Visar inlägg med etikett Joel Alme. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Joel Alme. Visa alla inlägg

Joel Alme på Södra Teatern: Borde ha dansat mera

1 kommentarer


När man jobbar med nyheter sjunker intresset desto längre bort händelsen sker. Det är en naturlig reaktion för oss människor, vi behöver kontakten, känna igen oss för att riktigt förstå och bry oss. Det går inte att ta in hela världen, den är för stor. Då blir det som händer runt knuten, det som är nära, som vi ser varje dag, då blir det mest intressant.

Inom kultur är det precis tvärt om. Ju längre ifrån desto mer intressant. Det lokala, det hemifrån, uppfattas som mindre bra och får kämpa för att uppmärksammas. Upp och nervända-världen.

Bra plats och bra musik

0 kommentarer

Bookmark and Share
Klicka för större panoramabild
35 grader i skuggan… mer behöver man inte säga. Jag har inte orkat tänka de senaste dagarna. Men i helgen var det i allafall Parklife, en minifestival jag faktiskt besökt alla gångerna så länge den varit i Stockholm. Först vid Gullmarsplan, sedan i Kransen. Inget slår dock årets plats, Kungliga Borgen på Gärdet! Helt magisk plats! Ett stort rosa hus som är en balsalong, två mindre byggnader som också är rosa och ett stort tält där scenen höll till. Perfekt!

Bra grejer:

Little Children smyger igång festivalen med tystlåten, nästan viskande sång. Linus Lutti med band är på samma gång nostalgisk pop, samtidigt framtidens jazz. En rullade ton som tar sig från gitarren, mot ståbasen och in i den enkla trumpeten. Linus sjunger som om han vore belagd med vite, tyst men ändå gripande och jag lyssnar noga på varje ord. Det är lika enkelt som vatten blir is om man ställer det i frysen, lika svårt att förklara varför.



 
Avtalet är friheten ställt mot byråkratin, ordets och musikens med makt att genom intellekt förändra. Kommersialismen är fördummade, ge de det de vill ha. Tar inga steg framåt. Avtalet tar oss framåt, jag lär mig saker och tar upp den knutna näven ur fickan och hytter åt maktens hus. Samtidigt skrattar jag. Avtalet är så löjligt bra, deras Disponibel är ett rakt skott i den snårskog som kallas livet, där allt verkar gå ut på att vara andra till lags, att tjäna samhället efter de regler som någon annan satt upp. En råsmocka in i köttkroppen som kallas vuxen. Så jävla välspelat, välsjunget och så in i helvete härligt! Jag vill ha mer mer mer! Call and response 4-ever!

Han behöver ingen keynote för att övertyga oss om att kärleken är det största och finaste. Joel Alme står där rakt upp och ner. Utan blås, utan stråkar. Utan stora gester. Onlinermästaren Alme radar upp berättelser om lilla livet, om nära saker som för den enskilda blir livsomvälvande och därför större än allt. På samma ärliga enkla sätt som Pris Daniel snackade sig rakt in i hjärtat på oss alla så spelar och sjunger sig Joel in på samma plats. Varje låt är kärleksbrevet du vill ha. Talet du vill höra och talet du vill hålla för att om något försöka förklara din känslor. Jag har svårt att lyssna utan att ögonen tåras. Detta till en enkel man som bara för några år sedan var en lovande hockyspelare. Mästerlig konsert!








Palpitation tar tid på sig, de växer och utvecklas. Ljudet är större, Maria och Ebba har skruvat upp sin egen formel, två gitarrer och en trummaskin, och är nu med både blås och en smula fler ljud. Kvar är alltid den märklig och i samma stund helt genialiska känslan att både vara uppåt och neråt på samma gång. Att både spela på mörker samtidigt som ljuset flödar. Palpitation är sorg och glädje. Inte på samma skiva. Inte under samma spelning, under samma låt. De är sorg och glädje i samma sekund.
De var bra från början. De är ännu bättre nu.



För drygt en månad sedan såg jag Matti Alkberg i Jokkmokk. Då var han mycket lokalpatriotisk och utan att gå över gränsen, han tittade ner mot Stockholm och hånet låg i luften. Den här smällvarma natten på Gärdet i Stockholm tonar han av naturliga orsaker ner den där klockarkärleken för Norrbotten. Det gör inte Matti sämre, spjuvern och uppviglaren Alkberg tar oss i handen och predikar. Inledande Jag Är En Antenn förklarar egentligen allt. Matti kommer alltid spruta ur sig låtar, texter och han kommer här väldigt nära. Jag känner att man i den låten plötsligt stiger i huvudet på Alkberg. Vilket förmodligen är syftet. Men det genialiska är att låten om hur låtarna kommer till är en av hans bästa! Om det nu är genialitet. Jo, det är det, att förvalta det som kommer är precis det som är genialitet.

