Visar inlägg med etikett Dapony Bros. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dapony Bros. Visa alla inlägg

Sveriges bästa liveband

0 kommentarer

-Vi går in från det hållet.
Vakten, denna kväll lite extra påpälsad, ser helt neutral ut. Inga tendenser till skoj och skämt här inte.
Jag ser mig omkring, det är tomt, ingen kö bara ett rött snöre som nerisat svänger i vinden. Vi är tidiga.
Vakt: Alltså, ni får gå bort och gå in där.
Han beter sig som en robot. Pekar bort på trottoaren, bort mot början av det röda snöret. Felet vi gör är alltså att vi går direkt fram till dörren, vi går inte in i den köfålla som ställts upp. Det känns verkligen märkligt, det finns alltså ingen kö men vi ska ändå in i en fålla.
Jag: Men, det finns ju ingen kö, och det är rätt kallt.
Försöker le, så snällt ja kan. Lägger huvudet på sne.
Vakt: Jaja, okej då. Leg på er.
Jag tar upp mitt körkort, siffrorna säger född 1974. För att komma in får man inte vara född senare än 1991.
Vakten granskar kortet noga. Jag tycker mig se att munnen rör sig. Ja, den rör sig faktiskt. Han räknar tyst för sig själv. Han räknar ut hur gammal jag är. Då måste munnen röra på sig, så tankarna är riktiga. Så slutar munnen röra på sig, ögonbrynen närmar sig varandra och pannan veckas. Han rör på munnen igen. Kanske räknar han också på fingrarna, en hand är i fickan i allafall. Tillslut verkar han dock komma fram till en slutsats, han ger tillbaka kortet med en svag grymtning.
Jag: Tack så mycket. Ha en bra kväll!
Vakt: Hypfff, grymt, grymt.


Jag står längst fram och jag är så jävla glad. Hela världen försvinner. Jag hoppar upp och ner, näven i luften och det kan hända att jag skriker. Svetten rinner och jag är så lycklig så lycklig. På scen står Dapony Bros… *nålen slits av skivan, skratch*

Du står på håll och studerar detta, funderar över min smak. Du är avvaktande. Kanske anser du dig vara en smula bättre och ha mer finkänsliga musikspröt. Du har precis taggat dig, det blev en tribal. Kollar man snabbt liknar den Gudfadern-loggan. Sårskorpan sitter kvar. Du har köpt en HTC till dig själv i julklapp, din flickvän fick ett gymkort. Du känner dig stolt och tuff, att du äger världen.

Dapony Bros är bandet som inte finns. Frågan är om de någonsin fanns, är inte bara allt på skoj? Är vi en del av ett enda stort bedrägeri? Är vi då scambaiters? Men Dapony finns verkligen, om än väldigt sällan, och sanningen är att de är Sveriges bästa live band. För i den hänsynslösheten till genretänket hittar de här underhållarna något riktigt. Lyssnar man på texterna är de inte sällan mörka, de sjungs om saknad och melankoli. Om frustration och längtan. Och så blandar de plötslig in Ice Ice Baby...

Nu spänner du musklerna, Kos -09 tishan smiter åt och du skakar på huvudet. I din ficka vibrerar telefonen och man kan svagt höra vocoderversionen av "Man ska ha husvagn, unz unz unz RMX by Pist-Kalle". Du fiskar up den ur dina rymliga fickor, trycker hört på grönknapp och svarar: "Kungen!"



Dapony är så levande som ett band kan vara, de står aldrig still. Jag menar inte bara fysiskt utan musikaliskt. Man vet egentligen aldrig vad man kommer att få. En gång splade de med en sambaorkester, en annan gång var ett påhittat eurodiskoband förband och den här gången slutar de hela konserten med "Total eclipse of your heart" som välter över i tokmäktig "O helga natt"…

Nu till det som gör den här spelningen så fantastisk, tänk på vad jag skrivit här innan. Det hela utspelar sig alltså på Sticky Fingers Top floor. Det är stor humor! För även om det är femte året som Dapony gör en juldags spelning här så blir det ett stort skämt, och de som skämtas med fattar förmodligen inte ett skit! Det kastas pärlor för svin, det sprids färgpaljetter för blinda och det är underbart att se! Förvirringen total!

