Visar inlägg med etikett Bonnie and Clyde. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bonnie and Clyde. Visa alla inlägg

Crazy days!

0 kommentarer



Oj oj, dagarna går fort när man har skoj!
The tram sessions har fått en flygande start, kolla här:

GP (var på första sidan i del 3 i onsdags)
GPtv
SR P4 Göteborg
Navid bloggar på GP
Gorillan bloggar
It´s a trap
Popponny
Frigopop
(klicka för att läsa, titta och lyssna)

Sen kommer det ett inslag i P1/P2s program ”Mitt i musiken” och i kväll hänger Västnytt på oss när vi spelar in Bonnie & Clyde… Förmodligen har jag missat en del bloggar också.

Makalöst roligt! Aldrig kunde jag väl tänka mig att SÅ många skulle ha intresse i det här med musik på vagnen. Tack alla för era snälla och uppmuntrade rop! Tack.
Fortsätt komma med tips på band som ni vill se på vagen:
thetramsessions@gmail.com

På tal om Bonnie & Clyde, i lördags var det tid för andra ”Klubb 031-the number of the beast” på Knast i Stockholm. För er som inte vet är det min och Åsas klubb där vi uteslutade spelar musik från Göteborg.
Å vilket kalas det blev, lite segare inledningsvis men mot slutet blev det ett riktigt kalas med bla stockholmsdjlegendaren Gustav Gelin spelandes luftgitarr på bardisken! Och inte att förglömma de två flickorna i fina fina sjömanshattar. Tack för att ni kom igen och förgyllde vår klubb igen!

B & C spelade live och det var helt fantastiskt! Det är en ynnest att få plocka upp så fina artister till Stockholm!
Jag hade en grym kväll!

I kväll spelar jag skivor på Pustervik och det är Pingisklubben. Brevid mig står Vit katt aka Border-Elin! Det kommer bli svinkul! Kom och lira pingis!

Tillsist:
Ladda batterierna med att lyssna på The Tension!

Tillsist2:
På fredag spelar jag skivor på Styrbord barbord. Under 20 minuter kommer jag spräcka huvudet för att leverera den bästa musiken! 02:20 till 02:40 spelar jag.
Det är alltså ett DJ maraton och det kommer bli snorskoj!

Jerry Boman

Rekord, höfter och fingret.

3 kommentarer



Kolla på killen till höger i början av klippet ovan. Det där är Erik Londré som spelar bas i Bonnie & Clyde. Hans kroppsspråk säger allt. För det var verkligen en sådan spelning, en mästarspelning! En konsert då man är på toppen av kullen och kollar ner. B&C gjorde den bästa spelningen jag sett med dem. Allt satt precis där det skulle, frukten var färsk, det var pudersnö, det var tre i rad och det var den perfekta vågen. Samt världsrekord på 200 meter.

Okej, det var en kväll som var köpt. Råköpt. Det stora (nja...) ölmärket hade köpte hela Magasinsgatan, gick man in de natt öppna affärerna var det gratis öl och hängde man på de varliga ställe stod ölmärket på strategiskt utvalda platser. Allt för att locka till köp.
Jag gillar inte fulspons men när man tänker efter, hade detta hänt på Magsinsgatan utan spons? (minus gratis öl i butikerna). Inte vet jag men jag tror inte det. Tyvärr har det gått så långt att de riktigt bra sakerna aldrig kommer in på "de fina ställena" om det inte är så att någon betalar. För de här banden har ju spelat ute förr, men inte att det brukar vara så centralt, inte så mycket folk. Märkligt det där. Som om ordspråket blev sant: Pengar styr. Eller rättare sagt: Välj din scen noga.



Tillbaka till det väsentliga, Bonnie & Clyde. Det var nog spelning nummer tio med mig i publiken och när prickar de in den bästa! Det var bara att lyssna på allsången i "Guess There’s No One". Eller lyssna på publikresponsen i "Högstadiet". Speciellt när det kommer fram till textraden "like som emoband!". Vi skriker så lokalens, för kvällen hel malplacé, brats spiller på sina pullovers. Jävlar vad vi är ett med bandet!

