Visar inlägg med etikett The Glorias. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett The Glorias. Visa alla inlägg

SKIVA: The Glorias - Reaching For Eternity 8/10

0 kommentarer


Connor Kirby-Long. Han satt i sin barndoms källare, 17 år gammal och viskade fram underbara melodier, tyngda av mörkret och bruset inne i huvudet. En skiva, Handwriting 2004, han det bli innan alteregot Khonnor drog sig tillbaka, försvann. Kanske ner i källaren. Kanske rakt ut i rymden. Innan dess han Kirby-Long ta knäcken på de flesta. 10-tusentals häpnade på Roskilde, vi var blott 20 betalade i Göteborg men musiken trängde in i oss och vi kunde inte sluta prata om bruset. Uppfyllda av Khonnor, av Man From The Anthill, av Phone Calls From You, bäddade vi rent och sov oss genom alla andra försök till omgöring i musiken de närmaste åren.

 The Glorias. Har växt upp i en källare. I Svartbjörnsbyn utanför Boden. Det är också där allt börjar. Precis som Kriby-Long sträcker sig The Glorias efter evigheten. Vad annat finns där att göra? Ingen kommer lägga röda mattan åt dig, ingen kommer skylta vägen.

Live: The Glorias och publiken på Scharinska sjunger Norah

0 kommentarer


Ni känner till The Glorias. Jag har berättar tidigare, ombandet från byn med det norr-romantiska namnet Svartbjörnsbyn, om deras synth-som-inte-är-synth och jag har berättat hur jag en sen natt hörde The Glorias för första gången och slogs till marken lika kraftigt som när jag hörde Glasvegas första gången. The Glorias tar in, de är större, långt mycket större än sin lilla by och håret reser sig på armarna.

Så jag åkte till Umeå för att se dem på scen. Förband till Nord & Syd, tidigt speltid. Jag visste att det skulle bli bra, hade på känn. Kanske rädd för att ingen annan hittat detta fantastiska…

Står i baren på Scharinska, det är inte mycket folk. Fram kommer en tjej och frågar vem jag är. Jag berättar, och säger att jag är i Umeå för att se The Glorias. Hon skiner som en sol och berättar att de är flera där som avgudar The Glorias. Jo, hon uttrycker sig precis så, avgudar. De avgudar The Glorias. 


Jag känner mig hemma.

NYTT: Detta är The Glorias och du ska lyssna i fina hörlurar

1 kommentarer


En av den första tankarna: här kommer ett band som är typ födda 1994 och får mig att upplösas. Jag känner mig slut som människa. Det tar de vanliga 30-40 sekunderna in i första låten och huvudet fattar eld. Reser mig ur sängen, det var meningen att jag skulle sova nu. Hämtar hörlurar, känner att detta kräver lurar.

Klickar tillbaka, höjer volymen, reverbklockor och röster från en annan värld, ett soundtrack till… nä, jag skriver precis som det var istället. Jag började rysa. Var vrå av det som är sinnet går på spänn. Och sen kommer det ett litet break runt 1:36 in i låten… Oh. Detta. Himmelrike.

Jag kan knappt tro att det finns, att jag överhuvudtaget får uppleva en sådan förstalyssning av en soon to be a hit-låt.

The Glorias skakar om mig rejält med smakprovet från kommande debutskivan.