Det blir en smula skoj här, för nu tar jag alltså på mig rollen som smakdomare, jag dömer på plats och ställe ut Top Floors publik som en skara Partille-lallare som köper sina kläder på Dressman. Tänk om vi bara kunde mötas. Förenas i glädje. Gå upp i stunden, klistra på våra bästa Fellowship of the Sun-leenden och bara vara! Dapony är precis det, man får bara låta sig ryckas med, det finns inte så mycket att tänka på, bara att de faktiskt är Sveriges bästa liveband. Och Sticky Fingers är jordens sämsta ställe.

- Vi går in från det hållet.

Tillsist:
Jag är som ni vet i Göteborg över nyår och festen börjar redan den 30 december, det vill säga en dag innan själva dagen med stort D. Pustervik är platsen och på scen står Bye Bye Bicycle och Portrait Painters. En hemlig artist blir det också, och den hemliga artisten är jättebra! Det kommer bli en helkväll! Inte missa!

Ledtråd: Den hemliga artisten brukar ha väst och åka spårvagn.

Tillsist2:
På tal om spårvagnar: Nu spelar Dom kallar oss mods på The Tram Sessions! Titta gärna på hela klippet och lyssna noga på kvinnan i högtalaren i slutet...
Det finns numera hela 50 klipp på Tram Sessions. Fatta, FEMTIO klipp på band/artister som åker spårvagn och spelar musik! Galet ändå! Och jag är en smula stolt.

Fick höra att något radioprogram, de kan ha varit Morgonpasset i P3, pratade om The Tram Sessions. Att vi var ett exempel på att tven och musikvideor är döda. Jag är gärna med och tar död på tven!


Jerry Boman

Babian: Det här är det enda band vi spelat i som inte innehåller några kvinnor

0 kommentarer

Jag hängde som sagt mycket i solen på Popadelica, men kollade ju såklart även in en massa band. Och snackade med en del. Här kan ni ser hur det gick till när jag kom på kollisionskurs med Babian:



Jag upprepar:
Jag kan bara säga och rekomendera att du klickar på HD symbolen eller ännu hellre dubbelklickar på filmrutan här så du kommer till min kanal på Youtube och klickar sedan där på HD. Har du en äldre dator så låt klippet ladda klart fört innan du trycker på Play.
Riktigt go bild blir det då!

Tillsist:
Dapony Bros på Kontiki ikväll kommer bli TRÅNGT!

Jerry Boman

Sömniga söndagar saknas inte.

1 kommentarer



Det brukar vara vilodagen. Uppstoppad tid flyter knappt redbart fram genom solens gång. Söndagar. Ett täcke är ens bästa vän, något att somna om till på tv. En film man redan sett. Söndagar. En tappad dag, ett fall för prövning, skall den finnas. Är den till nytta. Söndagar.

Eller.

Dapony Bros ger sig aldrig, likt en superboxare reser de sig på nio och hittar på nya saker. Utvecklar låtarna de redan har eller spelar in en ny video. Det sistnämnda hände i söndags i ett garage mitt i stan. Vi var runt 20-30 pers som skulle spela "vi har vuxit upp"-folk och en sak hade vi tydligen gemensamt. Alla vet att folk som har vuxit upp har backslick:


Jurusåatt...


Videoinspelning är kul men mycket tråkig väntan.


Regissören visar en hund hur man äter tårta på rätt sätt.


Som sagt, det handlar om att växa upp eller att inte göra det. Välj själv.

Jag hojtar till när videon är klar, och jag hoppas att de inte klipper bort mig. Så att mina förfrusna tår var värda något i alla fall...



Direkt från videoinspelingen, efter att jag kammat ur tre kilo spray ur håret, åkte vi till Svenska Grammofonstudion för P3s livesessions. Anna Järvinen blev chockad, ingen hade sagt att det skulle vara publik... Men det löste sig, vi var trots allt inte så många och det blev väldigt fin stämning inne i studion. Anna körde mycket nya låtar, och de är luftigare än de gamla. Skivan släpps i dag faktiskt och ja, den är minst lika bra som den förra. Samtidigt har den likheten att man inte riktigt fattar storheten förrän man ser det hela live. Järvinen har en makalös närvaro, går upp det allt helt.

De nya låtarna är mer pop. Men melodier, mer visslingsbara melodier. Man skulle kunna säga att det är mer grönt. Förra skivan var typ orange, gränsen till brunt. Den nya är verkligen grön, frisk och fuktig. Minimalistiskt möblerade rum i vårsol, strilande ljus genom fönstret. Bäst är "Låt det dö". Uppåt fast väldigt neråt. Smart. Stylat utan att vara uttänkt på det där jobbiga viset.



Den här lite ovanliga situationen av spelning är väldigt rolig, det är som att sitta med när bandet repar. De börjar om några gånger, de skrattar och verkar ha det skoj. Allvar och trams på samma gång. Det gör att låtarna faktiskt låter väldigt mycket bättre än på skivan. "Boulevarden" spritter, hoppar över oss, är konfetti, inte alls så jazzig som jag hört den. Som sagt, allt är mer pop just nu.

Det är en nervös spelning, allt skall ju sättas på band, och så var det ju det här med publiken. Men det går bra, väldigt bra. På slutet bjuder bandet på ett extranummer, Beatles "Ticket to Ride", i en långsam svepande version. Mycket mycket vackert. Och precis som Järvinen påpekar, man bör lyssna mer på The Carpenters version.



Ibland tror jag knappt Järvinen är medveten om att vi är där, hon är inne i musiken. Att hon då kommer fram efteråt är ännu finare, hon säger: - Jag var så nervös, men du satt där långt bak och jag såg att du log och det gjorde mig lugn. Tack för att du log".

Ja, Anna, jag log. För du är väldigt väldigt bra. Då ler jag.

Efter avslutad konsert åkte vi till Gamlestan och åt veganpizza. Så kan man också tillbringa en söndag.

Tillsist:
Ni missar väl inte allt bra som händer på The tram sessions?

Jerry Boman

Sista natten med gänget

2 kommentarer



Det börjar tidigt, en liten skara människor samlas på Storan för att ta farväl av Klubb Populär. Inget märkvärdigt, bara en klubb som skall läggas ner... Så känns det enda till Anders börjar med orden "jag skall inte hålla något tal" men ändå början har prata och orden fastnar på vägen. Han känner nog samma som vi som sitter där, plötsligt blev allt så stort. Man vet inte vad man har förrän det är borta.

Tre band på sista kvällen:



The Spiritual Negroes är två uttänkta snubbar som kallas Kiki och Jovo. För även om det är fantasifullt, lekfullt och skojigt hela tiden så känns det tillrättalagt. Likt en reklamare som spelar Guitarhero. Dansversionen. Det blir aldrig på riktigt. Det är för smart killar, för lite stolpe ut. TSN är en optimerad kod utan skavanker, ett monster helt utan liv. Eller livet finns där men det är så renderat, en 3D dröm som aldrig liknar något annat än en kopia av skoj.



De finns folk som avfärdar Peter Sjöholm. De känner inte Peter. Han är den varmaste killen jag vet. Många gör anspråk på att stå med vardagen upp till knäna, men det är precis det Peter gör. Ändå är han storslagen på scen, en bländade person. Självsäkerheten sitter mellan raderna i hans inte så sällan träffsäkra texter. Musiken är synthhaiku, bortskalat allt överföd och fokus på det enkla. Med orden berättar Peter om det lilla livet, som vi andra kan skala upp och projektera på oss själva.



Peter gör också tänkvärda covers. Alltså, hur briljant är inte "Flickvän i koma"! Den blir så att säga väldigt obehaglig i Sjöholms tappning. Kvällens roligaste och en av Peters främsta egenskaper, att plocka upp små saker från andra låtar, kom i och med textraden:

Flickor tänker på jobb och skola
Pojkar tänker på Jerry Boman

En tjusig rip från Människor utan Gränsers "Tjejer som aldrig dör", dock inte snott rakt av utan med en ännu större humoristisk tvist. Tack Peter, du gjorde min kväll! Och tack Jon-Erik för originalet!



Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett Kristian Anttila, hittade nyss en gammal cd med bilder från 2003, jag var frälst redan då. Anttilla har allt, precis allt: The looks, musiken, texterna och rörelserna. Han är precis som han sjunger, kittlande på alla jävla sätt som finns! Låtarna är överkommersiella samtidigt som Kristian förmodligen aldrig kommer bli folkkär, han är lite för kittlande för massan. Antttilauniversum är blod, sex och en massa dårar.