Den som inte där och då fattade att B&C har tagit sin in i våra hjärnor, in i huvudet på Göteborg. Den som inte såg ljuset just då, den var inte där.

Kolla på Erik Londré till höger i klippet igen. Precis så stort var det. När känslan tar över, när det inte går att styra vad man känner. Armarna åker rakt upp.
Lyssna på Fanny när hon precist så avmätt som det går sjunger, närvarande och distanserat på en och samma gång. Kolla på Karin, hennes aldrig svikande entusiasm och upp över molnen med hela publiken utstrålning. Se på Anton, se Bo, se Jon och känn leendet sprida sig. Kolla på Rill Spector, hur han släpper stolpen och kommer rakt in i matchen, sätter det avgörande målet och går till final.

Så där höll det på, låt efter låt. Det var en stor dag i Göteborgs historia.



Rakt över till Bye Bye Bicycle. Ni andra i bandet för ursäkta, den här kvällen är BBB bara André Vikingsson. Det är bara han som syns, rester sig över resten av staben. En bra kväll med BBB är en väldigt bra kväll, den här kvällen går det på halvfart. Tur då att André lyfter showen. Kanske är det bara så att jag hört låtarna för många gånger, att bandet spelar dem för bra, för svängigt exakt. Något är det. För den här gången på Bliss var det bara André jag såg.

Kanske var det just det här som gjorde det:



Det är ju rätt elakt att koka ner BBB till några höftsvängningar, det är ju så mycket mer än så. Men...ja alla har rätt till en vanlig dag på jobbet. Det den 23 augusti 2008 var det BBBs tur. Höftsvängningarna var bäst.



Ingen har väl missat punkvinden som blåser i stan? Visserligen la Replokalen i Gårda ner sin verksamhet på UF just den här kvällen, men allt annat finns ju kvar. Och i resten av landet skjuter punken upp likt sprinklers på golfbanor. Tänk på Samtidigt Som, Hästpojken och Den Stora Sömnen. Alla älskade och bra.
Men faktiskt, den bästa, ärligaste nya punken står Pats för. Många klagade, några gick till och med under spelningen. Jag njöt.



Pats den här kvällen var ett stort jävla långfinger mot världen. Om punk står för upproret så var det här precis så smart som det verkade. En granat rakt in på Bliss, En spetsad molotov rakt i huvudet på skitnödiheten. Plötsligt framtår alla andra "nya punkband" som sökta. Retligt va? Att bandet som inte utger sig för att vara punk vann priset? Det måste kännas för er som det kändes i synthsverige när "Tyskarna från Lund" gick och vann synthpriser. Jävligt snopet. Och till viss del knäckade. Använd nu den knäcken till att spetsa långfingeret.

Pats gör de bästa låtarna och nu väntar jag spänt på skivan!

När sista låten "Sanningen och Ångesten" nästan är över faller Patrick Jensen. Bakåt och handlöst in bland förstärkare och sladdar. Där blir han liggande.

Tillsist:

Vissa ger sig aldrig. Spela vinyl trots att anläggningen uppenbarligen inte funkar för det, det lät som ljudet kom genom en frottéhandduk. Ge er!

Tillsist2:
Ni har väl inte glömt att ni kan se alla videoklippen jag lägger upp i högre upplösning? Klicka på klippet och när du kommer in på Youtubesidan klickar du på texten nere till höger där det står: watch in high quality

Tillsist3:

Det var trevligt på Magnus&Magnus i lördags... the dj spelade fina låtar. Som att slungas typ tre år bakåt med hjälp av musik...

Tillsist4:

Haha vilka idioter!

Tillsist5:

Jaha, om jag inte tar ut några pengar då? Ber ni mig fara åt helvete då?

Jerry Boman

Cresendomästarna

0 kommentarer



Det blev ytterligare en sådan där kväll, en kväll när man undrar vad folk gör istället. Vad det egentligen är människor vill ha? Aha, hade inte "rätt" gubbe skrivit om Sunset Rubdown? Var du inte lite nyfiken ändå? Jag förstår inte hur du tänker.

Träffar Woody-Kim i trappan, han säger att han är väldigt glad att just jag är på Pustervik just den här kvällen. Jag blir ju såklart glad, fast ändå tänker jag att han kanske menar "Vilken tur att någon kommer överhuvudtaget". Det var inte annat än att jag tyckte lite synd om Kim för det är inte så värst mycket folk på plats när folket från Canada drar igång.

Men som de drar igång, här finner jag cresendomästarna! Flytta dig till en skog, gå gå gå och så öppnar sig den där perfekta gläntan. Solen står högt, naturen är på din sida den här dagen och du rusar ut. Allt är dit och alla andras på samma gång. Det surrar fort. Ut ur skogen strömmar mer människor och ni förenas i en stor dans. En lycklig stund av himmelsk pop, där nästa sekund alltid tar dig framåt uppåt.

Varenda låt är extranummer, fyrverkeriet slutar aldrig. Slingriga låtar, ibland kommer Robin Hood galoperade, tar dig på en resa med vind i håret. Stråhatten flyger av samtidigt som gitarrsisten ställer sig vid "extratrumman". Ju, det blir dubbelpukor och så börjar flickan vid synthen spela på en minicymbal. Ja, ni fattar, det bara ökar hela kvällen!

Sen får jag inte glömma Spencer Krug...japp det är han i Wolf Parade. Här sitter en kille och flyger fram över pianot, han röst pendlar högt och lågt. Ivrigt och angeläget berättar han skruvade historier, rösten blandar glam med mylla. Diamanter med potatis. Och samtidigt håller han distansen och ler. Han skiner, älskar att vara där med oss. Vi älskar honom tillbaka.

Nä, jag kan inte riktigt förstå hur det fungerar när det är typ 30 pers på Sunset Rubdown och runt 20 pers på The Brunetts tidigare i år. Jag kommer aldrig förstå.

När jag sedan går hem så kommer jag på var jag sett/hört/kände igen Camilla Wynne Ingr... Pony up. Lyssa på dem du också...

Tillsist:
Jag hoppar fast jag sitter ner, snart är det lördag och då spelar Yvonne! Pallar du inte åka till Stockholm för det så har ju Bonnie & Clyde släppfest på Henriksberg.
Och på fredag är det Picknifestival! Med sol!
Så spelar ju Navid på Musikens hus med eminenta Vit päls från Malmö! Och sen och sen och sen...

Tillsist2:
Det här var tråkig läsning från Fox Machine:

ATTENTION!!
Somebody stole our guitars from the backstage room at Uppåt Framåt, Göteborg, on Thursday night May 15th.

One black US Fender Stratocaster with white pickguard, serial no. 927196,

One black 1982 Gibson Les Paul Custom with three humbucker pick-ups and golden tuners, serial no. 82312667,

One sunburst Hagström HJ-600 in a brown Gibson Jumbo case and

One cream coloured Fenix jazzbass.

If you have noticed someone carrying or trying to sell one of these guitars, please get in touch with us immediately. We issue a reward to the finder or anyone who contributes to the recovery of these instruments. Call ****-******** or ****-****** Thanks! Fox Machine

Jag suddade telefonnumren men om du vet något hör av dig till bandet tycker jag! De har ju Myspace tex. Om du inte kan komma i kontakt med dem så dra iväg ett brev till mig så hör jag av mig till dem.
Stjäla instrument är lågt! Jävligt lågt!

Tilsist3:
Fick ett konstigt brev om att Hemstad bytt namn till Thailand... sänt sent sent söndag natt, så det kan lika gärna vara ett PR-trick.

Tillsist4:
Jag missade sista Klubb Populär i lördags ja... jag skyller på att jag inte vet hur många öl man skall dricka på en fredag...

Jerry Boman

Bonnie & Clyde i studion plus en del annat

0 kommentarer

Idag hade jag besök av Bonnie & Clyde i studion, lite intervju och så en låt på slutet. Riktigt tokbra!



Helgen innehåller följande:

Fredag: Röda Sten med Pen Expers och Dödens lammungar... De första är ju favoriter till Årets band i mitt huvud och de andra låter så galet intressanta på Myspace att jag bara inte kan undgå att gilla dem redan nu!

En fin sak är att man kan hänga på Röda Sten redan från 18.00, PÅ UTESERVERIGEN I SOLEN! Den är bäst i stan!

Lördag: On Our Honeymoon håller som alla vet till på Stars´n´bars vid Järntorget, och den här gången blir det riktigt fint besök av Days! Jaja det är ett annat band oxå men det får ni klura ut själva, jag går dit för att se Days. Förra gången de spelade på OOH var det ju lite hemligt, denna gång vet ni om det i förväg och kan alltså planera lördagens efter det.

Sen hyllar Klubb Saturn Håkan Hellström på lördag... den allsången kommer ju höras ända till månen. (klubben har för övrigt den bästa/roligaste/härligaste webbadressen: popklubb.se)

Tillsist:
Till er som undrar varför det var B&C i studion och inte tex Bye Bye Bicycle: Ja, det kan man ju tycka, båda banden är väldigt väldigt väldigt bra, men tyvärr får bara ett band plats och dagarna är få. Men jag gör så här:

Lyssna på Bye Bye Bicycle för fan!

Tillsist2:
Way out west kommer bli så kul så kul! På många sätt... mer om det sen.

Jerry Boman

Vet ingenting men känner allting

0 kommentarer



Så var då våren här och med den "Det stora pollenmolnet", dvs Jerry ligger utslagen. Men innan de små hatade partiklarna slog ner mig hann jag uppleva en alldeles fantastisk kväll. För nog är det så, jag behöver lyssna på bra ny musik för att överleva. Jag behöver hitta den där lilla stunden när livet går på hold, sinnena är på spets och hela härligheten strålar. Love & Happiness gav mig allt det där.

- Vad vet du om E Street Band egentligen?
Nä, jag vet egentligen inget alls, eftersom den där gubbiga grabbiga stilen de kör med aldrig intresserat mig. Jag ser ingen poäng i att hylla folk som hasar runt på en stor jävla scen och sprider påhittade känslor. Men jag vet ju hur det låter. Det går ju liksom inte att undvika. Know your enemy-like. Så när jag springer på Love & Happiness sångare, segerrusige Anders Malm, och han frågar hur de lät då slänger jag ur mig:

- En korsning mellan E Street Band och Yvonne.

Vet i fan vad jag fick Bruces kompband ifrån. Men sanningen är den att det där bandet tar mer och mer plats: det spelas på Svanen, orkesterledaren i bandet som heter som en halländsk mamma pratar om dem, Håkan typ ligger på nya skivan och ja varenda person som brukar vara ute väver i det där bandets namn i var och varannan mening. Så förmodligen ligger väl L&H bara rätt i tiden.



Men men till själva spelningen. L&H är Anders Malm och Tobias Arnsby. Anders hittar man annars i Pen Expers och Tobias spelar trumpet i bla Almedal. Med sig på scen har de folk från hundrafemtiotusen Göteborgsband. Man ser Rickard Hallin från Bonnie and Clyde (Anders presenterar honom som "Rill Spector" och det är förstås väldigt roligt och helt sant), man ser diverse folk från Mockingbird, wish me luck ... men framför allt ser man Anders själv. Där mina vänner har ni en kille som kommer vända upp och ner på den här stan. Vilken närvaro, vilken utstrålning och vilken jävla röst!


(den här bilden måste ni bara klicka på...)

Hela Anders kropp talar genom musiken, medveten och samtidigt inte. Han sjunger som den här första laddningen på scen är den sista. Ett övertygade av hela välden att det här är viktigt. Så frågan är om inte det här är som gjort för en större scen? Jag ryser när jag tänker på vad det här bandet kan göra på låt säga Storans största scen... Släck ner alla lampor, på med knivvasst bakljus och låt kärleken och lyckan svämma över på det där fina deprimerade sättet. Där har ni något att bita i Storanfolk!

Tillbaka till nutid:

Det hela pendlar mellan den gladaste dagen i ditt liv och den ondaste natten. Jag studsar mellan känslorna, en stenhård squashmatch mellan uppåt och neråt. Hela vägen.
Låten jag gillar bäst, "Stop Wait or Go" blir en enda stor hyllning till bra musik som växer live. Men frågan är om det inte fanns andra låtar där som egentligen är bättre, för L&H är ett liveband. Det går inte att spela in. Som att se livet på en tre tums skärm. Bättre då på riktigt och framför ögat.

Sista låten är en cover, eftersom jag inte har någon koll på band som jag inte bryr mig om får jag senare reda på att det är en Spiritualized visa... Det snygga är när låten precis på rätt ställe slinker över till Håkans "Vi två 17 år". Vilken allsång! Vilken trumpet! Vilken sång! Ett ögonblick att minnas!

Det som jag vill komma fram till här att nu är det dax för de här bandet att spela mera, jag vet att ni har svårt att hinna eftersom ni spelar i alla de där andra banden, men det enda rättvisa är att det är ni som får ta plats. Jag kommer nästa gång också, och förmodligen alla andra som var där (och det var väldigt många).



Redan på torsdagen gillade jag This Is Love, de spelade förband på Uppåt Framåt (läs mer om det i förra inlägget). Då blev det "bara" fyra låtar och nu var jag rädd att jag skulle ha tröttnat, det kan vara knepigt att se band för många gånger...

Men så händer det som ska hända, i det ögonblick när man inte riktigt är på det klara med vad man tycker. This Is Love gör sin bästa spelning (av dem jag sett och det är ju en del)! Allt är där och då så klart, deras hårda framtoning, stenansiktena passar så bra ihop med musiken. När allt kommer kring är This Is Love ett väldigt hårt band, det är hårda texter av personer som genom livet fått ett hårt hjärta. Det finns ingen rättvisa, det finns ingen kärlek... Inbäddat i smarta slingor som man vill vissla till. Så står då Annika där längst fram och ser helt känslokall ut. Det är bara för bra!

Låten med samma namn "This Is Love" är väldigt ledsam, ensam och uppgiven. Nu handlar de flesta låtarna om de där stunderna när livet är bra men ändå har man där förbannade stenen i skon som skaver. När man vill ha mer, undrar om det inte är meningen att det skulle vara mer än så här, tänker sig sönder och samman tills hjärtat är en liten bit granit.

Precis som jag skrev om torsdagens äventyr så är varenda This Is Love låt värd att dö för, det är singel material, det är nedladdningshitts. Har alla lyssnat ordentligt? Verkligen?

Tillsist:
På tal om Bonnie and Clyde: De kommer till studion på torsdag! Rickard och Fanny har lovat att bjuda på en fantastisk akustisk låt. Jag tror dem!
Torsdag är dagen, kvart över nio på morgonen är tiden och kanalen vet ni nog vid det här laget... För er andra så säger jag det ändå: TV4.

Tillsist2:
Bättre att förekomma än förekommas:

Hittat på vägen hem vid Bangatan...

Jerry Boman

Så syntes all ensamhet

2 kommentarer



Ett tag hände allt på Underjorden i Gamle Stan, nästan varje helg var det bra musik där. Sen kom någon som hyrt in sig där på idén att servera öl till 16-åringar samtidigt som polisen gled förbi... Nu är Underjorden tillbaka för mig och det är med glädje jag ser att stället är ännu bättre än förut! Göteborgs bästa spelställe? Kan mycket väl vara!

-Fan, nu är ljudteknikern borta!
-Det är inte så att du har med dig en tamburin?

Kvällar på Underjorden ska per automatik innehålla minst två-tre märkliga saker. Den här fredagen inget undantag. Först försvinner ljudkillen mystiskt, ungefär precis exakt när det är dags för första bandet. En stund senare letas det frenetiskt efter en tamburin. Tydligen tänkte alla band att tamburin behöver jag inte för det har nog någon annan med sig...
Den tredje märkliga saken var att det blev fullt. Det är ju visserligen en väldigt angenäm sits, men det är ändå väldigt roligt. För några hundra meter bort, i Berget, var det Kolonikalas och enligt uppgift blev det fullt där också. Med andra ord: Sammanlagt runt 500 personer tag sig den här kvällen ut till Gamle Stan för att lyssna på musik! Riktigt kul! Innerstan ajö å dö!

Nåväl, det här var en kväll som skivbolaget Bonjour Recordings fixat och först fram var Ram Di Dam...
Merde!




Ram Di Dam är statcato rockigt, pophoppigt med näven i luften. Det ligger ett moln av galenskap runt bandet, man kan tro att det när som helst spricker och hela högen goes bananas. Eller sätta sig ner på scen och börja dreja. Lekfullhet! Allt verkar så enkelt och bandet skjuter från höften och träffar precis va fan de vill, det är alldeles underbart! Ram Di Dam är the sound of Kellys när ljuset gått sönder, när stoboskoplampan kör halvfart, någon kastar sig rätt ut i havet trots att det är för kallt. En perfekt mix av uppåt och neråt, känslomässigt medgång samtidigt som man ser smutsen.
Efter det här tycker jag att alla konserter skall rangordnas efter hur ofta publiken stormar scen, eller om de stormar scenen över huvud taget!


Band två var Bonnie & Clyde.



När jag förra förra året såg B&Cs första spelning var det så stort, det var så färdigt. Skall jag vara ärlig så har jag undanhållit mig dem, allt för att jag varit rädd för att den där första spelningens perfekta inramning skulle brytas sönder.
Men det går ju som det alltid går med band som är bra bra bra, de blir ÄNNU bättre med tiden! B&C på Underjorden sopar mattan med allt! Här mina vänner, har ni Göteborg 2008! Det blir inte bättre än B&C!



Fanny och Karin längst fram utstrålar så mycket glädje att en konfettibomb framstår larvig, de spastiska rörelserna kan liknas vid dem som små små barn gör när de inte kan kontrollera sig. Karin visualiserar det som alla i lokalen känner: Det här är det roligaste bandet på jorden, och vi gör den bästa poppen i stada!



Även resten av bandet har glädje som smittar, Rikard ler från öra till öra och de andra myser runt.
B&C är själva innehållet i Göteborg, de är hoppet rak fram. En obeskrivlig känsla av mental vår, när allt är möjligt och blommorna kommer upp ur asfalten. Skjut mig, så skjut mig för nu är jag så lycklig!

B&C fick även de en hel hög med folk på scen...
Det här bandet kommer spela sönder Kräftskivefestivalen!

Att gå på en scen efter B&C är faktiskt lite elakt, det kan ju inte jämföras. Om man nu inte råkar heta Bye Bye Bicycle och sitter inne med låtar som...ja, svänger höftbenet ur led.



Se där, ännu en scenstormning!
BBB gör smarta låtar, blandar in det bästa från öarna i Karibien, det finaste från England, trycker ibland in lite gung från Sydamerika och... det blir en förstklassig soppa, en nerkokad fond av det bästa, en crème brulé med hela livet i behåll. Men framför allt är det sväng!



Just liknelsen med en crème brulé är inte så tokig när jag tänker efter, först framstår BBB lite svåra att komma nära. Hjärnan får arbeta en del. Men när man väl kommet igenom det karamelliserade locket öppnar sig en mjuk fin värld. En plats som man inte vill skall ta slut. Så görs bra musik, det är inte så många billiga poänger mer rejält tilltagna genier.


-Alltså, jag köpte två öl nyss och nu är den ena borta, jag har bara skalet kvar så att säga...

Det där uttalandet säger en del om stämningen på Underjorden, foajén var mot slutet ett mindre hav av ölspill. En fritidsgård där drickat fått flöda fritt. Jag höll mig inne i salongen mot slutet. Och väntade på Pats...

Klockan är närmare två när Patrick Jensen med band tillslut kommer igång. Många har gått hem.
Det är synd, så synd.
För Pats kommer ta den här staden med storm, de kommer löpa gatlopp framför horder av trasiga människor. Pats får fulvins konsumtionen att gå i taket, bandet är ljudet av ett efterfests snack som spårar ur. Melodierna som beskriver timmen mellan natt och dag, som så gärna får vara hur länge som helst. Orden är de som bara efterfyllan kan generera, när man för stunden uppnår en slags snövit klarhet. Insikten om att man förmodligen kommer dö för fort och för jävla ensam slår en i huvudet.



Pats är frusterationen över att inte nå hela vägen fram, att se ljuset men inte ha stegen som tar en dit. De är känslan av hur långt det egentligen är till solen, trots att den värmer oss och syns tydligt kommer vi aldrig att få den. Känslan av förgänglighet, och den mörka sidan av kärlek.



Skrikversionen av "Sanningen & Ångesten" är ventilen alla borde ha, nödknappen som man krossar glas för att få tycka på, brandsläckaren som bör ingå i alla människors överlevnadskit. Så mycket skit, så mycket ånger och så mycket självinsikt. Det finns bara en sak att göra, läs texten här och hylla den som hyllas bör!

kära du ge mig ett råd
det finns för många sätt att dö och leva på
snälla ta mig bort härifrån
jag har fått nog av apati och tomma ögon

mamma minns du när jag var fem
på morgnarna hur du låg sönderslagen
du sa att du älskade livet
men jag vet att du drömde om himmelen
den bilden kommer kanske aldrig gå att sudda ut
och det kommer kanske aldrig bli ett lyckligt slut

men jag lovar jag försöker
mycket mer nu än förut
så spill ingen tår för mig bekymra dig inte alls för mig

Karin, Karin lyssna på mig
-Åh nej här kommer sanningen & ångesten!
du vet det där jag sluddrade till dig var inte mina ord
-Håll käft och lämna mig!
ja, jag vet jag inte har nåt alls som du vill ha
men det känns faktiskt helt okej ibland så glömmer jag
att varenda en av dom som vill ha mig är psychon och idioter
så spill ingen tår för mig, bekymra dig inte alls för mig

Pang, så slog kistlocket igen och vi kan begrava de där andra som försöker beskriva sakernas ordning. Så syns ensamheten bäst.


Så var kvällen över och det hela kan bara sammanfattas med ett ord: BÄST!


Jerry Boman

Timo, Pats och en massa annat bra

0 kommentarer



På torsdag morgon ser ni en lååååååång intervju med Timo Räisänen i Nyhetsmorgon Göteborg Väst. Jag träffade honom när han repade med Göteborgs Symfonikerna härom dagen, på fredag skall Timo spela på Konserthuset med just symfonikerna... Om det blir ännu bättre än det jag hörde på repet kommer det bli överjävligt bra! Mäktigt!

Ikväll, onsdag, har Vapnet släppkalas på Uppåt Framåt. Jag biter ihop och går till UF... men det är bara för att det är Vapnet! Inte annars!

På fredag tar du dig till Gamle Stan och lyssnar på Pats. Så nu vet du vad du skall göra. Bonnie&Clyde spelar också... och där stöter vi på något roligt, för just Bonnie&Clyde spelar på Minten på Pustervik på torsdag. Det vill säga: De spelar två dagar i rad. Märkligt...
Hela lineupen är i allafall följande på fredag: Bonnie&Clyde, ByeByeBicycle, Pats & RamDiDam! Galet bra hela bunten, vilken kväll!

Pats är jag helt övertygad om kommer bli helt fantastiskt, deras nya "Kyss mig igen" är bland det bästa dina öron kan få just nu! Uppåt men ändå nattsvart. En obehaglig känsla mitt i det glada...
B&C är ju alltid popbra, BBB har bästa svänget i stan och RamDiDam har gjort superlåten Sex, Drugs and Frisbegolf.

Så här såg det ut när Pats, representerade av Partick och Maria, besökte mig i studion.



Men som sagt, imorgon kollar du på TV4 09:15.


Jerry Boman

Storhet kommer inifrån.

3 kommentarer

Det finns ingen återvändo. Pen Expers kommer ta över hela skiten.
Det slutar i proportionerna "vi är myran, ni är luftballongen".



1 juni på Henriksberg är dagen som gäller.Nyfavoriterna Pen Expers och gamlafavoriterna Bonnie and Clyde på scen.
Samma kväll på Pustervik: They Live By Night.
Kan man bli kär i ett datum?

Så här tyckte jag om Pen Expers när de spelade på Henriksberg förra gången.
Och här hittar du en intervju med Bonnie and Clyde, samt saker om hur det gick till när de hade sin premiär spelning på Join our Club.

Jerry Boman

Huvudsaker.

2 kommentarer



Lite saker att fylla huvudet med, från den lilla världen:

Kusowsky har släppt en EP.

Cosy Den är tillbaka! Den goda musiksmaken är här igen! 28 april är det dags, ännu så länge vet man bara att Johan Hedberg från SKWBN kommer köra något på svenska!
Det kan bli en magisk natt vänner!

Tikkle Me kommer till Göteborg, prisa GUD! Den 2 juni är dagen och Join our Club är platsen. JOC är numera inskriva i mitt testamente!

Nerlagda CAarmé kommer spela på Pustervik imorgon fredag och kommer kasta ut 8000 spänn i publiken. Detta med pengarna är ett rykte, så ta det för vad det är! Jag har bara hört det från flera håll…

På lördag bör man gå till Klubb Populär… och på fredag går man till Cafe Publik.

Sen laddar man sin Ipod med Kapten Hurricanes 58 och glider ut i vår natten som en ny människa…. och landar någonstans med den här Bonnie & Clyde remixen i huvudet. När man ändå är inne på den där sidan, Litte Big Adventures, kan man dra hem covern på Son of St Jacobs. Jesus så fint! Mer BD covers åt folket

Jerry Boman
Tjatar om Lola.

Allt på en kväll.

1 kommentarer



Oj oj alla dessa val! Alla dessa scener!
Den den här torsdagen har du/ni väldigt mycket att välja på i stan:

Smal, liten och bedårade vacker elektronisk musik med Bobby Baby på Café Stanna.

Ett av 2006 års bästa band Bonnie & Clyde på Svanen (Jazzhuset). Innan hösten är här lär B&C varit överallt och på allas läppar.

Ida Olsson får mig glad. Hon spelar på Pustervik denna torsdag. Med sig har hon Mirva som passar på att släppa en miljövänlig skiva.

Sen kan man kolla en grymt svängiga jätteorkestern Pickadoll på Sticky.

Det får räcka så. Där har du något att välja bland.
Lördag blir inte lättare...eller söndagen...

Tillsist:
Moa har släppt nya låtar! Lyssna på IAMMOA och tappa hakan av välbehag. Frankrike 2007 ligger i Malmö!
Nu ställer alla sig frågan: Vem bokar Moa till Göteborg först?
Kom igen nu!

Tillsist2:
Den som gissar rätt var bilden överst är tagen är inte dålig!

Jerry Boman