Vi tittar sällan upp mot ytan numera. Ljuset lockar oss inte längre, flämtande minner det om vårt tidigare liv. Här bland skeva existenser, omotiverat färgglada i en mörk värld är den enda vägen neråt, framåt mot det okända. Havet är hemmet som inte dömer, som fördelar jämt tryck över alla drömmar.
Havet, det nya.
Idag släpper Azure Blue skivan Beyond The Dreams There's Infinite Doubt. Förutan att ha en av de bästa skivtitlarna jag stött på är den en uppvisning i sorg och saknad. UPPDATERAT: Skivan släpps i England idag och släpps i Sverige på onsdag 2 oktober.Lite snurrigt men nu har vi rett ut det och kan återgå till våra sysslor.
Jag vet att ni sitter där och grunnar: Vad har Jerry gjort senaste veckan? Här kommer svaret.
Små webbtv-inslag med Tiger Bell, Mankind och Azure Blue. För Svenska Institutet aka Sweden.se. Här nedan kan ni se dem… bara det att vi snackar engelska är roligt i sig, men annars hittar ni följande:
Mankind pratar med en katt. Och får svar.
Tiger Bell avslöjar ett förhållande.
Azure Blue outar att han vill vara hipp.
Mycket nöje!
(Ja, det är jag som är fotograf, reporter och har redigerat hela härligheten)
Det var en förtrollad natt. Stjärnorna nerplockade från himlavalvet, uppe på scen placerade och klara lyste de mot oss. Tobias Isaksson toppade laget, sitt Azure Blue, med Hanna Liten på synth, Anna Bergvall (Stella Lugosi) på sång, Patrik Marcus på gitarr (You say France & I whisle), Anders Lantto på bas (Dial M for murder, Summer heart) och Henrik Blomqvist på kongas och allt med rytm. Du ser ju själv, ett helt gäng med översympatiska överjävliga musiker på en och samma scen.
Hur det lät? Hur låter din bästa orgasm? Hur känns den? Hur är det att krama sin älskade efter fyra långa veckor av bortavaro? Att återse sitt barn efter tio veckor i en gruva?
Det cirkulerade sagor om hur Patrik lärde sig alla låtar på en dag och faktiskt spelade ihop sig med Tobias under eftermiddagen, hur Anna inte hade alla texterna klara för sig och det gick sagor om hur Tobias drack för mycket vin. Efteråt flödade superlativen, andra musiker i lokalen skakade på huvudet och talade med avundsjuka i rösten om Tobias texter, hur de trängde sig på i alla rättframhet.
Hur det än var, det här var bland det finaste jag varit med om.
Mellansnacket var det bästa vi någonsin hört, alla var eniga. Det talades om kommunism, om plastbjörnar och nazism. Och det var precis så underhållande som det låter, samtidigt med värme och kärlek. Här har landets artister mycket att lära av Isaksson.
Det kom en lyckotår. Sakta ner för kinden och jag mindes den där regniga spelningen sommaren 2010. Nu är Azure Blue precis som Tobias dröm, en plats för vänner, inbjudan går ut till alla och vi sveps med av den rättframma lyriken. Det här var det bästa jag hört. The wave är en ångvält av känslor, en stycke legendarisk Debaser Medis historia.
Se själva. Det här var förmodligen vinterns gig. Så mycket kärlek i lokalen. Lyssna bara på skriken i slutet på The Wave. 4 minuter och 44 sekunder rent guld!
En stor eloge till Klubb Oppositionen som för en stund vågade spela BRA musik på stora golvet! Inte bara det vanliga untz untz som brukar ljuda i lokalen. En riktig popklubb plötsligt, tack för det!
Precis nyss blev det klart att Azure Blue med skivan Rule of thirds kammade hem priset som Årets Pop på Manifestgalan. Mannen bakom det blåa namnet Tobias Isaksson var tillsammans med Jonathan Johansson, Korallreven och Loney Dear nominerade men det blev alltså ex-halläningen som vann.
Otroligt välförtjänt måste jag säga! Tobias är inte bara en väldigt god vän, han är också en väldigt ödmjuk artist. Visst, han kan precis som alla andra få hybris men hela tiden finns hjärtat där och inte sällan han han glimten i ögat kring sitt eget verk.
Tobias och Henrik Blomqvist befinner sig just nu på turné med Azure Blue i Spanien och när jag försöker nå dem verkar telefonnätet överbelastat och samtalets bryts hel tiden. Tillslut svarar Tobias via sms:
Jag står - på riktigt - i en bar i Madrid och skriver autografer på biljetter till vänner (som jag väljer att kalla det) inför en fullsatt publik. Overkligt. Har inte gjort något på tre år och här är alla som gillade mitt förra band (Irene min not) på plats och säger att jag är i mitt livs form. Jag är rörd. Och samtidigt kommer sms om att jag vunnit ett pris i Sverige som utan tvekan är det största som hänt mig. Jag vill tacka Claes som var min backup som skulle ta emot priser om jag mot all förmodan vann. Jag vill mest av allt tacka Disa som står ut med att vänta på sin självförverkligande tönt till gubbvän. Sen vill jag tacka alla som vet vilka de är. Kärlek.
Vi alla sänder kärlek tillbaka! Du är så så värd det här priset Tobias!
Han är modig Tobias Isaksson. Bandet också för den delen. Har man låtar som mer är till för avslappning än dans måste man vara modig. Vem skulle annars ställa sig på scen strax innan pepppeaken på en studentnation i Uppsala och spela flytande sånger som reflekterar över tider som gått? Men det går såklart utmärkt. Människorna stannar upp, det är vackert, för en stund kan även de ge sig tid att reflektera över hjärtats slag och livets krumbukter. Tid för dans kommer, men tid för eftertanke är sällsynt.
Azure Blue fyller ett syfte, det är nog därför man gillar det så mycket. Det är inte "ta på er dansskorna och kom hit", det är i sina stunder nästan predikande. Tobias har inga fancy brillor, inga maner, han predikar kärleken som inte är kärleken för oss. Det är skönt. Realistiskt. Nerpackat i havets frotté får han och band oss varma. Inte av dans, utan riktig omtanke.
Det har varit lite sådär med julkänslan i år, ingen snö, ingen kyla och kanske att jag själv inte är så intresserad. Men i lördags slog det till, inne på Strand. Fritz´s Corner höll julkalas och det var som att komma hem. Var det bara jag eller var det lite varmare där inne? Hur som helst fanns både tomte (som även agerade fotograf!) och glögg. Samt massa vänner. Nya och gamla. Som en riktig julfest. Det kan väl sägas nu, ni där ute är min familj.
Kvällen innehöll en massa livemusik, roligt att sätta gigtiden på tio min per band, funkade faktiskt väldigt väldigt bra! Skoj med nya initiativ! Fanny, Fernado Torres (premiärgig!), Meine Kleine Deutsche, Azure Blue, Vulkano (med helt ny låt!) och Audionom spurtade hela vägen.
Ibland frågar folk mig varför jag så envetet springer runt på gig med band som inte finns, som nyss fötts och som ingen bryr sig om. Vad är själva poängen med det? Det finns så klart ingen annan poäng än min egen nyfikenhet, och kanske den eviga känslan av att berätta om all bra musik som ni inte känner till. För jag orkar inte vänta på att alla andra ska förstå, att "rätt" personer, "rätt" tidningar och "rätt" skivbolag ska vakna. Är det bra så är det bra, och då berättar jag det för er. Långt innan alla andra.
I början av juni 2010 regnade det en hel del. Säsongens tygskor var slitna redan efter några veckor och Debaser Slussens uteservering var mer halvtom än halvfull. Men det var där premiären av det lilla projektet som senare skulle färdas runt världen äde rum. Då fanns inte ens namnet, det var "bara" Tobias Isaksson från Irene och sidekickplatsen tog David Pagmar aka Monty.
Vi som var där förstod. Tobias förmedlade genom några få låtar vad det var han var ute efter, en mer eftertänksam pop, svävande, mer mörka moln över den den ständigt gyllengula "Irenehorisonten". Jag filmade och när man tittar på klippet i dag blir det en stor kontrast till det som hände på Kåken i onsdags.
På onsdag är det stort släppkalas för Azure Blue på Strand. Som de trogna följarna ni är så vet ni såklart att AB är Tobias Isaksson (Irene/Laurel Music/samt klubbfixare på hundratals klubbar). Det var redan förra sommaren som Tobias började reta våra sinnen med nya låtar, debuten hände på ett regnigt Debaser Slussen och sedan dess har vi inte kunnat släppa melodierna. Precis lika självklart som Irene grävde sig in under huden på oss och vi drömde om soldagar i Varberg, precis samma gör Azure Blue, fast platsen är ett ensamrum på ett semmesterhotell där verkligheten hinner i fatt en. Utan kärlek i Monte Carlo.
Musiken är den varma känslan efter en dag av relationsnostalgiskt återblickande under palmerna, en karibisk knarkdröm framför en greensceen. Den självklara talangen i att skriva en bra poplåt intryckt i viskande analoga synthtoner. Eller varför inte det mest självklara av allt: ett glas champagne med diamanter i botten, stil och klass.
Ses där! Gratis och fritt! Lönen kommer in på kontot strax efter midnatt så det kan du inte skylla på…
Tillsist:
Och för några timmar sedan släppe Azure Blue första låten på Soundcloud!
För några minuter sedan blev det klart: Azure Blue släpper skiva på Hybris Publishing/Warner Chappell!
- Hybris är chosefria och sköna. De satt och skrattade åt mina skämt samtidigt som jag vindögt stirrade på kontrakten, säger mannen bakom namnet, Tobias Isaksson, i min snabba sms-intervju.
Två singlar och ett album är inplanerat under året.
