Visar inlägg med etikett Autisterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Autisterna. Visa alla inlägg

Liveklipp: Popterror och Autisterna från Slussen

0 kommentarer


Att hitta band som passar samma kväll är svårt. I lördags lyckades Youth på Debaser Slussen extra bra, Popterror och Autisterna på samma kväll var nästan för mycket. Efter hoppet hittar du två fina liveklipp och så en nyhet som gäller i morgon tisdag!



Folk från Östersund och Håkan Hellström.

0 kommentarer



I dag torsdag morgon hade jag besök av Autisterna i studion. De bjöd på Himmelen och var väldigt trevliga. Jag däremot, var mest snurrig efter att ha försovit mig...



De fina killarna från Östersund ser ni i Gamle Stan imorgon kväll, se förra inlägget.

Tillsist:
Kolla gärna in TV4Nyheterna Göteborg hemsida, just nu hittar ni i högerspalten en fin intervju med Håkan Hellström från 2001...

Jerry Boman

Autisterna i tv.

0 kommentarer



På torsdag morgon spelar delar av Autisterna i Nyhetsmorgon Göteborg Väst. Kvart över nio i TV4 eller senare på nätet...

På fredag spelar bandet här:


Då bör du komma! Vilken kväll!

Tillsist:
Torsdag kväll klockan 19 går du till Café Stanna i Majorna och lyssnar på Ida Redig och The Deer Tracks. Så är det bara. Det kommer bli vackert.

Jerry Boman

Inte att jag dör i dag.

2 kommentarer



Förlåt, jag vet. Det är oansvarigt av mig att gång på gång dela med mig av mina kickar. Som att vifta med kokain framför en beroende. En kaka på bordet till den som svälter. Eller så kanske det är precis tvärt om, genom att dela med mig så får ni också en kick? Så kickar vi tillsammans, vad vet jag.
Nå, nu blir det i alla fall ytterligare ett stycke oförmörkad hyllningsång till ett band.



Det är härligt att vara på plats, att vara där när saker och ting sker. När hela världen står still i dryga halvtimmen och känslan av odödlighet sänker sig över en.
I går var det precis så, från första ljudet på scen till sista applåden.

Autisterna
har spelat lite här och där, på något ställe och på någon yra. Men det är faktiskt helt oviktigt nu, för igår flög de upp bland molnen. Med öppna sånger och enkla texter. Känns som en fruktbuffé, nyttigt och hälsosamt. Inga dolda agendor. Inga stilar. Bara rakt på för att det är det enda sätt de kan låta på.

Det är näven i luften, hopp och dans. Sångaren Per-Olof Stjärnered är väldigt medveten om att vi är där, samtidigt som han kör på som om det vore tomt. Stora saker! Vi får stiga ner i den lilla källarlokalen, dämpa belysningen, hitta känslorna och vara med på en repetition av det åttonde underverket. Det är ibland en nästan overklig närhet mellan oss på golvet och de på scen, varje ton och ljud, varje ord närmar sig oss likt en flyende falk. En väldresserad falk ger oss upplevelsen av total otyglad natur, under tiden som bandet snyggt ger tecken åt fågeln så den inte skadar oss.

Ungdomen har aldrig känts mer självklar än den här kvällen, den där odödliga ungdomen som jag är övertygad om inte kommer att försvinna. De där känslorna som är så svåra att förmedla, här träffar Autisterna helt rätt. Falken fångar den skräckslagna musen som hoppar från barndomens hopptorn. Overklig precision, men ändå inte automatiserat. Det hela kommer från insidan, inget inlärt utan bara massa känsla.

Jag hoppar, men vill samtidigt ligga i fosterställning när jag väl är uppe i luften.
Mest hoppar jag när Himlen spelas men kvällens bästa är Johanna. Falken fångar bytet, en satsning som gick fel, men istället för att direkt äta så leker den med sitt byte. Inget skall vara helt uppenbart, inte direktdöd.

Och det är då som jag känner, mitt i den här katt och råtta leken som falken bedriver, att jag fått respit. Jag blir odödlig för en dryg halvtimme, inte en jävel rår på mig. Tack Autisterna!



Om vi nu skall ägna oss åt lite mer fakta så hittar man i bandet medlemmar från både Vapnet och Children Come On. Och ännu mer rätt oviktig fakta är att just Per-Olof Stjärnered brukar vara reporter på Västnytt.
Nu vet ni det iallafall, ni som tycker det är så väldigt viktigt med skvaller och bakgrundsinformation. Till er säger jag bara: Spring in på internet och hitta Autisternas sida. Mycket mer än så behöver du inte för att bli beroende. Du behöver ingen fakta eller ens ett namn för att fatta att nu är det Autisternas tur.

Tillsist:
Följer med skräckblandad förtjusning uppståndelsen kring tankarna på sammanslagning av tre fotbollslag i Göteborg. Det är mycket heta känslor.
Och fast jag inte förstår mig på vad som lockar i fotbollen så kan jag har en viss förståelse för fansens reaktion. Alltså, tänk dig själv följande presskonferens:

- Ja, nu har vi hittat Autisterna här och det var ju inte supermycket folk på deras spelning på Pustervik häromsistens. Samma gällde för Compute på Club4Heros och för Pen Expers i Malmö såg det verkligen ödsligt ut. Så nu har vi i Musikrådet bestämt oss för att slå ihop de här tre banden. Det nya namnet blir "MB Göteborg". En förkortning för "Musikbandet Göteborg".
- Vi är av den bestämda uppfattningen att det här kommer gynna alla parter och locka fler människor till MB Göteborgs spelningar.

Kravaller utbryter.

Jag skiter i om ingen bryr sig om ett band. Berör de mig så är det bra och berör de några andra så är det himlastormande. På liv och död... eller kanske snäppet värre.

Tillsist2:
Ikväll dansar vi Köping på Henriksberg!
Om du inte pallar med så går du till stans viktigaste arrangemang i Gårda.

Tillsist3:
Glömde dela med mig av onsdagskvällens skönaste tjuvlyssning:

Slirande Kille:
- När vi kommer hem till mig kan du få läsa mina dikter så du fattar hur galen jag är... på riktigt.

Tindrande Tjej:
- Ooo Ja! Med nöje!


Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Svårigheter med samvaron.

1 kommentarer



Det här kommer bli ett socialt kamikazeuppdrag, en harakiri på smidigheten och älskvärdheten. Men jag kan inget annat än ärlighet när det kommer till musik. Ni får förlåta mig men nu kommer det:
Irene var dåliga igår.

Det är alltså så här: jag är personlig vän med några i bandet, de andra älskar jag men ser kanske inte lika ofta. Man kan sträcka sig så långt som att jag har en relation till nästan hela Irene.
Det här sätter mig i en knipa just nu. Man skall ju peppa sina polare, man skall peka på att de är bäst och att just de är värda allt.

Precis så här har jag ju länge tyckt om Irene, långt innan jag lärde känna dem. Jag älskar Irene. De har fångat mycket av den musiken jag gillar, ett tilltal och en banalitet mitt i det seriösa. Handklappsvänliga sånger och indiehittighet.

Igår var det släppkalas på Pustervik, ny skiva och nya låtar. Sanningen är att skivan är jättebra! Den innehåller några låtar som med all säkerhet blir klassiker...

Irene på scen igår var inte bra.



Jag kan förklara, eller försöka förklara.
Irene har växt, de blir fler och fler för varje dag som går. Polare får plats, vänners vänner får plats och familjen växer. På skivan skapar det här större möjligheter, ett tjockare ljud. Men på scenen funkade det inte. Borta var svetten, glädjen och spontaniteten.

Eller det var inte bra under första halvan av konserten, bandet som spelat sig runt överallt nu, verkade nervösa. Låtar började fel, det var på sina håll ofocuserat. Inte så att någon enskild var kass, utan mer bandet som kollektiv. Det satt liksom inte ihop.

Men sen kom Waterfront och då tände det till! Resten av spelningen, det borde varit mer än halva, jobbade bandet upp stämningen. När sista låten kör igång, helt fantastiska By Your Side, är stämningen på topp. Den där låten är på top tio över de bästa låtar jag hört, på riktigt! Blåset är bättre än någonsin, kören superb och Tobbe sjunger så jag får rysningar. Vändningen efter 2:59 ger svimmkänslor och är precis så bra som jag hoppades att den skulle vara live. Här visar Irene att de är ett förbannat bra live band. Slutet bjuder man indieschlager av bästa bästa sort! Yohooo!

Jag vet ju att Irene kan så mycket bättre än det här och det är kanske därför jag vågar vara ärlig med dem. Det kommer ta sig och förmodligen kommer jag stå där på Storan och ångra allt jag skrev här. För jag har sett Irene göra stordåd på scen innan, och när man tänker efter: Vem fan är beredd när familjen plötsligt växer? Som att få fyrlingar samtidigt som katten få barn. Men det löser sig.

Nu kan ni ta och titta in Irenes nya video, den är sann poesi och så intelligent gjord att jag inte vet vilket ben jag skall hoppa på. Jag tror jag hoppar på båda...



Tillsist:
Som jag skrev in förra inlägget, jag ångrar att jag inte gick och kollade på Håkan. Och nu ångrar jag mig ännu mer!
Fick ju höra att han kört en Almedalcover och nu finns den på Youtube. Kör kniven i mig bara!



Så här lät Almedalcovern när han gjorde den i Halmstad...man behöver ju inte vara geni för att räkna ut att det var ännu bättre på Liseberg...Skit också...

Tillsist2:
Fredag:
Autisterna på Pustervik. Avig pop på svenska...jag faller.

Emanuel Blume släppkalas på Underjorden. Den där snubben är en stor underhållare! Man skrattar och förfasas på samma gång. Gratis är det också.
Så här tyckte jag när han spelade i Rådanefors.

Lördag:
This Is Love och 64Revolt på JOC (Henriksberg). Två superband! Missa inte! Jag tänker dansa mig svett...
Se min intervju med This Is Love här, när de blev Veckans Raket på Allears Göteborg. Och se/hör låten Superwoman här.
Och här lite om 64Revolt på Emmaboda. Bläddra ner en bit...

Let Your Hair Down-släppkalas på Brew House. Förmodligen det viktigaste arrangemanget som hänt sedan elden.

Tillsist3:
Jag är fortfarande helt betagen av Palpitation! Jag vill veta vilka de är!
Var kommer dem i från, vad vill de och varför spelar de inte på en scen nära mig?!
Men egentligen...bara jag får höra Norway Disappear en gång i timmen är jag rätt nöjd...rätt nöjd...
Det är ju värre än syskonen Drejjers hemligheteskonster.

Tillsist4:
Missa inte Dauerwelle! Tvärflöjt är den nya melodican.
Och missa inte Save Me Robinbobby! Saknaden efter Björns Vänner blev just lite mindre. Lyssna på "Sen bodde vi i Berlin". Eller "Sofia". Börja gråta. Upprepa tills du är helt tom.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg