Visar inlägg med etikett Kommun. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kommun. Visa alla inlägg

Mystiken spricker upp

2 kommentarer

"Kommun är Vapnet", säger någon. "Nä, det är Sibiria", säger en annan.
Den otroligt insatte säger "Det är ju Hospitalet" Kommun är allt det där och lite till. Martin Abrahamsson, Martin Hanberg och Erik Laquist har lyckats med det nästintill omöjliga, att skapa ett nytt band med samma personer.

Det finns så mycket som är intressant med de här tre personerna, de har på egenhand skapat ett eget universum, med egna regler och arbetssätt. Eller så är det precis de som de vill få oss att tro. Ingen kan säga emot om jag hävdar att de sprider ett visst skimmer av mystik kring sig. Det började redan med de tidigare banden, länge fick både Sibiria och Vapnet frågor om vilken stad som var bandens hemstad, vem bodde var, hur jobbade de när inte alla var på plats. Svaren var inte sällan osmickrade, ofta fick reportern skämmas en smula för sin konstiga frågeställning. Det här är människor med stor integritet. Inget jävla lallande, nu var det slut på artisternas tacksamhet för att någon brydde sig. Samtidigt är det otroligt sympatiska människor. Man kan säga att de här tre och personerna runt om kring dem skapade ett nytt sätt att se på bandet som kollektiv, om musik som arbetsätt. De spelade en roll och förändrade något, det ser jag nu.



Systemet håller i sig. Är Kommun ett band från Stockholm? Göteborg? Östersund? Skit samma, jag tycker vi släpper det där nu. Kommun är.
Samma sak med arbetssättet, de har tydligen skrivit fyra låtar var på nya skivan. Och det är här det blir riktigt intressant, för trots att de är tre olika individer, som förmodligen har mycket gemensamt i sättet att se på musik, så borde det spreta och tre olika håll. Jag tänkte mig att jag skulle ha lätt för att peka ut de fyra låtarna. Men det går inte, setet hålls ihop på ett förbluffande vackert sätt. Man känner igen de luriga texterna, de fina melodierna och känslan för "igenkännings-hitten" finns kvar. Men det finns saker som lyft. Martin Abrahamsson på gitarr är kanske den mest tydliga, tidigare la jag inte märke till hans gitarrspel så mycket men nu. Herregud! Det är som killen inte gjort annat under tiden sedan sista Vapnetskivan. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är, men allt verkar vara mer avslappnat nu. Det gäller också Martin Hanberg, han verkar mer tillfreds med allt.

Övergången från svenska till engelska… Ja, man måste ändå påpeka att det är intressant det som händer nu, för här står då de personer som länge varit fronten i den nya svenska poplyriken, Martin Abrahamsson var med Vapnet generation Y:s musikern som verkligen tog det dystra upp på banan, han var en av dem som satte oss i den ironiska generationen på pottan med sitt allvar. Och det var allvar på svenska. Det det nu skriver på engelska har inte tagit udden av texterna, kvar är allt det vi lärt oss älska. Men det är inte direkta översättningar, det hade ju varit lite för enkelt. Istället har man renodlat och trimmat sin ord. Det är ett nerkok. Saker blir tydligare samtidigt som tolkningsföreträdet finns kvar, man kan inte direkt säga vad som avses.

Som du förstår, Kommun är en komplex varelse att förhålla sig till, det är inte ett revolutionerande band, men det är ett viktigt band. Det växer. Och skillnaden mellan live och skiva är slående, som två olika världar. I ljuset av minnet från konserten är skivan rätt blek, något jag absolut inte tyckte innan jag sett dem. Märkligt.

Mystiken kring Martin, Martin och Erik kvarstår. Samtidigt som den lättar. Och jag gillar det som fan!







Tillsist:



Den här herren spelade också, Harvey Williams. Nu blir det till att svära i kyrkan, jag kände inget alls. Ja, jag vet vem han är, men det spelar faktiskt ingen roll. Det är så uttjatat nu att det får vara nog. Sorry, han var ju duktig och så, texterna är riktiga pärlor och det är trevligt likt en barpianist när man har en riktigt god gratis drink i näven, men det får vara nog nu.
Men arrangörerna gick nog både upp och ner i brygga.

Jerry Boman

Suomi, Spain och en fika i solen.

1 kommentarer

Det stundar nya tider. Allt är i omgörning. Nu tar jag och seglar bort från Sverige en stund:



Nadie se dará cuenta betyder Ingen kommer att märka. Men nog fan kommer du märka den här låten! En riktigt fin fin poplåt! Subtilt handklapp och jag börjar vissla! Det kommer bli dans! Mycket härligt!

Digitaalimiehet


Jag tror det betyder Digitala Män och Finland spottar som vanligt ur sig bra grejer. Eller så kanske är det så att de alltid finns där men vi märker dem inte? Känns i allafall skönt att bo lite närmare det där mystiska landet.

Tillbaka till Sverige igen:

Joel Alme


Större än någonsin. Extra allt. En pärla väl värd en hel film, väl värd ett helt universum eller en hel storslagen solnedgång. Joel Alme lyckades ta det ett varv till och är ännu bättre.

Bingo
Lyssna BARA på låten Gammal. De andra är totalt förvirrade.

Sist men inte minst:


Kommun har en hemsida. Där kan man mysa runt och lyssna på alla låtarna, plugga texterna och bara invänta nästa helg då de spelar på Debaser.

Tillsist:
Missa inte mina små tips på låtar i högerspalten!

Jerry Boman

Ett helt nytt band

0 kommentarer


Foto: Sannah Kvist

Efter några veckor av hemlighet och tystnadslöfte kan jag idag avslöja: Sverige har fått ett nytt band. Kommun. Det är medlemmar ur Sibira som numera sjunger på engelska. På Myspace hittar man just nu tre låtar, jag har fått höra en bunt med fler låtar och jag säger till er alla: lyssna flera gånger, och lyssna på texten. Det växer det växer. Till viss del känner man igen Sibiria/Vapnet, men samtidigt är det här så mycket bittrare. Som om det var mer på allvar. Att de två andra banden bara vara en charad. Återhållsamt sväng är det också.

Men nu slutar du läsa och jag slutar skriva så kan vi gemensamt skynda in på Kommun:s sida och lyssna.

Vill man se Kommun livs levande blir det till att åka hit:

27 nov Debaser Medis, Stockholm (bandet berättar nu att den spelningen inte blir av)
3 dec Jazzhuset, Göteborg
12 dec V-dala Nation, Uppsala

De gamla vanliga ställena alltså... Men det är ju ett nytt band!

Har du förresten tänkt på att de ofta ploppar upp nya band på hösten? Förmodligen för att alla har hängt med varandra hela sommaren, lullat runt folkölsfulla och skapat. Eller så är det bara rädsla inför vinterns tristess som tvingar fram band.

Jerry Boman