Den här finalkvällen slår han på stora trumman, på scen står alla artister som varit med på senaste skivan: Vi hittar bland annat Martin Modin som vi känner igen från Detektivbyrån, vi ser Nils Börén från Irene, vi ser Andreas Lindh från Love Is Not My Only Crime m.m. Ett riktigt superband som får allt att bli den där underbara sista kvällen med gänget som vi alla ville att det skulle vara!

Precis när jag tror att det inte kan bli bättre kommer låten, Ingenting, Ingenting...Ingenting! Bättre slut på fina Klubb Populär kan omöjligt finnas! TACK!

Men kvällen var inte slut där, jag fick dansa till Broder Daniel också, nog så viktigt i kristider. Att taxin lurade mig på pengar gjorde inte så mycket, allt annat var så perfekt!

Så var det då över, stort tack tack tack till Mattias, Mattias och Anders för de här åren! Jag vet inte hur ni gjorde det, men ni gjorde det med kärlek till människor. Klubb Populär har varit livet själv, saker har fötts där, saker har dött, folk har bråkat, folk har blivit vänner men framför allt tror jag att Klubb Populär stod för anspråkslöshet. Varannan lördag fanns ett ställe dit man kunde gå och känna sig hemma. Tack väldigt mycket för det, ni tre glädjespridare. och TACK alla besökare som jag lärt känna!

Tillsist:
Lyssnar just nu på en fantastisk version av Hellströms "Bara dårar rusar in", den är inspelad tillsammans med Göteborgs symfonierna och är öppningsspår på en skiva som alla nyfödda i Västra Götaland ska få.
Låten är fin från början, men här sjunger Håkan så mjuk att jag kan skära med slö kniv genom orden. Ibland viskar han nästan.

Universum är ett monster
men det har sparat dig och mig
jag gör vad som helst
för att få ditt liv
att verka bättre

Ni som funderar på att skaffa barn, det kan vara värt att göra det bara för att få spela upp den där låten för den nyfödda.
Nepp, skivan går inte att få tag på om man inte har en nyfödd i famnen. Eller om man har de rätta kontakterna (som jag har längtat efter att få skriva den meningen!).

Tillsist2:
Schlatta ger ut en bildbok med över 500 konsertbilder, överskottet går till Cancerfonden.
Där har du årets julklapp! Några av bilderna var utställda på Storan i lördags och jag är imponerad. Väldigt väldigt fina bilder som spänner över en lång tid, Fredrik Svensson (som han egentligen heter) valde bland över 100.000 (sic!!!) bilder som han tagit sedan 1993. Imponerande är fan bara förnamnet! Klicka in och beställ!

Tillsist3:
25: Dapony Bros gör som traditionen bjuder, spelar på Sticky! Kommer bli ett helvetes party som vanligt!
26: Kontiki har bartömning... Ja, du kan ju tänka dig.
27: They Live By Night spelar på Svanen och jag spelar skivor på samma ställe. Det är typ 10 dj:s/klubbar som samsas/bråkar i djbåsen på Jazzhuset. En halvtimme i lilla baren och en halvtimme på Storagolvet får man, och jag lovar dig: När jag kör kommer du märka det! Några saker har du garanterat aldrig hört på Jazzhuset för. Eller på någon annan klubb heller.
Alla kommer vara där, bara så du vet!

Tillsist4:
Jag tycker ni skall lyssna på "1 just happend" med Fouls. Fick skivan tillstuken på Ritz häromkvällen... Så in i helvete svart, så Manchester och så överbra! Ge mig mer, ge mig allt nu! Död och pina har aldrig upplevts så bra från Göteborg! Klubbägare, boka NU!

Sist av allt:
God jul alla bloggläsare! Ni är alla värda en stor kram! Ni räddar mig!

Jerry Boman

Indietv!

2 kommentarer


På torsdag kommer en helt unik händelse att äga rum här på bloggen. Cirka klockan 00.15 kommer jag sända live från Jazzhuset och klubb Svanen. Skansros kommer bjuda på två låtar.
Ja, du läser rätt, det är en livesändning! Den första livesändningen någonsin från en liten popkonsert! Indietven är född! Hurra!
Så du som inte har möjlighet att vara med oss på Svanen kan alltså kolla in hur det hela går till, i direktsändning!

