Visar inlägg med etikett Jazzhuset. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jazzhuset. Visa alla inlägg

Håkan Hellström kör Broder Daniel-cover på Jazzhuset

1 kommentarer

Ryktesvindarna blåste starka längs med Vasagatan inför lördagens stödgala för Sir KevinJazzhuset. Vem var den hemliga gästen? Runt 250 lyckliga fick plats inne på det överfulla klassiska pophaket, och ju längre kvällen gick desto större blev förväntningarna...

Själv står jag i baren och pratar med en kompis när det ofattbara sker. Håkan Hellström dyker upp från ingenstans med gitarr... efter det exploderar Jazzhuset!

Liveklipp: Westkust

0 kommentarer


De säger att jag måste utvecklas. Därför titta bakåt. Minnas och gräva runt. Dra fingrarna genom historiens glänsande hår, och då, endast då känna lycka. De säger att jag måste låta tiden stå still. Låta historien växa.
Men jag står inte still. Jag kastar mig framåt. Drar hårt i håret. Det nostalgiska håret slits av, jag är frustrerad. Hår ska av och nytt ska växa ut. Bort med allt gammalt. Jag skiter i hur frisyren såg ut förra året, hur den ser ut i morgon. Bort ska den. Nu är vi här.

Nej, jag önskar inte att jag var 15, 18 eller 27. Jag trivs med att vara 36. Ja, visst. Och ändå känner jag mig glad för att en lördag få gå till Jazzhuset och lyssna på ny musik. Från en av mina gamla kollegors svärson… Det där sista är en smula märkligt, jag står alltså där och får reda på att min väns son spelar i bandet jag gillar…

Att överleva en hit

1 kommentarer



Raymond & Maria hade en monster/sommar hit med "Tröjanlåtan". Låten spelades flera gånger varje dag, sommaren 2004 VAR "Ingen vill veta var du köpt din tröja" överallt. I radio, i tv, på stranden, i bilen och i din sängkammare. Vi tröttnade. Det blev för mycket. R&M av uttjatade redan innan de börjat andas på riktigt.
Så kom skivan, "Vi skall bara leva klart". Ingen ville ha den, alla visste ju precis vad det var. R&M var ett one hit wonder och skulle så förbli.
Jag köpte skivan och hittade Sveriges mest underskattade samtidsmisantroper, en skiva som dryper av antisvensson, målar upp det oöverstigligt jobbiga i att övertyga någon att gå upp på morgonen när dagen som väntar ändå bara är skit. Ett knippe låtar så svarta att varje låt borde ingå som huvudämne i emoskolan. R&M skär rakt i medelklassarmen, de sliter av vardagsådrorna och låter 9-till-5-blodet flöda.
Inte många håller med mig. De flesta har fastnat på "den där tröjanlåten", eller snarare fastnat i att den låten var överallt. Förmodligen har ingen riktigt läst texten, även den sotsvart och jag lyssnar numera med fuktiga ögon. Precis som jag gör när resten av skivan snurrar.

Cecilia Nordlund har varit runt länge, i Souls, Monkeystrikes, Sunshine Rabbits (läs vad jag tyckte om dem här). Hon sjöng duett med Marit Bergman, har fixat med Popkollo och ja, hon har varit överallt. Gemensamt för alla de här projekten är budskapet. Ett budskap som kan sammanfattas i "Ta för dig". Det är feminism och humor. Inte buskis utan glädjespridande humor.

Jag gillar det mesta som Cecillia gör. Hon bjuder. Hon är viktig.

Den här kvällen på Jazzhuset börjar Cecillias nya band, Cilhili, redan vid nio. Därför missar många den här släppkalasspelningen. Det är synd. För det här är viktigt och väldigt bra. En perfekt soppa på poplåtar med budskap. Mellan låtarna visas små videor, tänkvärda ord från "Tantdraken". Det där sista är svårt att förklara när man inte ser det, men det är roligt med extramaterial på spelningar.

