Visar inlägg med etikett Helena Josefsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Helena Josefsson. Visa alla inlägg

Ett focus som slår väl ut.

0 kommentarer



Snabb rapport från ett stekhett Hultsfred:

Helena Josefsson är den sortens människa som skulle klä sig fint, ta en dyr limosin till stora baluns balen, skrida in i salen och plötsligt skrika "Någon som vill brottas!". Ett annat sätt att beskriva Helenas pop är att hon förmodligen är den artist som de kommersiella radiostationerna drömmer mardrömmar om. Till en början är det lätt placerat, typ någon hög rotation och lite Rix Mega Flash Mega Festival på landet. Sen stor försäljning till en börjande kundkrets...men det är just du som hon slänger en en lekfull ton, en oväntad paus. Och allt raseras till något magiskt positivt! För just när man fått kläm på det så kommer något nytt, mjukt och vackert. Visst, det kan ses som parmiddagsmusik med en twist.
Bäst var helt klart magkänslalåten Can you feel the sunlight.

Paus och en fin fin Smålandsrulle, i år har Byfolket fixat snyggt i vagnen med en liten snurrplatta som gör att man får rulle ännu snabbare än förut. Härligt!



Just det här året i Hultsfred har jag valt att inrikta mig på en viss sorts musik. Eller jag tycker inte det är någon märkvärdig genre men tydligen tycker andra det. Du kommer märka vad jag dillar om när det hela är över, men just nu är jag överlycklig! För att det här snäva tänkandet har fått mig att gå på en konsert som jag aldrig annars skulle gått på. Och det är fan i mig helt underbart!

Hon heter Mapei och gör hiphop. Alltså den där underbara hiphopen som Leila K gör. Den där som får den mest inbitne, trångsynte popnörden att slänga näven i luften och skrika av lycka. Mapei är en av de bästa konserter jag sett! Absolut den mest oväntade!
Mapei freestylar helt magiskt! Det rinner ord över oss, hon lånar en mobil i publiken och tar bilder på sig själv. Samtidigt som hon rappar att hon tar bilder på sig själv med en mobil. Ja ni hajjar, hon använder hela Stora Dans som inspiration.
Hon ber inte om ursäkt, hon säger "Fitta" och det hela är bara skönt avslappnat.

Det som gör att jag gillar det så ända in i benmärgen är att hon gör det hela på sitt sätt, hon gör det med glimten i ögat och med en sån talang att Allears A&R Daniel förmodligen skulle kyssa henne om han suttit där framför henne i en Idol-uttagning.
Daniel sammanfattar för övrigt det efteråt med "Det är jävligt roligt med musik!".
Jag kan bara hålla med, just nu svävar jag en meter över marker tack vara Mapei.

Tillsist:
Dagens fråga är om den unge gentlemannen, tillika fotbollspelaren och journalisten, från Sjuhärad som gladde vår husvagn igår har något minne av händelsen? Han var milt sagt bladig.
Roligast på hela kvällen var när han försökt gör mig arg genom att säga: "-Å du då du då, med blomma och gula brallor".
Sen bara tystnad och en uppfostrande min...Jag grunnar fortfarande på vad han egentligen menade...
Hoppas han hittade hem.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg