Visar inlägg med etikett Julie Venus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Julie Venus. Visa alla inlägg

Glasblåsare gör allt rätt.

3 kommentarer



Okej, det är lagligt för vakter att inneha dem, men frågan är vad en teleskopbatong gör i händerna på en vakt? Jag litar inte på deras goda omdöme, att använda den när det verkligen skulle behövas. Jag tvivlar förövrigt att de verkligen kan uppkomma ett sådant tillfälle en lördag dagarna innan lön…
Jag har sett dem förr, de där stenhårda metallbatongerna i händerna på snurriga vakter. Den gången var det en biffig snubbe som briljerade utanför Storan, nu flashades det med vapnet utanför Stars´n´bars. Av en vakt som förövrigt verkade lite för hård för sitt eget bästa, men det var ju roligt att han skulle stirra en djup i ögonen och kolla leg.

On our Honeymoon skulle må bra av annan lokal. Alltså, det är ju roligt att de får vara mitt i centrum, men det är inget trevligt ställe. Speciellt inte när det är lite folk. Det är synd, för de spelar grymt bra musik de där killarna! Riktigt jävla bra! Och bokar in bra band gör dem också… eller nästa alltid kanske man skall tillägga.



Första bandet den här kvällen är Bon. Snygga synthljud, ibland analoga knorrande ibland elektriska vassa. Men det slutar där, för nu måste någon säga det: Tjejen som sjunger gör det riktigt dåligt. Det bär emot att tycka så, för jag vet att det kanske inte är så kul att höra, men så är det. Rösten går inte igenom, den grötar ihop sig och det låter ärligt som hon sjunger under en filt.

Nu är hon inte ensam att inte vara klar, inte klar för att stå på en scen. Resten av bandet svajar mer och mer för varje låt tills det blir i det närmaste outhärdligt att lyssna på. Någon låt mot slutet är som om alla spelade i olika tidzoner men på samma låt.

Det här låter som det var helt kassst. Men det var det inte, jag tror att Bon kan komma igen, tidigare än vi tror. Det behöver bara slipas på några saker, för låtarna finns där någonstans. Men fram tills dess: Tack men nej tack.

Ohyggligt mycket bättre var då Julie Venus, detta svenska/franska band från Örebro. Efter att ha väntat i TIMMAR kommer det äntligen riktigt bra musik från scen. (Jag förstår faktiskt inte varför de skulle promt spela så sent som 01.30 när lokalen inte ens är halvfull? Det var precis som det brukar bli på Storan, alla vet att bandet spelar sent och kommer därför senare och senare till klubben. En seg spiral.)

Det hela är rätt simpelt, Samuel Wulgué lägger live snygg snygga ljud och melodier som lever eget liv och Julia Furuholm spelar diva och sjunger som en neonängel. Allt blir lagom distanserat och väldigt väldigt bra. Julia är alltså inte en dålig diva, det är en spelad roll som passar perfekt till musiken.

Vi får höra elektronisk popsoul, morgonmusik för första vagnen hem. Små utflykter i städer, stora städer, snygga städer, romantiska städer som slår tillbaka precis som du funnit dig tillrätta. Jag börjar tänka på alla tings jävlighet, hur det efter sol kommer regn, hur glada perfekt tempererade nätter alltid följs av stekheta dagar i apati. Allt inramat i slick friflytade kvicksilver synthpop. Inte pop som i ”upp å hoppa”, mer ”vänta på rätt tillfälle” pop.

JV är i hela sin form helt igenom perfekt, allt sitter där det ska. Matematiska genier, med universitets poäng i programmering. Eller som in i minsta detalj noggranna glasblåsare, håller den glödande massan, aka känslan, med van hand, formar skira skapelser och vi andra kan bara häpna. Inte riktigt förstå hur glöden kan bli så hård och ändå behålla sin lätthet, sin genomskinlighet. Varje lite knyck gör nya intryck, alla svängningar gör unika saker.
Det klarar sig ett tag. Sen blir det lite tråkigt, några låtar är för lika. Men det här är petitester, jag älskar JV och kommer att fortsätta med det.
Jag går hem med ett leende i hjärtat och glasvasen bryter solljuset till ett perfekt spektra.



Tillsist:
Jag tycker det är obehagligt att se när en kille spelar bort flera tusen på blackjacken, för att sedan gå iväg och låna fler femhundra lappar av sin polare och spelar bort dem också. Finns det ingen som har koll på det här? Det är ofta samma händelse utespelar sig på just Stars´n´bars.

Vidare var det nog tur att det var så lite folk i lördags, för med bara EN toalett som funkar skulle det annars bli outhärdligt. Det är något märkligt med den där lokalen... något står inte rätt till.

Tillsist2:

Massa bra saker på samma plats! Tack!

Jerry Boman

Fem viktiga saker och en oviktig.

3 kommentarer



Här kommer en bunt samlade saker att ta vara på, klippa ut och spara nära hjärtat.

1.
Julie Venus kommer från Örebro. Eller Julia från Vrestorp och Samuel från Dijon...men det där kan ni ju själv läsa på deras Myspacesida.
Det viktiga är låten Stumbling again, en riktig midipärla!

2.
Nu kommer jullåtarna! Först ut är Moa. Oväntat men det är en bra låt, mycket känsla och fin sång... som vanligt. Jag har sagt det förr, varför får inte Moa spela någonstans? Jag tror det skulle bli hur bra som helst!

3.
30 november (det är imorgon fredag) kommer Elenettes skiva ut, och man ju hoppa upp och sätta en femma på att det kommer bli snack. Smarta texter som säger saker. Politik i snygg förpackning. Synthprogg.
Gå in på Myspace sidan och lyssna på "extra spåret" Jag Hatar Män...

4.
Universal Poplab har släppt en remixskiva...och vissa låtar har blivit ännu bättre! Bäst är Timos helt omgjorda Heart Apart. Riktigt snyggt!
Även Thermostatics I Could Say I´m Sorry är en riktig rökare...löjligt ord men det passade här.

5.
På lördag är det så dax för Göteborgs längsta kille och Göteborgs största röst att ställa sig på scen på Klubb Populär. Långa killen med rösten heter Fredrik Corander och bandet heter Children Come On. Var där eller bär fula byxor resten av livet!

Så här såg det ut när jag träffade dem i somras.



Och så här lät det när de gjorde en fantastisk spelning på Indiedagis (på Emmabodafestivalens husvagnscamping)



6.
Det här var inlägg 400! Ja, vad säger man om det?

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg