Ljudkonst: Modernas Museet missar / The Naima Train träffar

I helgen håller Moderna Museet öppet dygnet runt och rummen är fyllda av ljud. Det kallas ljudkost, runt i lokalen glider mer eller mindre allvarliga människor och "tar in". I soffor sitter andra halvsovande. De "upplever". Moderna ska just vara det, modernt. Jag går runt i rummen och lyssnar. Det låter valsång, det låter sommaräng och det låter som skivor med delfiner på. De olika rummen ska representera olika frekvenser.

Jag förstår i ärlighetens namn inte ett skit. Ljudutställningen freq_out 8 är rent ut sagt dynga. De har gått den enkla vägen. Förväntade mig så mycket mer, ett utforskande av ljudet som känslobärare, av innovation, upplevelser med ljud, av ny teknik, av gamla ljud i ny förpackning, rum fyllda av ljud som fick mig att må illa/må bra men inget får jag. 

En snabb koll med appen visar att de flesta verkar gilla stamtonen A. 440 hetz ligger konstnärerna extra varmt om hjärtat. Samma ton man hör i alla telefoner. Ett sketet jävla A. Det är väldigt förutsägbart och tråkigt. Den enkla vägen till konsten kan tyckas, det låter märkligt att den vanligaste tonen är den som konstnärerna väljer att lyfta fram då något ovanligt ska göras. Som möbeldesigners skulle välja att kopiera bokhyllan Billy. 

Här är ljuden från tre av rummen. Och ja, du hör rätt, det är knappt någon skillnad.



Vidare är det lite ploppade, lite fågelsång i slowmotion och dessa naturljud. Förstår inte ljudkonstnärers vurm för naturen, varför inte sampla staden och bygga nya rymdar av det? Varför ska vi alltid "njuta" när det kommer till ljudkonst? Var är den obekväma frekvensen, ljuden som gör mig illamående.

freq_out 8 håller som sagt på hela helgen, dygnet runt. Gå inte dit, det är inte värt pengarna. Att Moderna Museet på det här sättet väljer att lyfta fram ljud som konst är ett skott i foten. De förnedrar en konstform precis som Sean Banan förnedrar alla som någonsin gjort en låt.   

En märklig sak är också alla dessa personer med stora kameror som går runt i salarna och tar bilder på utställningen. Ni har väl inte förstått en endaste grej va? Varför gick ingen runt med stora stereomikrofoner och återgav utställningen med 3D-ljud någonstans? Ja, ni förstår min poäng... 

Vill du slippa undan 120 spänn, köp en skiva med valsång eller Greatest hits of syrsor på närmaste Statoil för 19,90, lås in dig i bilen och blunda. Samma pryl.


Vad som dock räddar fredagen är The Naima Train på Debaser Slussen. Klubb Oppositionen bjuder på musik som konst. För det är konst hon sysslar med, förpackat i poplåtar, skapat framför våra ögon med samlingar direkt från nuet. Och det är underskönt vackert. Synd att inte publiken hittade hit i stället.

Tom Jerry Boman