Visar inlägg med etikett Alex Bengtsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Alex Bengtsson. Visa alla inlägg

Ring 112!

1 kommentarer

NYHET: Yvonne spelar på Sticky Fingers på nationaldagen! Jag är där! Du också!
Läs om hur det var när de spelade på Debaser för ett halvår sedan. Större än livet.

Killen till vänster, han i vita linnet, brinner. Han har inte en inre glöd som man brukar säga utan han verkligen brinner. Alex Bengtsson brinner, elden slår upp och lukten av bränt kött fyller rummet. Jag vet inte när denna spontana självantänding började bara att det numera är en fullskalig eld därinne. Förmodligen skulle brandkåren få ta hjälp av närliggande kommuner för att släcka. Men jag skulle stoppa dem alla, för Alex eld är bra. För djävla bra.

För er som inte vet det är Alex samme kille skrev boken ”Sverigedemokraterna har fel”, han jobbar med Expo och han är hallänskmästare i poetryslam. Nog så, den här kvällen är det släppkalas för nya boken "Det här är mitt Hiroshima", en bok som bara med sin titel borde vinna allas hjärtan. Hårt men ändå uppgivet, utlämnade och trasigt, precis som Bengtssons poesi.

Ta exemplet med dikten som direkt från första sekund griper tag, den börjar något i still med:

Hon hade ett helt Balkankrig inom sig

Jag hade bara gått igenom en skilsmässa

(med reservation för att orden inte faller precis så)

Redan på två meningar har han fångat mig. Satt en stämning, det finns folk som har det värre, sluta gnäll. Och de som haft det värre, det är inte alltid det syns på dem som haft det som er.

Alex driver på, han nästa studsar på stället när han kastar ur sig orden. Ibland ser han oss inte, det viktiga är att få berätta. Det är bra. Berättelserna är trots allt mycket viktigare än oss, jag känner mig liten och oviktig när Alex berättar. Och faktiskt, för första gången nedanför en scen känns det helt okej.

Under den här kvällen händer det en massa mer, Kapten Hurricane spelar. Dessa antihjältar som vinner större publik för varje gång. Sångare Christian tar mer och mer plats, likaså där, han har så många oneliners i fickorna att han kan funka som författare till de där trevliga ordstäven som står i min kalender.

Nu kommer allt i fel ordning men först på kvällen kommer Fakesnake… smart band, de har snott minst tre låtar från Kents första skiva... Inget mer om dem.

Kvällens märkligaste består dock av ”Den Hemliga Gästen”. För upp på scen kommer… håll i dig: Gula Gubben!

Alla som någonsin satt sin fot på en festival i Sverige har sett honom, den tjocka mannen med den gula overallen. Han som spelar hellre än bra, han som är rolig när man är festivaltrött/full som en kastrull/16 år. Han är inte speciellt kul på en scen. Det handlar mest om att där kan han inte improvisera, som faktiskt är Getas (som han heter) största talang. Han kan göra låtar om allt.

Men tillbaka till det viktiga, Alex Bengtsson på större scen, köp boken och ge killen en kram. Då blir världen rättvis. Tack.

Jerry Boman