Visar inlägg med etikett Museum of Bellas artes. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Museum of Bellas artes. Visa alla inlägg

Alla heter Glenn i Göteborg

2 kommentarer

Bookmark and Share

När Manchesterklubben The Haçienda slog upp dörrarna i början av 80-talet var det med intentionen att skapa en kyrka. En kyrka för musiken, för dansen och festen. New Order var med och klubben fick mycket pengar från deras skivförsäljning som vid den tiden var enorm. Den nya tidens dansmusik kom och The Haçienda blev stället alla snackade om, långt utanför Manchester. Hela Europa snackade om den här nya kyrkan.


Museum of Bellas Artes tar oss med till 80/90-talets Manchester. Det är ett uppdaterat lofi dansant ljud som möter oss. En tripp, inte självklart dans i nyktert tillstånd men precis som New Order funkar det bättre efter berusning. Jag lägger ingen som helst värdering i det.
MaBA bygger sakta upp sin kyrka och det passar utmärkt under betongen på Trädgården. Stundtals är det vackert, andra stunder skitigt men hela tiden rytmiskt.




Synd på bra musik.

1 kommentarer



Namndoppartid:
Alice Luther-Näsholm spelar i After School Sport. Så här bra är de.
Nu gäller nytt band, Museum of Bellas Artes, tillamans med en eller två till. De tolkar bla The Sapphires "Who do you love". En låt av ett generic Motownband från 60-talet.

Nutid:
Inledningen är strålade, rök och snygga ljud. Hör jag en subtil samplingshylling till Michael Jackson? Musiken är dansant, pop och skönt avslappnad. Tänk TTA och A Camp. Tänk sommarnätter utomhus med folköl.
Sen kommer sången, en sång som på nätet är helt perfekt... Det rundar, det låter sjunget genom en mössa, det rundar igen och det kastas på så mycket reverb att inledningen till Broder Daniels Whirlwind framstår som torr.

Det är en sorgens dag för ny svensk pop. Det här var inte värdigt Museum of Bellas Artes, jag hör att det är så mycket bättre. När jag gå lite längre fram i lokalen hör jag en högtalare är helt spräckt. Det hade kunnat funka med vilket poppunkband som helst här nere, men nu. Nä.

Jag har lyssnat på "Who do you love", imponerats av dess hänsynslöshet inför originalet, av dess förmåga att plocka upp nutidstendeser och placera texten i ett storstadsklimat 2009. Känt mig placerad på trappsteget, emogråtandes med en fråga i skallen. Lite för full och lite för emotionell. På Bonden Bar den här onsdagen finns inte ett spår av det.

Resten av låtarna följer samma, det är bra musik men världsrekordet i mossigtljud slåss var tredje minut. Det är inte bandets fel. Synd, så synd.
Åh, det är så trist att skriva om ljudet, men här var det faktiskt befogat.

Ge nu Museum of Bellas Artes en bättre scen så ska ni få se på storverk!

Tillsist:
Shugo Tokumaru! Fredag! Strand! Svenska Musikklubben! 1-2-3, sålt till damen och herren med smak, var ni än bor! Hepp!

Tillsist2:

Gåshud.

Jerry Boman