Visar inlägg med etikett Mattias Alkberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mattias Alkberg. Visa alla inlägg

TJUVLYSSNAT: Så låter Mattias Alkberg/Södra Sveriges nya skiva

0 kommentarer

Ge mig en timme 
med lille Jimmie
i ett mörkt rum
Han är så jävla dum
Fria händer
med fyra fuckfingrar
och starka tummar
att bryta av han med


Orden är Mattias Alkbergs och nu kommer det ta hus i helvete. Utsedd till Sveriges främsta musiklyriker (delad förstaplats med Annika Norlin) av PSL/Babel, ger Alberg sig nu in i politiken på riktigt. Eller, där har han alltid varit, musik med Alkberg är ofta politisk, denna gång är de politiska kanonerna större och ljudligare. Matti är förbannad. Jävligt förbannad.  

Den 20 augusti släpper Alkberg skivan Södra Sverige. Jag har tjuvlyssnat.

LIVEVIDEO: Mattias Alkberg /Södra Sverige med NÖFF NÖFF på Way Out West

0 kommentarer

Nu blir det åka av!

På runt 1 minut och 30 sekunder skjuter Mattias Alkberg/Södra Sverige hål på varenda fritidssgårdsförsök, för rakt in i väggen-punk handlar inte bara om att köra just rakt in i väggen, en måste göra det med lite finess. Matti bränner varenda bro och som vanligt är texten, orden, så enkla att en varje gång står där med darriga ben å tänken "Varför kom inte jag på det där, det är ju skitsmart!".

TJUVLYSSNA: Nytt med Mattias Alkberg/Södra Sverige!

0 kommentarer

För några veckor sedan släppte Mattias Alkberg/Södra Sverige omdiskuterade Nöff Nöff, en känga rakt in i den svenska politikens maktcentrum.

Nu kommer singel nummer två, Du vet väl om att jag är värdefull?. Budskapet går inte att missa, välden består av fler ställen än Stockholm. Som vanligt när det gäller Alkberg är orden råa, raka och poetiska mitt i all kaos. En 1 och 31 sekunder lång punkig motsvarighet till Kents La Belle Epoque.

Det kokar i Sverige, från Kungsholmen till Luleå. Det är nog nu, folket har tröttnat på maktelit inom tullarna, folket gör uppror och ja, det kommer visa sig i valet.
Artister från precis alla håll säger samma sak, på sitt sätt. Nog nu!

Lyssna på Du vet väl om att jag är värdefull? efter hoppet.


Liveklipp: Magnus Ekelund x 4 och lite Matti Alkberg på det

0 kommentarer


Magnus Ekelund är ute på en evighetslång turné just nu. Äntligen får han den uppmärksamhet han förtjänar, sammanlagt 25 gig blir det under våren för mannen från norr med det romantiska anslaget. Är det inte solo med bandet Stålet så är det som förband till både Mattias Alkberg och Jakob Hellman

Har kastat åtskilliga rosor på Ekelund här på bloggen och i går fick han en i handen. En svart. Men det är en annan historia.

Här kommer fyra fina klipp från spelningen på Lilla Hotellbaren igår. Lyssna gärna med lurar för nu är det riktigt bra ljud också.
I sista klippet hittar ni en gästartist med väldigt speciell micföring, Mattias Alkberg!

LISTA: Här är de bästa svenska poptexterna från år 2011

0 kommentarer


Att sätta ord på vad man känner är själva kärnan i lyrik. Kanske vill man också att de som läser och lyssnar ska uppleva samma saker som en själv. Eller så vill man att de ska uppleva något helt annat. Men själva nollpunkten är behovet att uttrycka sig och förmedla det.

Jag har vänner som ibland lite slarvigt säger att orden inte betyder något. Jag tror dem aldrig. Att orden i en poplåt inte skulle betyda något det är för mig helt främmande. Musiken är viktig, den skapar ram och rum, men där inne behövs möbler, verktyg och maskiner. 

Ibland kan dessa maskiner stå fritt fält, utan ram eller rum, men med musik blir det en större helhet. Inte alltid så att det blir bättre, ord kan ge sig av på ensamresor, men med musiken händer något. Och det är just det här mötet som är spännande. Att då säga att orden inte betyder något är som att säga att musiken inte betyder något. Som att kväva en hel värld. Armageddon.

Förra året satte jag ihop en lista med 2010-års bästa poptexter. När alla andra (finns få undantag) listade bästa låtarna och bästa albumen ville jag gå lite djupare, längre in i artisterna, till det där som betyder mest för mig. Orden. De svenska orden, den svenska poplyriken. Jag ville lyfta orden till nya nivåer, få folk att lyssna, att läsa. För mig har orden alltid varit viktiga. Livsviktiga.

 

Artisten som skrev årets poptext 2011.
Om man ska spana efter trender bland all svenska popmusik värd att lyssna på så är det tydligt att det blir mer och mer privat. Nu är vi långt inne i sängkammaren och rullar. Länge har vi ju levt i den villfarelsen att text på modersmålet per automatik blir närgången, mer intim. Nu börjar man se att så inte alls är fallet, det krävs precis lika mycket våga som att skriva på engelska för att bli riktigt nervpirrande på svenska. 

Kanske beror det på att vi ständigt utsätts för alla möjliga språk. Engelska och diverse minoritetsspråk såklart, men också sms-språket, chatt-språket och twitter-språket. Språk som utvecklar svenskan. Vi börjar helt enkelt se vanlig svenska som något främmande. Då gäller det att som textförfattare bjuda på det bästa av det bästa om man vill greppa tag och ruska om, att bjuda in alla de här nya språken, blanda och ge. Brassa värsta fyrverkeriet konstant. 
I linje med detta kan jag se en rörelse bort från den traditionella hjärta-smärta lyriken, artisterna anstränger sig mer nu. Hittar nya ingångar för att beskriva det fantastiska vi kallar livet. För när världens hemskheter kommer närmare än någonsin blir ett litet uppbrott inte så speciellt märkvärdigt.

Listan från 2010 blev tretton vackra textblommor lång, uppväxta i den svenska poptextfaunan och jag tyckte att Ludwig Bell var den bästa vaktmästaren i växthuset under hela förra året. 


Här är en ny lista, 2011-års bästa poptexter på svenska, även denna tretton textblommor lång och vacker. Närgångna och ärliga texter, vissa skrivna på plakat och andra på trasiga lappar. Ett hopp om förståelse eller en vilja att förändra.

Mycket nöje!


Bok: Om boken som följer med Mattias Alkbergs skiva Anarkist

0 kommentarer


När jag ändå är inne på Mattias Alkberg och skivan Anarkist som i förra inlägget: alla vet den finns på Spotify och det är ju behändigt och bra…MEN om ni köper skivan så följer även BOKEN med. En samling med Mattias texter/krönikor från diverse håll och det är minsann inte varje dag jag sätter mig och mysläser en hel bok rakt av.

Bara inledningen är värd pengen. Här får vi ta del av en mejlkonversation mellan Matti och Jonas Teglund, gitarrist i bland annat Nerverna men också direktör för Alkbergs skivbolag/bokförlag. Det hela mynnar ut i en lång text om varför skivan ska heta Anarkist och inte Folkets hus (som tydligen var tänkt från början). Mycket mycket tänktvärt! Och skoj!

Orden spänner över drygt tio år och fram ur de norrländska dimmorna tecknas en man vars själ uppfylls av passion. För språket, för det vackra/märkliga i livet och där under skymtar tanken om en bättre värld. En magisk värld vi andra genom denne man får verktygen att upptäcka. Endast hindrad av egenuppsatta stängsel får vi förmågan att riva dessa murar. Mattis ord glittrar som diamanterna på skaren vid minus 25, inte sällan men en uppfostrande, om än vänlig, attityd. För precis som i inledningsspåret på Anarkist, Frigjord, pånyttfödd, så är det inga pekpinnar. Mer vänliga vackra petanden i sidan. Puffandet syftar till att få oss att känna oss stora och vackra.

Jag blir inspirerad av Mattis texter, får glöden att vilja göra saker. Inte så att jag tänker "kan han kan jag", utan mer en varm känsla av möjligheter. Matti låter sin genomhjärtliga ödmjukhet sprida ljus över ett kargt kulturklimat. Det är påläst, intelligent och det är satan så underhållande!

Jag har svårt att se hur skivan egentligen skulle klara sig utan boken. Och tvärt om. Texterna förklarar till vis del Mattis värld, och skivan är samtidigt en helt egen värld.

Skivan/boken köper du med fördel direkt från skivbolaget/bokförlaget Teg Publishing. Kommer direkt hem i brevlådan.

Jerry Boman

Alkberg-cover: Lys upp mig som en stjärna - The Wayward Buses

0 kommentarer


Knappt har årets svenska skiva smält in i våra hjärnor innan fina The Wayward Buses gör en cover. Mattias Alkbergs Lys upp mig som en stjärna (från nyligen släppa Anarkist) blir här ännu sprödare, ett rop på hjälp och saknaden av kärlek. Att vilja ha så mycket, stunden när livet plötsligt är en parantes till Dig. En av senare tids finaste kärlekssånger, här framförd rakt ur hjärtat.Mycket fint!
Lys upp mig som en stjärna (M.Alkberg-cover) by the wayward buses

The Wayward Buses har tidigare rört sig i Matti-land och tolkat en Bear Quartet-låt. Den och deras andra egna hittar du här.

Lista: Därför är Mattias Alkbergs spelning på Strand en klassiker

0 kommentarer


Matti och Magnus laddar inför spelningen. I helt egen rökruta.
Det är e MS i dag. Den första dagen i den nya eran, framtiden är här mer tydligt än någonsin. År Ett har börjat och nu ligger tusentals år av framgång framför. Måhända att det sedan kommer ifrågasättas, diskuteras, startas krig i sakens namn men just nu väntar mäktiga tider. Friska vindar kommer svepa över nejden, tvätta bort allt inskränkt och diskutabelt. Fler kommer sluta upp, vi som frälstes från början är missionärer i svarta tider med uppdrag att förändra. Sanningen ska leda er framåt och det blir till tonerna av Mattias Alkbergs spelning på Strand. För just i dag är första dagen e MS, Efter Matti På Strand.

Jag har satt ihop en lista med fem punkter vad som gör konserten på Strand med Alkberg ill en klassiker.

Liveklipp: Mattias Alkberg sjunger 80 vårar på Strand

1 kommentarer


Lite snabbt uppdaterat: Så här såg det ut när Sveriges just nu bäste artist, Mattias Alkberg, hade släppkalas på Strand. Låten heter 80 vårar.

Fler klipp kommer...
Jerry Boman

Skiva: Mattias Alkberg tvekar bara inför tvekandet på Anarkist

0 kommentarer


Matti: - Jag tänkte sjunga akapella, är det okej?
Jag: - Ja, jo det är det väl…
Matti: - Jag är skitnervös och vet egentligen inte varför jag vill göra det, men det känns bra ändå. Drog en öl innan här för att lugna mig lite.
Jag: - Jaha, okej, men det ska nog gå bra…
Matti: - …jag är ju så kass på gitarr, man spelar så lätt fel och det blir aldrig bra. Så jag tar och sjunger rakt ut.

Något senare.

Matti: - Är det bara att börja eller?
Jag: - Vänta jag säger till… okej varsågod!

Tänk att vi två skulle träffas, att det ändå blev du och jag
Att just vi såg igenom lågorna, definierade vårt val...


Ny musikvideo: Mattias Alkberg - Asterism & Obelisk

0 kommentarer


Magnus Ekelund håller sig framme precis överallt i Norrland. Gör han inte låtar tillsammans med Jakob Hellman så gör han Mattias Alkbergs video. Här är den, tokigt färsk:



Som vanligt jobbar detta dreamteam inte som vanliga människor, de släpper en ny video mitt i natten. Bara för att de kan.

Jerry Boman

Liveklipp: Mattias Alkberg från släppkalaset på Riche

0 kommentarer



Häromdagen släppte Mattias Alkberg som jag skrev några smakprov från kommande plattan (ute i höst) och som vanligt är det helt fenomenalt. Vasst, genomtänkt och medvetet. Musikaliskt har han utvecklats, det är sinnligt samtidigt som ångvälten smyger sig på en.

I lördags var det släppkalas på… Riche. För er som inte varit där så ligger stället en stenkast från Stureplan, de gånger jag varit där har jag funderat över den lätt arroganta stämningen som verkar sitta i väggarna. Som om Lustans Lakejer fortfarade var heta. Ölen är så dyr att man måste jobba som vd för att må bra och några i personalen borde sluta se gästerna som jobbiga djur.

Hursom, det var där på golvet som Matti släppte lös de nya låtarna blandat med äldre.

Om det var bra? Om några av de nya låtarna kommer få dig att tappa hakan i höst? Om allsången under Ragnar och Nerverna rev ner hela baren? Om punkkänslan var hög? Om Birgit Bidder har den coolaste Hagström-gitarren? Om låten "Helgen v 51", där tydligen Mattis dotter sjunger refrängen på skivan, kommer få dig att tro du är i himmelen?

Kan du ge dig på!

Så här lät en gammal hit, bra med folk som ni ser. Och mörkt.



Jerry Boman

NYHET: Lyssna på Mattias Alkbergs kommande skiva

0 kommentarer



UPPDATERAT: Läs vad Alkberg själv skriver ang nya skivan och låtarna. Helt fantastsikt roligt och kanske det bästa meddelandet någonsin. Här läser du.

Nu kan man förhandslyssna på Mattias Alkbergs kommande skiva. Fyra låtar ligger uppe och det är ju som vanligt helt briljanta texter. Inte ofta man vill lägga upp hela texter men den här gången känns det viktigt. Det här är en viktig text. Inbäddad av spöklik, skrämmande musik slår Matti hårdare än någonsin. Karln slår alla andra småpolitiska band med mil. Långa norrlänska ödsliga mil.

Bit i kudden, skattebetalare

Coop forum, eftermiddag, en gnällig, upprörd röst:
”De kommer hit och tar över!” 2010. Höst.
Och ingen pallar svara. Ork räcker inte till.
Nog med sitt eget skitliv, i högerutopin.

”Ingen bestämmer över mig!”
Men du kan inte klara allting själv.
”Ingen bestämmer över mig!”
Man är fri, så ensam man någonsin kan bli.

Valrörelsen är över. Men inget är som förut.
Det har det aldrig varit. Allting är alltid nytt.
”Vi har problem”, en mjuk röst som inte menar någonting.
Två vackert sorgsna ögon. Kamouflerad psykopati.

”Ingen bestämmer över mig!”
Men du kan inte klara allting själv.
”Ingen bestämmer över mig!”
Man är fri, så ensam man någonsin kan bli.

Här lyssnar du på fyra låtar från den kommande plattan. Den 21 september släpps den och får namnet Anarkist. Lördagen den 18 juni blir det släppkalas på Riche i Stockholm för första singlen. Jag är där. Du är där.

Tillsist:

Om du mot all förmodan och vett inte sett Alkberg åka båt med mig så kolla här:



Jerry Boman

Liveklipp: MF/MB, Matti Alkberg och Pascal på Strand

0 kommentarer


Rörligt är roligt och Fyllskalle med Mattias Alkberg på Strand är ännu roligare:







Jerry Boman

Liveklipp: Matti Alkberg och Magnus Ekelund samt en cover

0 kommentarer


Jag matar på med klipp från den magiska kvällen i Hammarby Sjöstad/Hemma hos Kaj. Klubben heter alltså Klubb Uppifrån och det kommer bli fler kvällar, ryktet säger maj. De ska ni gå på, det är ett väldigt grymt ställe och de som har hand om det var snälla och supertrevliga! Mer info på deras Facobooksida.
Här kommer en ny låt som Magnus Ekelund och Matti Alkberg gjort tillsammans och som kommer med på Mattis skiva som kommer ut i slutet av sommaren:



Sist men inte minst körde Magnus en underbar cover av Tänder i taket, bandet heter Bingo. Fantastsikt vacker text!



Missa inte det tidigare inlägget med massa låtar med Jakob Hellman...