Sammanfattning:
Skansros live från Svanen
Ca 00.15 på Torsdag

Magiskt!

Tillsist:
På fredag går du till Pustervik, Den stora sömnen och Samtidigt Som spelar. Galet bra!
På lördag väljer du mellan Dapony Bros på Sticky eller Joel Alme i foajén på Stadsteatern.
Nu vet du.
Tillsist2:
Tack för att jag i allafall fick höra lite Glasvegas via telefon igår. Det var väldigt vackert...

Jerry Boman

Låtlista, hopp och Balkan.

2 kommentarer



Igår spelade jag skivor på Pustervik, Dapony Bros höll hov och det var väl tänkt att jag skulle värma upp. Hur det gick med det vet jag inte, roligt var det iallafall! Jag spelade bland annat detta (inte i ordning):

Once and nerver again - Panthergirls
Constant in motion - Samtidigt Som
Miriam & Johnny - Oh no Miriam
Paperplane - Vargpakten
Grand - Matt & Kim
Sculture me fade - King STR
Zoloft Blues - The Hardliners
Acording to plan - Beep Kitty
I wanna - The Bombetts
Sommer - Der tante renate
Je suis supercool - Miss Mimi & The Mysticals
Atomic beat boy - Helen Love
Comment ca va Marc Hamilton? - JohnE5
WeightlessComatose (Emmon Remix) - Love is not my only crime
Han kommer aldrig hitta hem - De överlevande
Endless summer - They live by night
Det snurrar i min skalle (dance) - Familjen
Daddys´s gone - Glasvegas
Caligula - Hästpojken
Förortsbarn - Isaac Nyberg
Hjärta Göteborg (dans version) - Kapten Hurricane
Week End - Komahtron
All that you are - Lismore
Instead - Slabb
Alice sweet Alice - 64Revolt
C´mon - Backslick
Slangbacken - Carl Carlsson
I could say i´m sorry - (Zeigeist Remix) - Universal Poplab

Det där var en del, spring ut på nätet och leta! Sno inget, köp om du gillar...

Som sagt, Dapony Bros spelade. Jag håller mig från att tycka idag. Det blir så konstigt att tycka om saker som man själv är inblandad i. (jag var ju inbjuden av dem, förmodligen för att jag 2003 gjorde en intervju med dem och sedan alltid har hållit dem närma mitt hjärta)
Men det var som vanligt en jävla stämning när jättebandet spelar. Skasvänget sitter där det ska, "alla hoppar upp och ner på scen"-svänget var bättre än någonsin. Ärligt, ut med Dapony på vägarna! Det här kommer hoppa sönder varenda scen!

Max sjunger, rappar och berättar. Golvet går nästan sönder i djbåset när "Högsbohöjd" spelas, popska på göttebåååska i "Eric Barr"... nej jag skulle ju inte tycka mer, men jag äslkar Dapony Bros! Det kan omöjligt vara så att de här gänget gjort en dålig spelning, så mycket glädje!

Sen är det väldigt roligt med N Synk-covers "Step By Step", i umpa umpa version med rörelser och allt. Stor humor!
Eller ännu mera humor: Vanilla Ice-cover "Ice Ice Baby"! Byte av sångare och ett jävla basparty! Underbart!
Se själva:




Det var ett förband denna kväll oxå:



Inte min påse, men det var ju bara "på skoj". Balkandisco och Drakulatechno. Munkar och kostymdrama på scen, blandat med blod. Låter som vilket Melodifestivalbidrag som helst från öst...



Sons of Jogoslavia (eller The Sons) ligger helt rätt i tiden. Men det är bara märkligt allihopa, för det är ju bara ploj. Men bli inte förvånade om ni kommer höra SOJ på radion, bli inte förvånade om det här kommer på skiva och bli inte förvånade om de här discogänget gör en sommarplåga. Det finns ingen rättvisa i musiken.
SOJ kan bli för balkantechnon vad Tyskarna från Lund var för synthen. En skämt som tillslut visar sig vara bättre än genrenen i övrigt...


Ses i kväll på Universal Poplab på Storan! Lilla spelningen på Bengans i torsdags bollar upp för stordåd!
Missa INTE Jesper som är förband...och missa inte de två akustiska UP låtarna som är förband till förbandet. En helkväll!

Kolla gärna in den lilla intervjun i förra inlägget.

Jerry Boman