Cilihili är på allvar. Även om hela bandet har mössor så de liknar blommor (det är en överjordiskt rolig upplevelse i att se Cardigans-Magnus Sveningsson på bas iförd en blomma på huvudet!!!). De mest ler hela tiden. Ta för dig. Så avslappnat. Du är viktig men det är jag också. Det är skrik och gap javisst, det är avigt, tvärt. När andra rör sig framåt rör sig det här gänget på sidan.

Det är då jag blir rädd. För de nya låtarna är så bra att de snart kommer i en radio nära dig. Vad händer då? Går de one-hit-wonder ödet tillmötes? Pc Rape är en väldigt bra låt. Kommer medlemmarna sitta i Så skall det låta, laga mat hos Per Moberg och klippa sig offentligt?
Jag hoppas verkligen inte det. För det här måste ni nog faktiskt ta till er. Bländas inte av ljuset.



Den Stora Sömnen är på ett sätt samma sak. Det är viktiga texter... Till att börja med måste jag ge en stor eloge till bandets nya skiva (ute 4 mars), där ingen mindre än Torsten Flinck läser, ja läser, texterna. Alltså, skiva ett är en vanlig skiva men skiva två är det då texterna lästa av bland annat Herr Flinck. Ett dubbelalbum 2009! Allt är helt i sin ordning, för det är bland orden man hittar rätt.

Det är rått, ärligt och skrevsparkar mot etablerade ting. Hybris och ångest trängs i samma meningar. Musiken är ryckas-med-vänlig likt dunket från ett godståg på väg mot natten. Jag är bäst men också sämst. Jag vill stanna kvar bland er, mina vänner, men jag vill också fara åt helvete och lämna er i sticket för ni är inte regndroppar värda. Jag älskar er men hatar er. Ni tränger er på mig men jag klarar inte det här utan er. Ni är allt och inget. Luft och betong. Såpbubblor och napalm.

Den Stora Sömnen är poplyriken när den faktiskt är som bäst. Den som söndras framför våra öron. Den som påverkar oss, längre än efterfesten. DSS är bakfyllan som aldrig riktigt vill gå över. Ångesten över att allt var fel, uppvaknandet i fel säng, på fel gata, i fel stadsdel. DSS är rädslan. Över att mista allt. Allt som man inte erkänner att man bryr sig jävligt mycket om. DSS är förlovningsringen som bränner i fickan.

Men samtidigt, vad händer när DSS blir sommarens plåga? För det är nära nu. Väldigt nära.

Se ett klipp med DSS i förra inlägget.

Tillsist:
I morgon måndag kommer det en stor nyhet för alla er som älskar kollektivtrafik och musik... Tryck på uppdatera här från 01.00 typ. Jag lovar du kommer älska det!

Tillsist2:
På aviga vägar har jag fått fram Way out Wests första bokning. Jag får inte yppa det, då kommer folk döda mig på riktigt, men jag kan säga så mycket att det kommer bli en storslagen upplevelse i Slottsskogen i sommar. Du kommer lipa. Och musiken kommer hålla så hög klass, det är faktiskt Sveriges bästa band som är inblandat. Verkligen.

Tillsist3:
Bra grej som klubb Livet (Ritz) håller på med, de skall köra 50/50 mellan könen i djbåset. Bra!
Väldigt bra! Kan ett ställe som Ritz behöva...eller hela Göteborg behöva.

Jerry Boman

Vilken kväll, vilken natt och vilket djset!

2 kommentarer



Gårdagen var helt underbar! Vilken kväll! Det är ju fantastisk idé att låta flera köra dj, det blev ju inte tråkigt en sekund, alla kunde bränna på med sina bästa låtar och ja, det blev helt fantastiskt! Väldigt bra var när Klara Grape körde i Lilla rummet, när EDGE? körde i Lilla rummet, när Frasse hoppade sönder Lilla djbåset till Ça plane pour moi/Jet boy-jet girl, EDGE? i Stora rummet, Mint i stora rummet, Ramdidam i Stora rummet...Äh allt var så bra hela tiden! Perfekt med 30 min på varje!

