdagens GP.

Jerry Boman