Visar inlägg med etikett They Live By Night. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett They Live By Night. Visa alla inlägg

AVSLÖJAT: It´s a bird It´s a plane kommer släppa nytt!

0 kommentarer

Sent på fredagskvällen råkade en medarbetare på ett svenskt skivbolag ofrivilligt läcka en stor popnyhet.

It´s a bird It´s a plane har nytt material på gång!

Vad det verkar är materialet färdigt, två låttitlar går att utläsa från den läckta bilden.

Se mer efter hoppet.

Vårnytt med Local Drums och It´s a bird! It´s a plane!

0 kommentarer





















Ett av landets mest underskattade band, They live by night, ynglar av sig ännu mer.
Styrkan i TLBN, låtskrivandet, finner man nu i några av vårens mest intressanta projekt: albumdebuterande Musik enligt Jerry-favoriterna It´s a bird! It´s a plane och i box fresh synthpop med Local Drums.

Musik enligt Jerry berättar här om hur hemliga indieband, fina gästartister och rocksagorna skapat dessa band. Om hur tjat, folkparksgig och drömmen om en perfekt poplåt öppnar sinnet. Musik enligt Jerry introducerar också en ny genre: new church och avslöjar vilken låt som beskriver hela livet på blott 30 sekunder.

Välkommen till våren 2012.   

UPPDATERAT:Flykt, Kärlek och Broderskap

20 kommentarer



Stor dag idag. På många sätt.
Samtidigt Som släpper sin första skiva! Jag kan bara berätta att det är en helt fantastik skiva, den har snurrat runt i min lilla lägenhet ett tag nu, och fullkomligt tagit över. Det är den oförstörda kärleken mellan människor som är bäst. Känslan av att man litar på varandra vad fan som än händer. Fint att få ner det på skiva.
Jag tycker Frasse, Erik, erik och Göran fått med allt som de står för. De är fyra bra killar som bryr sig om, bryr sig om varandra men även alla oss andra.

Jag känner samma för Samtidigt Som nu som när jag fullkomligt smockades till golvet första gången jag så dem. Det är glädje och enkelhet, det är Swoschen i Nikeloggan på riktigt, svingen i Tigers bästa slag, texten i Obamas tal och det är framförallt näven i fucking luften! Lyssna på den bästa låten ”Erik & Francisco”… ojojoj…

6 februari är det släppkalas på Sticky. Det kommer bli ett slag! Ses längst fram!



Sak nummer två på listan denna stora dag är premiären på They Live By Nights nya video! Du hittar den här, och det är Rockfoto-Pauline som gjort den fina fina videon till ”Ctrl Alt Delete my heart”. Riktiga animeringar är det nya. Bort med 3D-renderingar! Jag gillar de visslade fåglarna bäst.
Som ni vet, förra videon vann grammis…

Tillsist:

Onsdag
Kontiki har byggt om och jag är toknyfiken på hur det ser ut! Best Wishes har fått äran att inviga. Jag går dit vid sju!

Torsdag
Tobbe och Nils fortsätter att pricka in de mest intressanta artisterna, den här kvällen får Minten besök av Tilde. Du missar inte denna kväll på Pustervik!

Fredag
SS-Frasse och Patrik H (han som typ bor på Pustervik, du vet precis vem han är) är tillbaka i full sving med Friday I´m in love på Pustervik. Den här kvällen blir det en go comeback i stan: Utah Rangers! De har rundat USA och smittat ner dem med sin stutsiga, smutsiga galenskaps pop. Alla kommer vara där, och alla kommer smittas!

Så här kan din agenda se ut några dagar framåt.

Tillsist2:
Okej, nu vet jag vilka Kavalleriet är! Jag kommer inte på några vägar avslöja det… Men ni kommer få höra mer av dem framåt, var så säkra!

UPPDATERAT
Tillsist3:
Det kom en kommentar här nedan ang Samtidigt Som. Killen har också länkat till en artikel han har skrivit på Pandamagazine…
Ja, vad skall man säga, han har nog inte fattat ett dyft. Han har uppenbarligen inte träffat Ralle, han har uppenbarligen inte varit på någon EDGE? fest med Jerka, Säffle och dom, han var inte på Svanen i mellandagarna när jag drog i väg 9st Broder Daniel låtar i rad och han såg förmodligen inte hur golvet verkligen kokade så mycket att folk slängde tröjorna i pur glädje.
Han skriver vidare att det enda som händer i Göteborg är att man lär folk att 95 var bättre än 09… Som sagt, vad är det du inte fattat?
Jag skulle vilja se lite exempel från huvudstaden om jag skall ta den där artikeln på allvar. Skejtpunken som du dribblar in har jag aldrig hört. Och du, det är faktiskt väldigt många kvinnor här. (jag kan ge honom en poäng för att han tar upp att det är mycket män hela tiden, för det är det) Men sist och inte minst, hur kommer det sig att en klubb med bara Göteborgsmusik kan funka i Stockholm men det omvända aldrig någonsin skulle funka i Göteborg?
Ja, vi gillar vårt Göteborg så in i helvete mycket att vi vill dela med oss till er i Stockholm. Varsågoda!

Jerry Boman

Vilken kväll, vilken natt och vilket djset!

2 kommentarer



Gårdagen var helt underbar! Vilken kväll! Det är ju fantastisk idé att låta flera köra dj, det blev ju inte tråkigt en sekund, alla kunde bränna på med sina bästa låtar och ja, det blev helt fantastiskt! Väldigt bra var när Klara Grape körde i Lilla rummet, när EDGE? körde i Lilla rummet, när Frasse hoppade sönder Lilla djbåset till Ça plane pour moi/Jet boy-jet girl, EDGE? i Stora rummet, Mint i stora rummet, Ramdidam i Stora rummet...Äh allt var så bra hela tiden! Perfekt med 30 min på varje!

Men bäst var ändå mitt Broder Daniel set, 30 minuter endast Broder Daniel. Golvet var helt galet! Folk stagedivade, Jon-Erik strippade och alla dansade på varandra! Tack, jag hoppas ni hade lika kul som jag!
Lika roligt var det under mitt set i lilla rummet, jag körde endast klassikmusik. Förmodligen första och sista gången ni hörde de låtarna på Jazzhuset. Totalt idiotiskt men som sagt, väldigt roligt!
Bäst var att folk kom fram och önskade Mozart och andra klassiker! Och att Sir Kevin lyckades dansa till Rigoletto! Underbart!

Här kommer låtlistan:

Johann Pachelbel - Canon in D
Johann Sebastian Bach - Jesus Bleibet Meine Freude
Wolfgang Amadeus Mozart - Die Zauberflöte
Wolfgang Amadeus Mozart - Eine Kleine Nachtmusik
Giuseppe Fortunino Francesco Verdi - Rigoletto
Georg Friederich Händel - Messiah
Antonio Lucio Vivaldi - Le Quattro Stagioni

Broder Daniel halvtimmen bestod av följande:
Whirlwind (extended remix Boman)
I'll Be Gone
Go My Own Way
Luke Skywalker
Misery And Harmony
Underground
When We Were Winning
Shoreline

Tack alla snälla människor som gillar det jag gillar!
Jag tror på förklubb med klassisk musik och champangedrinkar 2009!



Så var det äntligen dags för They Live By Night att spela på hemmaplan i nya sättningen. Och jag tror folk börjar fatta nu med tanke på responsen! Det har tagit tid, men det går inte att undgå längre, TLBN sitter på några av 2008 år bästa låtar. Videogrammisnominerade Catching Up är en klassiker redan nu, kommande singelsläppet (eller vad man kallar det i digtaltider) är en simpel låt med stora ambitioner. En smart text och visselvänligt. Rent allmänt är det låtskrivande av stor klass, verkligen. Jag vet faktiskt ingen av alla ni andra i Göteborg som gör det bättre. Snart sitter de här tre killarna, de är förstärkta live, och har gjort låten som blir en vårhit eller varför inte sommarhit? Potentialen finns! De är den perfekta hybriden mellan kommersiellt dravel och småskaligt replokalsband.



Den här kvällen var det bättre än på Debaser tidigare i år, och det är precis som det skall, stora låtar mår bättre i trånga rum. Samspelet mellan sångarna Joel och Christoffer funkar bättre än någonsin, så snyggt så snyggt.

Som vanligt är jag väl partisk när det gäller They Live Ny Night, ni får lyssna själva och rösta på Catching Up till videogrammis!



Läs mer om vad jag tycker om TLBN här.

Jerry Boman

Sista natten med gänget

2 kommentarer



Det börjar tidigt, en liten skara människor samlas på Storan för att ta farväl av Klubb Populär. Inget märkvärdigt, bara en klubb som skall läggas ner... Så känns det enda till Anders börjar med orden "jag skall inte hålla något tal" men ändå början har prata och orden fastnar på vägen. Han känner nog samma som vi som sitter där, plötsligt blev allt så stort. Man vet inte vad man har förrän det är borta.

Tre band på sista kvällen:



The Spiritual Negroes är två uttänkta snubbar som kallas Kiki och Jovo. För även om det är fantasifullt, lekfullt och skojigt hela tiden så känns det tillrättalagt. Likt en reklamare som spelar Guitarhero. Dansversionen. Det blir aldrig på riktigt. Det är för smart killar, för lite stolpe ut. TSN är en optimerad kod utan skavanker, ett monster helt utan liv. Eller livet finns där men det är så renderat, en 3D dröm som aldrig liknar något annat än en kopia av skoj.



De finns folk som avfärdar Peter Sjöholm. De känner inte Peter. Han är den varmaste killen jag vet. Många gör anspråk på att stå med vardagen upp till knäna, men det är precis det Peter gör. Ändå är han storslagen på scen, en bländade person. Självsäkerheten sitter mellan raderna i hans inte så sällan träffsäkra texter. Musiken är synthhaiku, bortskalat allt överföd och fokus på det enkla. Med orden berättar Peter om det lilla livet, som vi andra kan skala upp och projektera på oss själva.



Peter gör också tänkvärda covers. Alltså, hur briljant är inte "Flickvän i koma"! Den blir så att säga väldigt obehaglig i Sjöholms tappning. Kvällens roligaste och en av Peters främsta egenskaper, att plocka upp små saker från andra låtar, kom i och med textraden:

Flickor tänker på jobb och skola
Pojkar tänker på Jerry Boman

En tjusig rip från Människor utan Gränsers "Tjejer som aldrig dör", dock inte snott rakt av utan med en ännu större humoristisk tvist. Tack Peter, du gjorde min kväll! Och tack Jon-Erik för originalet!



Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett Kristian Anttila, hittade nyss en gammal cd med bilder från 2003, jag var frälst redan då. Anttilla har allt, precis allt: The looks, musiken, texterna och rörelserna. Han är precis som han sjunger, kittlande på alla jävla sätt som finns! Låtarna är överkommersiella samtidigt som Kristian förmodligen aldrig kommer bli folkkär, han är lite för kittlande för massan. Antttilauniversum är blod, sex och en massa dårar.

Den här finalkvällen slår han på stora trumman, på scen står alla artister som varit med på senaste skivan: Vi hittar bland annat Martin Modin som vi känner igen från Detektivbyrån, vi ser Nils Börén från Irene, vi ser Andreas Lindh från Love Is Not My Only Crime m.m. Ett riktigt superband som får allt att bli den där underbara sista kvällen med gänget som vi alla ville att det skulle vara!

Precis när jag tror att det inte kan bli bättre kommer låten, Ingenting, Ingenting...Ingenting! Bättre slut på fina Klubb Populär kan omöjligt finnas! TACK!

Men kvällen var inte slut där, jag fick dansa till Broder Daniel också, nog så viktigt i kristider. Att taxin lurade mig på pengar gjorde inte så mycket, allt annat var så perfekt!

Så var det då över, stort tack tack tack till Mattias, Mattias och Anders för de här åren! Jag vet inte hur ni gjorde det, men ni gjorde det med kärlek till människor. Klubb Populär har varit livet själv, saker har fötts där, saker har dött, folk har bråkat, folk har blivit vänner men framför allt tror jag att Klubb Populär stod för anspråkslöshet. Varannan lördag fanns ett ställe dit man kunde gå och känna sig hemma. Tack väldigt mycket för det, ni tre glädjespridare. och TACK alla besökare som jag lärt känna!

Tillsist:
Lyssnar just nu på en fantastisk version av Hellströms "Bara dårar rusar in", den är inspelad tillsammans med Göteborgs symfonierna och är öppningsspår på en skiva som alla nyfödda i Västra Götaland ska få.
Låten är fin från början, men här sjunger Håkan så mjuk att jag kan skära med slö kniv genom orden. Ibland viskar han nästan.

Universum är ett monster
men det har sparat dig och mig
jag gör vad som helst
för att få ditt liv
att verka bättre

Ni som funderar på att skaffa barn, det kan vara värt att göra det bara för att få spela upp den där låten för den nyfödda.
Nepp, skivan går inte att få tag på om man inte har en nyfödd i famnen. Eller om man har de rätta kontakterna (som jag har längtat efter att få skriva den meningen!).

Tillsist2:
Schlatta ger ut en bildbok med över 500 konsertbilder, överskottet går till Cancerfonden.
Där har du årets julklapp! Några av bilderna var utställda på Storan i lördags och jag är imponerad. Väldigt väldigt fina bilder som spänner över en lång tid, Fredrik Svensson (som han egentligen heter) valde bland över 100.000 (sic!!!) bilder som han tagit sedan 1993. Imponerande är fan bara förnamnet! Klicka in och beställ!

Tillsist3:
25: Dapony Bros gör som traditionen bjuder, spelar på Sticky! Kommer bli ett helvetes party som vanligt!
26: Kontiki har bartömning... Ja, du kan ju tänka dig.
27: They Live By Night spelar på Svanen och jag spelar skivor på samma ställe. Det är typ 10 dj:s/klubbar som samsas/bråkar i djbåsen på Jazzhuset. En halvtimme i lilla baren och en halvtimme på Storagolvet får man, och jag lovar dig: När jag kör kommer du märka det! Några saker har du garanterat aldrig hört på Jazzhuset för. Eller på någon annan klubb heller.
Alla kommer vara där, bara så du vet!

Tillsist4:
Jag tycker ni skall lyssna på "1 just happend" med Fouls. Fick skivan tillstuken på Ritz häromkvällen... Så in i helvete svart, så Manchester och så överbra! Ge mig mer, ge mig allt nu! Död och pina har aldrig upplevts så bra från Göteborg! Klubbägare, boka NU!

Sist av allt:
God jul alla bloggläsare! Ni är alla värda en stor kram! Ni räddar mig!

Jerry Boman

Stor lyrik, stor låt och stor pojk.

1 kommentarer



Bilden här ovan tycker jag är kul. Klockan är runt kvart över ett, det är lördag utanför Debaser Medis i Stockholm. Klubben Send in the clowns stänger tre. Det kostar typ 100 pix och gå in. Ändå är det världens längsta kö! Och typ helt fullt där inne.
Sån´t händer inte i Göteborg. Rätt skönt ändå.



För typ ett och ett halvt år sedan släppte They Live By Night sitt debutalbum. Mycket var väldigt bra, tex låten Factory som hamnar på topp 20 över de bästa låtarna jag hört. Ärligt, den här helt unik.
Nu släpper TLBN sin andra skiva. Fast egentligen är det precis som sångare Joel Sjöö påpekar från scen: "Nästa vecka släpper vi vårt andra debutalbum". Det ÄR ett nytt TLBN vi ser, det ÄR ett nytt TLBN vi hör. Fyra blev tre som blev sex pers på scen.

Det som såddes i Factory, finurligheten, finns kvar. Här handlar det inte om raka spåret till hitten. Ändå är det precis det som växer fram, hitts. Det är som de tre som utgör kärnan vänt på hela pannkakan, satt sig ner och tänkt "Nu gör vi låtar som ingen kan värja sig emot!". Lättare sagt än gjort. Men ärligt, det är precis det som kom ut!

Ta låten Ctrl Alt Delete my heart, en låt som förmodligen de flesta i lokalen aldrig hört förut. Ändå är responsen enorm! Jag vänder mig om och ser folk sjunga med för full hals, då tittar jag både till höger och vänster, tittar bortom bandets polare. Folk sjunger med direkt. Det är en smocka till låt! Med en finurlig text.

När jag första gången fick höra "det nya TLBN" höll jag på att ramla av stolen. Plötsligt var inte bandet ett "band", de var något större. En del var att det numera är två sångare, Christoffer Byström har hoppat över trummorna (något som jag inte kunde fatta när jag hörde det eftersom han ändå är en av Sveriges bästa trummisar med ett rätt unikt sätt att spela) för att i stället köra akustisk gitarr och sjunga. Han har en galet bara röst! När han och Joel tar i. för tar i gör de mest hela tiden, så sitter duetten som en smäck. I perfekt klang.

Ja, just det, som ni förstår elgitarrerna är utbytta mot akustiska gitarrer. Inte hela tiden men nästan. Det för tankarna till det här med låtskrivandet igen. I grund och botten handlar det om att en låt är inte bättre än var den är, även om man kan dölja en del med elgitarr. Alltså verkar TLBN signalera att nu är det låten i centrum och inte ljudet. Nu ska du inte tro att man bara kan spela mesigt med akustiska gitarrer, Christoffer och Joel vispar upp takter värdiga ett sambatåg.



Just samba är något man också kan hitta, speciellt i sista låten Catching up. Då vänder sig Christoffer om och börjar spela tummor igen, samtidigt som Mathias Söderlund (från Niccokick) fortsätter spela. Ja, du kan hajja hur mycket trumma det blir då, fyrhändigt på trumman är uppfunnet! Galet sväng!

Jag vet, det är inte hela Catching up, jag blev så ivrig över att det var bra att jag var tvungen att sluta filma för att kunna hoppa. Klubbvärdar Sandra Bergman och Erik Dellgren som ni ser en bit in i klippet får stå för känslan i lokalen...

Tilläggas bör att livefiol bör förekomma mer i popsammanhang!



Vad är Parken? Pojkromantik i den meningen att han har gubbkeps, sjunger om ett bandylag och om diverse kärlekar? Eller är det ny-ska? Kanske är det ren och skär svenskregge som INTE tar avstamp i Peps?
Parken sätter griller i huvudet. Det är bra! Det är hur som helst en väldigt fin stund han bjuder på, Pelle Lindroth. Svängigt är det, men det är också ett uppklippt sväng. Kalla det digitalt om du vill. Jag blir inte riktigt klok på det.
Det enda jag vet är att jag gillar det!



Men sen kommer klumpen i magen, det är ändå något som inte stämmer. Som gör att jag inte kan svimma precis hur som helst till Parken. Det är lite för manligt. Lite för mycket fotboll, lite för mycket öl med polarna och lite för mycket "åh det är synd om mig men jag försöker dölja det en glad låt".

Men det är nog bara jag.

13 november kan du lyssna och se med egna ögon, då kommer Parken till Svanen. Jag tror det blir grymt! Gå dit!



Ni vet vad jag tyckte om Nordpolen när han var i Göteborg häromsistens.
Jag tycker inte mindre om det nu om man säger. Pelle Hellström kommer sluta som ikon. Han vinglar, gömmer sig, svävar, haltar, hoppar och vevar runt helt omstrukturerat. Struntar i att sjunga på en massa ställen. Man kan bli sur på sånt, men jag älskar det just här. För låtarna är så bra, har sån kraft att de inte spelar någon som helst roll. Nordpolen går rakt in i mig och jag... Nä, jag vet inte varför. Hur fan förklarar man något sådant. Som att beskriva kärlek med hjälp av svartvita legobitar.



De finns de som tycker att Nordpolen är skit. Som är så förbannade, ställer sig undrade till hur det gick till när den här tjommen fick ge ut en skiva. Jag säger: Ni har inte fattat ett dyft vad det handlar om. Jag tänker inte förklara det för er heller, era poppretton. Jag hävdar att Pelles lyrik är det största sedan Berggrens "Lemon" eller "Luke Skywalker" . Ni fattade inte då och ni fattar inte nu heller.

11 december går ni till ovan nämnda Svanen och kollar på framtiden i form av Nordpolen. Punkt.

Rätt skön kväll Send in the clowns fick till där, man fick så att säga lite av varje: låtskriveri genier, klassiskt sväng och en massa känsla. Väldigt bra blandning. Tack!

Tillsist:
Hittat på Stockholmscentral.

(Klicka på bilden)

De är för roliga, de där Stockholmarna.

Tillsist2:
Lyckades tydligen ta mig från stora staden precis i rättan tid. Phu.

Tillsist3:
Är "nya" Hemliga klubben samma som Hemliga klubben under Kortedala torg?

Jerry Boman

På svenska är allt möjligt

1 kommentarer



Då och då hittar man låtar så självklara. Melodier som borde varit hittade för hundra år sedan, texter som andra borde kommit på redan under kritaperioden. Ja, ni fattar, allt bara sitter och man får en go känsla i magen.
Fantasikrigs låt ”Lovisa och David” är en sådan låt. Inte helt uppenbar, men ändå så jävlar. En briljant text, en uppgörelse mot borgliga skitnödiga människor. Ord som berättar saker vi egentligen vet men är för fega för att säga. Hur Lovisa och David är sååååå speciella, hur de skiljer sig från aaaaalla andra. Det skulle kunna handla om randompar i Majorna, med krukor på balkongen, med härliga secondhandsoffor, färgglada tapeter och med ett sunt förhållande till grannarna. De där personerna som mer än gärna hjälper till att fixa gårdsfester, som hackar bland buskarna och är så där överavslappnade.



Fantasikrig har mer än så, de har sagor på lager om världen i det lilla. Om saker som är överviktiga men ändå helt tomma. Man börjar fundera. Lägger vi ner tid på helt fel saker? Är det viktigt det som händer längre bort än hallen? Bör vi springa benen efter oss för senaste nytt från vida världen? Eller skall vi strunta i allt? Eller…

De fria tankarna ramas in av återhållsam handklappsvänlig musik. Mjukt. Här står inte spralligheten i centrum, det är småsmällare i varje låt som för den framåt. Men som vanligt är det den som skriker minst så får mest uppmärksamhet nuförtiden. Det händer här. Vi står stilla och lyssnar. Noga noga. Det känns bra, för precis som Elenette är det väldigt viktigt. Men kanske helt oviktigt. Eller viktigt. Eller…

Efter att ha hört Fantasikrig vill jag logga ur, koppla bort Internet, stänga ner tvkanaler och bara glida ut i skogen. Riktigt noga spana in en singel och sedan berätta vad den hade för sig inom ramen för novellformen. Kanske skriva ett lexikon om formen på snö. Eller…

Tillsist:
Legendarisk afton på lördag i Stockholm! They Live By Night gör sin första publika, riktiga spelning på flera år (ja, jag vet att de både spelat i Radio Sjuhärad härom veckan och har släppkalas på Spy Bar på torsdag men nu menar jag en spelning för oss vanliga dödliga. Konserter för 60+are som lyssnar på radio och konserter för creddstövlar räknas inte).
Till detta kommer då… håll i dig: Nordpolen och Parken! Ja men du ser, vilken snorbra kväll det kommer bli! Huvuden skall rulla från Stockholm till Göteborg! Jag är där! Allt sker på Debaser Medis och Send in the clowns håller i det hela och de firar två år… Alltså det är bara för mycket! Jag skall röva bort mitt medvetande!

Tillsist2:
För er som bor i Västerås: Vargpakten spelar på fredag. Tillsammans med Almedal och CK. Härligt att bo i Västerås. CK skall tydligen spela in någon video så om du skall dit se till å kamma dig.

Jerry Boman

Arbetsförmedlingen och Maja.

1 kommentarer



Här kommer ett klipp på Maja Gödicke från i fredags. Någon frågade efter det, och nu har Tuben slutat bråka med mig.
Gå gärna in på hennes Myspace, det låter annorlunda där.



Mina vänner i They Live By Night söker liveviolinist!
Känner du dig träffad, eller känner du någon som bör känna sig träffad så tycker jag att du skall glida in på bandets Myspace, läsa första inlägget där och höra av dig till bandet.
Med tanke på hur bra det går för TLBN nu, de älskas av P3, och det faktum att det nya materialet är väldigt stråkorienterat så kommer du som nappar på erbjudandet bli superstjäna över en natt.

Du kommer få hänga med tre hyggliga killar som lägger ner all sin vakna tid på musik (alltså faktiskt, på riktigt). Du kommer också glida runt med Mathias Söderlund från Niccokick och Emil Nilsson från Caesars som joinar in när det vankas spelningar.

Jag tror man kan klicka här för att komma direkt till jobbannonsen, men om inte det skulle funka så är det alltså deras Myspace som gäller.

Jerry Boman

Ode till ett band

1 kommentarer


Krutet läggs på singellåten, som skall locka in till vidare lyssning. Det vrids och vänds på alla reglage man kommer åt, allt för att krama fram den perfekta poplåten. Den odödliga klassikern. Låten som skall spelas på radio, användas i SVTs sportbevakning, låten som det stora reklambolaget köper. Låten som alla gillar, från människorna med pengar bakom dyra skivbord på Holländaregatan i Stockholm, via eliten i en liten röd stuga till alla städers popintresserade. Låten som skall föra bandet från replokalen bredvid motorvägen till scenen i parken. Låten som skall tända lamporna, öppna dörrarna, få folket på tå.

