Visar inlägg med etikett Hemma hos Fanny. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hemma hos Fanny. Visa alla inlägg

En natt, i en korridor, bakom en bar

0 kommentarer

Igår var det tänkt att jag skulle se Le FeverHemma hos Fanny på Pet Sounds Bar. Men sällskapet på ett annat ställe var så trevligt att jag missade hela konserten. Attans… MEN när jag sedan tillslut gick ner i källaren möttes jag av ett glatt band som bara för min skull satte upp en superimproviserad minispelning inne i Pet Sounds loge! Fantastiskt! Och eftersom jag alltid tänker på er kära läsare/tittar här på bloggen så filmade jag ju såklart! En av bandets vänner fick agera kamera två.

Så här kommer det, ett superexklusivt klipp med Le Fever, inspelat igår i en korridor på PSB! Håll i hatten!



Så jävla bra!

Jerry Boman

Frimärkspop!

0 kommentarer



Så mycket som hänt. Alla nya möten, alla nya människor, alla nya platser. Allt kanske inte går precis som man tänkt men att byta stad i just det läget känns som ett väldigt bra beslut. Så mycket nya personer jag lärt känna, människor som jag springer på både uppe och nere. Göteborg gjorde mycket av mig, men allt sker fortare här, så jag undrar vad Stockholm ska göra av mig när nätterna tagit ut sin rätt. Nu är jag bara lycklig över att få så mycket intryck.

Historien går så här: jag skriver blogg om musiken i Göteborg, Erik Dellgren och Sandra Bergman kör klubb i Stockholm, Erik kontaktar mig ang diverse band, jag tar tåget upp ibland och besöker klubben, trivs, jag tar ett avgörande beslut, flyttar till Stockholm, lära känna Erik och Sandra mer, får spela skivor på deras klubb, lär känna Eriks flickvän Fanny, Fannys startar klubb i Pet Sounds Bars källare, jag hänger där, träffar Pontus De Wolfe, går på Pontus klubb… och så en kväll är det dags för Pontus att spela nya låtar, på svenska. På klubben Hemma hos Fanny, på Pet Sounds Bar...

Han spelar ibland på ett litet träigt leksakspiano, och det sitter perfekt, det här är de små berättelsernas man. Inga stora gester, orden tassar fram till oss. Om livet i det lilla och så får jag då användning av ordet som slank ur mig häromdagen: Frimärkspop. Sparsmakat med intrument någon försiktig tamburin, lugn gitarr och några "bamparappamdam".

En av låtarna kan heta "I dina händer" (jag fick en skiva med mig hem, i ett Lejonkungen omslag…). Här slingrar orden, virvlar och stannar plötsligt upp, bildar ett mönster, om känslan av att ens kärleks beslut alltid är beroende av någon annan, rädslan av att bli bortvald på den avgörande dagen. Det enda man kan göra är att be om uppmärksamheten.









Något annat som fastnar är låten med:

Åh ser du dörren där
Jag svär den öppnar sig för
Mattias och Sheriffen vandrar

mörka gatan fram

Åh med en stjärnas glans för


Där finns ett ljus som aldrig går ut

Rösten spricker, är gäll och är helt oförstörd av tankar på hur det ska låta. Ackompanjerat av just en liten gitarr, en tamburin och en gitarr till. Väldigt väldigt vackert om vänskap.

Jag känner att det där, det som hände mellan 21.35 och 22.03 i källaren på Skånegatan, det var början på något. Jag har hittat något som jag vill att Stockholm ska vara, att det även här finns känslor som bara vill ut, till vilket pris som helst. Många tror att jag gillade musik från Göteborg bara för att den kom från Göteborg, det är/var inte sant. Jag tycker mer än något annat om musik/människor som gör saker för att de måste, till vilket pris som helst.

Jag har just upptäckt en ny Ulf Sturesson! Och eftersom jag gillar Ulf mer än de flesta popromantiker på svenska så kan ni tänka er!
En helt unik röst i ett jävla hav av tråk, Pontus De Wolfes premiärspelning är så jävla bra! Vackra ord, fina små melodier, en smula vardagsrealism blandas med romantiken. Likt en stor bukett blommor.

Frimärkspop!

(för dig som undrar, jag han är släkt med Lorne De Wolfe från Hansson de Wolfe United...)



Innan Pontus tog över hela kvällen så spelade Knudt Hill, som med band kallar sig Knudt Tourette. Det är bra, men en smula ojämt. Några av låtarna kan liknas vi My Darling You!, om de bott i just Stockholm. Andra sånger är lite för gubbiga, lite för mycket gitarr stilande. Texterna är rakt på saken, och det är ju bra. Men jag tappade inte precis hakan… kanske berodde det på att han den där De Wolfe stal hela kvällen.

Jag testade att sända live från Pets Sounds Bar igår, via Bambuser. Kolla här. Låter inte så bra, men jag gör nya test.

Tillsist:
Viktiga datum att skriva ner i handflatan:
23 januari: Hej Stockholm! spelar skivor på Debaser Medis när Love & Happiness och Daniel Gilbert kommer på besök. Kommer bli galet skoj!
27 januari: Hej Stockholm! spelar skivor på Mosebacke när Sidechild släpper skiva.
30 januari: Alemdal släpper skiva och spelar på Debaser…Alltså, detta är det första vi får höra från Almedal, det ska bli så sjukt roligt att höra hur de följer upp underbara "Från och med nu och 20 dagar framåt". Ni ska ALLA gå dit!

