Visar inlägg med etikett Johan Hedberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Johan Hedberg. Visa alla inlägg

LISTA: Här är de bästa svenska poptexterna från år 2012

1 kommentarer


Skrev de bästa orden 2012
Ord, ord ord. Livet är fyllt av ord. Några kan slå dig på käften, andra smeker dig till söms och ett tredje får dig att åka i ljusa hastigheter.
 

Sen finns det ord som önskar dig hem igen, ord som får dig att börja gråta, vilja dö, ord som får dig att le, skratta och hjula genom en park eller bara kicka sönder närmsta lyktstolpe. Samma stolpe som för bara några månader sedan tjuvhörde era ord och fram tills nu kallades lyckostolpen, den får plötsligt får stå pall både sparkarna och glåporden. Efter orden.

Ord är viktiga. Det är de som gör att du och jag förstår varandra, men det är också de som gör att vi inte förstår varandra. Alls. Det kanske är just det där sista som gör det så intressant, missförstånden. För om orden var som tal, det vill säga rätt konkreta och svåra att missförstå, då skulle de inte alls vara lika roliga att bolla runt med. Om du och jag uppfattade ordens betydelse exakt lika, tänk vad tråkigt det skulle bli. Vad skulle vi prata om då? Och vad skulle vi skriva om? Det där är värt att tänka på nästa gång någon kanske inte förstår dig. Eller nästa gång någon uttalar orden på ett annorlunda sätt, tänk vad platt och tråkigt det skulle vara utan olikheterna. Och hur skulle vi utvecklas? 


För tredje året i rad kommer här nu listan över årets bästa ord i poplåtar. Eller kombinationer av ord...eller okombinationer av ord... eller...

Här är den i allafall, min lista över de bästa poptexterna i Sverige 2012!

I slutet hittar du en Spotify-lista med alla låtarna/orden samlade. Där hittar du också länkar till listorna över 2011 och 2010-års bästa texter.


Mycket nöje och hör gärna av dig om du exploderade, spottade eller klippte ny frisyr efter listan. Vi kan samlas kring #popord12 på Twitter.

NY LÅT: Johan Hedberg med Vårdbiträdesblues - tanka fritt

1 kommentarer


Året kunde inte börjat bättre: Johan Hedberg (Suburban kids with biblical names mfl) släpper ny låt. Gratis och fritt!
Och vilken låt sen! En sylvass samhällsanalys, likt Håkan Hellströms visperiod fast med den stora skillnaden att här finns ett rejält innehåll. Den blåa iskalla vinden drar genom kvarteret men vi är lika varma som förut. Ett manifest mot dagarna som följer, som vi vill ha bort. Lyssna och läs noga. Sen tar vi tag i det här och förändrar.

Johan Hedberg - Vårdbitradesblues by musikenligtjerry

Har du lärt dig läxan/spotta på den häxan
/ekrarna som gnäller när du växlar
mellan villakvarter/snart är det din tur
/mitt hjärtas lilla vilddjur/knappa tjugo
kvar tills du tar på dig smileygubben igen
/låser upp dörren/kaffet smakar sump men
/ensamheten värmer och du dunkar pop
innan pöbeln är där/och dom bränner dina
pengar/så varför ska du orka/målar om
och inpräntar att nu är det minsann vi/
sparar och knullar/allt som var vackert
/och satsar allt på en yta men ingenting inuti/
och ditt leende skitsnack gör mig inombords
skitlack/men jag bugar och ber och pratar på
som om ingenting hänt/men börserna ska falla
och dra ner såna som dig/en röd tsunami utan livboj
/sen är det slut för dig/svin

Jerry Boman

Liveklipp: Vit Päls och Johan Hedberg på Debaser Slussen

0 kommentarer


Kanske var det ljuset, kanske var det värmen. Något låg i luften och Johan Hedberg kände av det, i lördags satte han sin absolut bästa spelning! Som jag sett.
Att utropa saker som ”bäst ever!” är ju såklart en mycket subjektiv sysselsättning, men i just det här fallet finns några parametrar som pekar åt rätt håll. Ljudet är ju såklart en del, har aldrig fått höra Johan med så bra ljud. Slirar man runt på mindre klubbar är oftast högtalare och annat därefter. Inget ont om det, ofta spelar det mindre roll emd det tekniska när musiken är bra. Att då plötsligt få höra allt det här ”braiga” på riktiga grejer… ja, det blir som att höra allt på nytt.
Två nya låtar blev det och Johan fortsätter att leverera! Nu väntar vi på ny skiva med Suburban Kids With Biblical Names!

