Visar inlägg med etikett Manifestgalan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Manifestgalan. Visa alla inlägg

Liveklipp: Oh, Harry får
med sig hela Manifestgalan

0 kommentarer


I går blev det Nalen och Manifestgalan. (alla vinnare längre ner) Kanske den trevligaste av alla galor, bara en sådan sak att man i programbladet uppmanar nominerade artister att sätta sig längst fram. Inget "Grammis-det-är-redan-avgjort" som förpassar vissa nominerade till balkongerna. Här är det lite mer familjär stämning. När någon vinner klappar man av hjärtas lust. Här är oberoendet i fokus och det märks verkligen, alla är eldsjälar och storbolagens svettiga bukar syns inte till.

Sedan kommer vi till det här med klasserna. Trevligt att ha en klass som heter Experimentellt. Det rymmer mycket visst, men fångar också in genier som kanske inte kan mallas in i någon "vanlig" klass. Vinnare i år blev New Tango Orquseta, ett band som verkligen är svårt att stoppa ner i en låda.

Den tyngsta klassen Årets pop vanns av en otroligt välförtjänt Anna von Hausswolff. Motiveringen är spot-on:

Årets vinnare är mer än bara en unik röst. Med lekfullt allvar och mörka historietter gick hon på ett kort men omtumlande år från marginalerna till popsveriges hjärta. Vinnare är Anna von Hausswolff för albumet ”Singing from the grave”.

En mer värdig vinnare har jag svårt att se! Hurra för BRA musik! För orginel musik. Och för musik som tar oss framåt.

Trots. Trots allt.

0 kommentarer

Början på året och musiktävlingarna är lika många som antalet klamydiasmittade i indiesverige. Allt ska nomineras och tävlas i, att vinna är inget men ändå allt. Alla vill ha facit, hålla på det vinande laget och ingå i ett team. Det kanske är bra för många vad vet jag, själv bryr jag mig en smula mer om vad som är bäst just idag. Att tävla på det här sättet är när allt kommer kring bara ett sätt för dem som lever på någon annans talang att klia varandra på ryggen under en kväll, stå där och beundra sitt barn. Hoppas ungen är bäst i klassen, att den inte blir mobbad, att den har bäst kläder och att den inte drar linor innan skoldagen är slut.
Jag gillar inte när musik blir till en sport.







Hur som helst, den 29 januari är det Manifestgalan på Nalen i Stockholm och där hittar man faktiskt en del intressanta saker:

Avd. ROCK:
Skriet - Skriet

Det vore så roligt om jordens avigaste band kammade hem det, mitt framför näsan på traditionalisterna!

Avd POP:
Anna Järvinen - Man var bland molnen
El Perro Del Mar - Love Is Not Pop
JJ - JJ n° 2
Jonathan Johansson - En hand i himlen

Kan man inte stycka upp priset? Dela det på fyra, där varje del är värd lika mycket som helheten? Är du matematiker, snälla räkna lite på det. Jag vill så gärna se det ske, för det är trots allt så att den här gruppen är övermänsklig att rösta i.

Avd. SYNTH (Jag stavar det så, andra stavar annat)
Arvid – Andetag

Att Avid gått så många förbi är en gåta, storslagna låtar som du börjar lipa av lycka till!

Emmon - Closet Wanderings

Sveriges coolaste människa skrev jag en gång att hon var, och jag håller fast vid det.

Intressant också att se, Wonderland Records äger synthsverige…

Avd. OSIGNAT:
Den här avdelningen förstår jag mig inte riktigt på, tycker inte det finns något som heter osignat längre, det försvann samtidigt som Myspace uppfanns. (Fulmakten jobbar ju med Korpen Flyger, räknas inte det som signat då tex?)
Det är också stor humor att det här är den enda klassen som man skriver ut länkar till banden, som för att riktigt understryka att det handlar om band inte en jävel vet något om.

Jag håller tummen för:

Extended Heads


Som jag skrev i våras:
"Extended Heads är din totalt hänsynslöse kusin. Släktmedlemmen som berättar fläckisar för farmor, som spyr på julottan, som snor silverskeden och som släpper ut luften ur din grannes cykeldäck. Det svänger, och det är underhållning. En nobelfest i fack spelar punk. En välkommen-hem konsert där alla dör. Allt på en gång. Takterna går i vandra, rösten pendlar mellan mörker och skrik. Texten är oviktig men ändå viktig. Det går nog bara att säga på ett sätt, vi är inbjudna till ett jam som sitter ihop. En obehaglig känsla, kan vara det närmaste du kommer vampyrer på riktigt."

Fulmakten

Såg dem i november:
"När jag ser energiska Fulmakten, Christian Jolebys uppkäftiga band, på Debasers scen så kommer ordet flygande efter bara några sekunder.

Rymdpunk.

Fulmakten lyckas blanda det förbannade från punken, Jimi Hendrix exprimetella wah-wahpedal juckande och hjärtat från alla tiders soulstänkare. Och få det att låta som det mest självklara i hela världen! Det är snabbt, det är en smula adhd-rock och det är jävligt underhållande! Fulmakten är den felande länken, den som skapar nytt och som ger mig glöd ända in i februari. Christian brinner av iver, efter alla år bakom trummorna i CDOASS och Almedal så står han nu längst fram och kan inte stå still. Som om allt sittande har resulterat i en överskotts energi stor nog att driva en mindre stad."


Att sedan Årets live är ett enda stort skämt orkar jag inte gå in på. Känner mig som en tonåring i trots läge.

Tillsist:
Årets konsertkrock
30 jan i Stockholm
Almedal vs Fulmakten!

Jerry Boman