Det brukar vara en låt. Kanske två. Det är hur som helst lätt att urskilja dem, de är välproducerade och smarta. Ofta hittas en väldigt varm ljudbild, saker sticker gärna ut men inte så det stör. Om det skall störa så är det medvetet. Låten är också så pass originell att du direkt kan säga att det är just det bandet som gjort låten.

Så där brukar det se ut när ett band börjar bolla upp för ny skiva, det ramlar ut låtar på Myspace och man häpnar i första låten. Man tappar andan i låt nummer två…

Sen tar utfyllnadslåtarna vid. Alla ord är sagda, alla melodier verkar gjorda. När skivan väl kommer inser man att det bara var den där första låten som överlevde någon längre tid. Frågan är om ens den första låten var så kul när allt kom om kring och världen bytte årstid…

Här har vi då ”nya” They Live By Night. Jag skriver nya för det som nu ser är inte likt det gamla, debutskivan Art And Wealth. Då var det mer klassiskt uppbyggt, ett album som är väldigt bra, men singellåten Factory står ut likt en vimpel i styv kuling.

Fyra har blivit tre, man har bytt från en till två sångare inom bandet och ja arbetssättet verkar vara helt annorlunda. TLBN har på många sätt fötts på nytt, istället för att deppa ihop fann de kraft när den stora debutsmällen inte kom. Ut flög ett band som hittade tillbaka till det roliga med musik, att göra nytt och svetsas samman kring ett projekt som är en smula större än livet.

För det är så jag tycker det nya materialet är, en smula större än livet. I slutet av november hörde jag för första gången Endless summer, på en sliten mp3spelare. En magnifik låt, jag var tvungen att sätta mig ner. Det kändes i magen att nu var det stora saker på gång. Jag tog med mig den och spelade den ute, de som var i lokalen började vissla. Och de slutade inte vissla.

Hopp till slutet av mars, då får jag höra Meaningless Repair… och jag gillar den inte direkt. Den har något som jag har svårt att greppa. Efter tre lyssningar är jag fast. Jag var helt enkelt inte van vid att ett Göteborgs band gjorde så kompetent musik, en låt som kommer låta längre bort än Pustervik. Lika del gott pophantverk sprunget ur Brill Building, lika del musikalstorslagenhet och en smula västkust.

Emmabodafestivalen 2008. Solen har gått ner och datorns batteri blinkar rött. Men han tar ändå en chans. Trycker mellanslagsplay. Det distar, det spricker, det är något fel på utrustningen.

Genom det digitala faljerandet hör jag ett intro. The intro.

Börjar med en vissling, en nonchalant vissling likt den man gör på väg hem från efterfesten. Melodin kommer från ingenstans, när världen är på topp, när inte en jävel rår på en. När man med armarna löst svänger gatan fram, visslar. Stolt.

Sen kommer det som numera är en del av TLBNs nya verklighet, det hänsynslösa övertagandet. Intron som bär titeln ”Härskare i Heliopolis”.

Musiken som direkt fyller dig med energi. Pang på bara, ingen tid att spilla. Den raka motsatsen till evighets intron av smutsiga elektroduos. Det var just denna teknik som gjorde Factrory till en ångvält, ljudväggen. Catching Up har samma ”spaden-i-nyllet” mentalitet.

Men det finns mer. Bakom varje hörn väntar en överraskning. Catching Up är vår bergodalbana, vår slänggunga, vår vansinnesfärd på cykel ner för Masthuggsberget iförd ögonbindel. Det är vår tjurrusning i Pamplona, våra drömmar om att kunna flyga och den första solen i mars.

Satan!

Ni börjar fatta vad det handlar om nu va?

Jag lämnar er där. Gå in på They Live By Nights myspace sida och lyssna själv.

Nog fan är det mäktigt!

1 september släpps Catching Up på Razzia. Enligt uppgift via sms kommer videon innehålla "våld och varmkorv"...

Tillsist:
Jag sular förbi Guilty Pleasure på Styrbord Barbord ikväll.

Jerry Boman

En kille och tre killar.

0 kommentarer



Kusowsky direkt i Nyhetsmorgon Göteborg Väst i morgon. 09.15 i TV4. Inte missa!
Det blir en fin fin akustisk version av Johnny om allt går som det ska.

Tillsist:
Jag blir bara så så så glad när jag ser den här videon:



They Live By Night är tillbaka och det är sån glädje! Videon är fan i mig perfekt! Och vilken låt!

Tillsist2:
Kolla förra inlägget för att se vad ni skall göra under påsken, sen kan ni ju veta några saker till:

Torsdag:
Koloni på Galleri Oro. Det kommer bli ett jävla oväsen...

Söndag:
HolyLisaHoly gör det enda rätta på vilodagen: spelar på Jord.

Jerry Boman

Zlatan spelar Zlatan-style.

0 kommentarer



Många verkar leva i fantasin att det finns en gemensam genrelista för musik. Ett häfte som alla musikintresserade får hemskickad från någon myndighet.
Sida upp och sida ner står det beskrivet vad de olika musikstilarna heter och torra beskrivningar på hur man känner igen tex jazzpop eller alarmrock.

Jag kan nu avslöja att det inte finns något häfte. Vad som är vad formar du själv i ditt huvud och i ditt hjärta. Det är upp till dig vad du tycker är röksynth eller Jamaicadub. Jag tror det formas efter vilka erfarenheter man har, vilken musik man lyssnar på.
Visst, det vore ju jäkligt praktiskt om alla hade samma mall att gå efter. Men vore det inte lite tråkigare? Då skulle man ju veta precis vad som väntade på konserten och handlar inte musik om att bli överraskad ibland?

Så, till alla er som tycker att jag ibland genre bestämmer fel: Ni har rätt!

Men jag har också rätt.

Den här fredagen på Pustervik hade föregåtts av en del snurrigheter. In i det sista visste man egentligen inte vilka som skulle spela eller när de skulle spela.
Så här i efterhand kan man ju bara konstatera att det blev en väldigt lyckad kväll! Även om jag då inte gillade allt så var det en bra blandning, som drog blandat folk. Jag är övertygad om att de båda banden drog folk åt varandra, även om vissa tydligen trodde att ett av banden inte hade några fans.



Men innan det hela började var det en liten föråkare...
Och jo du tack, det var inte min påse.
Om man säger så här: Man skall inte ha snoppen i musiken. (det där snor jag helt fräckt från en mig närstånde)
Vad menas med det då?

Om man skall göra musik så kan man gärna ha stake, det får gärna vara sex och det får gärna var på gränsen.
Nu kommet bara en slirig semester charmör och ollade ner hela scenen. Jag fann ingen finéss. Ja, ja, ja man skall tänja på gränsen och utplåna den mellan musik och konst men det var ju bara tråkigt. Jag blev illamående. Förlåt.
Om vi nu skall måla in saker i fack så blir det drulrock. Det kommer bilder av nakenbad med svettiga personer som flåsar på fel sätt. Hurrrrr....

Så: Man skall inte ha snoppen i musiken.

(jag går inte in på Johans andra band men han spelar annars i Kid Comando och insomnade C.Aarmé. Så nu vet ni var ni har honom.)



Band två var då ett av två huvudband.
Skull Defekts är lite skumhetens allstarband, man hittar folk från massa band som var heta och alternativa en gång när Göteborg var ungt.
Det är tokduktiga människor som drar i tagtråd och river gärdsgårdar.
Ändå fastnar inget på mig, det är för enkelt. För om sanningen skall fram så gör de enkel musik, fast på ett väldigt svårt sätt. Det låter i mina öron helt vanlig rockabilly. Fast jo, det är ju lite kryddat med vansinne också. Sista färden goes elektrisk.

Summan blir en kullis. Ett draperi av "ta plats" mentalitet. Synd för det är ju duktiga människor det här, men just nu känns det gammalt och tillhörande en den förra vågen i Göteborg. Gnistan försvann någon gång när de byggde om det där huset på Första Lång till studentbostäder...



Huvudband nummer två: They Live By Night.
Som vanligt är jag för insyltad för att ge mig på en nykter syn på det hela. Men jag blir glad när jag ser att så många sjunger med och skriker i lycka över bandet. Och jag erkänner villigt att jag fick gåshud av "Coast to Coast". Det var längesedan en låt gav mig det...

Och så är det ju då Biffen, bandets trummis. Varenda gång jag ser honom fattar jag inte hur han bär sig åt. Det som låter maskin på skivan, och som man kan tro är just en maskin, gör han live. Fler än jag snackar om honom som Sveriges bäste trummis. Han har ett eget ljud, eller vad det heter för trummisar. Mitt i all hög hastighets bankade klämmer han in snygg stämsång.
Pricken över i:et är killens röda glittriga trummpinnar.
Råd: Sätt honom längre fram så alla får se!

Roligt också att bandet satsat på det visuella, en fabrik med rök på scen var vackert. Och "Sun"-lampan som blinkade frenetiskt kunde varit på mer, snyggt och smart.

Så var då det här med vad TLBN är. Pop? Rock?
Även om jag inte är något fan av sport, speciellt inte fotboll, så kommer jag tänka på något som Zlatan skall ha sagt i en intervju hyffsat tidigt i karriären(jag vet inte de exakta orden men typ så här var det):

Reportern: - Med tanke på din bakgrund (föräldrarna är från Jugoslavien), tycker du att du spelar Jugoslaviskfotboll eller spelar du mer svensk?

Zlatan: -Zlatan spelar Zlatan-style.

Tillsist:
På nationaldagen är det Picnickfestival på Apslätten i Kålltorp. Grattis och fint. Bra band: Navid Modiri & Gudarna, Äkta Kärlek, Barbro, Children Come On...

Samma kväll spelar bla Kapten Hurricane och HolyLisaHoly på Cafe Hängmattan.
Nu skall jag ta och se Hurricane! Och hoppas att Lisa sjunger massa på svenska...

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Nästan på riktigt.

5 kommentarer



Liseberg är ett märkligt ställe, skrämmande.
Likt ett amerikanskt gated community skapar man verklighet, en styrd verklighet där alla skall le och hålla lugn. Inte gå utanför ledet och inte sticka ut.
Skall det yttras känslor så skall det vara på rätt ställe, i en loop eller i ett spökhus. Känslorna skall komma där parkchefen sagt att de skall komma.
Den här synen på människor, som en flock, kommer i total kollision med verkligheten när det är bra musik på gång i parken.
För musik handlar om att sticka ut, att våga göra bort sig och att stå för de riktiga känslorna. Och då får parkchefen mycket att stå i eftersom känslor för musik kan man inte styra, dem kommer när dem kommer.

Som jag skrev häromdagen så sände Kristian Anttila över ett smakprov på nya skivan häromdagen, låten ”Jag vill ha dig”.
Och det kan ju sägas redan nu, jag fick rätt angånde att den här låten kommer riva ner hela stan…när den släpps fri. På Liseberg den här kvällen motar parkarbetarna Olle i grind genom att förbjuda folk att dansa. Men hallå! ”Jag vill ha dig” går inte att stå still till!


Bilden går att klicka på.

Det där går igenom resten av konserten, det blir aldrig på riktigt. Kristian blir apan i buren, en kanin i kaninlandet och skall det applåderas så skall det ske där parkchefen godkänt det.
Sett ur den synvinkeln var det en helt värdelös konsert men Kristian gör det bästa av situationen, han säger att han skall sjunga en låt som handlar om att knulla. Han betonar just ”knulla” extra högt. Bra gjort!

Resten av händelserna på den lilla scenen upplever jag som på tv, det blir mer en inspelad live konsert än på riktigt. Ingen svett, inga uppriva sår och ingen spontanitet. Jag skyller inget på Anttila, det går inte att göra så mycket när allt är inlindat i gladpack.



Kvällens andra event är desto mer riktigt, Rekomusik på Kellys.
Trots att stället är ett sunkhak så lyckas de på något underligt vis få dit de mest spännade akter. Den här kvällen en elektronisk duo som sjunger inlevelse full soul på svenska. Tänk Kaah i sammarbete med ett nerdrogat Hej Anita.

Det är känslorna utanpå och snygga sång insatser. Riktigt mörker och skön musik.
Det enda som det brister på är att det aldrig riktigt svänger. Kan bero på att bandet verkar väldigt nervöst.

Men jag är övertygad om att det blir mer Rekomusik under broarna den här sommaren.

Tillsist:
Stan väntar just nu på besked om vem som egentligen spelar på Pustervik på fredag. Det finns två förslag: They Live By Night eller Skull defekts. Den som vinner är att gratulera och den som blir utan spelning tycker jag synd om.
Göteborg väntar och ser…

Tillsist2:
Ni har ju såklart inte missat Lola. Jag har tjatat hål i huvudet på er hela våren, och nu är de Veckans Raket på Allears Göteborg. Och så spelar de på Join Our Club på lördag.
Underbara Tikkle Me spelar också.
Vilken kväll det blir!

Veckans pin:



Kyte hittar du här.

Jerry Boman
Redaktör Allears Göteborg

Små små ord av kärlek.

