Visar inlägg med etikett de Montevert. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett de Montevert. Visa alla inlägg

LISTA: Här är de bästa svenska poptexterna från år 2012

1 kommentarer


Skrev de bästa orden 2012
Ord, ord ord. Livet är fyllt av ord. Några kan slå dig på käften, andra smeker dig till söms och ett tredje får dig att åka i ljusa hastigheter.
 

Sen finns det ord som önskar dig hem igen, ord som får dig att börja gråta, vilja dö, ord som får dig att le, skratta och hjula genom en park eller bara kicka sönder närmsta lyktstolpe. Samma stolpe som för bara några månader sedan tjuvhörde era ord och fram tills nu kallades lyckostolpen, den får plötsligt får stå pall både sparkarna och glåporden. Efter orden.

Ord är viktiga. Det är de som gör att du och jag förstår varandra, men det är också de som gör att vi inte förstår varandra. Alls. Det kanske är just det där sista som gör det så intressant, missförstånden. För om orden var som tal, det vill säga rätt konkreta och svåra att missförstå, då skulle de inte alls vara lika roliga att bolla runt med. Om du och jag uppfattade ordens betydelse exakt lika, tänk vad tråkigt det skulle bli. Vad skulle vi prata om då? Och vad skulle vi skriva om? Det där är värt att tänka på nästa gång någon kanske inte förstår dig. Eller nästa gång någon uttalar orden på ett annorlunda sätt, tänk vad platt och tråkigt det skulle vara utan olikheterna. Och hur skulle vi utvecklas? 


För tredje året i rad kommer här nu listan över årets bästa ord i poplåtar. Eller kombinationer av ord...eller okombinationer av ord... eller...

Här är den i allafall, min lista över de bästa poptexterna i Sverige 2012!

I slutet hittar du en Spotify-lista med alla låtarna/orden samlade. Där hittar du också länkar till listorna över 2011 och 2010-års bästa texter.


Mycket nöje och hör gärna av dig om du exploderade, spottade eller klippte ny frisyr efter listan. Vi kan samlas kring #popord12 på Twitter.

De Montevert skrev en sång om mig och sorglig kärlek

0 kommentarer


En onsdag på Södra Bar. Våren tar sina första steg utanför, vintern de sista andetagen. Här inne samlas ett trettiotal själar för att lyssna på musik under Klubb King Kongs flagg. På scen står Ellinor Nilsson, känd som De Montevert. Hon har ny gitarr, en glittrande vit med gulddetaljer. Den är enormt vacker. Ett smycke.

Allt det blir lätt overkligt och oviktigt för mig den här kvällen. För Ellinor har gjort en låt om mig. Inte till mig, utan om mig. Hon har förstått en sak som jag knappt själv förstått. Hon är väldigt väldigt klok Ellinor.

Sången heter Jag vill ha mer och är en sorglig historia om kärlek. För den kan vara det, kärleken. Sorgligare än något annat, när allt går fel. Ingens fel, det bara spricker.

Tack Ellinor. Jag började nästan gråta.

Jag vill ha mer by de montevert
De Montevert på Soundcloud.

Tillsist:
Något senare sitter vi ett gäng på Lilla Hotellbaren. The Sounds håller efterfest. Hela Skåne och Måns Herngren gör sitt bästa för att komma nära Maja Ivarsson. Stundtals ser det rätt roligt ut.
Varför berättar jag det här? För det är olika sidor av samma mynt.


Tom Jerry Boman

LISTA: Här är de bästa svenska poptexterna från år 2011

0 kommentarer


Att sätta ord på vad man känner är själva kärnan i lyrik. Kanske vill man också att de som läser och lyssnar ska uppleva samma saker som en själv. Eller så vill man att de ska uppleva något helt annat. Men själva nollpunkten är behovet att uttrycka sig och förmedla det.

Jag har vänner som ibland lite slarvigt säger att orden inte betyder något. Jag tror dem aldrig. Att orden i en poplåt inte skulle betyda något det är för mig helt främmande. Musiken är viktig, den skapar ram och rum, men där inne behövs möbler, verktyg och maskiner. 

Ibland kan dessa maskiner stå fritt fält, utan ram eller rum, men med musik blir det en större helhet. Inte alltid så att det blir bättre, ord kan ge sig av på ensamresor, men med musiken händer något. Och det är just det här mötet som är spännande. Att då säga att orden inte betyder något är som att säga att musiken inte betyder något. Som att kväva en hel värld. Armageddon.

Förra året satte jag ihop en lista med 2010-års bästa poptexter. När alla andra (finns få undantag) listade bästa låtarna och bästa albumen ville jag gå lite djupare, längre in i artisterna, till det där som betyder mest för mig. Orden. De svenska orden, den svenska poplyriken. Jag ville lyfta orden till nya nivåer, få folk att lyssna, att läsa. För mig har orden alltid varit viktiga. Livsviktiga.

 

Artisten som skrev årets poptext 2011.
Om man ska spana efter trender bland all svenska popmusik värd att lyssna på så är det tydligt att det blir mer och mer privat. Nu är vi långt inne i sängkammaren och rullar. Länge har vi ju levt i den villfarelsen att text på modersmålet per automatik blir närgången, mer intim. Nu börjar man se att så inte alls är fallet, det krävs precis lika mycket våga som att skriva på engelska för att bli riktigt nervpirrande på svenska. 

Kanske beror det på att vi ständigt utsätts för alla möjliga språk. Engelska och diverse minoritetsspråk såklart, men också sms-språket, chatt-språket och twitter-språket. Språk som utvecklar svenskan. Vi börjar helt enkelt se vanlig svenska som något främmande. Då gäller det att som textförfattare bjuda på det bästa av det bästa om man vill greppa tag och ruska om, att bjuda in alla de här nya språken, blanda och ge. Brassa värsta fyrverkeriet konstant. 
I linje med detta kan jag se en rörelse bort från den traditionella hjärta-smärta lyriken, artisterna anstränger sig mer nu. Hittar nya ingångar för att beskriva det fantastiska vi kallar livet. För när världens hemskheter kommer närmare än någonsin blir ett litet uppbrott inte så speciellt märkvärdigt.

Listan från 2010 blev tretton vackra textblommor lång, uppväxta i den svenska poptextfaunan och jag tyckte att Ludwig Bell var den bästa vaktmästaren i växthuset under hela förra året. 


Här är en ny lista, 2011-års bästa poptexter på svenska, även denna tretton textblommor lång och vacker. Närgångna och ärliga texter, vissa skrivna på plakat och andra på trasiga lappar. Ett hopp om förståelse eller en vilja att förändra.

Mycket nöje!


Liveklipp: De Montevert och Bobbypinrocker på Southside

0 kommentarer


Alla var där. Inte så ofta man får använda det uttrycket i Stockholm med sitt enorma utbud men igår var det närmaste jag kommit en sådan kväll. Klubben So Unbelievable! fick ner oss alla i källaren på Southside (som fått sig en upprustning) och det blev en mycket fin kväll.

Liveklipp: Jerry skriker och de Montevert spelar Shoreline

0 kommentarer

Jag spelade skivor med Maja Thorén (Le Muhr) på Landet i fredags. Cosy Den hade fixat fin fin fest och på scen stod Maybe Sucks och de Montevert. Från båset blev det nytt och osläppt med Matti Alkberg, Le Muhr och Pasadena. Även en del tokfärska låtar med Lovisa Negga, Invasionen och LCTRISC. Vi hade trevligt hoppas ni också hade det!

Håller mig från att skriva så mycket om saker man själv är involverad i men filmer blev det såklart. Eftersom jag korade de Monteverts Broder Daniel-cover till sommarens bästa så ville jag såklart höra den igen… då finns det inget annat sätt än att skrika "Spela Shoreline!".
Titta, lyssna och njut... ja, det är jag som skriker i början.



Maybe Sucks spelade också, det var bra. Riktigt bra röst! Blir fler lyssningar!



Som en liten bonus kommer här en film till med de Montevert:



Jerry Boman

Liveklipp: de Montevert och Navet från Södra Bar

0 kommentarer


Det finns människor som tycker att varannan skylt som upplyser om övergångsställe bör prydas av en kvinna. Att den lilla gubben istället ska vara en liten gumma. Försök att påvisa hur det hela skulle se ut har gjorts, någon sätter en svart tejpbit över benen på gubben och vips har man en kjol. Genast ska vi se att det är en kvinna och vi förväntas jubla över initiativet, gå vidare med den grymma tanken att vi minsann går på ett jämställt övergångsställe.

Nu kommer jag förmodligen få det jävligt hett om öronen men jag tycker att precis lika innehållslöst och kontraproduktivt det är att sätt en liten svart lapp på herr Gårman så denne blir en kvinna, lika feltänkt är det att högt och tydligt skrika hur mycket kvinnor som ingår i en viss klubbkostelation/på scen. Det hela blir bara ett enkelt sätt för publiken att för en kväll rena sitt eventuella skitiga samvete, för de vet ju att de går på en klubb där det minsann är jämlikt. För det är ju viktigt. Eller?

För natten och mörkret som skrämmer oss

0 kommentarer



Tre snabba som gör den döende sommaren mindre plågsam:

Akiine
"I love sneakers yay" är den finaste, sköraste hyllningen till skor du hört!

de Montevert
I Falun gömmer sig en korsning mellan Frida Hyvönen och Suburban Kids With Biblical Names. Två låtar som man bara vill höra om och om igen!

FLL
I samma stad springer FLL runt och gör rakt på pop med dansvänliga smockor. Har gjort min vecka!

Tillsist:
Fredagkväll och du går och lyssnar på Pascal! De vill testa de nya låtarna inför publik och då får man ju fan ställa upp!
Läs mer här.

Jerry Boman