Visar inlägg med etikett Ludwig Bell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ludwig Bell. Visa alla inlägg

Liveklipp: Ny låt med Ludwig Bell - Vinklar från kommande plattan

0 kommentarer


Ludwig Bell spelar just nu in uppföljaren till succédebuten Jag har försökt förklara. Igår tog han en paus och gästade Pontus de Wolfes klubb på Grill. Mitt i stans märkligaste restaurang, i ett gytter av palmer, cirkustält, bordellhörnor och mäklarfrisyrer tog de plats på scen, fyra fina versioner av bla Jag är en idiot och Normandie – Landskrona. (vars inledande Min älskling, du och jag, vi tror på nåt, vi kommer aldrig rösta blått genererade några småfniss inne på just en restaurang som Grill...) 

Sist ut i det akustiska setet bjöd Solnas finest på en helt ny låt Vinklar! Nya skivan har matematiktema och som vanligt häpnar man av genialiteten i texten.

Webbradio: Ludwig Bell

0 kommentarer


Bell strax brevid blå mot Alvik.
Jag sprang på Ludwig Bell i tunnelbanan och var såklart bara tvungen att snacka lite om hans dj-set på Klubb Loaded i kväll. Så här kommer någon form av webbradio, inspelat med en telefon.

(eftersom det här spelades in i går, torsdag, så säger Ludwig "i morgon" när han menar i dag, fredag. Klart? Klart!)

Ludwig Bell pratar med Jerry om dj-kvällen by musikenligtjerry



Klubb Loaded håller till på Medis, live blir det både You Say France & I Whistle och Francis. Och Ludwig bakom spelarna i baren då. Men han är inte själv, såklart blir det Loaded-killarna Nicke och Pelle, Niva spelar och så Sara-Märta från P3!
Mer info hittar du här. 

Tillsist:
Eftersom Stockholm och även PSL vaknat tillslut så tycker jag du ska gå till Slussen i morgon lördag och lyssna på The Naima Train.
Så här skrev jag om henne för snart ett år sedan.

Jerry Boman

En fest för de som kämpar

0 kommentarer



Kolla på bilden här bredvid. Hur många lediga stolar ser du? Hur mycket tom yta ser du på golvet nedanför? Okej, visst, en stund tidigare på kvällen var det lite mer folk, men det var fan marginellt. Ja, nu svär jag, är förbannad. För bilden är tagen på Expos 15-års kalas.

Expo är tidningen som sedan 1995 jobbat med att kartlägga Sverigedemokraterna och alla andra mer eller mindre rasistiska partier och grupperingar i Sverige. Bara det är hedervärt. Men nu är Expo ingen vanlig tidning som får en massa statligt stöd per automatik eller för den delen säljer annonser så där på en eftermiddag. Tydligen är antalet prenumeranter inte tillräckligt många. Det är inte därför jag är förbannad på att nästan ingen orkade ta sig till Kägelbanan i onsdags. Det som gör mig förbannad är att ingen ser vilket arbete redaktionen lägger ner, hur de i femton år kämpat och kämpat ännu mer för att berätta hur det egentligen står till.

Film: Kärleken slutar alltid

1 kommentarer



Jag åkte med Ludwig Bell och hans band till Uppsala för någon helg sedan. Jag ville se hur livet på vägen var, hur det här med kompband bakom en soloartist fungerar och framför allt ville jag ta reda på hur snacket gick.

Inget blev som jag trodde.



Klippet innehåller ett exklusivt liveklipp från Uppsalaspelningen. Med bra ljud.


Tillsist:

Igår slank jag förbi FEMME FATALE på Sense (Rosenlundsgatan). En minikällare där jag varit förr och även denna gång spelades det så bra musik att klockorna stannade! Tricket är lika enkelt som genialt: plocka in en herrans massa djs och låt dem spela bara tre låtar på gång. Byt sedan dj och låt det rulla på så hela kvällen. Strålande!

Jerry Boman

Älska dem du känner. Mycket.

1 kommentarer

Bookmark and Share

När man är ute ofta lär man känna folk. På ett eller annat sätt lär man känna folk. Även om det är Pustervik, Storan, Henriksberg, Debaser, Petsoundsbar, Lilla Hotellbaren, Landet eller Gula Villan så lär man känna folk. Och folk man känner kan man inte förhålla sig neutralt till. Det är lättare att älska sönder ett band som man inte känner. Sen blir det en smula märkligt.  Låter konstigt det där inser jag nu, att man inte kan älska dem man känner. Vem ska man älska då? Fast alla kan nog hålla med om att det kan bli konstig stämning om du ber din polare om autografen. Eller så är det precis det vi ska göra, vara glada för att våra vänner är så jävla bra att vi vill ha deras autograf, som ett framtida dokument på den tid som en gång var.
En sak är bra med att lära känna mer och mer människor, det som man själv kallar sitt vardagsrum, det stället, de platserna är samtidigt vardagsrum åt en massa andra trevliga människor. Med andra ord, man är hemma.

Hemligheten och härligheten

0 kommentarer

Bookmark and Share
(Alla bilder går att klicka på)
Onsdag:
Talande bild...
Möter upp Klubb Loaded aka Pelle och Nicke på ett helt tomt Noels på Skånegatan. Det är märkligt, billigare öl, snyggare inredning men helt tomt. Får tips om Strand-Connys födelsedagskalas. På just Strand. Vi ta oss dit. Tar några gratisglas… de börjar servar gratis drinkar… Dungen är på scen. Peter Morén är på scen… som sagt, det var gratis drinkar, det var fler på scen som jag inte minns…


Efter hoppet kan du höra Ludwig Bell framföra en ovanlig cover!