Så här en gammal klassiker på Debaser Slussen i lördags:



De kommer från Skåne och lyckas få bort den så hatade ”Stockholmskorridoren” (det publiktomma utrymme som per automatik bildas framför scen på klubbar i Stockholm). De är glada och inbjudande på scen. De får hela publiken att känna hopp, glädje och jävlar-vad-kvällen-är-bra!
Vit Päls är mycket, de tar upp hela scenen, det är saker att se till höger och vänster. Sångare Carl Johan Lundgren skriver texter som ingen annan, ett talspråk som formligen sprutar färgglad ordkonffeti in i våra öron och ett band så genuint glada att även den normalt så tveksamma Debaserpubliken skriker, ja och det hoppas faktiskt så långt ner som till tionde rad, det minna vänner är ett band som borde få pris! Sångerna är resor runt i Malmö, berättelser gjorda för oss, berättade i en bar av dina bästa vänner. Det är fortroligt men samtidigt precis så högt berättat att alla kan höra. Man blir väldigt lätt en del av Vit Päls genom deras texter, det enkla men samtidigt oändligt komplicerade livet.

Sommaren 2011 kommer vi lyssna sönder den här låten, vi kommer citera sönder varenda meningen och i efterhand kommer var och en hitta sina refferenser till hur verkligheten 2011 så ut:



Jerry Boman

Liveklipp: Två kalas med Johan Hedberg och Simon G

0 kommentarer


Det är fint att fira kalas på lokal. I går hann jag med hela två stycken på samma kväll. Det började på Nada med överraskningsfest för Disa. Henne känner ni igen från diverse dj-bås runt om i stan, Debaser, Strand, Nada, Imperiet och lite överallt. Hon trodde det skulle bli en kväll hemma hos en kompis men vi pyntade Nada och blåste skiten ur henne. Bra roligt!

Sedan vidare till Southsides svettiga källare och Cosy Den-Mattias 30-års kalas. Hela Stockholms indie-elit var på plats (förutom vissa som var hemma och drack vin enligt uppgift), go stämning och diverse halvspontana uppträdanden. Det letades fram både gitarrer och märkliga rytmer på synthar. Mycket kul!

Här nedanför lite smakprov: Johan Hedberg (Suburban Kids) och Simon G (Las Palmas med mera)!

Strutpop.

0 kommentarer



Ibland söker man efter meningar som skall förklara något man hört. Sätta ord på tankarna och känslorna. Letar febrilt i sitt inre för att nå ut med de där magiska känslorna man fick när man hörde det där magiska igår.
På Cosy Den återkomsten fick jag vara med om magi. Det var så bra att det formades en helt ny klass, en ny genre.

Strutpop.

Efter att Cosy Den gänget haft ledigt ett tag, frivilligt eller inte ingen som vet, så var det då dax för le grande återkomst. Även om kanske inte alla ser att de slogs på stora tumman i lördags så var det en väldigt värdig återkomst för stans bästa klubb. För en klubb där livemusik är i centrum är en ett centrum för mig.



Först fram var After-school sports.
Då är det ju bara att duka under! Alice Luther Näsholm är sval och sjunger som en ängel. Tänk Ulrika Mild (Compute) och Anna Persson (Sambassadeur) i samspråk med Madelaine & Sarah från Fibifrap. På scen är hon två men det räknas som soloprojekt.
Det är plastiga trummaskiner, små finurliga melodier och så denna drömska sång. Det är rosa tyllgardiner som gömmer knivar. Enkla samplingar varvat med handklapps vänliga takter från helt underbart billiga instrument. Den lilla synthen ser ut att kunna gå sönder under fingrarna, Alice spelar varsamt så musikmaskinen hinner med.
Allt är väldigt vackert och jag kommer bära med mig det länge.

Band två kommer jag aldrig få kläm på. Jag har skrivit om dem innan, här och här, vilket resulterade i ett argt brev. Kanske var jag förtjänt av det, men jag kan inte få in Electric Pop Group. Det är bara luft.
Jag gör faktiskt så här den här gången att jag överlåter till er att bedöma själva: Gå in på bandets hemsida. Visualisera dig sedan ett band på en scen.
Jag vill inte hälla salt i öppna sår...



Sen kommer det där som får mig att hitta på en ny genre, Strutpop.
För att förklara, det finns megafonpop. Det kan du lätt tänka dig: En tjej/kille som skriker ut sina saker. Väldigt utåt agerade, förstärkt och högljud. Men snyggt.
Strutpoppen är släkt på megafonpoppen men har ett lite vänligare tilltal. Jämför megafonen med en rulle papper som du rullar ihop till en strut. Megafonen skränar och struten gör mer människor är tre uppmärksamma. Lite mjukare men ändå viktigt för alla.

Johan Hedberg (Suburban Kids With Biblical Names) är strutpop. Den förste som få det epitetet. Och det är bra det för Johans historiska första spelning är helt briljant! Det är avslappnat, nära och med texter som egentligen är för bra för att vara sanna! Han sjunger om Stockholms nattliv och man känner att "vad var det ja sa, flytta inte dit!". Han sjunger om elaka älsklingar utan själ. Det är vaket, smart och väldigt sing-a-long.



Jag kommer träla runt halva vårt land
Börja plugga på någon sunkig högskola och starta värdelöst band.
Börja date:a igen, hänga på konstiga konstfester
Dricka sprit hela tiden och lukta efter nånting nytt

Nånting som kan få mig att komma tillbaka till var vi var
Men baby vi är fortfarande kvar

Har du själ

Allt till trulig musik som vrider om. Kastar in upphuggna stråkar här och där, något litet synthtrummset blandas med digitala koklockor. Ett jävla sväng, inget i lokalen är stilla.

Bäst är såklart underjordsmegahitten "Nygubbe4", eller som den tydligen heter numera "Ny Gubbe". Utåt och lagom gåpåig. Ett praktexemplar av Svensk Strutpop!
På det hela är det som avväpnade och charmigt att jag egentligen bara vill kramas!


Och det är ju bara att buga sig djupt inför Cosy Dens förmåga att plocka fram allt det där nya, hur fasiken går det till. Jag misstänker att den där Mattias mutar någon popgud för att få en direktlina till god smak.

Tillsist:
Ikväll kan det bli trångt. Almedal i liten lokal och alla platser tagna. Som gummisnoddar på speed.

Tillsist2:
Det kom ett brev:

----------------------------------
Kära vänner och bloggläsare,
Igår eftermiddag (läs fredag) satt They Live by Night i skiten. Samtliga minibussar/flyttbilar/släp i hela Göteborg var uthyrda på grund av den kommande långhelgen. Det verkade som att vi inte skulle kunna komma iväg till lördagens spelning hos popentusiasterna på Clubbentz i Trollhättan. Vi skickade ut ett rop på hjälp som Jerry förmedlade. Till slut lyckades vi lösa det genom en genomsnäll uthyrningsfirma, men det hade nog ordnat sig ändå. Några timmar senare hade nämligen Jerry fått 25 sms, fyra telefonsamtal och fem mejl med tips. Fantastiskt! Vi trodde inte att det fanns sådan sammanhållning i popgöteborg.

Vi vill framföra ett stort tack till alla som hörde av sig. Om ni är i knipa någon gång hjälper gärna vi till med det vi kan. Till dess lämnar vi er med ett tips: boka i tid.

Hälsningar
Joel, Martin, Robin och Christofer

--------------------------------

Ja, det var verkligen så fint gjort av alla som på ett eller annat sätt försökte hjälpa.
Man blir glad av att på i den här stan!


Jerry Boman