4 kommentarer



Ang SAMA:
tobbe sa...
"Jerry, vad har kläderna med musiken och SAMA att göra? är inte det en blogg som en 14-åring ska skriva isf? Så jag som ser ut som en vanlig man ska inte gå på synthkonserter och klubbar då?Att du sedan bara ser en halv låt med John Foxx och önskar tramsband som Compute visar hur bra musiksmak du har."

Ang ELMO:
"Så nu har nån spritdunksupade bonnläpp hittat Broder Daniel och spelat in sin egen "broder daniel pop". Det är väll inget man skall skriva om och säga hur dåligt det är för att det är väll lite som att skriva hur dumt det är med nazism. Men just nu känns Elmo lika farligt som Kent/Hitler, att om ingen säger nånting snart så kommer elmo finnas kvar en längre tid än vad som är nödvändigt. Samt ställa till med massa tråkigheter, som den svenska kulturen just nu inte har marginaler för. Jag kom i kontakt med Elmo genom den helt vidriga bloggen "musik enligt jerry", jerry har även hypat pistol disco. Vilket gav mig många svåra mornar i fosterställning. Först trodde jag att det va nått tråkigt studentspexx, internethumor från chalmers"
Läs resten här.

Ang mig som person:
"Det här är det civiliserade samhällets fiende nummer 1. Det här är ondska i dess renaste form. "
Läs resten här.

Tillsist:
They Live By Night ska tydligen INTE spela på Pustervik den 18 maj. Missförstånd från Pusterviks sida eller liknade.

Tillsist2:
Christoffer har gjort en riktigt sann video. Kolla in här och klicka på Michel Fuentes...

Tillsist3:
Ikväll är ni goa på Stars & Bars! Och imorgon åker ni in i ett berg samt går på konstmusseum.

Jerry Boman

Intervju med They Live By Night.

0 kommentarer

Imorgon onsdag kommer äntligen They Live By Nights skiva ” Art and Wealth”. Det har i mina ögon varit en lång resa, en ep kom redan 2005.
Jag drog med mig Christoffer, Joel, Robin och Martin ut i parken under Göteborgs varmaste dag:



Om jag skall beskriva skivan på något sätt så blir det ”nyskapande”. De har hittat något i sig själva, det är kanske inte helt unik. Men anslaget på Art and Wealth vittnar om en rejäl omgång. TLBN har tagit alla saker ett varv till, det är inte en helt enkel skiva att lyssna på. Resultatet är i viss mån helt makalöst. Lyssna på inledande Factory…
Den som inte hör något stort i den låten är förmodligen döv.

Det är en lite knepig situation här, jag vet. Jag känner ju några av bandmedlemmarna väldigt väl. Jag kan säga som så: Jag håller tillbaka vad jag egentligen tycker om skivan för det skulle bli patetiskt annars.
Jag lyssnar mycket på nya svenska band som ni vet, vissa är helt makalösa och förändrar min värld. Andra är bra för stunden.
Art and Wealth tillhör den första kategorin. Det finns något där på skivan som sliter tag i mig, som förmodligen kommer hålla kvar mig länge.

Och för er som tvekar och tänker ”Ja men Jerry, du skulle ju fan inte skriva något dåligt om någon du känner eller hur?” kan ni ju tänka på att jag faktiskt inte var helt upp över öronen frälst när jag sett Agent Simple vid Stigbergstorget… även fast jag vet att jag och Stefan kommer springa på varandra stup i kvarten. Det handlar om att se helheten, skulle TLBN göra en kass låt så skulle de få höra det. Och jag skulle skriva om det.
Det kan du lite på.

Jerry Boman

Världspremiär!

3 kommentarer

Varsågoda vänner, They Live By Nights Factory!
Mycket svärta och Tim Burton känsla. Och väldigt väldigt snygg!
Förmodligen är det första gången någonsin som en musikvideo har premiär på en blogg! Såklart är det Musik enligt Jerry som tar täten!


UPPDATERAT: Nu ännu bättre bild!

Tack Razzia som gjorde den här premiären möjlig.
Se mina bilder från inspelningen av videon här.

För en gångs skull kan jag med eftertryck säga: Komihåg var ni såg den först!

Jerry Boman

Några tips och ny singel.

0 kommentarer



Ibland är det lätt.
På Kellys den här tisdagen står Solacement och lirar country.
Rakt upp och ner.
Men jag tänkte ge lite korta tips till dem, det är förmodligen att ta sig vatten över huvudet men jag gör det ändå:

Skippa trummisen. Ersätt med en trummaskin. Lätt och billigt.
Låt killen på "slideelgitarr" spela enbart piano. Lyft fram honom, han har skön stil.
Låt allt annat vara.
Hepp, så skulle ni ha ett helt fantastiskt popcountry band.

Melodierna finns där och egensinigheten. Tvärflöjt och mimspel. En vilsen violin med piano. En basist som kan vara det coolaste som rört fyra strängar.

Men som sagt, skippa det där amerikanska. Det luktar öken och gammal öl.
Jag erkänner, jag var inte där hela tiden. Annat lockade, men jag hörde ändå det som behövdes.
Snälla Kellys, inga mer countryband. Snälla?



Det som lockade var TLBN:s lilla släppkalas på Skål. Förmodligen kommer inte de tre fjärdedelar av bandet som var på plats att anse att det var just ett släppkalas men faktum är att det såg lättade ut. Avslappnade killar efter att deras singel kom ut precis idag.
Och koncentrationen av musikjournalister var skyhög....Vad mer kan ett band begära?

Tillsist:
På fredag är det premiär på Röda Rummet. Stans äckligaste toaletter, fyllgubbar och tanter i leoparddräkt.
Men är det popklubb så det. I det här fallet stavar jag emo just p-o-p.
Hur ni skall klä er läser ni här.

Jerry Boman

Ett steg bakåt och två steg framåt.

1 kommentarer



They Live By Night ställer in sin spelning på Pustervik på fredag. Sångare Joel Sjöö låter som en hes Barry White och är väldigt väldigt sjuk.

Jo, det var faktiskt så att jag sett fram emot They Live By Night på Pustervik. För helt objektivt är det nya materialet helt fantastiskt. Det kommer bli som Joel brukar säga: Hakor kommer tappas.
Jag var väldigt spänd på att se hur det skulle bli live. Om det hänt något sen den där första spelningen i konstgalleriet på Första Lång.

Men nu skall vi inte gräva ner oss i det här, bandet kommer tillbaka till Pustervik lite längre fram i vår lovar Joel. Då kan vi ju sluta upp igen…

Det finns ju en massa annat att välja på:

Sticky Fingers: Franska Nouvelle Vague gör störtsköna covers. För om man tar världens bästa låt, Joy Divisions ”Love Will Tear Us Apart”, och mjukar till den i bossanova takt så kan det ju inte bli annat än superbra. Även andra låtar från ”den nya vågen” i början av 80-talet får sig en välbehövlig omgång.
(Det är på Sticky fast bandet själv skriver att det är på Trädgårn…)

Trädgårn: Romo Night. Inte så mycket att säga… Jag är ju smyg synthare och Romo har alltid god smak. Man kan dansa sig död där inne…ända till fem.

Pustervik: Trots att TLBN ställer in så är det ju ett band kvar, Sounds Like Violence. Andreas Söderlund hade ett liv innan Niccokick och nu har de spelat in nya saker. Det låter….våld (dåligt skämt) Inte riktigt min påse, det är aldrig roligt när tiden stannat, men gillar du brötig rock från ett annat århundrade så gå dit. Andreas har ju ändå en av Sveriges bästa skrik-ångest-röster, den är värd entrén.

Storan: Det är ett självmordsuppdrag! Att lägga en synthklubb i Göteborg samma kväll som Romo Night. Det är modigt gjort! Synthklubben skall premieras! Anders, Louise, Fredrik, Christer och Lars ni är modiga och gör förmodligen allt rätt ändå. Den här kvällen blir det bland annat premiär för Digidroid:, som annars figurerar i underbara Thermostatic.

Tillsist:
Jerry läntar till Emmaboda, bra band redan nu... Humm, det kanske blir en lite större lineup på Indiedagis vid husvagnen den här gången.
Men det är klart det blir underbart, 12 året man är på det där popfältet är ju alltid det bästa säger dem...

Jerry Boman

Ny musik och ny video.

1 kommentarer



Såklart innehåller ett besök i Stockholms en koll på nya artister.
Den här kvällen blev det Nalens bakficka som bjöd upp till dans. Musikförlagen har en egen klubb, Almost Famous, där de visar upp vad de tror att folk kommer gilla. Kanske inte så mycket DIY men man skall aldrig utesluta några "scener". Speciellt inte när det är gratis inträde...

Isabel Guzman. Kom ihåg det namnet. Eller du kanske inte behöver komma ihåg det för du kommer höra det överallt snart. Hennes elektrosoul rundar 80-talets Madonna och vindlar fram magiska ljud för att tillslut landa i schalgerhittiga spinning pass. Det låter vedervärdigt men live är det väldigt underhållande!
Bäst är Wrappt Up In Plastic, som till skillnad från Myspace sidans bleka produktion är ett riktigt jympapass från från scen.



Johan Bergqvist ser ut som en gubbe på scen där han sitter vid sitt piano. Skönt med artister som förpackar sig på rätt sätt, för det är gubbigt. Väldigt gubbigt. Jag kommer tänka på Cheers, ni vet den där serien om en bar i Boston med Ted Danson, Woody Harrelson och Kirstie Alley. Alla med en fadd känsla av ryggdunkar samt några krystade skratt. Liksom musiken så är det väldigt daterat och inget man riktigt minns.
Jag tror inte på ett ord som Johan sjunger, det är platt och plywoodtunt.
Roligt är iallafall den helt oväntade covern, Popsicles Hey Princess. Låten är en av de bästa poplåtarna och Johan gör den till sin egen på ett väldigt värdigt sätt. Den kunde varit så här i original, inte mig emot! Ladda ner från Bergqvists hemsida.



I tidseran precis innan Oasis släppte Definetly Maybe 1994 hände det spännande saker i Sverige, nämnda Popsicel var gudar och i Emmaboda samlades vi några hundra för att lyssna på pop. Någon utnämnde just 92-93 till det bästa tiden i svensk pophistoria.
Om The Wonderful Guinea Pigs ramlat ner från skyn låt säga våren 92 hade de satts på piedestal...direkt. Jag hade nog själv talat mig varm och haft knappen på tröjan.
Men som alla vet är det inte 1992 nu... Alltså det är inget fel på TWGP, det är bra poplåtar. Men jag har hört allt förut, det finns tyvärr ingen utveckling alls. De har bara kopierat Lacquer utan att lägga till eller dra ifrån något alls.
Men jag tror det här kommer skrivas som satan om! Varför? Jo, för att de flesta med mediamakt, aka har egen spalt i en tidning, var i "musikslukaråldern" runt 92-93... Ja ni hajjar, de vill återuppleva sin ungdom! "-Vi hade ju så kul då!" Kanske var det därför just 92-93 utsågs till den bästa tiden i pophistorien just nu....
Jag passar in i ålder men gillar inte saker som varit...Den här powerpopen var bra då, men är tråkig idag. Det måste hända något!



Sist och med helt klart minst publik var engelsk/svenska Gompa. Här snackar vi hjärndöd amerikansk rockpunk, ett jävla ställ och gitarrer nere vi anklarna!
Galet tråkigt! Men jag kan inte ta bandets energi från dem, Mike Pehrsson delar sången med trummisen men det är Mike som vevar mest och hårdast. Jag blir rädd, både för vevandet och för att det finns någon som faktiskt gör sån här musik utanför USA.

Hela kvällen kan man sammanfatta med att alla tog sig an början av 90 talet på fyra helt olika sätt. Isabel Guzman lyckas bäst, hon är en snäll Leila K med sansad röst. Och en karisma som kommer stråla genom många blecksvarta nätter under neonljusen.

Tillsist:
Här kommer de första bilderna från They Live By Nights nya video som spelas in i Stockholm i dagarna. Det hela skall utspela sig på någon form av fabrik, låten heter Factory (lyssna här).
Det är kroppsstrumpor, stora hår, vatten, eld och silversmink.


Biffen i det kalla kalla vattnet.

Alla bilder är klickbara.

Stor studio liten kille.


Joel intygar att vattnet var svinkallt.


Det ser bra ut, väldigt bra redan utan alla animeringar.


Robin var kontrollerad i det kalla vattnet.


Martin laddar.


Biffen ger allt.


Martin får några goda råd.


Biffen blev plötsligt Universal Poplab-Christer.


Snart kommer vattnet...


Joel fick stå länge i det kalla...

Skivan Art and Wealth släpps 28 mars. Förutom Factory kommer du att gilla The Fire... samt inse att körsång är något väldigt stort!

Tillsist2:
Torsdag kväll betyder Café Stanna i Majorna.

Jerry Boman