Jerry Boman

Knäsvag och knäsvag

0 kommentarer



Det finns dagar när jag bara vill stanna hemma, stunder då jag känner att jag hört allt. Att det får vara nog med musiklyssnade på ett tag. I bland tänker jag tankar om att sluta lyssna helt. Att grotta ner mig i något helt annat. Kanske börja med dart.
Det är dagar då till och med Spotify känns trångt. Inget duger, allt är gjort. Och det som inte är gjort rör mig inte. Lyssnandet blir ett ok, en börda på vägen.

Sedan kommer kvällar i en källare på Petsounds Bar. Klubben med det sympatiska namnet Hemma hos Fanny och med den lika sympatiska Fanny. Gästen på scen är hemlig, men de flesta verkar veta ändå. Stämningen är ändå lite andaktsfull när Anna Järvinen går upp på scen…

Jag står rätt långt fram och känner mig fånig. Jag klarar knappt av att titta upp mot scen, det är så nära. Anna börjar sjunga på finska. Jag förstår inget av det hon sjunger men det träffar mig ändå...

Det är larvigt att säga att man blir knäsvag. Eller så det inte det. Järvinens musik och röst, hela hennes uttryck gör mig knäsvag. Hon fyller upp hela rummet, trots att det hela egentligen är skört och tunt som tyllgardiner. Bakom glasögonen skymtar två länders sorgligaste person, Anna Järvinen fångar det finska vemodet, de kalla nätterna mellan tummen och pekfingret. Håller det varsamt på plats och låter oss se det i vitögat. Samtidigt får hon in något väldigt svenskt i sången. Jag inbillar mig att finnarna är melankoliska och står för det, men vi svenskar är melankoliska men ska ändå ha partyhatten på. Järvinen fångar den de här två stämningarna och blöder ut dem.

Det är så vackert. Så ändlöst vackert..

Hela framträdandet är enkelt, ett piano och ett dragspel. Så står jag då där och får tillbaka känslan, det är ju sånt här som håller en ovan ytan. De storslagna känslorna förpackade i små skira paket. En poet, en artist och en knuff rakt fram. 00-talet håller på att avslutas, någon kanske gråter för det, jag ser det inte alls. Tid är inget, nu är allt. Och i en källare på Skånegatan blev jag nu igen. Bakåt finns inte ej heller framtiden, jag är bara just nu. Och jag är knäsvag.


Anna Järvinen är nominerad i hela tre grammisklasser: Kvinnliga artist, Textförfattare och kompositör.
Det är inte mer än rätt. Hon är en originell artist och hon är en jävel på att skriva låtar som berör.

Vilken kväll. Tack Fanny. Och tack Anna.

Tillsist:
Fredag och Hej Stockholm! spelar skivor på Kungliga Konsthögskolans julfest. Jag trixar ihop lite musik, bland annat en "Riva hela huset"-version av Håkans Gullbergskaj paradis. Toksamba och rörigt. Det kommer nog göra susen!

Jerry Boman

Hemligheter och kronprinsar

1 kommentarer

Ikväll, onsdag, är det Hemma hos Fanny på Petsounds Bar. Hemlig gästartist… jag vet vem det är och kan säga så mycket som att det är en Grammisnominerad artist. Nominerad i år alltså. Det kommer bli väldigt fint nere i källaren kan jag lova.
Du vill INTE missa detta!






På måndag är det dags igen, klubben med det puckade namnet är tillbaka:

Klubb Frimåndag ger dig Kronprinsen

Smått genialisk mjukpop men en smekning övergår i falskhet. Ett bedrägeri. Dina bästa minnen har fått virus och pixlarna omformas. Glädje byts mot onda ord. Lager på lager rytmer och det totala utlämnandet.

Det är svårt att ringa in Kronprisen. Ena stunden lofi garderobsbalearic, andra kommersiell vinter med Wham. Ryktet går att vi kan förvänta oss ett mellansnack "i hästväg".
Vad som än händer, vad som än sker, är detta kvällen när dina sinnen öppnas. Du kommer berätta allt för precis alla. Några kommer göra slut, några kommer bli kära i varandra och de sista kommer spaka sönder något som Stockholms Stad äger på vägen hem.


Sugerbar, 20-01 måndag 14 december.

Hela härligheten finns på Facebook!

Tillsist:
Hej Stockholm! spelar skivor på Mejans Julfest på Färgfabriken på fredag. Vi ska bara spela två timmar, så bered dig på en redig nerkokt musikfond av det bästa bästa! Ja jävlar!

Skriet spelar live och det ser jag fram emot mycket!

Läs mer och föranmäl dig här.


Jerry Boman

Hemma bäst

3 kommentarer

Onsdagar betyder att Fanny Bergne flyttar ner på Pet Sounds Bar och spelar fin musik. Igår spelade också You Say France & I Whistle och jag passade på att filma det hela. Så här kommer låten Second thoughts, live på klubb "Hemma hos Fanny":



Ibland är det bra att följa den här bloggen eller hur?

Jerry Boman