Visar inlägg med etikett Painfield. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Painfield. Visa alla inlägg

Det där nya som skulle vara så bra.

0 kommentarer



Det har ju sina fördelar att jobba mitt inne i stan. Man kan ju till exempel glida ner på torget och lyssna på lite lättsmält sommar pop när man känner för en paus.
Kulturkalaset är igång och genast fylls gatorna av svettiga gubbar i linnekavajer och tanter i pudelhår. Ingen öl på torget i år och det håller upp klassen en del...



Jag blir imponerad av musiker och band som kan lira mer än en kategori musik. Många verkar fastna i den sortens musik de började spela och funkar inte det så struntar de i allihopa och lägger ner. Eller så går det bra och så fastnar de i sin genre för evigt.

The Cain and Beesh Band består av killar från metalbandet Painfied och de spelar lägereldsmusik. Ja, nu höjde ni på ett och annat ögonbryn, stenhårda killar som plötsligt är mjuka som uppblött toapapper från Lambi. Det sjungs om tvserier, sol och jag allt som hör det slappa livet till. Det är enkel musik. Lite lalllallaaaa här och lite schacklllalla där. Över det hela lägger man bongotrummor.

Nu skall man nog inte ta det på för stort allvar, det här med att stenhårde Cain sitter och sjunger om att surfa, sol och stränder . Det är en ploj det hela (tror jag)...men nu till det märkliga. De gör det hela förbannat bra! Många skulle hugga av sig ett öra för att drämma iväg lika bra låtar som Cain och killarna. "Waikiki" är en hit idag, igår och i morgon.

Bandet skämtar och får med sig publiken, Cain ler mest hela tiden som att det här är det roligaste han gjort. Och kanske är det det. Finns inget att förlora och allt verkar vara en enda lång solnedgång.

Om man ser på det krast så är TCABB ett väldigt bra Kulturkalas band, folk klappar med och det blir mysig stämning på torget. Det är ingen musik man måste lyssna noga till, man behöver inte ta ställning. Ett "gött" band helt enkelt.

Men sen är det ju inte på allvar och jag skulle aldrig köpa skivan. Men det är bra att lyssna på och de gör snygga låtar. Jag hör mer creediga band som är betydligt sämre...
Så håna mig, men jag gillar TCABB! Jag kommer bära med mig dem långt in i vinterns mörka månad.

Så här skrev jag när jag såg dem på Jord för ett tag sedan.

Nu återstår att se om det här "nya" kalaset är så mycket bättre än "det gamla". Jag har mina tvivel... Det är fortfarande för mycket svenne, det är fortfarande dålig smak över lag och det är fortfarande 95% stolpskott som spelar på de olika scenerna. Hallå! Göteborgaren kan ju få för sig att det är så här stans kulturliv ser ut!
Jag röstar fortfarande för att Koloni och Christian skulle får hålla i hela klabbet. Då, först då, skulle jag ta ut en semestervecka för att kolla in allt.

Tillsist:
Kvart över nio ikväll ses vi på torget och lyssnar på Maud Lindström. DET däremot är väldigt viktigt musik och saker att ta ställning till. Bra bra.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Sommar, sommar, sommar.

0 kommentarer



Sommaren är här!
Köp en påse folkisar så drar vi ner till Halland och de ändlösa stränderna! Någon har gitarren, någon har brädan och alla mår förbannat bra. När solen sakta lägger sig i blöt vid horisonten börjar den tropiska natten som senare kommer refereras till som "the bäst night ever"! Varenda kotte är plötsligt världsbäst på stämsång och de som lirar på gitarrerna gör det leende.
Tack Cain & Beesh Band för den här utflykten i mitt permafrosthuvud!

Ibland fattar man att folk har en grym talang och egentligen bara vill lira musik, vilken stil det än må vara. Painfield är som bekant ett stenhårt band. Man tänker på stenar, grottor och mörker. Det är inte kolsvart utan mer mörkgrått.
Att sångare Cain den här söndagen sitter på Jord och drar i väg leende efter leende till tonerna av hawaiiansk sommarmusik kan vara den största överraskningen sen Stanly hittade Doctor Livingstone.

C&BB är bandet jag verkligen vill skall spela på sommarens alla fester, de sjunger glatt om gamla tvserier, i smittsamma "Couch potato" radas serierna upp: MacGyver, Knight Rider och A-team. Publiken är med och skapar en fin fin kör. Stämningen är på topp och om jag inte känner fel så stiger temperaturen flera grader.

Det här är den andra sidan av surfkulturen. Den som inte handlar så mycket om sport utan mer om att hänga. Att bara njuta av livet, lägga hittepå stämmor på kompisens nya låt.

Allt inramas av att bandet verkligen gillar att göra det här, de ler och ler och ler...

Bäst är Waikiki, så bra att vi alla skriker att de skall spela den en gång till. Tyvärr är tiden slut men i våra huvuden rullar orden igen: (om man snabböversätter) "Samla alla du känner Glöm dina bekymmer När du kommer till Waikiki."
Det kan lika gärna vara Östra Stranden i Halmstad, Skrea Strand i Falkenberg eller Apelviken i Varberg.
Tyvärr funkar det inte lika bra med klippor...



Att stega upp som band två efter dylikt publikfrieri är ingen lätt uppgift. Kazakstan försöker med sin emopop. Men de är för kontrollerade, för amerikanska. Alltså den där amerikanska indiesidan som ingen egentligen vet var den kommer från.

Fast det är här bara orättvist, om inte de där leende surftomtarna varit först hade jag förmodligen gillat Kazakstan lite ändå. Det är ett gott hantverk.
Jag ber att få återkomma.

Vårens första "samla in pengar till Faktum" är över. Inte snormycket folk men trevlig och det hela är ju för en god sak.

Tillsist:
Ni som har tid kan gå till Jazzhuset idag. Koloni ordnar fest och bland annat bjuds det på The Manor. Läs vad jag tyckte om dem här.
Sen ska Join our club-Johan spela skivor... med tanke på hur god smak den snubben har så kan det bli kalas!

Jerry Boman