Visar inlägg med etikett Ulf Sturesson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ulf Sturesson. Visa alla inlägg

Ord runt musiken.

0 kommentarer



Min haka åker ner i golvet när jag hör svenska texter med ett självklart flyt, när orden bara ramlar på, snurrar sig runt musiken och bildar en kofta som sitter perfekt. Det låter som personen bara snackar från höften, utan tankar eller mål. Anledningen till att jag blir så förvånad när orden känns så lätta är att det går emot allt vad skrivande handlar om. Man skall ju skita fram sakerna och... ja ni vet allt det där. Därför är det så fint och skönt när allt är enkelt.

Ulf Stureson
har varit en del av mitt liv länge nu, från första skiva "I overkligheten", och hela tiden har jag gått tillbaka till Ulf. Sökt nya texter, sökt ny kraft och förvånats hur han hela tiden får orden att rulla på. Hur det stickas och värmer runt musiken, som om han bara pratar med mig lite så där lagom spänstigt vid kaffeautomaten.

Om vi börjar från slutet. Det kommer en obehagligt behaglig låt "Lilla ängel" från näst senaste skivan "Allt jag ville säja". Med en text som både ger utrymme för tolkning och är närvarande på samma gång. Den är i alla sin stilhet ett starkt rop i megafon samtidigt som den är viskade och just nära. En svart historia som lyser av hopp.

Näst sista låten är "Jag hoppas" från 2000 års bästa skiva "Ulf Stureson". Här är det betydligt rockigare, utan att bli bredbent. Ulf har känsla för de små sakerna som gör pop istället för rock. Att ta sig an verkligheten hårt men med ett leende. Ordet jag söker är finurlig, utan att bli pådrivade klämmig. För även om han just den här kvällen har hjälp av en elgitarr brevid sin akustiska så är det fortfarande sympatiska berättelser. Och orden rullar på även här, på det mest självklara sätt.

Det blir lite låtar från nya skivan också, "Beronde", jag gillar nog mest "I dåligt skick" med den underbara textraden "ta en dusch, ta en dusch"...Ja du måste nog höra sammanhanget för att förstå hur bra det är...

Jag kan rada upp varenda låt på det här sättet för alla är faktiskt lika angelägna. Ulf gör i mina ögon en helt perfekt spelning, jag kanske är partisk eftersom jag kan varenda text, varenda rad och nästan varenda frasering. Men det kanske är så man skall känna när man hittat rätt. Ulfs musik är så nära den musik jag skulle vilja göra, om jag bara kunde. Men jag är samtidigt så otroligt nöjd med att bara få stå där på Wish och låta mig segla iväg. Sturesons musik och framförallt hans ord är nära mig, det är nästan som att de är jag.



Efter den där perfekta stunden gick jag lite snabbt ner för trapporna, ner till Klubb Centurion...
På scen stod Les Anges Perdues.
Låt mig sammanfatta det så här: Jag älskar det faktum att The Hellacopters äntligen valt att lägga ner. Dra dina egna slutsatser...

Tillsist:
Ikväll kan man se Hästpojken på Jazzhuset. Kolla in här för att se vad jag tyckte om dem här. Sammanfattning: Jag älskar dem!

Men jag kommer ändå att gå åt ett annat håll i natt: Navid Modiri har släppkalas för sin nya bok "Skrik Om Du Brinner". Han kommer även spela med "Gudarna". Klockan sju börjar han, och det är tydligen "sharp sju" som gäller... När han börjar spela vet jag inte. Pustervik är platsen i allafall.

Tillsist2:


Ja, nu missar du inte det här i morgon. Klockan 22 på Pustervik.
SoKo.
Inte missa.
Aldrig missa.
Inte göra annat.
Fan ta dig om du missar det här.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Tidsuppfattning.

