Visar inlägg med etikett Hägerstens botaniska. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hägerstens botaniska. Visa alla inlägg

Liveklipp: Kate Bush kan hyllas på många olika sätt

1 kommentarer


Kvällen på Högkvarteret blev såklart inte den vanliga ”coverlunken” när Kate Bush skulle hyllas. Hur hyllar man en av världens mest originella artister? Genom att vara originell själv. Man kan tex som Hägerstens botaniska trädgård ta avstamp i Bush inspirationskälla film, Wuthering Heights hette den i hennes fall. I HBTs fall blir det Fucking Åmål. Det blev alltså en helt nyskriven låt från Johan och Sofia!
Lyssna noga på körpartiet tycker jag, smart gjort! (gissa bandet!)



Sen kan man inspireras av Kates låtar, spela dem på repeat vecka ut och vecka in. Det gjorde Mariam Wallentin från Wildbirds and Peacedrums. Ut kom en helt briljant sammanvävd historia som är bland det vackraste jag hört. Eller så ger man sig helt enkelt på just Wuthering Heights och gör den till sin egen. Som The Tiny. Sist men inte minst, man kan göra kopplingar mellan Frida Herchenröther i Tikkle Me röst i dag och Kate Bush röst då.



Alla tolkar på sitt sätt, huvudsaken är att vi inte glömmer hur jävla briljant Kate Bush är.

Jerry Boman

Liveklipp: Wildbirds and Peacedrums på Strand

0 kommentarer


Strands hövding Conny C Lindström går upp på scen, iklädd en kortkaftan som skulle göra Ebbot avis vilken dag som helst, och presenterar bandet. Han försöker få igång publiken, förklarar att bandet som kommer faktiskt kan vara ett av världens bästa. Ingen reagerar eller reagerar ytterst lite. Tillslsut ger han upp och avslutar med "Fan va stiffa ni är, men här är dom ändå: Wildbirds Peacedrums!"

Och nog är det så, vi för står inte riktigt. När jag såg W&P tidig vår 2007 i en grotta i Göteborg gjorde de så stort intryck på mig att jag kände mig tvungen att gå hem. Andreas Werliin och Mariam Wallentin gjorde stor musik med hjälpa av nästan inget alls. Om jag förstod? Nä, inte precis. Jag kunde verkligen inte förstå vad som knockat mig så, hade någon teori om att "alla människor har en grund rytm och W&P träffar precis rätt". Jag är inte så säker att det var rätt, men alltid var det något.

Spänningen var hur som helst stor inför spelningen på Strand.

Galleri som dog

1 kommentarer

I lördags var det supermarket på Kulturhuset. Eller Supermarket. En massa konstgallerier från hela Europa ställde ut och det var trevligt på alla sätt, mycket inspirerade grejer.
Galleri Syster från Luleå var på plats. I ett litet hör ställde de ut…musik. Bland annat spelade Akiine som jag berättat om förr.
Jag trotsade snöyra och halka för mitt nya favoritband, Hägerstens Botaniska. Trädgården var lite större än vanligt men annars var det som vanligt, jag blir så berörd av deras musik. Den är så uppgivet sorglig.
(Läs och lyssna här, enda stället du kan höra deras låtar på)

När de spelar låten Som Dom händer något roligt. Låten handlar om just tillställningar som Supermarket, hur alla verkar vara rädda för att inte vara precis som dom andra. Att allt kan tyckas gå ut på att portionera sig och vara samma. Ha rätt märke på kläderna. Samma frisyr. Vara hipp på rätt sätt. Att spela den låten precis där är så otroligt skoj! Från början verkar inte många lyssna men efter ett tag börjar några skruva på sig, de ser besvärade ut. Sedan står de där med brallorna nere. Avslöjade. Konsten avslöjade sig själv.



















Jerry Boman

Det nya svenska bandet

0 kommentarer

Ett finns en låt som de flesta svenska uppfattar som väldigt svensk. En låt som fångat den där flyktiga känslan som vi vill att det här landet ska stå för. Känslan av orörd natur, känslan av sommarnätter i midnattssolen. Den hoppande laxen, myggor i motljus och björkenssus. En låt som får oss att sträcka på ryggen, att bli en vandrade svensk turistbyrå, redo att berätta om allt det där vackra som vi värdesätter. Låten heter Brusa högre lilla å och är skriven av Björn J´son Lindh.

Ett finns en låt som de flesta svenska uppfattar som väldigt svensk. En låt som fångar den där ensliga känslan som bara ett land med endast 23 personer per kvadratkilometer kan ge. Känslan som för mycket flit ger, känslan av vinternätter på ensliga insnöade gårdar ger. Den ylande vargen, ensamlunch på stadshotell och blåa vinternätter när luften står still. En låt som får oss att knipa efter andan. En låt som bärs i hjärtat. Låten heter Vintersaga och är skriven av Ted Ström.

Hägerstens botaniska har fångat in både de här låtarna rätt exakt. Det är en midsommarnattsdröm i minusgrader. Nyårsnätter i evigt ljus och nattdopp. Sylvassa registrerar de världen omkring sig, säger sedan sakerna enkelt. Till tonerna av ett stilla piano och försiktiga gitarrer. Melodier kastar sig ut från höga klippor, svävar enkelt i termikvindarna. Musik för nattbussen, ensambussen, hem. En stel blick ut genom skitiga rutor och staden försvinner bakom. Musik för inträdet i den gråa betongen, när hoppet dog mellan discodörren och spärren. Sånger när allt tog slut. Sånger till en ensam kopp te klockan fyra på morgonen, då det enda kan uppfattas som en glimt är klockan på micron.
Hägerstens botaniska kan mycket väl vara "det nya svenska bandet".


