Bonnie & Clyde inför fredag.

Jag börjar med att erkänna: Det var jag som sa att de skulle gå dit.
Att vi skulle ses i en bar var min idé.
Nu hade detta ju varit helt OK om det inte var för att det bästa bandet i stan just nu består av två personer som är 18 och 19 år gamla.
Haffa mig, men rör inte Bonnie & Clyde!

Det var någon månad sedan nu, jag slösurfade runt på Myspace och tittade in på favoriterna Bonnie & Clyde. Jag hittade Liquid Escapism.

Kaaboom! Rakt i nyllet!

Rickard: - Låten handlar om den där hatkärleken till den här stan, om vänner som blivigt svin. Så gillade vi inte att vännerna började avguda Nöjesguiden, att de trodde på allt som skrivs där. Vi gillar ju den musiken, vi gillar indiekulturen i sig men inte att det skall vara trend i olika saker.
Vi har alltid haft något emot den där trend-indie-kulturen, den som är så där skitnödig. Så vi gjorde en indielåt mot det där! (skratt)

Fanny: - Den där trendgrejen har ju inget med musiken att göra.

R: -Att man kan gilla ett band ena dagen också skriver någon att just det bandet är dåligt och så gillar man det plötsligt inte bandet…

Fanny Wijk och Rickard Hallin pratar hela tiden om ”Vi”. Det är fint. Utan att bli sötsliskigt.
De är inte bara ett band utan även ett par. Praktiskt och det var faktiskt det som gjorde att B&C föddes.

R: - Jag skrev en låt förra julen som jag gav till Fanny, jag hade tjatat på henne att vi skulle göra musik tillsammans.

F: - Sen började vi göra musik, namnet B&C kom min mamma på faktiskt.

R: - Vi gjorde Life is a peanut i min källare, mest på skoj. Det kan man nästan höra.

F: - Den heter ju ändå Life is a peanut så det är klart den är på skoj!

R: - Detta var i februari typ, vi la ut den på Myspace och många gillade den. Sen hände inte så jättemycket, det är faktiskt den här spelningen som fått fart på oss!

Just det, på fredag är det alltså dax för bandets första spelning. På fin fina klubben Join our club.
F: -B&C är bara vi två, men på scen är vi sju stycken.

R: -Vi har inte kunnat stå still när vi repat så det kommer nog bli superbra.

F: -Jättebra blir det! Det blir skönt med sju pers på den lilla scenen, det blir närhet.

Jag är övertygad. Det kommer bli helt fantastiskt.



Man kan ju bli rädd för band som bara har gjort en handfull låtar. Att det kanske inte riktigt håller.
Om du hyser tvivel ber jag dig gå in på B&C Myspace sida.
Alltså, ta en låt som Hagastreet. Helt makalöst bra! Du hade dött för att få göra den.
Lyssna på Liquid Escapism, Life is a peanut och nya låten Like stamps in an album.
Det märks att det här paret har allt! På fyra låtar.

R: -Det finns många låtar kvar att göra. Vi fortsätter, vi utvecklas hela tiden. På alla plan.

Inte helt förvånade gör det låtarna tillsammans. Rickard gör grunderna och sedan hjälps de båda åt med resten.

F: -Jag vet egentligen inte vad jag tillför egentligen….

R: -Du sjunger ju!

Vad allt det här kommer ifrån är inte helt rätt att reda ut.

F: -Jag tror man hela tiden har något i bakhuvudet när man gör musik, att man vill att det skall låta som det ena eller andra. Sen är det ju inte alltid det blir så när det är klart.

R: -Ta Liquid Escapism tex, den hette ”Stone Roses-låten” från början. Det låter ju inte som det nu precis… Och den nya låten (Like stamps in an album) hette ”Final fantasy”…Slutmelodin har vi lånat, inte snott, från slutet på Final Fantasy 7. Det spelet var en stor del av min barndom.

När man frågar om bra musik i Göteborg kommer svaret lika unisont som snabbt:

F&R: -Håkan!

F: -Det finns ingen som gör det så bra som han.

R: -Alla band borde sträva efter att göra det med lika mycket själ som Håkan, men ingen kommer i närheten.

R: –Sen gillar vi ju Fountainblau. Två som är med där är ju med i vårt kompband…men vi gillar Fountainblau på riktigt.

F: - Håkan skulle väldigt gärna få vara vår gästartist. Han kunde stå framför ett skynke och vi bakom.

Alla band som jag pratar med får samma fråga i slutet. En viktig fråga men egentligen totalt meningslös.

- Vad skall man ha för kläder på sig på fredag?

R: -Billiga kläder som ser dyra ut.

F: -Som man kan dansa i.

Det är det bästa svaret jag fått på den frågan! ”Billiga kläder som ser dyra ut” Så smart! Så bra!

F: -Vi kommer vara snygga på scen. Snyggare än publiken!

R: -Vi skall vara finklädda. Jag vill att minnet av konserten var att vi var fina. Vi skall inte vara coola.

F: -Vi är inte så coola, så det kan vi inte vara.

R: - Vi gillar ju coola människor men då skall det vara människor som är coola utan att försöka vara coola, som Johnny Cash.

F: -Ärligt talat kommer vi inte att tänka så mycket på hur vi ser ut, vi kommer bara att vara glada.


De ger ett väldigt ärligt intryck Fanny och Rickard. Två sköna människor som gör väldigt bra musik.
Det är coolt i min bok. Utan att de ens försöker.

På fredag gäller det alltså, Join our club på Henriksberg. Kom dit alla och skåda det bästa i november. Eller vänta lite nu…det var ju precis det man inte skulle göra enligt Fanny och Rickard. Man skulle ju inte bara följa vad någon skrev, inte följa någon trend som en popbloggtomte försöker skapa.
Men gör så här i stället, gå inte B&C sida och lyssna själva.

Jag vet vad du kommer att tycka.

Mer B&C blir det förmodligen i början av nästa år, då de har fått frågan om att spela på Svanen.


Fanny och Rickard drack för övrigt bara kaffe i den där baren.
Så det kanske inte var så olagligt ändå…

Tillsist:
Ja, nu var det ju så att jag skall spela skivor där på Henriksberg på fredag. Jag är skitnervös. Tänk om ni tror att jag skall spela allt nytt och fränt. Att jag skall ha någon magisk koll. Johan och Jens är ju bäst på det där och nu skall jag vara gäst DJ…

Jag skall göra mitt allra bästa och spela den allra bästa popmusiken.
Den allra bästa musiken enligt Jerry.
Var snälla mot mig vänner… Hellre kramas än slåss.

Jerry Boman