Lista: Därför är Mattias Alkbergs spelning på Strand en klassiker

Matti och Magnus laddar inför spelningen. I helt egen rökruta.

Det är e MS i dag. Den första dagen i den nya eran, framtiden är här mer tydligt än någonsin. År Ett har börjat och nu ligger tusentals år av framgång framför. Måhända att det sedan kommer ifrågasättas, diskuteras, startas krig i sakens namn men just nu väntar mäktiga tider. Friska vindar kommer svepa över nejden, tvätta bort allt inskränkt och diskutabelt. Fler kommer sluta upp, vi som frälstes från början är missionärer i svarta tider med uppdrag att förändra. Sanningen ska leda er framåt och det blir till tonerna av Mattias Alkbergs spelning på Strand. För just i dag är första dagen e MS, Efter Matti På Strand.

Jag har satt ihop en lista med fem punkter vad som gör konserten på Strand med Alkberg ill en klassiker.


- Det är väl tio år sedan nu, som någon gick upp och kysste en viss Håkan på scen. Nu är det fan dags att Matti får en kyss!

Strands ägare Conny C. Lindström står plötsligt på scen, tar tag i micken, säger de nu bevingade orden och sen ger han han Mattias Alkberg en rejäl puss på munnen. Stort jubel! Innerligt jubel. För vid den tidpunkten under Alkbergs releskalas för skivan Anarkist känner vi allihop samma sak, det är dags att den här killen får en puss. En riktig kyss. För det här är det bästa vi varit med om.

Okej, om man nu ska till att analysera förloppet en smula, bryta ner processen som leder oss till insikten att vi inte kommer uppleva något bättre på flera år. För vad är det egentligen som gör Alkbergs spelning på Strand så bra? Det finns vissa parametrar och med risk för att bli tråkig kommer jag, som annars bara går på känsla, jag kommer skriva en lista. Eller så är det just så här, och endast så här vi kan närma oss ett mirakel.

Fem punkter varför Mattias Alkbergs spelning på Strand den 21 september 2011 är en klassiker:

1. Mattias Alkberg.
Det inte funka utan honom, det är ju självklart. Men att denna numera enormt erfarne scenestradör ständigt får mig ur balans och tänka tankar som är mindre smickrade om andra artister är enormt. På sitt helt egna sätt har Matti gett av sig själv, tagit av oss och varsamt delat tillbaka med kärlek. Det är underhållning med innehåll. Känselspröt lika mottagliga för omvärlden som totalt instängda i en egen värld. Bara det att ryktet gick att han var stenfull på scen, när han var nykter, visar på inlevelsen. Se och lär, skattebatalare!

2. Text.
Ingen annan, och då menar jag verkligen ingen, kan bygga rum som Matti. Han förflyttar oss med få ord till platser, känslor av vårt inre vi inte ens visste vi hade. Ofta för han berättelsen framåt genom att tala om en tredje person, även i jag-form lyckas han sinnrikt undkomma fällan med allt för mycket "jag" i texterna. Alkberg förhåller sig till svenska språket som en alkoholist förhåller sig till spriten, går över lik för att komma nära.

3. Musik.
- Nu säger jag som jag alltid säger innan den här låten: Nu kan ni bugga.
Sen drar Jag bara tänkte liksom att igång och ja, det går nog fan att bugga till den. På samma sätt som Mattis språk är eget så är också musiken, jag har inte träffat någon som faktiskt kan sätta fingret på vad det är för något han egentligen håller på med. Pop? Country? Norrlänsk-hillbilly? Blues? Rock? Schlager? Äh, det rör sig i ett helt eget forum. Allt och inget samtidigt.

4. Det händer grejer.
Som sagt, Conny far upp på scen och kysser Matti på munnen, gitarrer slängs till höger och vänster (alltså, på riktigt) och Alkberg ser vid några tillfällen hög ut då han rullar ögonen till vita stenar i sina hålor. Som publik gäller det att vara på tå, allt kan ske. Och det gör det också.

5. Publiken.
Nerverna, Nerverna, Nerverna aaaaahhhaaaa. Nervernaaaa, Nervernaaaa, Nervernaaaaaaaahhhhhaaaaa!
Efter sista låten Nerverna slutar vi aldrig sjunga, publikkören växer för varje vända och ljudnivån överskrider säkert alla riktlinjer. Men det skiter vi i, för det här är så jävla mäktigt att höra! Inte sedan Kents glansdagar har jag hört en publik fortsätta en låt på det här sättet, kärleken flödar, vi skulle sjungit än om det inte vore för att bandet med Matti kommer in, synbart glada och spralliga inför gensvaret och fortsätter låten! Det där mina vänner kommer jag snacka om i åratal, det där mina vänner var bland det mäktigaste jag varit med om!

Redan i inledande Frigjord, Pånyttfödd fångar han oss.

Tänk en tanke
Tänk en två-tre tankar till
Upphör aldrig, du kan tänka vad du vill
Till exempel på vem du riktar det till
Skriv sen ner det, flera tankar rinner till

Om Broder Daniel innehar det offentliga svenska rekordet i bästa start på en skiva med sin andra , Broder Daniel (Undergrund, Work, ABC 123), så innehar Matti just nu bästa början på en konsert. Att på det där geniala sättet ta udden av skapande, och därmed sätta sig själv i en ödmjuk roll, är det bästa jag hört. Helt fantastiskt.



80 vårar är magnifik, paret framför mig kysser varandra så intensivt att jag tror deras huvudet ska sprängas. För det är ju så. Alkberg har här satt en helt ny poetisk standard för kärlekssånger. Född Fel blir mullrade, basstinn och naturromantik har aldrig varit så vackert, till och med låga hyreslängor längs med E4:an blinkar i min hjärna, vackra och förföriska. Magnus Ekelund skriksjunger i duett som det vore hans sista dag på jorden.



En tidsinställd bomb blir skrämmande aktuell och här kanske publiken är snäppet tystare, av eftertanke. Lys upp mig som en stjärna bränner hål på alla SVT-chefers skrivbord, och de kommer för evigt och evigt att ångra att de portade Alkberg från morgonsoffan. (cheferna tyckte inte Matti var -målgruppsanpassad- , och då undrar man ju såklart hur de ser på sina tittare, eftersom de inte tar in en person som i efterhand kommer beskrivas som en av våra stora språkutvecklare och lyriker)

Sammantaget blir det här en femte gradens brännskada i mitt hjärta, blutande hårt och varmt för mannen som ingen annan kan beskriva kärlek:

Visst har du också svårt att andas?
Och visst är du lika rädd som jag?
Det är så jobbigt bland de andra,
jag vill vara själv med dig ett litet tag

Njut av hela Mattis skiva på Spotify.


Tillsist:
Kvällen började med premiären av bob hunds nya musikvideo...i 3D! Jäkligt roligt!
Här kan man se den på nätet. Inte lika kul utan brillorna...




Jerry Boman