Men bäst var ändå mitt Broder Daniel set, 30 minuter endast Broder Daniel. Golvet var helt galet! Folk stagedivade, Jon-Erik strippade och alla dansade på varandra! Tack, jag hoppas ni hade lika kul som jag!
Lika roligt var det under mitt set i lilla rummet, jag körde endast klassikmusik. Förmodligen första och sista gången ni hörde de låtarna på Jazzhuset. Totalt idiotiskt men som sagt, väldigt roligt!
Bäst var att folk kom fram och önskade Mozart och andra klassiker! Och att Sir Kevin lyckades dansa till Rigoletto! Underbart!

Här kommer låtlistan:

Johann Pachelbel - Canon in D
Johann Sebastian Bach - Jesus Bleibet Meine Freude
Wolfgang Amadeus Mozart - Die Zauberflöte
Wolfgang Amadeus Mozart - Eine Kleine Nachtmusik
Giuseppe Fortunino Francesco Verdi - Rigoletto
Georg Friederich Händel - Messiah
Antonio Lucio Vivaldi - Le Quattro Stagioni

Broder Daniel halvtimmen bestod av följande:
Whirlwind (extended remix Boman)
I'll Be Gone
Go My Own Way
Luke Skywalker
Misery And Harmony
Underground
When We Were Winning
Shoreline

Tack alla snälla människor som gillar det jag gillar!
Jag tror på förklubb med klassisk musik och champangedrinkar 2009!



Så var det äntligen dags för They Live By Night att spela på hemmaplan i nya sättningen. Och jag tror folk börjar fatta nu med tanke på responsen! Det har tagit tid, men det går inte att undgå längre, TLBN sitter på några av 2008 år bästa låtar. Videogrammisnominerade Catching Up är en klassiker redan nu, kommande singelsläppet (eller vad man kallar det i digtaltider) är en simpel låt med stora ambitioner. En smart text och visselvänligt. Rent allmänt är det låtskrivande av stor klass, verkligen. Jag vet faktiskt ingen av alla ni andra i Göteborg som gör det bättre. Snart sitter de här tre killarna, de är förstärkta live, och har gjort låten som blir en vårhit eller varför inte sommarhit? Potentialen finns! De är den perfekta hybriden mellan kommersiellt dravel och småskaligt replokalsband.



Den här kvällen var det bättre än på Debaser tidigare i år, och det är precis som det skall, stora låtar mår bättre i trånga rum. Samspelet mellan sångarna Joel och Christoffer funkar bättre än någonsin, så snyggt så snyggt.

Som vanligt är jag väl partisk när det gäller They Live Ny Night, ni får lyssna själva och rösta på Catching Up till videogrammis!



Läs mer om vad jag tycker om TLBN här.

Jerry Boman

En spårvagn döps.

0 kommentarer



Jag skall erkänna, jag var länge tveksam till Skansros. Det hela kändes skapat. Uträknat av den onde för att vi skulle älska det. Geografiska låtar om vår stad, en gnutta västkustromantik för dig utgjuten. Här, ta en del av Morrissey kropp och dela den med dina lärjungar. Besjung hatkärleken och längtan härifrån.

Det här var 1000 år FL. Tusen år före jag såg Skansros live. Före Live. Nu är det hela en annan skola. Det beror på en enda man, Felix Andersson. Resten av bandet ser man inte så mycket av. Men Felix står där mitt i regnet och väller ut sina ord. Då blir allt så mycket bättre, för när orden blir kött och blod förstår jag att ja, vad skall denna kille annars sjunga om än sitt liv? Han kan ju gärna inte sjunga om något annat, och att han tagit smak av sin omgivning kan han inte hjälpa.

