Visar inlägg med etikett Malmö. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Malmö. Visa alla inlägg

Tack för den Stephin!

5 kommentarer



Till att börja med, jag avgudar Stephin Merritt. Hans låtar och framför allt hans texter är de bästa som någonsin gjorts, det finns ingen som ens är i närheten. Jag menar: "It's making me blue Pantone 292" är ju så briljant att man smäller av!

Alltså, är det ingen stor grej att lägga ut en del pengar för att få se, och höra, mannen som skrivit dessa rader. Inga problem att spendera en bunt stålars:

59:- på en liter Sangria
105 :- på taxi
315 :- på biljett
100:- på två glas vin i foajén, innan och i pausen

579 kronor för att få en fin kväll i samma rum som ett geni.

Det är därför jag numera är förbannad på Stephen Merritt. Jävligt sur när jag tänker efter, och jag har varit sur i snart två dygn. För om jag nu spenderar de här pengarna, jag var ju inte ensam om att spendera massa pengar på dig Stephen, då är det fan ditt jobb att bjussa tillbaka. Jag känner mig lurad annars!

Faktiskt, jag hade sett fram emot den här konserten, mycket. Jag ville ha live upplevelsen av The Magnetic Fields. Som ett outplånligt minne.
Vad fick jag?
En sur butter gubbe som knappt pallade le, i fula kakifärgade byxor, bruna farfarsseglardojjor och en keps värdig en älgjakt. Vad var det frågan om Stephen?

Jag tycker inte det är det minsta kul att du skall sitta där och spela "så speciell" och knepig. Är du femton eller? Fick du inte ut den läsken som du ville på ridern? Satt du på ett häftstift?

Nä, Stephen, trots att du gör bland den vackraste musiken jag någonsin hört, trots att du skriver de bästa texterna någonsin så är jag väldigt besviken på dig. Varför är det så svårt att vara ett uns tacksam?

Alltså, 579 spänn. Jag hade kunnat köpa ett sexpack folköl, ge femhundra spänn till Almedal och tvingat dem spela i mitt vardagsrum. En mycket bättre kväll!



Stort tack till otroligt gemytlige och charmige Darren Hanlon som räddade kvällen. Bra låtar, ett avväpnade sätt och sköna historier. Han var tacksam och ödmjuk.
Det sistnämnda kan nog inte Stephen Merritt stava till. Det heter humble Stephen. Typ som humla. Surra nu iväg och skriv en låt om det, humble, så tar jag och fortsätter lyssna på de fantastiska skivorna och försöker glömma din safariutstyrsel och din sura mun.

Ni andra kan ju överösa mig med sura kommentarer om "att det tillhör", "varför skall han stå där som en clown bara för att du skall bli nöjd" samt "Henrik Berggren är ju inte jävla glad hela tiden han heller".

Tillsist:
Nu tar du och lyssnar på följande underbara musik:

Tada Tátà
"Sometimes it's hard to say and a bit easier to play" Bra slogan!
Dansa fin dans med svängade armar till "Sticky Dumb Gum". Speciellt versionen med cello! Varför är inte Umeå en stadsdel i Göteborg?

Sunshine Rabbits
Galenskap från Malmö. Underbar galenskap! Lyssna på "The Color Of The Fur". En soustuck Leila K i kuddrummet. Se dem på Möllevångfestivalen, det skall jag göra!

A Fine Day For Sailing
"'We're so lo-fi, we nearly don't exist'" Ännu bättre slogan! Lyssna på bla en underbar The Ronettes cover i "Be My Baby". Luftlätt! Missa inte heller kökspopen och dagisblusen i "Is he the one that you want". Så fint så fint!

Tillsist2

Snyggaste flaskan på Systembolaget, härlig tyskt-lågpris-estetik! God Sangria också! Don Simon kommer åka med mig på alla festivaler...

Tillsist3:
"Jag som trodde att Joel Sjöö var en tönt". Totalt förvirrad kommentar under Irene inlägget. Vad menar du?

Jerry Boman

Malmö, Säffle och Sandviken.

3 kommentarer

Premiär för nya Vapnetlåten "Plötsligt händer det inte"!
Jag träffade Vapnet i studion, det hela sändes i lokala Nyhetsmorgon kvart över nio idag. Här kan du se inslaget. Trevliga killar och premiärlyssning på nya låten! Det nya Vapnet låter Malmö på nittiotalet, skiner som en sol och det ekar Eggstone. Fint!



Och ja, Stefan är DEN Stefan som är Agent Simple. För er som är ännu mer snurriga så är det alltså inte DEN Martin som är i bild som är DEN Martin som sjunger i Vapnet. Solklart eller hur?

Tillsist:
Jag åkte förbi Säffle igår och svängde in på det där berömda industriområdet.



















Det är vackert med festivalplatser i snö, när allt är tyst.
Blir det något Rip It Up 2008?

Tillsist2:
KOM!


Jerry Boman

Jag gråter och sen är det mörkt på scen.

