Visar inlägg med etikett The Touch. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett The Touch. Visa alla inlägg

Mycket båtar just nu.

0 kommentarer



Folk gillar att dansa/skaka rumpa/ta en sväng om/svänga de lurviga eller helt enkelt Dansa Köping!. Det är ju så underbart befriande att bara ryckas med och skita i allt. Ännu bättre blir det när människan som spelar musik är bra på det han eller hon gör, att personen skapar något och inte bara byter skiva. På Glory Boat skapar man dansmusik, man spelar den inte. Underbart!

Jag har besökt den där båten några gånger nu, ibland har det varit lyckat och ibland inte. Det är som om stället vet att det är en båt och helt enkelt gör upp innan hur det skall bli berodde av väder och vind. Det är i allafall helt random om det blir kul eller inte. Men det är lite av charmen...

Nåväl den här kvällen på RioRio båten kanske inte var helt superduper men ändå väldigt bra, Gory Boat gör festen bra. Sen var det ju band också...



Först ut är Pacific!. Björn Synneby (Whyte Seeds) och Daniel Högberg gör Beach Boys för 2007, det är snygga sånger och elektroniska ljud. Och det passade mycket bättre nere i kajutan än i ett berg i Gamle Stan. Det är som ljudet komprimerades, de musikaliska idéerna fick ny fart och snyggsången blev ännu bättre. Det var bra då men ännu ännu bättre nu!

Pacific! är den bästa musiken att åka båt till. Många band i Göteborg försöker just nu dra nytta av havets tjusning, i bilder och i image. Men Björn och Daniel låter musiken tala istället för att lägga tid på massa image skapande aktiviteter. Låtarna är om hämtade ur en snygg tv-serie om båtar och havsliv. Det är bekymmersfritt och solen steker dig lätt brun.

"Sunset Blvd" är ett snyggt nerkok av det bästa från Brian Wilsons samlade karriär, med fokus på soloplattorna. Det är nästan så jag kan se Brian i dimman, hur han sakta vankar av och an med ett leende på läpparna.

Samtidigt som det är Wilson-ish är det nutid och uppdaterat. Bandet har inte bara snott rakt av utan hittat något eget, det är ljudet av stränder mitt i hamnen. Tänk "Polskastranden". För er som inte hittar så gå till Röda Sten och fortsätt sedan söder över...efter cirka 300 meter hittar ni en lite strand remsa, med fin utsikt över oljeraffinaderierna på andra sidan älven. Just där skulle Pacific! ljuda som finast.

Sen är det ju lite roligt att Björn är så lång att han slår huvudet i taket när de spelar...

Konserten går över i dans och Glory Crew (eller om det var "it´s(ITS)...it´s(ITS)!!!") får mina ben att leva. Tack!



Ja, det där är alltså The Touch. De gör dansmusik live. Märk speciellt den numera populära "knuten hand och veva med armen" gesten...
Jag dansade så då måste det varit bra. Det enda jag saknade var de fina kläderna som de hade i Hultsfred, någon form av guldfärgad kroppsstrumpa. Nu var jag inte kvar till slutet så det kan hända att de gjorde klädbyte...

Det finns inte så mycket mer att skriva om The Touch, frågan är om de är ett band eller något annat. De gör dansmusik och lyckas bra. Inget speciellt utan "bra".

Det var en "trevlig" kväll på båten, inte den bästa och inte den sämsta.

Tillsist:
Ikväll går vi alla till Kalejda och grattar Boat Club till deras skiva.
Läs vad jag tyckte om Boat Club här.
Mycket båtar nu...

Tillsist2:
Det är nu helt konfirmerat att en taxi från Järntorget och upp på berget kostar 72 spänn. Exakt. Bra att veta när man är slö och utan pengar...

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Det bästa till sist.

0 kommentarer



Jaja, det kom regn. Det kom snormycket regn. Men tydligen mest på några gubbar som lirade synth. Så vem bryr sig om hundra år?



När jag kommer in i Teaterladan uttalar isländska Hafdis Huld ett dödshot. Inte till mig utan mot någon anonym. Låten heter "Plastic Halo" och det sägs bland annat det här:

I hope you choke in your plastic halo

Hårt och hänsynslöst, och jag tänker att någon måste varit riktigt elak mot Hafdis. För annars är hon snällheten själv, pratar fint med publiken och ger överlag ett väldigt ödmjukt intryck.

Även resten av låtarna är smarta, och mer snälla än det där dödshotet. Det är snygga elektroniska inslag och så en banjo ibland. Skulle sitta perfekt på en äng med valmo, tänk 50-talet goes elektriskt.

Något som däremot är lite roligt är att Hafdis när hon pratar bryter väldigt på isländska, men när hon sjunger sitter engelskan perfekt. Det känns som en grej det där med den isländska brytningen, funkade det för Björk funkar det för mig typ...

Jag lämnar ladan och skyndar till andra änden av området.