Jag lämnar Parklife till ljudet av allsång.
Nerverna.
Nerverna.
Nerverna.

Nästa år ses vi igen! Tack!

Tillsist:
Jag och Niklas var snubblade nära att vinna Parklifes tipspromenad... Vi tycker egentligen att vi skulle vunnit. Utslagsfrågan bestod av en burk med två kasettband utrullade. Frågan löd vilken längd banden hade... Vi skrev det självklara: 180 minuter.
De som vann skrev 204 meter eller vad det var.

Men nä, vi är inte bittra...

Tillsist2:
I morgon berättar jag vad jag ska ha den här hembyggda prylen till:












Tillsist3:
Det blir en nyhet till i morgon... En nypremiär. En återkomst. Ett evigt gillade som jag inte riktigt fick ur kroppen.

Jerry Boman


På videoinspelning med Joel Alme

0 kommentarer

Jag åkte ner till Nynäshamn och hängde med videoregissören Mats Udd och Joel Alme. En musikvideo till Joels "If you got somebody waiting" skulle spelas in. Så här gick det till:



Jerry Boman

Iskall video och ny musik

0 kommentarer

Idag frös jag fötterna av mig i närheten av Nynäshamn tillsammans med den här killen:



Resultatet, bakom kullinserna på Joel Almes video, kommer upp nästa vecka. Hela musikvideosveriges nye älskling Mats Udd var regissör. Goa gubbar båda två!

Undertiden kan ni titta på det här:




Och, undertiden kan man alltid lyssna på:

Kathryn Calder


Glass Cake

Protect Me


(förmodligen är det bara jag själv som tar mig tid att lyssna, men då vill jag inte höra ett enda klagomål på att det inte finns något nytt att lyssna på nuförtiden!)

Jerry Boman

Suomi, Spain och en fika i solen.

1 kommentarer

Det stundar nya tider. Allt är i omgörning. Nu tar jag och seglar bort från Sverige en stund:



Nadie se dará cuenta betyder Ingen kommer att märka. Men nog fan kommer du märka den här låten! En riktigt fin fin poplåt! Subtilt handklapp och jag börjar vissla! Det kommer bli dans! Mycket härligt!

Digitaalimiehet


Jag tror det betyder Digitala Män och Finland spottar som vanligt ur sig bra grejer. Eller så kanske är det så att de alltid finns där men vi märker dem inte? Känns i allafall skönt att bo lite närmare det där mystiska landet.

Tillbaka till Sverige igen:

Joel Alme


Större än någonsin. Extra allt. En pärla väl värd en hel film, väl värd ett helt universum eller en hel storslagen solnedgång. Joel Alme lyckades ta det ett varv till och är ännu bättre.

Bingo
Lyssna BARA på låten Gammal. De andra är totalt förvirrade.

Sist men inte minst:


Kommun har en hemsida. Där kan man mysa runt och lyssna på alla låtarna, plugga texterna och bara invänta nästa helg då de spelar på Debaser.

Tillsist:
Missa inte mina små tips på låtar i högerspalten!

Jerry Boman

Fysiskt krävande under glaskronorna.

1 kommentarer



På något sätt tänkte jag att det var lite synd om Joel Alme. Han höll på med hockey när kompisarna spelade i BBQ, släppte skivor och höll på. Samtidigt som Alme stod mur för stenhårda puckar. Det något sorgligt över det, att han bara en dag bytte intresse. Sorgligt med meningen vackert. För precis som döden kan te sig vacker och romantisk kan andra livsavgörande händelser göra samma. Ut rämnar storhet och en stark känsla egensinnlighet. Att man vågade stå för sig själv.

Joel Alme gör musik att gråta till, att gräva runt med i sitt inre. Varenda liten beröring på stråkarna är pianosträngen runt halsen. Du måste berätta det du har att säga. Nu. Ut vinglar ord så vackra att Stadsteaterns foajé håller andan. Joel själv påpekar lite vackert att nu får vi allt hjälpa till och skapa stämning, men vem vill bygga en lokal med gråtande människor? Om allsången varit det minsta starkare hade vi varit fler som packat ihop där under de avlånga glaskronorna. Det lila ljuset hade använt våra blöta kinder likt spegelbollar och kastat ut våra känslor mot Götaplatsen. Posidon hade träffats av reflexer från många människors vackra tårar. Varenda raggare utanför hade kunnat se oss.

