Visar inlägg med etikett No Nebraska. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett No Nebraska. Visa alla inlägg

I läslampans sken.

1 kommentarer




På mitt pojkrum fanns en läslampa. Den var vit, ca 1.20 hög och tillverkad av stål. En rund fot strålade upp i ett rör som slutade i en svart dragspelsliknade rund konstruktion som gjorde att man kunde rikta den halvklotsformade lampskärmen åt vilket håll man ville. På baksidan av halvklotet var metallen perforerad med små hål, detta gjorde att det bildades vackra mönster på väggen.

Jag brukade drömma mig bort med hjälp av den där lampan, ibland agerade den säkert mikrofon men ofta släckte jag bara ner resten av belysningen i rummet, taklampan och min lilla röda skrivbordslampa. Där i mörkret tände jag den vita väldesignade lampan, riktade den mot mitt ansikte och njöt. Jag tänkte att det är så här man vill ha det, en lapa bara riktiad på mig, så att bara jag syns. Ljuset strilade ut genom baksidans hål och väggen blev nästan tredimensionell. Jag kunde stå så där i timmar. Förmodligen märkte ingen något.

När jag nu står här på scenen, ja publiken stod på scenen när Hey Lover spelade, så är det enda ljus som finns precis en likadan lampa som jag hade i mitt pojkrum. Det är i sig en svindlade händelse, där står äkta paret Justin och Terah Beth i lampans sken. Det är nästan bara dem man ser, resten av lokalen är kolsvart till följd av elfel. Musiken är enkel, rakt från kroppen och ut. Skrikande, taktfast och dansvänligt. Bara gitarr och trummor. Båda sjunger. Eller rättare sagt alla sjunger, hela

Det är en händelsernas kväll, micen går sönder, trumsetet går sönder, folk ramlar och mitt i det här en jävla energi. Rörigt men fokuserat.

Kanske är anledningen till att jag gillar det så mycket (jag spelar dem alltid när jag får chansen), att jag slog trippelvolter när såg att Hey Lover skulle komma hit, kanske gillar jag dem så mycket för att jag helt enkelt skulle vilja göra precis som dem. Bara kasta mig ut, ta med mig den där gamla lampan och låta allt hända. Justin och Terah Beth är inspiration så det räcker och blir över.

Koloni den här kvällen var lite mer än så, två makalöst bra djs i entréhallen. Alla dansar från sekund ett! Och sedan lyssnade jag också på No Nebraska. Men de sist nämnda var tråkiga, hårdrocks riff blir inte roligare bara man skriker lite märkligt.

Men på det hela var det en magiskt fantastik stämning i lördags. Kanske skulle man leta upp den där lampan? Det är ändå rätt snygg.
Jag har dock gett upp hoppet att använda lampan i något publik samanhang.

Jerry Boman