Visar inlägg med etikett The Naima Train. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett The Naima Train. Visa alla inlägg

Ljudkonst: Modernas Museet missar / The Naima Train träffar

0 kommentarer


I helgen håller Moderna Museet öppet dygnet runt och rummen är fyllda av ljud. Det kallas ljudkost, runt i lokalen glider mer eller mindre allvarliga människor och "tar in". I soffor sitter andra halvsovande. De "upplever". Moderna ska just vara det, modernt. Jag går runt i rummen och lyssnar. Det låter valsång, det låter sommaräng och det låter som skivor med delfiner på. De olika rummen ska representera olika frekvenser.

Jag förstår i ärlighetens namn inte ett skit. Ljudutställningen freq_out 8 är rent ut sagt dynga. De har gått den enkla vägen. Förväntade mig så mycket mer, ett utforskande av ljudet som känslobärare, av innovation, upplevelser med ljud, av ny teknik, av gamla ljud i ny förpackning, rum fyllda av ljud som fick mig att må illa/må bra men inget får jag. 

En snabb koll med appen visar att de flesta verkar gilla stamtonen A. 440 hetz ligger konstnärerna extra varmt om hjärtat. Samma ton man hör i alla telefoner. Ett sketet jävla A. Det är väldigt förutsägbart och tråkigt. Den enkla vägen till konsten kan tyckas, det låter märkligt att den vanligaste tonen är den som konstnärerna väljer att lyfta fram då något ovanligt ska göras. Som möbeldesigners skulle välja att kopiera bokhyllan Billy. 

Här är ljuden från tre av rummen. Och ja, du hör rätt, det är knappt någon skillnad.



Vidare är det lite ploppade, lite fågelsång i slowmotion och dessa naturljud. Förstår inte ljudkonstnärers vurm för naturen, varför inte sampla staden och bygga nya rymdar av det? Varför ska vi alltid "njuta" när det kommer till ljudkonst? Var är den obekväma frekvensen, ljuden som gör mig illamående.

freq_out 8 håller som sagt på hela helgen, dygnet runt. Gå inte dit, det är inte värt pengarna. Att Moderna Museet på det här sättet väljer att lyfta fram ljud som konst är ett skott i foten. De förnedrar en konstform precis som Sean Banan förnedrar alla som någonsin gjort en låt.   

En märklig sak är också alla dessa personer med stora kameror som går runt i salarna och tar bilder på utställningen. Ni har väl inte förstått en endaste grej va? Varför gick ingen runt med stora stereomikrofoner och återgav utställningen med 3D-ljud någonstans? Ja, ni förstår min poäng... 

Vill du slippa undan 120 spänn, köp en skiva med valsång eller Greatest hits of syrsor på närmaste Statoil för 19,90, lås in dig i bilen och blunda. Samma pryl.


Vad som dock räddar fredagen är The Naima Train Debaser Slussen. Klubb Oppositionen bjuder på musik som konst. För det är konst hon sysslar med, förpackat i poplåtar, skapat framför våra ögon med samlingar direkt från nuet. Och det är underskönt vackert. Synd att inte publiken hittade hit i stället.

Tom Jerry Boman

Livevideo: The Naima Train

0 kommentarer


Det här kan mycket väl vara årets spelning. Även om det tog tid, det är kul att flera upptäckt Maria! (Hej PSL!) För er som följer med här är inte The Naima Train något nytt, minns april 2009 och du kommer ihåg vad jag skrev. (Om du inte har superminne kan du klicka här)

I lördags fick Maria hela Stockholm på sin sida.



För de som tvekade drog hon fram den här fantastsika covern, Eskobars Someone new! Lyssna på rösten, lyssna på ropen och känn den applåden rakt in i hjärtat!



Tillsist:
Snart får ni hälsa på en replokal med ett djur...

Jerry Boman

Vårpop av ett geni

3 kommentarer



Innan allsköns myndigheter kommer springande och sätter Johan och Ivan i finkan: Den person som var underårig och vistades på Kontiki drack inga öl. Personen var bara på plats en kort stund. Punkt.

Maria Nyström ler. Hon älskar sin musik och det gör hon helt rätt i, för den här samplingspopen är lika sprudlande som våren genom asfalt. Stundtals lika oväntad som Regina Spectors minisymfonier, mörk som nedsläckta alléer Karin Dreijer -trummor och vilsamma försiktiga bomullsmelodier.

Nu hade detta kanske inte varit världsomvälvande om det inte vore för det stora DET, och lyssnar du på Myspacesidan förstår du förmodligen inte ett skit. DET stora ligger istället i hur Maria ”gör” musik live. Hon kan börja med ett handklapp, till en början skevt och märkligt. Detta spelar hon in och kör i loop. Efter det slår hon på micken för att skapa rytm, drar lite på gitarrens grövre strängar, har några få ljud på mp3, lägger jazzkörer och plötsligt sitter vi där mitt en helt fantastisk låt! Då börjar Maria sjunga, vackert och finessrikt.

Tänk dig Erik de Wahl korsat med en lite mer analog Firefox AK…

The Naima Train, som Maria kallar sig, är en fin upplevelse. En stort ögonblick på Kontiki. Jag säger redan nu, om Way out West hänger kvar kommer hon om något år stå där istället, ett stenkast bort och med flera tusen i publiken. För Maria är precis den sortens musik vi alltid kommer gilla, den egensinniga, framförd med ett leende och där kärleken till musiken är total.

Okej, nu kommer del två i det märkliga med Maria. Hon är 16 år. Alltså 16 fjuttiga år och redan så här bra! Det är alltså inte ens tillåtet för henne att uppehålla sig på Kontiki, och det gör hon inte mer än nödvändigt heller. Tack för att ni vågade ta dit The Naima Train, jag är en fin upplevelse rikare!
Sen kan man nämna att hon tydligen redan gjort 120 låtar, att hon spelar alla instrument själv, att hon producerar sig egen musik… Ja jävlar.



Tyvärr, både Tom Howard Skantze (som hade lite små gött blås!) och Härna Lawn kom i skuggan av nybildande Maria Nyström. Även om jag verkligen gillade Härna Lawns lekfulla jazzpop. Maken till soft trummis har man sällan sett! Och Emil Carlsson är en fantom på pianot!







Tillsist:
Att det från och med 1 juni blir förbjudet med gatumusikanter i Göteborg är inget annat än en skandal! Och hur tänker de att man skall få tillstånd, skall det hållas auditions i stadshuset? Och vad blir straffet om man inte har tillstånd? Hets mot örongång?
Nä, upp till kamp nu musiker för den fria musiken!

Tillsist2:
Inte missa Greta & The Onenightstands på Kontiki på lördag!

Jerry Boman