Kitok gräver i Jokkmokk och hittar LA

0 kommentarer



-Du kan ju förstå hur jag fick springa på Jokkmokks gator när jag växte upp.

Orden är Magnus Ekelunds, uppväxt i orten de flesta hört talas om men få besökt, orten som är själva sinnebilden för "långt borta". Det är några år sedan nu som han berättade för mig om sin uppväxt, hur han upptäckte musiken, la snowboarden på hyllan och smetade kajal under ögat och döpte om sig till Elmo. Ekelund drömde om något större och gjorde musik som lät storstad och besjöng eskapism. Det blev spelningar och radiotid.

Det smällde till rätt rejält, Ekelund flyttade från. Flyttade till en annan verklighet, storstaden. Men det var något som skavde, Norrbotten var inte riktigt utforskat. Plötslig var inte verkligheten på hans premisser, så Elmo måste dö. 

Det hela skedde obemärkt och odramatiskt för de flesta. Samma sak när det plötsligt kom nya låtar på svenska, om Norrbotten, om naturen och om längtan att stanna kvar. Hemma blev hemma igen, tillsammans med Stålet inleddes ett arbete med att utforska det där av norr som han tidigare förkastat. Samarbeten och ändlösa turnéer, ett publikrekord på Södra Teatern, duett med Jakob Hellman och skivpartner med Matti Alkberg. Magnus gav oss skivor och låtar som var lika viktiga för allmänbilden av Norrbotten som Latin Kings skivor var för allmänbilden av förorten. Hyllad av många, däribland Jan Gradvall. 

Men det var något som skavde. Rastlösheten. Känslan av att än en gång inte skapa sin egen verklighet, att bli en kopia, en karikatyr av sig själv. Magnus Ekelund & Stålet måste dö. 

-Några här kanske vet vem jag är, och några kanske inte gör det. Alla tänker förmodligen VAAAAA????

F12 i Stockholm. Ekelund skriker i micken. Stället är knappast känt för nyheter inom musiken, snarare ett ställe för cementerade av könsroller och mönster. 
Där framme står Kitok, Magnus nyskapade alterego. Premiären skedde som för band till Glassvegas förra året, på Berns. Döpt efter hans samiska namn, Kitok, fän en gång går Ekelund tillbaka till rötterna, till Jokkmokk, till fjälls och till midnattssolens rike. 


Den här gången uppfinner han likt ett barn sin egen verklighet, med klassik raspig lofihiphop, oldschool, flyttar han barndomsbyn via filter till LA och New York. Än en gång är det eskapism, fantastiska skildringar och ja, vi kommer inte se på norr på samma sätt igen.

Det är här jag förstår Ekelund, hur han fick springa på Jokkmokks gator. Magnus är för livlig, full av fantasi och med en enastående förmåga att göra verkligheten helt overklig. Tråden från Elmo via Stålet till Kitok kan verka full av knutar, men ju mer jag tänker på det, ju mer tydlig ter den sig. 

Allt handlar om ansvar. Du har detta liv, gör något med det. Hitta på, ljug, trolla och tricksa likt en Instagramvacker skejtdejt i midnattssolen. Det är ditt ansvar. På med ett filter och glöm inte #yolo. 

Album med Kitok kommer i höst, just nu rullar Stockholm City på radion och den här kvällen får vi höra flera prov på hur det kommande blir. Bäst är låten som också gett namn åt skivan, Paradise Jokkmokk. En mäktig känsla att stå mitt i Stockholm och hylla denna norrbottniska krok av världen, men just nu finns det inget jag älskar mer.

På fredag spelar Kitok på Storsjöyran i Östersund. Hoppas vi ses där! 

Tom Jerry Boman

VIDEO: Kärlek i källaren med Seander, Navet, Green och Henrik

0 kommentarer

Den här bloggen går snart in på sitt nionde år. Otroligt på många sätt och vis, världen, staden och musiken har förändrats under de här åren. Många har kommit, andra har gått, livet har stått still och rusat. Kvällar har passerat, människor i snabbare takt och kvar står en helt själv. Det är endast en själv som kan möta verkligheten, ingen kan göra det åt en.

Då är det skönt med gamla och nya vänner, som den här lördagen nere i en stekhet källare. Nya stället Cantina Real ligger i Hornstull, de har veganrätter på menyn (plus i kanten!) och de har en lagom stor källare, döpt till Folkparken. Artistmanagement företaget Birds Will Sing For You har pimpat hela stället med vimplar och heliumbalonger i form av hjärtan. Allt är som uppgjort för en bra kväll...

Vilket det också blir!

DEBATT: "När hörde du senast en tjej sjunga falskt på scen?"

0 kommentarer

Emmabodafestivalens stora scen - som de flesta kvinnor ser den.
Idag skriver jag en debattartikel på Nyheter24, om VARFÖR det är så ojämställt på den svenska festivalscenen.

"Kvinnor måste hela tiden förhålla sig till männen, vara lite bättre, för att få ta (nästan) lika mycket plats" 

Här hittar du artikeln. 

Tom Jerry Boman

Ett blandat videovykort från blandad Cosy Den-festival

0 kommentarer

Fina Cosy Den firade tio år (sic!) och som vanligt höll man festival ute i Gula Villan. Bra med folk, blandade akter, i år hade popklubben utökat spektrat med stand-up. Funkade hur bra som helst! Mer sånt på klubbarna! Albin Olsson och Simon Gärdenfors körde på lördagen, sittande publik och japp, det var kul. Lagom.
Gärdenfors gillar jag, hans pokerface och återhållsamma mimik står i kontrast till de flesta inom scenen. Som om han inte själv tyckte skämten/historierna var speciellt roliga. Vilket dem är!

Sen var det musik också. Efter hoppet kommer ett litet ihopklipp och en längre video.

LIVEVIDEO: Verksamhetet på Cosy Den i Hökmossen

0 kommentarer

Janinne Sandström och Måns Lundstedt (du känner igen dem från Könsförrädare) breder sin musik över oss. De är besatta. Smälter toner, ljud och melodier, du måste vara uppmärksam. 
Sverige 2014 handlar om politiken, att det är nog nu, vindarna blåser från håll vi inte vill. Härifrån kommer Verksamhetet. I maktmissbrukets Sverige reser de klarsynt fram och berättar sin version. Du måste vara uppmärksam, det är stora vidder där ute, enande tomhet men framförallt uppgivenhet inför framtiden.

En sugs in i Verksamhetet, de bearbetar huvudet. Varsamt, stilla och plötsligt blir vi ett. Institutionslyrik du känner i magen.

Livevideo efter hoppet. 

TJUVLYSSNA: Nytt med Mattias Alkberg/Södra Sverige!

0 kommentarer

För några veckor sedan släppte Mattias Alkberg/Södra Sverige omdiskuterade Nöff Nöff, en känga rakt in i den svenska politikens maktcentrum.

Nu kommer singel nummer två, Du vet väl om att jag är värdefull?. Budskapet går inte att missa, välden består av fler ställen än Stockholm. Som vanligt när det gäller Alkberg är orden råa, raka och poetiska mitt i all kaos. En 1 och 31 sekunder lång punkig motsvarighet till Kents La Belle Epoque.

Det kokar i Sverige, från Kungsholmen till Luleå. Det är nog nu, folket har tröttnat på maktelit inom tullarna, folket gör uppror och ja, det kommer visa sig i valet.
Artister från precis alla håll säger samma sak, på sitt sätt. Nog nu!

Lyssna på Du vet väl om att jag är värdefull? efter hoppet.