En fest för de som kämpar

Share|

Kolla på bilden här bredvid. Hur många lediga stolar ser du? Hur mycket tom yta ser du på golvet nedanför? Okej, visst, en stund tidigare på kvällen var det lite mer folk, men det var fan marginellt. Ja, nu svär jag, är förbannad. För bilden är tagen på Expos 15-års kalas.

Expo är tidningen som sedan 1995 jobbat med att kartlägga Sverigedemokraterna och alla andra mer eller mindre rasistiska partier och grupperingar i Sverige. Bara det är hedervärt. Men nu är Expo ingen vanlig tidning som får en massa statligt stöd per automatik eller för den delen säljer annonser så där på en eftermiddag. Tydligen är antalet prenumeranter inte tillräckligt många. Det är inte därför jag är förbannad på att nästan ingen orkade ta sig till Kägelbanan i onsdags. Det som gör mig förbannad är att ingen ser vilket arbete redaktionen lägger ner, hur de i femton år kämpat och kämpat ännu mer för att berätta hur det egentligen står till.

Jag kan ta ett exempel, en av redaktionens medarbetare har varje år runt 200 resdagar. Då åker han inte till flashiga städer eller bor på coola hotell. Nä, han flänger landet runt med sitt SJ-årskort (känner du någon annan som har ett sådant?) och besöker allt ifrån landsbyggdens skolaulor med trötta gymnasieelever till hembygdsgårdar med dåligt bryggkaffe. 200 dagar om året. Bara för att han har en övertygelse om att det enda sättet att motarbeta rasism och främlingsfientlighet är med kunskap. Han har satt hela sitt liv på hold för att upplysa människor om vad som egentligen händer i Sverige.

Att ni då inte pallar gå ner till Kägelbanan en vanlig vardag, sponsra Expos goda sak med 200 spänn (ok, det kanske var en smula dyrt, men det var för en bra sak) och ge den där killen och alla hans medarbetare en jävla fest tycker jag är dåligt. Mycket dåligt.

Nåväl, vi som var där hade väldigt trevligt. Till och med Mona Sahlin var där, trots att hon förmodligen hade tiotusen andra saker att tänka på. Eller så känner hon som jag, de saker som Expo tar upp är i grund och botten det viktigaste någon kan syssla med. Väldigt många andra saker är fjäderlätta bredvid.

Filmklipp hittar du längre ner

På scen stod Ludwig Bell. Han och hans lilla band tror förmodligen att jag stalkar dem vid det här laget. Stå ut, säger jag bara. Eller spela sämre. För det är som vanligt helt överbra. Jag hör rykten om att det skrivs nya låtar som enligt insatta ska vara ”det bästa, det bästa”.

Filmklipp hittar du längre ner

Sedan blir det en väldigt exklusiv och samtidigt skönt avslappnad spelning med The Soundtrack of Our Lives. Jag är väl inte världens största fan men den här kvällen är Ebbot så mysig att man inte kan göra annat än att le.
Det blir också en del standup och lite Adam Tensta.

Hurra för Expo. Samtidigt önskar jag att Expo inte fanns, inte behövdes. Tyvärr kommer tidningen nog leva väldigt länge till.

När Expo firar 20 år, eller 30 år, så kräver jag att du är där.
Giltiga anledningar: Du är död eller att du heter Jimmie Åkesson.

Tillsist:




Jerry Boman