För er som vill ha lite enklare referenser: Säkert på samma efterfest som Raymond & Maria.


(jag vet inte hur mycket ni ser det på bilden men det är alltså en guldfisk som sköter rökmaskinen, en utter som spelar gitarr/sjunger samt en svan som spelar piano/sjunger.)

Hägerstens botaniska har ingen sida på nätet där du kan lyssna, men jag har fått lova att bjuda er på två sånger. Den första är inspirerad av Ruben Östlunds vackra och Guldbaggenominerade film Låt dom andra sköta kärleken. Helt fantastisk.



Jag fixade ihop en liten videobit i all enkelhet.



Låt nummer två är en betraktelse av snittfesterna, hemnet-knarkarna, par med lattehållare på barnvagen och alla andra som jagar det perfekta livet. Bland det bästa jag hört. Någonsin.




En skiva med sju fina låtar finns att få tag på, kontakta sångerskan Sofia Hultin här.

Jerry Boman

För liten för nätet

0 kommentarer

Nu ska jag inte hålla på och fastna i måndagens händelser, men faktum är att den floppen ledde till en trevlig kväll i onsdags. Och jag hittade tack vare det ett nytt band! Ett riktigt riktigt fint litet band. Så litet att de inte ens har en Myspace. 

Först måste jag bara skriva några rader om ett annat band som verkligen har en Myspace. Bandet heter St Andreas och verkar komma från både Stockholm och Göteborg, en av medlemmarna känner du igen som trummisen i Autisterna (var blev NI av?) Andreas Nordström. Vidare hittar man Andreas fru Nathalie Nordström och bäste vännen Mattias Engvall.
När faktarutan är avklarad brassar jag på med superlativen: låten "Poseidon" är ängslan, det tunna snöret som brinner i båda ändar. Det är microkosmos, en vissen mans försiktiga påpekande om sin avresa. Jag blir både glad och ledsen på samma gång, jag vet att jag gillar det här som fan!
Ännu bättre är "Äpplet faller". En tunn hinna mellan oss och mannens tankar, en vimpel som någon glömde tar ner och som nu trasats sönder av årens vindar. Ett ensamt gatlopp över försiktiga handklapp. Det är en mjuk låt, insvept i Dungen och Vapnet. Stora kontraster, sommar och vinter i samma låt.

Mycket mycket vackert!

Nu fick jag upp farten här, och det är bra för jag måste bara ge er ett band till: Honeymoon Over! Ni som brukar vara noga med att kolla längst upp i högerspalten har läst deras namn och förmodligen klickat på länken.
Honeymoon Over! är den smakfulla blandningen av Cosy Den-pop och tassande elektroniska ljud. Riktig uppesittarpop! In och lyssna!


Jag skulle bara trotsa snökanonen som exploderade över Stockholm för att se Jaw Lesson (fd Hajen) på Högkvarteret. Men jag fick så mycket mer.

Vet inte om det är för att skydda sig, för jag ser ingen skillnad på Hägerstens Botaniska och ett vanligt band. Fast det är inte sant, det är en skillnad. Som ni ser. Det är alltså en utter och en svan som spelar. Kanske är det också ett skydd. Eller så vill man höja den konstnärliga nivån på just fenomenet band. Hur som helst är det skoj.

Sanning är dock att de absolut inte skulle behöva de här attributen. För det är snygg pop, snygg såtillvida att de skriver bra texter. Sen gör det härliga skolsalspianot med sitt träljud sitt för att bilda en fin helhet. En av låtarna handlar om de redovisningar man hade i skolan, ni vet man fick ett ämne och så skulle man slå upp i böcker eller på nätet en herrans massa fakta. För att tillsist på darriga ben ställa sig inför klassen och berätta om det man fått reda på och kanske få en skitnödig applåd som tack. I det här fallet handlar det om Svanens (Sofia Hultin) redovisning om Östersjön. I texten, som vindlar fram, ställer hon frågan om varför man måste berätta så mycket fakta när man egentligen bara vill berätta om hur vacker Östersjön är, när vågorna slår och dropparna glittrar. Det hela är helt briljant! Jag fick en aha-upplevelse och funderar på varför jag inte kom på det där när redovisningstiden var nutid!   

Uttern och Svanen får mig att tänka på de gamla favoriterna Raymond och Maria. De tittar på världen med andra ögon, de berättar snyggt om de där sakerna som vi andra ser och kanske gnäller över men som vi aldrig gör något konstruktivt av. "Där går dom" handlar om en av alla de där vernissagerna som de flesta vill springa på. Kan lika väl handla om ett släppkalas för ett band. 

Hägerstens Botaniska har som sagt ingen Myspace men följ den här länken så kan ni höra ett smakprov. Det är just låten "Där går dom". Lyssna noga på texten. Vasst!

Sen spelade Jaw Lesson några få låtar, pianot lät bättre än någonsin och Amandas röst studsade fint i det ruffiga betongtaket. Jag avslutar det här evighetslånga inlägget så här:



Tillsist:
På lördag spelar Hej Stockholm! skivor i baren på Debaser Medis. Send in the clows heter klubben och på scen står bästa Makthaverskan och bästa Pintandwefall. Det kommer bli galet!

Söndagen är ingen vilodag här inte, då blir det julsånger i kubik på Nada igen för Hej Stockholm!. Kom och häng! Förra gången lyckades vi spela BRA jul/vintermusik i nästan fyra timmar!

Jerry Boman