En kväll med familjen

2 kommentarer

Bookmark and Share

Först: Detta var inlägg 900. Herrejävlar! Snart fyller bloggen sex år och om jag inte räknar fel så snittar det på ungefär ett inlägg varannan dag... Hoppas ni är med mig i sex år till, jag tänker då fan inte ge upp! Tack för att ni läser vänner!

Normalt brukar jag inte bry mig ett skit om vad det står på sidan av en skiva eller vad det står på rad på rad fyra när man markerar en låt i Itunes och trycker kringla + I. Jag tar sällan, läs aldrig, hjälp av "label:" när jag söker efter något på Spotify. Jag bryr med helt enkelt inte om vilket skivbolag som gett ut vad, vad spelar det för roll liksom… till i torsdags. En sak är säker, hösten 2010 tillhör Razzia Records. Inte för att de är speciellt coolare än någon annan, jag kan till och med säga att det finns andra skivbolagsfolk som betydligt coolare, utan för att det på något fint vis känns som man hittat hem.

När vi slutade ängslas

1 kommentarer

Bookmark and Share

Du är den första som ska kastas ut från bron. Bungyrepet skaver. Vinden i håret. Du blickar ut över åkrar och ängar. Ser bergen i periferin, synen har redan börjat dras ihop. Du tänker på allt annat än de 200 meterna som återstår mellan dig och marken. Känner efter om skorna sitter bra. Två lokala tvkanaler följer dig. Du tänker på varför sladdarna är så tjocka. Tänker på tvättider. Tjejen från radio som du känner lite vagt verkar inte komma. Förmodligen kom något annat emellan. Det är snart val. Funderar på om gårdagens fyllesms var så lyckat. Tänker på din mamma. Tänker på Skånegatan. Tänker på rikskuponger, var blev de av? När du äntligen fick jobb så var de borta, inga mer förmåner. Tänker på…


Ny video med Bell!

0 kommentarer

Bookmark and Share



Fick mig att tänka på den här videon:



Jerry Boman

Sökes: Du som köpte plastjesus på Skånegatan

0 kommentarer

Härlig kväll på Trädgården under broarna vid Skanstull. Tidningen Novell firade nytt nummer.
Jag tar dem i kronologisk ordning:

Ludwig Bell
Klicka på bilden, det är den värd!
En riktigt bra låt är en tydlig låt. Ludwig Bell gör tydliga låtar. De finns nästan inget utrymme för tolkningar och det är skönt, han berättar det med Twitterprosans direkta hammarslag. för även om han ger en alla orden så ger han mig så fina ord att jag är mer än nöjd. Inte många sätter relationernas innebonde knepighet på samma lätta sätt. Det är enkla melodier om komplexa saker, Ludwig ger sin syn med en ständigt närvarande glimt i ögat. Det är låtarna till varje "rätt" par på Söder, de som köper lila plastjesus på hörnet, käkar indiskt varje söndag och som har små familjeråd om hurvida killen ska skaffa skägg eller inte. Ludwig berättar om hur det ser ut bakom de vackert bohempatinerade dörrarna runt Nytorget, där fasaderna rämnar när alla vännerna gått hem och de vaniljdoftande värmeljusen brunnit ut. Det är moderna låtar om det livet som vi själva valt, vi som trodde att man kunde rationalisera bort känslorna bara man har det trevligt och 5000 vänner på Facebook. Bell berättar att vi inte är så jävla häftiga när allt kommer kring.
Om han fortsätter så här blir Ludwig Bell vår nye Olle Ljungström.

Johannes Vidén

Nu blir det till att prata emot sig själv, för näste man upp på den lilla scenen i betongkyrkan gör allt annat än tydliga texter. Johannes Vidén gör stor poesi och han gör det på svenska. I sovrummsets lofi version av soul hittar han rätt så tillsvida att han aldrig blir bredbent. Vilket annars borde vara väldigt lätt i den genren. Det är storslaget så att brons pelare viker sig när Johannes röst ekar däremellan. Men det är samtidigt litet att inte den minsta fyrklöver bryts av. Johannes musik är mentalt taktil, han föröver känslorna via upplevd beröring, små lätta tryck på precis rätt ställe. Vidén är varsam soulakupunktur istället för helkroppssmockor. Båda lika effektiva.

Ida Redig

Några börjar nynna med direkt. Andra faller in lite här och där. Någon frågar: "Vem är hon?" samtidigt som de kan sjunga med. Ida Redig är på något sätt väldigt anonym men sätter djupa spår i människor uppenbarligen. Låten de flesta känner igen är Ialone, en klassikt låt som skulle kunna komma från en helt annan tid. Det finns inget där som berättar om hon rör sig mellan varma hus i södra USA på 50-talet eller om hon sitter i ett miljonprogramskluster 2010, ämnet är universellt/tidlöst, ensamheten i att vara två. Samma sak händer med Always on the run, med en röst som stannar bilarna och tågen ovan. Och folket nynnar med.

Det fanns en artist till som körde denna fina försomamrnatt på Trädgården… lyssnade en stund. Låter som snubbarna i Alexis Weak umgås för mycket i en källare. Med bara snubbar. Och ännu mer snubbar. Det borde fan i mig införas körkort för autotune. Tack men ajö.

Tillsist:
Ikväll blir det bra musik på Debaser Slussens bakficka under Le Plus. Hej Stockholm! aka jag och Anna hoppar in i djbåset mellan 00 och 03! Vi spelar goa grejer och du kommer dit!
Läs om allt här!

Jerry Boman