Visar inlägg med etikett Way out west. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Way out west. Visa alla inlägg

LIVEVIDEO: Silvana Imams hemliga gig på Way Out West

0 kommentarer

Som vanligt är det alltid de oväntade stunderna på en festival som är absolut bäst. Way Out West låg i sina dödsryckningar och Robyn hade just avslutat storstilat på Flamingo... när jag släntrar förbi Weekdays lilla hus på området och hör en bekant röst skära genom luften.

SILVANA IMAM!

Min största hjälte och idol just nu uppe i djbåset, drar på ett beat, ner på golvet och bränner loss! Att få stå där, centimeter i från, var det finaste under hela helgen!

LIVEVIDEO: Mattias Alkberg /Södra Sverige med NÖFF NÖFF på Way Out West

0 kommentarer

Nu blir det åka av!

På runt 1 minut och 30 sekunder skjuter Mattias Alkberg/Södra Sverige hål på varenda fritidssgårdsförsök, för rakt in i väggen-punk handlar inte bara om att köra just rakt in i väggen, en måste göra det med lite finess. Matti bränner varenda bro och som vanligt är texten, orden, så enkla att en varje gång står där med darriga ben å tänken "Varför kom inte jag på det där, det är ju skitsmart!".

LIVEVIDEO: Hurula på Way Out West

1 kommentarer

Det fanns en tid när jag var förbannad på Robert Hurula. Tre gånger lyckades Masshysteri ställa in när jag hade planerat att se dem. Tre gånger. Undrade vad fan det va frågan om, skulle det aldrig lyckas?

Sen kom en tid av förvirring. Magnus Ekelund plockade upp Masshysteris låt Låt Dom Hata Oss...och gästades av Robert, som jag döpte om till Pettersson och skapade mer förvirring hos andra än mig. Han hette Pettersson i Lost Patrol bland annat, så jag skrev det en gång och förvirringen förvärrades...

Way out west goes veggie:
Den största friheten av alla

3 kommentarer


Jag tänkte ge er en liten annan sida av den här köttfrizon/Way Out West-debatten. Om hur den festivalen är den största friheten någonsin, hur den kommer ge tusentals människor sin första festivalupplevelse helt fri från omvärlden, att den kommer ge unga och gamla en ny syn på "att släppa allt och bara vara". Hur Way out west skapar en upplevelse så självklar för så många, nu tillgänglig för alla.

Det är inte ofta jag frångår den här bloggens syfte, att berätta om ny musik, om musik i skuggan av de stora scenerna, om källarspelningar med 10 personer i publiken. Men i bland känner jag mig tvungen, när jag inte längre kan sitta still och bara lyssna/se/höra vad många tänker.

NYHET: Way out west 2012 blir GRATIS för delux-besökare

2 kommentarer


I morgon den 26 januari släpper Way out west sin biljetter och i vanlig ordning kommer det bli rusning. Förra året sålde festivalen slut på sina 32 000 biljetter, så för att vara hyggliga och ge lite extra släppte man ett gäng fler biljetter. Bland annat så kallade Deluxbiljetter. Med dessa i hand fick besökaren tillgång till bla en speciell bar (mindre köer) med storbildskärmar.

Tydligen blev både folk och Way out west missnöjda på hela arrangemanget och kände att det högre priset (2500) på Deluxbiljetten inte riktigt var motiverat. Way out west lyssnade på besökarna och har nu kommit med en lösning. Kanske den mest sympatiska lösningen någonsin.
Så här skriver man i ett mejl till dem som köpte Deluxbiljett förra året:

Way Out West har högre krav på sig självt än vad vi levererade, därför bjuder vi Dig på årets festival (2012). Sorry om vi naggade Ert förtroende en aning förra året, hoppas att detta känns fair och att vi ses framöver.

Med andra ord: Way out west bjussar er på årets festival!

Det där är besökarvård i absolut toppklass! Och till er som köpte lyxbiljetten kan jag bara säga GRATTIS!

Tom Jerry Boman

Byggde upp en vacker dröm

2 kommentarer

Bookmark and Share

Det för förmodligen en slump. En mycket märkligt och mindblowing slump: nästan samtidigt som Håkan Hellström på Way Out West framförde sitt epokgörande och stilbildande debutalbum "Känn ingen sorg för mig Göteborg" så spelade Jakob Hellman låtar från sitt debutalbum på Forever Young-festivalen i Helsingborg.
Jag var såklart inte på plats i Helsingborg men jag tänkte ge mig på att förklara varför Hellman inte kommer lyckas med det som Hellström gör, spela ett album rakt av.