0 kommentarer



Efter en hel hög med konserter som innehåller oetablerade band har jag kommit fram till en del saker. Det blir ju så att man jämför de här spelningarna med varandra. Ett mönster som är väldigt tydligt är den optimala längden på en konsert. Nu snackar vi alltså längden på en konsert med ett band som inte är så stort, de där stora kolosserna bryr jag mig inte om hur länge de spelar. De handlar om att de har en massa grejjer runt omkring sig som gör att de kan hålla på lite längre.
Det optimala längden på en konsert med ett nytt band är 25 minuter. Från de att de går upp på scen tills dess att de går av. Punkt.
Om det är kortare känns det märkligt, som bandet inte riktigt ville vara med. Är det längre börjar man tröttna och de vill ju ingen.
25 minuter. Inte mer eller mindre. En utsökt aptitretare och ångan hålls uppe.

Jacob Johansson
höll på i 55 minuter.
55 långa minuter. 55 ofokuserade minuter.
Jag kan egentligen inte finna ord för hur lång tid 55 minuter är.

Nu var det ju bara inte tiden som gjorde att jag inte fastnade för Jacob och hans band.
Jag förstår inte vart Jacob vill komma, vilket mål han har. Visst, han vill lira musik det är klart. Och ibland är det lite småmysigt fint sådär. Men oftast är det svajjigt och ofokuserat. Ingen som pekar och säger "Lyssna på mig!". Ingen mening och ingen slinga som biter sig kvar. En tandlös tiger. Inge fart och tiden står bokstavligt still.

Jag tror också att Jacob skulle klara sig bättre utan sitt band. Hålla ner tiden lite och köra på själv.

Jag skall erkänna, jag gick på toaletten mitt i konserten. Men eftersom den var så lång, så lång så var det inga som helst problem att hinna. Det kändes inte som jag missade något.

Nu verkade detta inte bara handla om mig, även resten av Klubb Existens publik tröttnade efter typ 20 minuter...



Nåväl, efter en dryg timme efter det att Jacob börjat fladdrar det till på scen. Upp kommer fyra taggade snubbar och verkligen river ner oss allihopa.
Samtidigt Som har premiärspelning, och ta mig fan, taket lyfter! Vilken energi och hänsynslöshet. De här minuterna är i klass med vilken Almedalspelning som helst. Med mer poppunk då.

Samtidigt Som är en helvändning från Jacob, det är fokuserat och målet är klart. Herravälde! Det började på Henriksberg, snart Göteborg och sedan Sverige. Varenda låt är en dröm, bankar skiten ur mig och fotbollskörerna skvätter om öl och galenskap. Korken flyger ur flaskan och känslorna svämmar över!

Att göra punk med pop i blodet kan bli fel, det kan ses som lätt men gränsen mellan katastrof och framgång är hårfin. Samtidigt Som har framgången i sin hand, jag vill "Dansa Köping!" och glömma bort allt runt mig! Aaaaa Aaaaa lalalaaaaaa!




Bäst är "För jag tror att ingen annan kan känna så här för dig" , en genomspolning av hela huvudet. Lyssna på början på den låten och undvik att le! Inte en chans va?

Samtidigt Som spelade i 25 minuter.
Japp, så var det med det. Precis lagom och inget mer att önska. Hatten i luften, tack och ajö.

8 november har ni chansen att se Samtidigt Som på Svanen (Jazzhuset). Ta chansen, drick lagom mycket, lossa på hängslena och skrik dig hes !


Kul att de kom så mycket folk till Klubb Existens, förra gången var det ju lite glest...


Tillsist:
Jag tror jag har korat vem som är årets marknadsförare. Han har skivbolag och lyckas sälja in varenda artist han har i sitt stall. Det sprutar idéer och konsertupplägg. Samtidigt som han inte är påträngande.
Jag beundrar denna människa. Verkligen.
Han skulle kunna lära ut ett och annat till storskivbolagensbolagens "Nä, men du vet Xxxxx gör ingen press just nu, och konserten på onsdag blir bara tre låter lång. Det är ju mer en promotiongrej. Men det fattar du va? Sen kan jag ju säga det att om det skall bli någon intervju med bandet så vill jag att du intervjuar deras kusiner också, de spelar i ett annat band."

Tillsist2:
Sveriges ensammaste röst Ulf Sturesson på onsdag på Wish. Det var ett oväntat kort!
Bara han kör "Jag hoppas".... Men även det nya är ju helt briljant!


Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg