Visar inlägg med etikett Ingenting. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ingenting. Visa alla inlägg

Från korset byggde han en bro för att sätta oss fria

2 kommentarer



Det sägs att det är på livespelningarna som artisterna ska bli rika. Nu när alla laddar ner eller lyssnar lagligt för en minisumma pengar så är det på scen som artisterna ska få lön för mödan. Jag tycker band ska ha pengar för att de spelar, så klart. Ibland kanske det inte finns så mycket pengar att hämta, mindre band får kanske nöja sig med mat eller dylikt, men lite större ska absolut ha stålars.

När då [Ingenting] bjuder på en gratisspelning för att fira sin nya platta Tomhet, idel tomhet är det ju i sig väldigt fint. När de sedan gör det utomhus, under Liljeholmsbrons bastanta betongstoder och perspektivriktiga vägbanor blir det väldigt trevligt. Och när de till på köpet har ljussatt stora delar av bron, slängt blinkade lysrör i vattnet, kör proj på betongen och har den bästa scen jag någonsin sett, det är lastpallar med plexiglas över och så en massa lysrör där också... Ja, då blir det hela så overkligt fint att jag egentligen bara vill ge dem alla en kram. Men jag är för blyg som vanligt. (om någon känner någon i bandet så kan ni ju hälsa eller så).


Lyssna på det broreverbet!

Allt är surrealistiskt, här står man mitt under en bro i centrala Stockholm, hösten börjar göra sig påmind och så spelar ett bra band två meter fram. För jag ska väl kanske säga att musiken blev snäppet bättre än normalt. För även om [Ingenting] sjunger om kristna prylar ibland så är inte kyrkan deras plats. En bro blir deras självklara kyrka, akustiken passar perfekt! När Sibille Attar i en sång sjunger det mesta själv blir det överjäkligt bra, hennes ord rullar över vattnet, studsar mot stål, järn, sten och kommer mjukare än någonsin tillbaka. Likt en ensam jojk mellan två klippor innefattar den rösten, den här kvällen, all all världens ensamhet. Frivolts-vackert. Jag rös.



[Ingenting] gick den här kvällen flera hundra trappsteg upp, mot min absoluta himmelspunkt över det bästa jag hört. Helt jävla genialt att ställa sig där under bron!

Bäst var Dina händer är fulla av blommor... utan någon like.

Ja, just det. Nu betalde vi ju inte för oss för den här spelningen...så... Ut och köp i affären och in på internet och köp!


Bra med folk!


Efteråt bjöds det på oblat på Strand. Verkligen.

Tillsist:
Eftersom nu [Ingenting] har sånt flow och Dina händer är fulla av blommor är en så bra låt så går det från och med nu att se just [Ingenting] på en spårvagn!
The Tram Sessions är platsen men det vet du vid det här laget! Över 30 klipp med band på spårvagnar ligger uppe nu!

Jerry Boman

Uppdaterad skiffle.

0 kommentarer



Jag funderar på varför vissa band blir upptagna i den fina liga, den som lyfter hela svartklubbar till utomjordisk nivå, medan andra band i samma genre inte riktigt kommer dit. Att gränsen mellan facebooks-uppdaterings-hype och spelningar på Musik Direkts Osignat kvällar ibland kan vara så skrämmande hårfin. Kanske är det just det som gör musik så fantastiskt, att man inte i förväg kan veta var det hela brakar hän.

Doctors & Dealers är Simona Lindgren. Hon har vänner med sig den här söndagskvällen på Nada. Men det är hon som är stjärnan. I sitt eget land. För det är något märkligt över hela händelsen, här står Simona och bjuder in oss till en behaglig rulltrappsfärd rakt in i lofi-pop himmelen. Eller rättare sagt, det är lo-fi pop med folk som kan spela. Tänk på det där härliga tilltaget när Gustav Kjellvander tolkade Rough Bunnies. Hela popsverige, den fina halvan i allafall, gjorde kullerbyttor av glädje, ställe till karneval och dansade sig tillbaka till folkparken inför det faktum att "äntligen någon som kan spela dessa fantastiska låtar!" Rough Bunnies är ju charmiga på sitt sätt, men i Gustavs tappningar blev det rent religiöst framför scen.
Doctors & Dealers är alltså bandet med de fina små melodiska poppärlorna och som har förmågan att spela dem. 2 i 1 bara sådär!

Det är avslappade låtar, likt en promenad med platt stråhatt längs en träbygga ut mot piren. Skiffle med piano och en svag bris från nordsjön.
I bakgrunden rullar tivolit på, pariserhjul, hästkaruseller och spunnet socker. Solen ger ett varmt ljus över dig och dina vänner, alla med olika färg på hattens brätte, att kalla era steg för gång vore tråkigt. Mer dans. Ja, en dans längs med framåtandans och hoppets pir! Jollygood my friend!

Bäst är My mother was a dancer. En klockren klappvänlig indiesmekning som kommer ge varenda Cosy Den-besökare gåshud!
Sedan är det ju en galet rolig inledning i He went down... Jag älskar kreativa musikaliska lösningar på de mest deprimerade händelserna i livet!

Tillsist:
Tisdag går du till Liljeholmsborn, eller under den på Strand sidan, klockan 20:00. Ingenting gör hemlig spelning!
Onsdag spelar bästa bästa Pint And We Fall på Högkvarteret på Närkesgatan. 30 spänn och det hela börjar 20.30 med förbandet, lofitrummaskinhjältinnan, Naimi. Gött!
Samma kväll är det fina fina Steso Songs i Lilla Hotellbaren. Allt på en gång!

Tillsist2:
Jag vräker ut information:

17 september
blir det bara låtar på svenska på Bonden Bar på Bondegatan. Min klubb Hej Stockholm! (denna gång representerad av mig och Anna) är inbjudna av Ny Klubb, och vi alla kommer spela så jävla bra låtar på svenska att ni kommer tappa brallorna! Inte missa! Ni kan ju haja hur jävla många Håkan låtar jag kommer lira!

20 september
kommer jag och Anna spela lite goa låtar på Nada igen. Skönt söndagshäng helt enkelt. Det blir väldigt kul!

Blev ju intressant det här, jag som tänkte att Hej Stockholm! skulle vara en engångsgrej... Men ja... det är ju ändå ett bra namn. Man blir ju liksom glad! Hej på er!

Jerry Boman

En djärv pilot och ny desperationspop på svenska

2 kommentarer



Om man flyger jetplan gäller det att hålla reda på fysiken. Det finns en punkt när inte planet kan flyga längre, när det går för sakta. Farten måste övervakas nog när det går sakta annars blir det stall. Resultatet blir att planet faller platt till marken.
Bara de djärvaste piloterna vågar ligga på gränsen.

I det långsamma, tveksamma, rädda är Christoffer Sander (sångare i Ingenting) som bäst. När jorden uppslukas av ängslan, blicken vänder mot golvet likt en mobbad katt.
Mot slutet av konserten uppstår ett samband, mellan mig och Christoffer. Jag känner att nu hände det något. Det är också då som han spelar sina långsammaste låtar, sånger med det där så typiskt för Sanders låtskriveri utdragna toner där jag nästan tror att musiken ska börja gå baklänges.

Sander hittar den där punkten när planet inte längre kan flyga, när det håller på att falla bakåt. Han parerar det varsamt, det blir en vacker flyguppvisning.
Precis som de djärvaste piloterna, de som vågar ligga på linjen mot katastrofen, så vågar Christoffer sakta ner flera gånger och komma ur det. Mycket vackert.

Ibland går det åt precis helt fel håll, flyguppvisningen får hybris, vill köra fort och länge. Göra spektakulära loopar, trixa med gitarrerna i ett allt högre tempo. Det är det som brukar kallas eufori.
Inte Sanders starkaste sida. Medveten som han är stoppar han också bandet, mitt i ett evighets jamande mot slutet av en låt. Inövat eller spontant vet jag inte. Men roligt är det!

Sedan har vi den där covern. Daniel Johnstons "True love will find you in the end", på Sandersvenska "Sann kärlek hittar dig dig tillslut". Snyggt men inte precis översvallande bra. Jag gillar mer Almedals lilla passning till samma låt i deras "A".

Men va fan, alla flyguppvisningar har sina toppar och dalar. Den här kvällen kom topparna mot slutet, precis som det ska vara.

Avslutningsvis: Sök upp Ingentings "De svåraste orden" och sväva bort till tonerna av 2000-talets bästa låtar.

PS Förlåt, jag fattade inte skämtet med att spela Lundells "(Oh la la) Jag vill ha dej" precis innan spelningen... Maken till dum låt får man leta efter, så sluta upp med att sprida den Mr Dj! Låten är rent ut sagt äcklig! DS

Tillsist:

Det här kom just in: Magnus Ekelund, aka Elmo, lägger ner den 31 juli. Det blir en sista spelning i Luleå.
MEN! Magnus har börjat sjunga på svenska! Lyssna här, det är desperationspop och näven-i-luften!
Nu är väl det här som att svära i kyrkan men Magnus låter som förlängningen av Broder Daniel, på svenska. Som om Henrik gjort helt om och börjat sjunga på modersmålet. Ekelund lägger ut precis det som vi alla vill ha.

Speciellt gillar jag Stállu. Magnus berättar över Facebook att "Stállu är en figur ur den samiska mytologin. Han framställs som en slags demon med svarta järnkläder. En människoätande jätte."

Sommaren kommer nästan en gång per år, så fråga aldrig varför jag mår som jag mår

Sådan pop kan bara skrivas av människor från Jokkmokk.
Ge mig mer!

Tillsist2:
Boka in 9 augusti i kalendern. Då händer det grejer på Åsögatan 140! Mer info kommer.

Jerry Boman