Klicka om inte annat på "Läs mer" för att få höra och se Håkan framföra en HELT NY LÅT.

Stå upp för bra musik

5 kommentarer

Väldigt långt inlägg, otidsenligt, men du hittar lite fina konserttips längre ner, och faktiskt en bunt länkar till musik som jag tycker du ska lyssna på.


Way out west är musikfestivalernas Christofer Columbus. Eller kanske Amerika, publiken är Columbus och festivalen är landet han upptäckte... Äh, det där blev en haltande liknelse. Det jag vill få sagt är att Wow är en bra festival, de har kvar känslan för musiken, det är trots allt den som är den viktigaste. Samtidigt får man en märklig känsla med sig hem. Den grunnar sig i en händelse som ägde rum runt klockan sju på fredagskvällen.

Platsen är backstageområdet. Ni vet den där artificiella bubblan bakom scenerna där jag och en hel hög andra gör vårt bästa för att glida runt och se så oberörda ut som möjligt. Jag kan avslöja, det är vi inte. Vi är så in i helvete berörda av det faktum att vi ser 30 kändisar per kvadratmeter och vi kan liksom inte riktigt smälta detta. Detta gäller alla som rör sig bakom scen, även de som kanske kan klassas som kändisar. Eller bara är svinduktiga på musik, vi alla spanar på andra kända människor. I tron om att det inte syns. Man vill ju inte att de ska tro att man glor. Men som sagt, vi glor utav bara helvete.

På det här, för att vara en festival väldigt vackra hemliga område, så händer då det som gör att Wow plötsligt känns lite mindre skoj.
Jag köper mat och försöker sedan hitta någonstans att sitta. Ser en herrans massa tomma stolar och styr mina steg ditåt.

-Stopp!


Han är på inget sätt otrevlig, mannen i förkläde, som stoppar mig. Han är bara väldigt bestämd.

- Här kommer du bara in om du jobbar på Metro.


Okej, tänker jag, men det finns ju massa lediga stolar på andra sidan, så jag går ditåt.

-Stopp!
-Där får du bara sitta om du jobbar på Telia.


Det är alltså den totala sponsormarknaden som råder. Inte en ledig stol.
Nu hade detta kunnat passera om det inte var för en lite rolig detalj. Man säger att tex Metro är i kris, vad jag vet så har de inte ett överflöd av journalister på festivalen. Eller jag kanske ska uttrycka det så här, de har inte ett överflöd på personer på festivalen som faktiskt bryr sig om vad som spelas. Men när jag tittar mig omkring så ser jag bara en massa folk med Metrologgor överallt. Vilka är de? Jag gissar att de förmodligen jobbar med försäljning på tidningen, det är viktigt att ha bra säljare på en tidning, det har jag också förstått. Men vad gör de här? Om alla de jobbade med att berätta om ny spännande musik så skulle de på en kvart få ihop ett uppslagsverk, så många reklamjackor trillade runt i halvmörkret.

Samma dag som detta händer rasar debatten om Spotify, Uggla lämnar musiktjänsten och är sur som ett gammalt ägg. Petter gormar om att artisterna får "förmodligen 0,0000 kronor per låt" och är sur han också. Båda hävdar lite subtilt att "vi artister har blivit en handelsvara".
Båda skulle förmodligen kamma noll i tävlingen Verklighetsuppfattning. Musik är en handelsvara och kommer altid att vara. Folk kommer försöka tjäna pengar på er talang. Inget nytt alls Uggla och Petter. Precis som Telia och Metro drar in pengar på er.

Det som gör mig lite ledsen att även de finaste festivalerna, de som med sin lineup visar att de bryr sig om musik, tvingas sälja ut hela skiten och alla stolarna till i sammanhanget märkliga företag.
Jag hoppas att de sålde de där stolarna dyrt, att alla pengarna gick till artisterna. Och då även i slutet till oss besökare.
Om det är så är jag beredd att stå upp och äta.

Tillsist:

Helgen i Göteborg var väldigt kul, The Tram Sessions startade på torsdagen genom att spela skivor på Storan. Swedish for beginners och Animasola spelade. De förstnämnda fattar jag inte varför de inte fick spela på stora festivalen, de är bättre än många av de banden som spelade där. Verkligen.
Själv drog jag iväg fem Håkan låtar på rad till publikens stora nöje. Förbjudet enligt DJ-manualen men va fan, alla hade skoj och det är det som räknas!




The Tram Sessions jobbade annars hårt under tre dagar, resultatet kommer portionernas ut med ojämna mellanrum på thetramsessions.se. Mycket roligt att det på några av spelningarna faktisk kom publik!