Vi är inte beredda att ta den risken. Det räcker att vi får vara i samma rum som dig Joel, att vi får höra dig högljutt viska fram de finaste ömhetsbetygelser som vi hört.






En sak måste du lova mig Joel, skriv aldrig en låt direkt till en specifik person. Den personen skulle inte ha en chans. Ingen skulle någonsin kunna säga de vackra sakerna, hur sorgliga de än må vara, lika vackert som du.

Efter den härdsmältan gick jag skakande ner för Avenyn, mot Ritz och Indianen. Det var trevligt men jag var på tok för trött och mentalt påverkad för att hålla ut någon längre stund. Jag var verkligen fysiskt utmattad av Joel Almes konsert. Möjligtvis av fredagens händelser också, men sånt brukar gå över. Minnet av den där kvällen i lila ljus, i foajén kommer dock göra mig skakig länge.

Tillsist:
De närmaste dagarna kan precis VAD som helst hända. Allt i från total våreufori med fjärilssafari till mörkaste smålandsskog i regn och minusgradshalka. Ses på andra sidan.

Tillsist2:


Vilken underbar idé! Kan bli hur kul som helst!

Jerry Boman

Indietv!

2 kommentarer


På torsdag kommer en helt unik händelse att äga rum här på bloggen. Cirka klockan 00.15 kommer jag sända live från Jazzhuset och klubb Svanen. Skansros kommer bjuda på två låtar.
Ja, du läser rätt, det är en livesändning! Den första livesändningen någonsin från en liten popkonsert! Indietven är född! Hurra!
Så du som inte har möjlighet att vara med oss på Svanen kan alltså kolla in hur det hela går till, i direktsändning!

Sammanfattning:
Skansros live från Svanen
Ca 00.15 på Torsdag

Magiskt!

Tillsist:
På fredag går du till Pustervik, Den stora sömnen och Samtidigt Som spelar. Galet bra!
På lördag väljer du mellan Dapony Bros på Sticky eller Joel Alme i foajén på Stadsteatern.
Nu vet du.
Tillsist2:
Tack för att jag i allafall fick höra lite Glasvegas via telefon igår. Det var väldigt vackert...

Jerry Boman

Love & Happiness och allt annat

0 kommentarer



I morgon torsdag svänger Love & Happineess förbi mig i studion (kvart över nio i Nyhetsmorgon). Det blir lite musikvideo och en del prat. L & H har premiär spelning på Klubb Existens på fredag, så då går alla dit!

På tal om musikvideon, det är med illa dold stolthet jag kan presentera videon i morgon. L&H hade ingen video på lager så jag tog saken i egna händer och fixade en... resultatet ser ni i morgon. Bilden ovan och nedan är det enda ni får se nu...
Vilken cliffhanger!



Torsdag är annars en dag med mycket på sitt samvete:

Palpitation på Villa Roise @ Uppåt Framåt
Sveriges bästa band är i stan igen! Jag sväljer alla dumma tankar om UF och går dit.

This Is Love på Villa Roise @ Uppåt Framåt
Amen nu var det ju liksom inget snack! UF here I come!

För er som vill ha alternativ:

Sophie Rimheden
på Klubb Zebra.
Jaha, nu blandar hon in hiphop... Rimheden vet man aldrig var man har.

Joel Alme @ Överallt
Först spelar han på Stadsteatern... det är typ gratis. Sen flyr han ner för Avenyn, tar till vänster in på Vasagatan, springer vidare och tar sedan höger strax efter Vasaplatsen, för att tillslut bränna av allt han har på Svanen (Jazzhuset). Orkar vi med mer prat om den där Joel nu?

Fredag:

Love & Happiness på Klubb Existens
Japp, där har vi den: Veckans konsert!

This Is Love på Klubb Existens
Så tar vi dem en gång till! Jag tror att de har egen loge på Henriksberg... inte mig emot, de är ju typ så bra att tiden stannar.

Lördag:

Absynth på Röda sten.
En ordvits och Röda sten blir grönt/synth. Spännande!

Alltså, sen är det ju det här med Space Age Baby Jane på Sticky. Jag håller hans gamla platta "The Electric Love Parade" högt men nu vet jag inte vad som hänt...

Tillsist:
Mycket bra på Popadelica... men också en del märkliga ting. Men bra så! Då hinner man ju dricka öl också.

Jerry Boman