3 kommentarer



Om jag blev tvingad att flytta från berget så skulle jag flytta till Möllevången i Malmö. Direkt.
Stadsdelen är precis så skön som alla säger, otaliga besök där har fått mig att älska kvarteren mer och mer. Där finns det sköna folket, svennebananer och latinos sida vid sida och där finns planetens godaste falafel:s. Jag tänker inte ta ord som "kontinenten" i min mun men ja ni hajjar...
När nu Möllevångsborna går ihop och fixar festival på egen hand, som de säger "av folket för folket", så blir det så klart en stor, härlig älskvärd gryta. Det är bara att gratulera Malmö och håna resten av landets krystade stadsfestivaler. Möllevångsfestivalen är alla asfaltsfestivalers moder och föredöme.
Det kanske är på tiden att lägga över ansvaret för stadsfestivaler på folket? De "Vetande" och "Styrande" brukar ju misslyckas lika fort som langosen tar slut...



Att Maud Lindström spelar på Möllevångsfestivalen är lika bra som det är dåligt att The Hellacopters spelar på alla festivaler i universum...fast liknelsen är rätt konstig...Hur som helst...jag menar bara att i Sveriges mest framåtsträvande stadsdel skall så klart Sveriges mest framåtskridande artist spela.

Jag gillar Maud mer och mer, efter spelningen på Hultsfred var jag helt såld och nu händer det igen. har inte riktigt bestämt mig än men tycker nog att det var ännu bättre den här gången med bara Maud ensam på gitarr.
Hon är så smart och skön, det är elakt utan att förnedra någon och om jag tycker att fler skulle lyssna och tänka efter. För det är väldigt märkligt, när jag tittar mig runt i publiken så är det kanske 80 % tjejer. Och det är ju inte dem som skall lyssna på Maud, eller ja de kan de ju göra, men de som egentligen borde höra Lindströms texter sitter förmodligen i en lägenhet och dricker folköl. Samtidigt som Eurosport rullar och kastar skuggsiluetter över Stjärnornaskriggubbarna. De som borde höra det här har förmodligen ett känsloregister som sträcker sig mellan "självmål" och "hattrick".

Maud sjunger om kärlek (ja jag vet att det kanske inte är rätt att skriva så men det handlar ju om kärlek, om verklig kärlek. Den där svarta skiten som kärlek också kan vara...) Hon berättar om hur det kan vara när man inte vill knulla med killen man tagit med hem, om hur det kan bli när klockan är fem i tre och framför allt sjunger hon den vackraste kärlekslåten som finns just nu.
Ok, jag började gråta den här gången också till "Hyllningsvisa till lesbisktsex". Det är så fint på alla sätt och så väldigt bra framfört. Igenkännings faktorn är hög och det är just en sådan låt som de där skuggfigurerna i lägenheten borde bytas ut mot, sälj allt som har med Stjärnornaskrig att göra och köp Mauds skiva nu med det samma! Kanske lär du dig något...


Inte mer ljus än så här...

Om nu Maud var helt prefekt och självklar på festivalens gator så var Pen Expers en väldigt konstig bokning. Alltså, jag tycker ju att Pen Expers är något av det bästa som landet har just nu, med mörk drivande musik och Alexander Arvmans spattiga djupa sång är herraväldet inte långt borta. Hey folket, ni borde ha Pen Expersposters på dörrarna!

Men att ställa det här fin fina bandet på en liten scen i Malmö Folkets Park, utan belysning klockan halv elva är näst intill kriminellt. Att sedan beskriva dem musikaliskt som "Detroit 1974" är bara märkligt...

Men trots att det kanske är tio pers som kommer så kör bandet på som hela stadion var där, Arvman hoppar ner i gruset, böjer och bänder sig själv och på varje vers. Trummisen står upp på pallen och resten av bandet kör i 230 rakt in i väggen. Det är skakande märkligt och helt fantastiskt! Sättet de tar sig an den här kvällen pekar bara ut vägen mot större saker.

Nu väntar jag bara på att resten skall fatta att Pen Expers är på väg mot underbara ting, att deras spelningar är något man inte får missa!
Stackars Malmöbor som var borta, ni kommer ångra er när PE kommer tillbaka och ni får betala hundratals kronor för att svettas tillsammans med svartlåtar i högsta klassen.

Bandet själva skriver att det var deras sämsta spelning någonsin...då säger jag bara: Om det där var lägsta nivån så stundar stora tider för er!

Läs vad jag skrev om PEs spelning på Henriksberg här.

Tillsist:
Till alla som skall till Emmabodafestivalen kommer här glädjande nyheter:

Indiedagis blir tre gånger så stort som förra året!
Kolla in följande lineup:

Torsdag 12:00: Almedal.
Fredag 12.00: Children Come On.
Lördag 12.00:
Kristian Anttila.

Läs mer om Indiedagis här så kanske du fattar mer vad det hela handlar om.

...och dyk upp framför min husvagn på ovan nämnda tider för att lyssna på lysande musik! Jag är sprittande glad att kunna bjuda på ett band om dagen, eller egentligen är det ju de ohyggligt snälla och fina artisterna som gör hela min dag!

Ses där!

Jerry Boman