Jerry Boman

Liveklipp: Jakob Hellman, Matti Alkberg och Magnus Ekelund

2 kommentarer


Jag ger er några klipp att titta på under helgen, jag skriver hur det var senare. Det som händer på bilderna är alltså Magnus Ekelund som bjuder in lite sköna gäster… så som Jakob Hellman och Matti Alkberg om ni känner till dem. Det kan vara enda gången dessa tre personer sjunger på samma scen. Någonsin.

Håll till godo, fler filmer kommer:







Ni fattar ju hur jävla stort det här var!!!

Jerry Boman

Bra plats och bra musik

0 kommentarer

Bookmark and Share
Klicka för större panoramabild
35 grader i skuggan… mer behöver man inte säga. Jag har inte orkat tänka de senaste dagarna. Men i helgen var det i allafall Parklife, en minifestival jag faktiskt besökt alla gångerna så länge den varit i Stockholm. Först vid Gullmarsplan, sedan i Kransen. Inget slår dock årets plats, Kungliga Borgen på Gärdet! Helt magisk plats! Ett stort rosa hus som är en balsalong, två mindre byggnader som också är rosa och ett stort tält där scenen höll till. Perfekt!

Bra grejer:

Little Children smyger igång festivalen med tystlåten, nästan viskande sång. Linus Lutti med band är på samma gång nostalgisk pop, samtidigt framtidens jazz. En rullade ton som tar sig från gitarren, mot ståbasen och in i den enkla trumpeten. Linus sjunger som om han vore belagd med vite, tyst men ändå gripande och jag lyssnar noga på varje ord. Det är lika enkelt som vatten blir is om man ställer det i frysen, lika svårt att förklara varför.



 
Avtalet är friheten ställt mot byråkratin, ordets och musikens med makt att genom intellekt förändra. Kommersialismen är fördummade, ge de det de vill ha. Tar inga steg framåt. Avtalet tar oss framåt, jag lär mig saker och tar upp den knutna näven ur fickan och hytter åt maktens hus. Samtidigt skrattar jag. Avtalet är så löjligt bra, deras Disponibel är ett rakt skott i den snårskog som kallas livet, där allt verkar gå ut på att vara andra till lags, att tjäna samhället efter de regler som någon annan satt upp. En råsmocka in i köttkroppen som kallas vuxen. Så jävla välspelat, välsjunget och så in i helvete härligt! Jag vill ha mer mer mer! Call and response 4-ever!

Han behöver ingen keynote för att övertyga oss om att kärleken är det största och finaste. Joel Alme står där rakt upp och ner. Utan blås, utan stråkar. Utan stora gester. Onlinermästaren Alme radar upp berättelser om lilla livet, om nära saker som för den enskilda blir livsomvälvande och därför större än allt. På samma ärliga enkla sätt som Pris Daniel snackade sig rakt in i hjärtat på oss alla så spelar och sjunger sig Joel in på samma plats. Varje låt är kärleksbrevet du vill ha. Talet du vill höra och talet du vill hålla för att om något försöka förklara din känslor. Jag har svårt att lyssna utan att ögonen tåras. Detta till en enkel man som bara för några år sedan var en lovande hockyspelare. Mästerlig konsert!








Palpitation tar tid på sig, de växer och utvecklas. Ljudet är större, Maria och Ebba har skruvat upp sin egen formel, två gitarrer och en trummaskin, och är nu med både blås och en smula fler ljud. Kvar är alltid den märklig och i samma stund helt genialiska känslan att både vara uppåt och neråt på samma gång. Att både spela på mörker samtidigt som ljuset flödar. Palpitation är sorg och glädje. Inte på samma skiva. Inte under samma spelning, under samma låt. De är sorg och glädje i samma sekund.
De var bra från början. De är ännu bättre nu.



För drygt en månad sedan såg jag Matti Alkberg i Jokkmokk. Då var han mycket lokalpatriotisk och utan att gå över gränsen, han tittade ner mot Stockholm och hånet låg i luften. Den här smällvarma natten på Gärdet i Stockholm tonar han av naturliga orsaker ner den där klockarkärleken för Norrbotten. Det gör inte Matti sämre, spjuvern och uppviglaren Alkberg tar oss i handen och predikar. Inledande Jag Är En Antenn förklarar egentligen allt. Matti kommer alltid spruta ur sig låtar, texter och han kommer här väldigt nära. Jag känner att man i den låten plötsligt stiger i huvudet på Alkberg. Vilket förmodligen är syftet. Men det genialiska är att låten om hur låtarna kommer till är en av hans bästa! Om det nu är genialitet. Jo, det är det, att förvalta det som kommer är precis det som är genialitet.

Jag lämnar Parklife till ljudet av allsång.
Nerverna.
Nerverna.
Nerverna.

Nästa år ses vi igen! Tack!

Tillsist:
Jag och Niklas var snubblade nära att vinna Parklifes tipspromenad... Vi tycker egentligen att vi skulle vunnit. Utslagsfrågan bestod av en burk med två kasettband utrullade. Frågan löd vilken längd banden hade... Vi skrev det självklara: 180 minuter.
De som vann skrev 204 meter eller vad det var.

Men nä, vi är inte bittra...

Tillsist2:
I morgon berättar jag vad jag ska ha den här hembyggda prylen till:












Tillsist3:
Det blir en nyhet till i morgon... En nypremiär. En återkomst. Ett evigt gillade som jag inte riktigt fick ur kroppen.

Jerry Boman


Den stora Guden slår till igen.

0 kommentarer

Matti Alkberg. Jag känner att man inte precis behöver säga mer än så. Jo, kanske ett par ord om bandet, Bomullsbandet på Bomullsklubben på Södra bar. Toppklass. Märkligt och mäktigt. De gjorde så att alla andra band man hört fick skämmas.
Nä, nu får klippet tala för sig själv: (inga klagomål på att det är skakigt, jag filmar med båda kamerorna helt själv...)



Tillsist:
I morgon går man till Pluto och lyssnar på Bye Bye Bicycle.

Tillsist2:
I helgen kommer jag hylla bland annat det nya från Club 8, Jonas Schwartz grand size singel och så det där nya unga bandet från Göteborg som får mig på riktigt gott humör. Se där hattar och mössor! Där har ni en cliffhanger med klass! Tryck på uppdatera hela helgen...

Jerry Boman

I alla riktningar

0 kommentarer

Fyra scener, fyra väldigt olika band. Det är en glädje att glida runt i den här stan! Längst ner hittar du rörliga bilder på allt!

Fredag
Så motsägelsefullt att huvudet bläckar igen, jag får andnöd. The New Heaven Dieppe ger mig klaustrofobi och agorafobi på en och samma gång. Egentligen är det bara helt jävla briljant!

The New Heaven Dieppe på Debaser Medis Afterwork förenar synthmörker och radioskval. I sina stunder är det vokala som vilken hitfm-låt som helst, platt och lufttomt. För att i nästa stund vara det mest intressanta, en ny konstform och ödmjukt inför framtiden. TNHD siktar högt med snygga ljud, spännande ljudbilder. Och det är verkligen fint när det lyckas, de hänger ut mörker på ett sätt som inte går att undvika. Mycket av liveframträdandet bygger på trummorna, inte riktiga utan de pads som får ta emot så många slag att jag funderar på hur länge de ska hålla. Inget ljud är för märkligt för att göra rytm av, ibland är det tunga beats men senare leksakssynthscymbaler med reverb och tunna likt papper.

De instrumentala låtarna låter oss i den sittande publiken blunda och tänka själva. Väldigt behagligt.
På det hela taget är det en intressant resa man får vara med om. Det är dansant, men det går inte och dansa till. Det är låtar som inte går att sätta fingret på. Det är lyssningsvänligt, men jag kan inte förklara hur en endaste strof låter.


Han är en ikon,
Mattias Alkberg, en stenstod i Sveriges popliv. Och han kommer vara det för många många år framåt. För Matti utvecklas, gör det som faller in. Smeker ingen medhårs. Han är trulig som fan, en busig pojk från Norrland som visar fingret åt allt och alla. Som har kontrollen. Han är killen man både vill och inte vill ha på fest. Kan vara trevlig men kan också skapa ilningar längsmed ryggrader.

Alkberg är mer punk än hela horder dyngpunx på ett lerigt fält. Alkberg gör precis va fan han vill och det är därför jag gillar honom så mycket. Just nu har han snöat in på rockabilly, bara en sådan sak! Han är rakt igenom ärlig med sin musik. Det finns inget insmickrande, inga räta hotellkoridorer med dämpad belysning. Matti är naglarna mot populärkulturens griffeltavla. Spiken i kistan på det som kallas framgång.
Och jag gillar honom som fan!

Så det var ju inte precis en överraskning att han INTE spelade "Jag bara tänkte liksom att".

Lördag
Ibland hittar man ord som passar precis för att beskriva musik. När jag ser energiska Fulmakten, Christian Jolebys uppkäftiga band, på Debasers scen så kommer ordet flygande efter bara några sekunder.

Rymdpunk.

Fulmakten lyckas blanda det förbannade från punken, Jimi Hendrix exprimetella wah-wahpedal juckande och hjärtat från alla tiders soulstänkare. Och få det att låta som det mest självklara i hela världen! Det är snabbt, det är en smula adhd-rock och det är jävligt underhållande! Fulmakten är den felande länken, den som skapar nytt och som ger mig glöd ända in i februari. Christian brinner av iver, efter alla år bakom trummorna i CDOASS och Almedal så står han nu längst fram och kan inte stå still. Som om allt sittande har resulterat i en överskotts energi stor nog att driva en mindre stad.



Till vänster om Christian hittade man den här killen:

Almedal-Love skapade märkliga ljud på sin synth. Och skötte en magisk gitarrpedal.



Gotlands svar på Okkervil River och Fleet Foxes, ett Neutral Milk Hotel som lugnat ner sig, är Ep´s trailerpark. Bandet som funnits längre än de flesta band, omformats och bytt medlemmar lika ofta som jag byter älsklingsband.

Campingägaren är fortfarande Mr EP, Eric Palmqwist, och musiken är fortfarande sprungen ur det faktum att Gotalnd är en jävligt ensam ö. För precis som öde hålor på märkliga platser i den vidsträckta amerikanska öknen, så är den stora ön i öster helt lämnad till sitt öde. Ep´s trailerpark är samma melankoli som Ingmar Bergman fann på den där ön, ett slags monotont sökande. Visst det kan vara uptemo, men ensamheten ligger där och gnager. Känslan av en färga till fastlandet som ställs in, det vilsamma men samtidigt skrämmande havet i 360 grader.



Men allt det här hör inte de flesta som satt sig på Klubb Springfield den här kvällen. Platsen är Magnus Ladulås i Gamla stan, en märklig lokal, utformad som ett rör. Detta göra att allt hörs, även den minsta viskning. När du Eric och de andra börjar spela så fattar inte pellefjantarna i loklen detta utan snackar på som vanligt. Väldigt elakt tycker jag! Det går så långt att Eric tilslut för säga till folk att hålla käften. Nu väljer han inte just de orden, han påpekar mer att "nästa låt är riktigt svår att sjunga, även när folk är tysta och lyssnar…". En del fattar piken och tystar ner sig. Andra bryr sig inte och det är dem jag är på jakt efter varje kväll hädanefter. Hittar jag er kommer jag deportera er till just Gotland, så ni får smaka på lite ensamhet era jävlar.
(personerna på bilden behöver nödvändigtvis inte vara de som snackade)

Tillsist:
Ibland är det så så roligt att hitta ny musik och sprida den till andra musikälskare! För ett tag sedan så surfade jag på Anna Hamilton från Umeå. Jag fastnade direkt för hennes pianoberättande. Jag skrev en snutt på bloggen och jag skrev till Anna att jag gillade musiken. Och tro min glädje när hon berättade att hon numera bor i Stockholm, om än tillfälligt! Hon smög in på Debaser Medis härom veckan bara för att överlämna en skiva. Jag sa att hon skulle höra av sig till någon som fixar spelningar i Stockholm, för jag tyckte hon borde spela här.

Och det är där vi är nu, på torsdag 12 november spelar Anna Hamilton på Enskilda galleriet! Fantastiskt!

Jag gillar verkligen att berätta för människor om ny musik, att på mitt sätt sprida den bästa musiken till alla som är nyfikna. Så åk till Kungsholmen nu på torsdag och få lite nya intryck!

Tillsist2:
Jag filmade lite på helgens inblandade:











Jerry Boman