Visar inlägg med etikett Grammisgalan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Grammisgalan. Visa alla inlägg

Krönika: Juryskandal i Grammis
- nominerad sitter i juryn!

0 kommentarer


Grammisgalan 2012 återuppstår kategorin Årets Musikvideo och det är en glädjande nyhet. Videon är viktigare än någonsin för artisterna och regisörerna förtjänar all uppmärksamhet. Men Grammis gör det med oärliga metoder och totalt enkönat.
Jerry Boman hittar årets största skandal, en av de nominerade regissörerna sitter med i juryn!

Förtydligande: Ämnet ploppade upp på Twitter under dagen, så jag tar inte åt mig äran. Vet inte vem som var först, vi var väl där hela högen.
Eftersom alla inte har Twitter så berättar jag det hela här också.

Krönika: Grammisgalan

0 kommentarer


Jag skrev en krönika för en webbtidning. En bra webbtidning. De ville inte ha krönikan. Deras förlust. Er vinst, för här kommer den. Det handlar alltså om Grammisgalan, men den är kanske inte riktigt som en vanlig krönika. Jag rackar inte ner på Grammis (öppet mål), jag berättar inte exakt hur det var och vilka som vann (det kan du läsa precis överallt) och jag gör inga analyser på vem och varför den och den vann/inte vann (analyser är sjukt tråkiga och pretto). Jag skiver om hur jag upplevde det.

Och jag startar en beef med ett hårdrocksband, så numera kan jag förmodligen inte åka till Uppsala. Någonsin. 

I efterhand: Grammis

0 kommentarer



Stället för en massa märkliga inlägg så har jag samlat ihop dem som jag fick i väg från Grammis här. Så kan du som är så där friskt superintresserad läs den lilla lilla liverapportering jag försökte upprätthålla inne från Operan. Tyvärr var det ingen mottagning och inget trådlöstnät så det hela gick så där... Men mannen på bilden behöver ingen mottagning eller nät, han går hem ändå. Sjukt stort grattis Håkan!

Krönika: Livet i Grammisjuryn

3 kommentarer


Då är det klart, jag har avlagt mina röster och de nominerade är ute i det fria. Såklart blir det inte precis som jag ville, det blir det aldrig när man är en jury men jag har ändå några tankar om det här med Grammis. För det är just där jag varit en av jurymedlemmarna.

Jag har ingen aning om hur många eller vilka de andra jurymedlemmarna är, de ska tydligen hållas hemligt fram till nomineringarna publiceras… eller vänta nu, det är ju nu? Nåväl, det kanske kommer. Men det som förbryllar är att i några kategorier finns det en "specialjury".

Årets album, årets nykomling, årets artist, årets producent och årets specialutgåva blir alltså specialbehandlade av denna extraordinära superjury. Det hela är mycket enkelt att förstå. Dessa klasser är de som betyder mest för den artisten som får priset, det kan vända en karriär, det kan starta en karriär och det ger många ingångar. Jag tycker det är väldigt fegt att då tillsätta en specialjury, det gör bara att priset än en gång sker bakom stängda dörrar, noga vaktade av kommersialismens storvuxna vakter. För Grammis handlar inte om musik, det gör nästan ingen av dagens musiktävlingar. 

Save Me RobinBobby i tv och konstiga könsroller.

6 kommentarer

Idag satt jag i studion och snackade musik. Helt utan Allearslistan.
Det gick bra tycker jag.
Jag hade bjudit in ett helt förträffligt band (nyss inflyttade till Göteborg), ett band med känslorna på utsidan och närheten i texterna: Save Me RobinBobby. De bjöd på en låt och jag...ja, jag bjöd väl möjligtvis på mig själv samt ett väldigt långt papper...



Tillsist:
Filmfestivalhelvetet är här. Även om själva festivalen på långa vägar inte är här så börjar de idiotintellektuella samtalen ta över hela stan. För när man tänker efter är faktiskt det rörliga mediet ett riktigt pissmedia. Kanske konstigt att säga så när man jobbar med tv, men jag tycker allt annat slå den rörliga bilden. Och allt slår en film.

Om du tex lyssnar på en låt i din dator får du EN upplevelse. Resten får du fantisera ihop själv, ingen skriver dig på näsan vilka bilder du skall se. Om du kollar in en fotoutställning kanske du drömmer dig tillbaka till någon du mött, eller skapar du helt ny musik i hjärnan. Läser du en bok fantiserar du också fram bilder och kanske musik. Ser du en konsert får du också musik, och en upplevelse som är där och då. Inget tillrättalagt.
En film säger till dig precis vad du skall tänka, du får orden, du får bilderna och du får musiken. Vad blir kvar till din egen fantasi?

Jag tycker film är en enkel ingång, ett hjärnans fastfood, få folk att verka känslosamma och tänkande. Allt finns ju där. Och det är där som samtalen blir så roliga, för det diskuteras nog precis om de saker som filmskaparen ville att det skulle diskuteras om. Hon/Han har lagt orden/tankarna i våra hjärnor och sen är det inget mer med det. Du tror att det är det fria valet, den fira tanken, men du är lurad syster. Den där myten om att rörlig bild är det bästa, finaste som finns är just en myt. Film är överlastat, belamrat och dopat med fiktiva känslostormar som exakt styrts av skaparen.

Läs en bok och låt din kompis läsa samma. Beskriv sedan huvudpersonen för varandra, hur ser denna ut, vad har han/hon för kläder m.m.
Lyssna på musik med din kompis. Skriv sedan ner de första hundra orden som kommer till dig. Jämför med din kompis.
Gå på konstmuseet med din vän. Sen sätter ni ihop varsin blandskiva med utgångspunkt från utställningen.
Ja, ni förstår själva, mediet fritt spelrum för den härliga fantasin. Det gör aldrig filmen på samma sätt. Visst, två personer kan uppleva samma film olika men aldrig på ett riktigt djupt plan. Film är ett riktigt pissmedia helt enkelt.
Såvida det inte är stumfilm.

Nu väntar jag på smygläsningen av Popadelica programmet... samt att jag skall våga gå över Järntorget vecka 5.

Tillsist2:
Jag håller med Annika Norlin: Lägg bort Grammiskategorin Årets manliga respektive Årets kvinnliga. Vi lever ju inte precis i Arntid?!
Alltså, 16 kvinnor bland 75 nominerade i de stora kategorierna! SKÄMS!

Tillsist3:
Jag fick en gratisbiljett av TV4... till Arn. Jag tänkte gratis är gott. Men nu vet jag bättre, just det här "gratis" smakade dynga. Se inte Arn!

Tillsist4:
Kontiki stavas Brasilien på fredag!

Lördag:


Dorit Crysler spelar theremin och det kommer bli gudomligt! Inget instrument facinerar mig lika mycket. Ses i Majorna!

Annars är januari än så länge en rätt trög konsertmånad, men det tar sig framöver! Rambling Nicholas Heron, My darling YOU!, Shiloh mfl...

Ingen går till Push va? 150 spänn för... lysande toadörrar och könsuppdelade balkonger. VIP-kort är för idioter.

Jerry Boman

Nu är det el i gitarren!

4 kommentarer


Bilden kommer från Universals hemsida, hoppas det är meningen att man skall använda den som pressbild? Jag vet att det är superfotografen Emma Svensson på Rockfoto som tagit bilden i allafall...

Jag har precis hört Sahara Hotnights nya låt "Cheek to Cheek" på Grammisgalan i TV4.
Me like!

Det där gitarrljudet! Elektriskt! Ja, jag vet att alla elgitarrer är elektriska men det där LÄT elektriskt. Typ en säkring som går. Eller en minblixt rakt ner i förstärkaren.
Eftersom jag tycker att SH under några år gått neråt så hade jag inte speciellt höga förväntningar.Nu sitter jag faktiskt och väntar på skivan som kommer i april... Vem kunde tro det?
Elgitarren är plötsligt elektrisk på riktigt!
Enda minuset var att Josephine Forsman inte spelade trummor som hon brukade. Hennes karakteristiska vevande var borta... tråkigt.

Annars är Grammisgalan en rätt såsig tillställning. Det roligaste var Salem Al Fakir, han är en skön snubbe helt enkelt.

-Från en narr till en annan: Här är årets artist!

Skönt och han var lagom nervös...

Sen tycker jag att The Knife gör helt rätt som bojkottar allt vad musikgalor heter. För när man tänker efter: Vad gör ett pris för musiken? Inte ett skit!
En prisutdelning är mest ett sätt för "branschen" att försöka sätta marknadsmässiga siffror på konst. Som musiken i sig var något börsnoterat. Att känslor kan redovisa röda siffror, att det kan bli nyemission i andra versen eller att ett riskkapitalbolag står för höjningen i slutet.

Nä, nästa år ber jag er, alla artister som är nominerade, stanna hemma. Spela in en video där ni tackar någon okänd.

För övrigt skall ni veta att Henrik Schyffert höll Grammishistoriens bästa tacktal 1994, när han var med och tog emot pris för Hassanskivorna.

-Bla bla blaaaa. Bla bllaaa BLA. Bla bla bla bla blaaa. Bla bla! Bla bla blaaa osv osv


Så där höll han på en låååång stund.
Det sammanfattar rätt mycket av alla andras tacktal...

Tillsist:
Fredag: Navid och Gudarna på Hagabion eller Sultans Of Ping FC på Sticky (Ni vet: Dancing in the disco, bumper to bumper. Wait a minute: Where's me jumper? Where's me jumper? Where's me jumper?)

Lördag: Emmon på Respekt (hennes nya skiva innehåller väldigt snygga, knarriga synthljud, även om jag inte var helt övertydad på Storan senast), Klubb Populär med Ingenting och Juvelen på Storan eller Pluxus i det där filmtältet... Eller Koloni på Galleri Oro vid Vagnhallarna i Majorna (galleriet som har den finaste dörren jag skådat!)

Jerry Boman