Bäst under hela helgen var Portrait Painter(s) på Vuxendagis. Han satt rakt upp och ner på en stol och gav oss så mycket känsla. Mycket vackert. Alex bjöd också på några nya låtar och det är då säkert, framgångssagan har bara börjat för denna, numera, Röda Sten-bo. Det är sagor om livet i det lilla, om händelser som på pappret ser så ut men för den som upplever dem är de omvälvande.



På "riktiga festivalen" blev det också en del guldkorn: Antony och Göteborgs Symfonikerna var helt makalöst bra! Hela tiden på gränsen mellan total katastrof och himlastormande. Sällan har en symfoniorkester varit så skör och på slaka linan. Det känndes som de spelade på känsla istället för att som vanligt förlita sig på storheten när det skall byggas upplevelse. Mycket mycket vackert.



Såg Timo bli rockperson på stora scenen. Högt som fan. Men bra ändå. Bon Iver bjöd på finhet i tältet, inte precis så jag hoppade av glädje men ja, det var fint. Kolalde in Band of Horses och funderade på varför de lät precis som Animasola ibland? Som att svära i kyrkan...







Glasvegas gjorde i vintras mig väldigt besviken, deras spelning på Storan kändes som ett företagsgig. Nu var det något helt annat, bandet utstrålar självsäkerhet och kärlek. Daddy's Gone blev den allsången som den är och jag grät en smula. Det är så vackert och så nära mig. James Allan tackar flera gånger publiken för stödet som fixat det bästa året i hans liv. Det är fint, för det verkar som han faktiskt menar det.



Ser Lily Allen och känner mig glad över att få vara där. Det för så briljant gjort att jag nästan rodnar. Stenhårda texter, feminism förpackat i bommulsmelodier. Strålade.
Men det är på lördagens eftermiddag som det riktigt stora händer. Mitt i regnet ser jag Vampire Weekend och får en sådan aha upplevelse att allt regn försvinner. Det är tropiskarytmer, det är synthslingor och det är amerikansk-skolnördspop. Väldigt dansant. Påhittigt. Som om de bara lekte fram varenda låt, jag känner mig utvald att få vara med just där. För regnet gör att de stegar sig lite extra, försöker tvinga fram solen, och det blir en stund att minnas när höstregnet tränger upp genom skon.



Jag missade säkert en herrans massa bra...

Tack till Border-Elin för den bästa Bed&Brekfast ever! Och tack till alla band som fortsätter ge sig på det här galna infallet att spela musik på spårvagnen!

Tillsist2:

Tisdag.
Cosy Den-Mattias har vilat upp sig efter 5 års jubileet och ger oss...en ukelelestjärna! Uni spelar för första gången i Stockholm och jag tycker du ska vara där! Hoppa av vid Zinken och gå tio meter, in på Southside, ner i källarn, pynta ringa summan 40 spänn och njut av enkel pop, vacker sådan.
En rolig detalj, Uni and her ukulele vill ha hjälp med designen av nästa skiva. Ta med penna och hjälp till!

Torsdag.
The Forest & The Trees på Enskilda galleriet (Kronobergsgatan 37). Kakelplattorna kommer krulla sig när den här mystiska John Bauer-duon skapar stämning.

Fredag-Lördag.
Kräftskivefestivalen i Rådanefors. Förra årets trevligaste festival. Kanske också den minsta, men vad fan gör det när alla är härliga. The Tram Sessions spelar skivor på fredagen. Och på lördagen äter vi tofuhummer.

Tillsist3:

Lyssna på Orkestern.

Och lyssna på I see horses.

Sen lyssnar du på Lay Low.

Jerry Boman

Att överleva en hit

1 kommentarer



Raymond & Maria hade en monster/sommar hit med "Tröjanlåtan". Låten spelades flera gånger varje dag, sommaren 2004 VAR "Ingen vill veta var du köpt din tröja" överallt. I radio, i tv, på stranden, i bilen och i din sängkammare. Vi tröttnade. Det blev för mycket. R&M av uttjatade redan innan de börjat andas på riktigt.
Så kom skivan, "Vi skall bara leva klart". Ingen ville ha den, alla visste ju precis vad det var. R&M var ett one hit wonder och skulle så förbli.
Jag köpte skivan och hittade Sveriges mest underskattade samtidsmisantroper, en skiva som dryper av antisvensson, målar upp det oöverstigligt jobbiga i att övertyga någon att gå upp på morgonen när dagen som väntar ändå bara är skit. Ett knippe låtar så svarta att varje låt borde ingå som huvudämne i emoskolan. R&M skär rakt i medelklassarmen, de sliter av vardagsådrorna och låter 9-till-5-blodet flöda.
Inte många håller med mig. De flesta har fastnat på "den där tröjanlåten", eller snarare fastnat i att den låten var överallt. Förmodligen har ingen riktigt läst texten, även den sotsvart och jag lyssnar numera med fuktiga ögon. Precis som jag gör när resten av skivan snurrar.

Cecilia Nordlund har varit runt länge, i Souls, Monkeystrikes, Sunshine Rabbits (läs vad jag tyckte om dem här). Hon sjöng duett med Marit Bergman, har fixat med Popkollo och ja, hon har varit överallt. Gemensamt för alla de här projekten är budskapet. Ett budskap som kan sammanfattas i "Ta för dig". Det är feminism och humor. Inte buskis utan glädjespridande humor.

Jag gillar det mesta som Cecillia gör. Hon bjuder. Hon är viktig.

Den här kvällen på Jazzhuset börjar Cecillias nya band, Cilhili, redan vid nio. Därför missar många den här släppkalasspelningen. Det är synd. För det här är viktigt och väldigt bra. En perfekt soppa på poplåtar med budskap. Mellan låtarna visas små videor, tänkvärda ord från "Tantdraken". Det där sista är svårt att förklara när man inte ser det, men det är roligt med extramaterial på spelningar.

Cilihili är på allvar. Även om hela bandet har mössor så de liknar blommor (det är en överjordiskt rolig upplevelse i att se Cardigans-Magnus Sveningsson på bas iförd en blomma på huvudet!!!). De mest ler hela tiden. Ta för dig. Så avslappnat. Du är viktig men det är jag också. Det är skrik och gap javisst, det är avigt, tvärt. När andra rör sig framåt rör sig det här gänget på sidan.

Det är då jag blir rädd. För de nya låtarna är så bra att de snart kommer i en radio nära dig. Vad händer då? Går de one-hit-wonder ödet tillmötes? Pc Rape är en väldigt bra låt. Kommer medlemmarna sitta i Så skall det låta, laga mat hos Per Moberg och klippa sig offentligt?
Jag hoppas verkligen inte det. För det här måste ni nog faktiskt ta till er. Bländas inte av ljuset.



Den Stora Sömnen är på ett sätt samma sak. Det är viktiga texter... Till att börja med måste jag ge en stor eloge till bandets nya skiva (ute 4 mars), där ingen mindre än Torsten Flinck läser, ja läser, texterna. Alltså, skiva ett är en vanlig skiva men skiva två är det då texterna lästa av bland annat Herr Flinck. Ett dubbelalbum 2009! Allt är helt i sin ordning, för det är bland orden man hittar rätt.

Det är rått, ärligt och skrevsparkar mot etablerade ting. Hybris och ångest trängs i samma meningar. Musiken är ryckas-med-vänlig likt dunket från ett godståg på väg mot natten. Jag är bäst men också sämst. Jag vill stanna kvar bland er, mina vänner, men jag vill också fara åt helvete och lämna er i sticket för ni är inte regndroppar värda. Jag älskar er men hatar er. Ni tränger er på mig men jag klarar inte det här utan er. Ni är allt och inget. Luft och betong. Såpbubblor och napalm.

Den Stora Sömnen är poplyriken när den faktiskt är som bäst. Den som söndras framför våra öron. Den som påverkar oss, längre än efterfesten. DSS är bakfyllan som aldrig riktigt vill gå över. Ångesten över att allt var fel, uppvaknandet i fel säng, på fel gata, i fel stadsdel. DSS är rädslan. Över att mista allt. Allt som man inte erkänner att man bryr sig jävligt mycket om. DSS är förlovningsringen som bränner i fickan.

Men samtidigt, vad händer när DSS blir sommarens plåga? För det är nära nu. Väldigt nära.

Se ett klipp med DSS i förra inlägget.

Tillsist:
I morgon måndag kommer det en stor nyhet för alla er som älskar kollektivtrafik och musik... Tryck på uppdatera här från 01.00 typ. Jag lovar du kommer älska det!

Tillsist2:
På aviga vägar har jag fått fram Way out Wests första bokning. Jag får inte yppa det, då kommer folk döda mig på riktigt, men jag kan säga så mycket att det kommer bli en storslagen upplevelse i Slottsskogen i sommar. Du kommer lipa. Och musiken kommer hålla så hög klass, det är faktiskt Sveriges bästa band som är inblandat. Verkligen.

Tillsist3:
Bra grej som klubb Livet (Ritz) håller på med, de skall köra 50/50 mellan könen i djbåset. Bra!
Väldigt bra! Kan ett ställe som Ritz behöva...eller hela Göteborg behöva.

Jerry Boman