Denna Göteborgskväll föddes en stjärna, en kille som folk kommer att referera till. Det kommer att viskas på spårvagnshållplatserna på fredagskvällar att "man borde gå dit Felix går". Han kommer bli stadens stora. För efter fem sex låtar känner vi Felix och det känns som han känner oss. Förmodligen har han 1200 vänner eller mer på Facebook, förmodligen börjar det i dagarna nålas upp bilder av honom i diverse lokaliteter. Om något år skall du inte bli förvånad om vagnen kommer ner för backen från Stigbergstorget och blänkande förkunnar att den minsann heter "Felix Andersson". Sen rullar det på, snart får Felix ett eget litet vitrinskåp inne på Evertmuseet och sen blir han en stjärna i betongen på Erik Dahlbergsgatan.

Men som sagt, resten av bandet minns jag inte alls.

Jerry Boman

Nu är det dax: IndieTV!

0 kommentarer

Ikväll händer det! Klockan 00.15 ungefär blir det direktsänding här på bloggen! För första gången någonsin: IndieTV! Direkt från Klubb Svanen på Jazzhuset med Skansros!



Så här gör du:
Se först och främst till att du har senaste flashspelaren. Ladda ner här.
När klockan börjar närma sig 00.15 så kan du behöva trycka på uppdatera i webbläsaren för att det hela skall dra igång. Du behöver också trycka på den stora playknappen.
Om bilden skulle "frysa", prova även då att trycka uppdatera.
Det här kommer bli grymt!
Det blir två låtar med Skansros. Håll till godo!
(om du gillar Skansros så tycker jag du glider in på Itunes eller Klicktrak och köper skivan. Inte jävla ful laddade!)

Om det inte funkar i spelaren KLICKA HÄR! (så kommer du till en annan sidan där spelaren finns)

Om inget annat funkar så kommer klippet upp här strax efter jag spelat in det:



Jerry Boman

Nya språk.

3 kommentarer



Det är fint med gerillakonst!

Några lyssningstips om man vill hänga:

The Majority Says


Disco Langsam

Elephant Parade

Esaias Orchestra

The New Heaven Dieppe

Tillsist:
Torsdag går alla till Jazzhuset och lyssnar på Almedal och Skansros.
Förfestar gör du på Pustervik med Mint Condition gubbsen. Tobbe (Irene) och Bollen (Hästpojken, BCQ och i fredags Broder Daniel) spelar skivor i baren.
Missa nu inte Svart på Henriksberg på fredag! Själv är jag på Kräftskivefestivalen! Den bör du också åka på!

Tillsist2:
In general request/In der Regel beantragen/I generell forespørsel:

For those who speak English:
Just look a bit down the right-hand column, where you'll find "Google Translate" ... So you can enjoy this blog on there own language.

Für diejenigen, sprechen Deutsch:
Schauen Sie ein bißchen nach der rechten Spalte finden Sie "Google Translate" ... So können Sie sich in diesem Blog eine eigene Sprache.

For de som snakker norsk:
Bare se litt nedover i høyre kolonne, der finner du "Google Translate" ... Så du kan nyte denne bloggen på det egne språket.

Jerry goes global. Det är hybris deluxe det.

Tillsist3:
Läs gärna kommentarerna i förra inlägget. Tyck sedan till.

Jerry Boman

Olja är bäst.

1 kommentarer



Jazzhuset. Jo, vänner det är kvar. Ser typ ut som när jag senast gick ut därifrån, det kan var nog några år sedan. Packat med folk och trevlig stämning, bekanta ansikten och nya trevliga människor. Roligt att få hälsa på folk som gör så mycket fint, och få ansikten på webbfolk. Det kändes väldigt hemma på något sätt. Till och med toaletten luktade lika mycket piss som vanligt...

Det här blir på inget sätt en komplett text om Bluekicks konsert på Svanen igår. Anledningen är att jag bara hörde fyra låtar... så går det när Irene-Tobbe vill spela upp gamla demos (vissa riktigt jävla riktigt bra!) och när han vill spela upp en ny Irene låt. Riktigt bra den också...Imorgon ser ni Irenen på Storan!

Nåväl, Bluekicks hade släppkalas och man fick en singel gratis. Fint.

Av det jag hörde lät det som en mängd Engelska band, ni vet med de där chaka chacka chacka gitarrerna. Staccatopop. BK gör det bra, och i en låt blixtar det till ordentligt. Det hela blir som bäst när bandet är riktigt hala och slirar. Sången som kommer ur deras munnar dryper av olivoljeindränkta plastbitar, halkar runt och nuddar bara lätt. Då är bandet oslagbara!

Nu hörde jag som sagt bara en liten del, men det var fint. Eller ja, det kanske blev lite präktigt på sina ställen. Men va fan, det var ju dansvänligt och svängde som attans! Mer olja bland orden, mer olja på gitarrena och det här kommer svänga likt ett bowlingklot på halkbanekurs.

Dock fattar jag inte varför de valt Louise till singel låt? Det fanns mycket bättre låtar. Kanske vill man spara det bästa till sist...


Den nya Irene låten...

Tillsist:
I kväll blir det berget i Gamlestan. En nöjestidning kallade det Indieberget... Märkligt, för Indieberget är ju det berget jag bor på.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Sommar, sommar, sommar.

0 kommentarer



Sommaren är här!
Köp en påse folkisar så drar vi ner till Halland och de ändlösa stränderna! Någon har gitarren, någon har brädan och alla mår förbannat bra. När solen sakta lägger sig i blöt vid horisonten börjar den tropiska natten som senare kommer refereras till som "the bäst night ever"! Varenda kotte är plötsligt världsbäst på stämsång och de som lirar på gitarrerna gör det leende.
Tack Cain & Beesh Band för den här utflykten i mitt permafrosthuvud!

Ibland fattar man att folk har en grym talang och egentligen bara vill lira musik, vilken stil det än må vara. Painfield är som bekant ett stenhårt band. Man tänker på stenar, grottor och mörker. Det är inte kolsvart utan mer mörkgrått.
Att sångare Cain den här söndagen sitter på Jord och drar i väg leende efter leende till tonerna av hawaiiansk sommarmusik kan vara den största överraskningen sen Stanly hittade Doctor Livingstone.

C&BB är bandet jag verkligen vill skall spela på sommarens alla fester, de sjunger glatt om gamla tvserier, i smittsamma "Couch potato" radas serierna upp: MacGyver, Knight Rider och A-team. Publiken är med och skapar en fin fin kör. Stämningen är på topp och om jag inte känner fel så stiger temperaturen flera grader.

Det här är den andra sidan av surfkulturen. Den som inte handlar så mycket om sport utan mer om att hänga. Att bara njuta av livet, lägga hittepå stämmor på kompisens nya låt.

Allt inramas av att bandet verkligen gillar att göra det här, de ler och ler och ler...

Bäst är Waikiki, så bra att vi alla skriker att de skall spela den en gång till. Tyvärr är tiden slut men i våra huvuden rullar orden igen: (om man snabböversätter) "Samla alla du känner Glöm dina bekymmer När du kommer till Waikiki."
Det kan lika gärna vara Östra Stranden i Halmstad, Skrea Strand i Falkenberg eller Apelviken i Varberg.
Tyvärr funkar det inte lika bra med klippor...



Att stega upp som band två efter dylikt publikfrieri är ingen lätt uppgift. Kazakstan försöker med sin emopop. Men de är för kontrollerade, för amerikanska. Alltså den där amerikanska indiesidan som ingen egentligen vet var den kommer från.

Fast det är här bara orättvist, om inte de där leende surftomtarna varit först hade jag förmodligen gillat Kazakstan lite ändå. Det är ett gott hantverk.
Jag ber att få återkomma.

Vårens första "samla in pengar till Faktum" är över. Inte snormycket folk men trevlig och det hela är ju för en god sak.

Tillsist:
Ni som har tid kan gå till Jazzhuset idag. Koloni ordnar fest och bland annat bjuds det på The Manor. Läs vad jag tyckte om dem här.
Sen ska Join our club-Johan spela skivor... med tanke på hur god smak den snubben har så kan det bli kalas!

Jerry Boman