I wanna kick your ass couse you got a nice ass

Yehaaaa! Så bra!
Elin levererar det så självklart. Vasst och snabbt, likt en vinkelslip rakt i coola snubbarnas motivlackade Volvohuv. Det är upplopp vid korvmojjen, nya presidenter i stan. The Bombettes har redan vunnit valet och nu handlar det bara om Eriksgata. De kommer inte slå ner någon, jag tror de är snälla. Och inget våld behöver användas eftersom vissa saker står redan skrivet: The Bombettes kommer lägga beslag på ditt hjärta.

Det är ändå sångerskan Elin som sticker ut, hon är närvarande men ändå i en egen värld. Visst, det kanske är lite trevande ibland men vem tvekar inte på scen i Hultsfred. Rösten är perfekt för ändamålet.
TB kommer sticka kniven i varenda länsman. Och nu är ju inte resten av bandet kompband utan de fungerar som en enhet. Musiken är snygg, riktigt riktigt bra. Låtarna är näven i luften vänliga. Lyssna på "The Thief" och försöka att inte se cool ut...

Punkrocken från Umeå har en ny prinsessa i Elin. Och Sverige har nya favoriter. För det här kommer funka i varenda Ipod som vågar.
Snart kommer skiva på Dennis Lyxéns skivbolag NyVåg och jag tror mig veta att du vill ha den.

Gick tillbaka över området...igen.



Kollade lite på The Touch. Tre snubbar och en kvinnlig sångerska.
Kände att jag inte hade ork till dans trots att de gör det hela väldigt bra...Snygga kroppsstrumpor i blått och guld hade de också.



Tillbaka till Rookiescenen igen och Bobbybaby.
När jag senast lyssnade på dem var det i ett fönster i Majorna. Jag beskrev det som ljudet av småkakor.

Nu har småkakorna växt och blivit en hel mumsig sockerkaka. Sant är att BB skall upplevas live, det som på skiva är aningens såsigt blir live helt fint och mjukt. Kanske har det något med Ellinor Blixts ögon att göra. De förstärker musiken och är ständigt på vakt. Någon vis sa att en skådespelare avslöjas på ögonen, om det är sant så finns det inget som är osant med BB. Det är väldigt nära hela tiden.

Utöver musiken blir det extra fint i sången, som-jag-inte-vet-vad-den-heter-men-den-handlar-om-snön. Robert, som spelar väldens minsta trummset och har björndräkt, kastar papperssnö på Ellinor och några flingor på publiken. Jag är svag för lo-fi visuella saker!

Går ytterligare en gång tvärs över området mot Stora Dans och muttrar tyst att "fan ta den som la det här spelschemat"!



Och det skall ju till att spara det bästa bästa BÄSTA till sist. Absolut till sist! Jag måste börja det här lilla stycket med att berätta om IdaMarias sista låt (ja näst sista då men den sista låten var bara bas och extranummer så den räknar jag inte. Jag tror hon la in den för att vi inte skulle bli helt tokiga).

OH MY GOD!

Låter heter så och jag bara står där med hakan vid knäna. Låten var bra på Myspace men live är den helt jävla mosterhittig! Shit, jag drar tillbaka alla andra superlativ den här våren, alla skall tillfalla IdaMaria och OhMyGod.
Det börjar smygande, Pompejji väntar på utbrottet. Marken börjar skaka, några människor går fortare mot havet. Flera stenar rasar ner från husen och barnen börjar skrika.

KABOOMM!

Norskan med band gör låten till ett rock´n´roll riot, det är mental eld överallt och hela publiken väcks ur sin "sista-kvällen-dvala". IdaMaria skriker att hon älskar oss och vi skriker tillbaka. Låten fortsätter i det oändliga och micstativ vräks ner på marken. Vi är nu uppe i ett fullskaligt musikaliskt upplopp, de sista krafterna som finns kvar efter tre dagar i Småland skall fram!

Sorry sorry förlåt men jag tappar helt fattningen, hoppar utan morgondagen i tanke. Skriker, skriker OhMyGod! OhMyGod!

OhMyGod!!!

Yahoioi!



Nu var det ju fler låtar innan det, även de är pang på poprock. Snygga Louie var staccato smutsig, kickass texten i "Better then your naked" blir skrikallsång och ännu mera allsång i "We`re all going to hell".

Ni är många som kanske tycker att jag bara snackar om att allt var fantastiskt. Och ja det gör jag, för jag tänker inte så mycket framåt eller bakåt.
Så just nu är IdaMarias spelning på Hultsfred 2007 en klassiker. Det var helt perfekt. Allt satt där det skulle. It´s rock´n´roll life style i varje ven. TACK!

Emmabodafestivalen är numera snäppet bättre...IdaMaria spelar där också.
OhMyGod! Den festivalen kommer döda mig i år...



Sen var festivalen över. Tomheten slog mig i huvudet med sin rostiga stekpanna, förtältet gav tillslut upp under regnmassorna och jag somnade lyckligt in.


Tillsist:



Är man från Skåne har man inget vett. I allafall inte när det gäller att städa upp efter sig...

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg