Visar inlägg med etikett Maud Lindström. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Maud Lindström. Visa alla inlägg

Det där nya som skulle vara så bra.

0 kommentarer



Det har ju sina fördelar att jobba mitt inne i stan. Man kan ju till exempel glida ner på torget och lyssna på lite lättsmält sommar pop när man känner för en paus.
Kulturkalaset är igång och genast fylls gatorna av svettiga gubbar i linnekavajer och tanter i pudelhår. Ingen öl på torget i år och det håller upp klassen en del...



Jag blir imponerad av musiker och band som kan lira mer än en kategori musik. Många verkar fastna i den sortens musik de började spela och funkar inte det så struntar de i allihopa och lägger ner. Eller så går det bra och så fastnar de i sin genre för evigt.

The Cain and Beesh Band består av killar från metalbandet Painfied och de spelar lägereldsmusik. Ja, nu höjde ni på ett och annat ögonbryn, stenhårda killar som plötsligt är mjuka som uppblött toapapper från Lambi. Det sjungs om tvserier, sol och jag allt som hör det slappa livet till. Det är enkel musik. Lite lalllallaaaa här och lite schacklllalla där. Över det hela lägger man bongotrummor.

Nu skall man nog inte ta det på för stort allvar, det här med att stenhårde Cain sitter och sjunger om att surfa, sol och stränder . Det är en ploj det hela (tror jag)...men nu till det märkliga. De gör det hela förbannat bra! Många skulle hugga av sig ett öra för att drämma iväg lika bra låtar som Cain och killarna. "Waikiki" är en hit idag, igår och i morgon.

Bandet skämtar och får med sig publiken, Cain ler mest hela tiden som att det här är det roligaste han gjort. Och kanske är det det. Finns inget att förlora och allt verkar vara en enda lång solnedgång.

Om man ser på det krast så är TCABB ett väldigt bra Kulturkalas band, folk klappar med och det blir mysig stämning på torget. Det är ingen musik man måste lyssna noga till, man behöver inte ta ställning. Ett "gött" band helt enkelt.

Men sen är det ju inte på allvar och jag skulle aldrig köpa skivan. Men det är bra att lyssna på och de gör snygga låtar. Jag hör mer creediga band som är betydligt sämre...
Så håna mig, men jag gillar TCABB! Jag kommer bära med mig dem långt in i vinterns mörka månad.

Så här skrev jag när jag såg dem på Jord för ett tag sedan.

Nu återstår att se om det här "nya" kalaset är så mycket bättre än "det gamla". Jag har mina tvivel... Det är fortfarande för mycket svenne, det är fortfarande dålig smak över lag och det är fortfarande 95% stolpskott som spelar på de olika scenerna. Hallå! Göteborgaren kan ju få för sig att det är så här stans kulturliv ser ut!
Jag röstar fortfarande för att Koloni och Christian skulle får hålla i hela klabbet. Då, först då, skulle jag ta ut en semestervecka för att kolla in allt.

Tillsist:
Kvart över nio ikväll ses vi på torget och lyssnar på Maud Lindström. DET däremot är väldigt viktigt musik och saker att ta ställning till. Bra bra.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Jag gråter och sen är det mörkt på scen.

3 kommentarer



Om jag blev tvingad att flytta från berget så skulle jag flytta till Möllevången i Malmö. Direkt.
Stadsdelen är precis så skön som alla säger, otaliga besök där har fått mig att älska kvarteren mer och mer. Där finns det sköna folket, svennebananer och latinos sida vid sida och där finns planetens godaste falafel:s. Jag tänker inte ta ord som "kontinenten" i min mun men ja ni hajjar...
När nu Möllevångsborna går ihop och fixar festival på egen hand, som de säger "av folket för folket", så blir det så klart en stor, härlig älskvärd gryta. Det är bara att gratulera Malmö och håna resten av landets krystade stadsfestivaler. Möllevångsfestivalen är alla asfaltsfestivalers moder och föredöme.
Det kanske är på tiden att lägga över ansvaret för stadsfestivaler på folket? De "Vetande" och "Styrande" brukar ju misslyckas lika fort som langosen tar slut...



Att Maud Lindström spelar på Möllevångsfestivalen är lika bra som det är dåligt att The Hellacopters spelar på alla festivaler i universum...fast liknelsen är rätt konstig...Hur som helst...jag menar bara att i Sveriges mest framåtsträvande stadsdel skall så klart Sveriges mest framåtskridande artist spela.

Jag gillar Maud mer och mer, efter spelningen på Hultsfred var jag helt såld och nu händer det igen. har inte riktigt bestämt mig än men tycker nog att det var ännu bättre den här gången med bara Maud ensam på gitarr.
Hon är så smart och skön, det är elakt utan att förnedra någon och om jag tycker att fler skulle lyssna och tänka efter. För det är väldigt märkligt, när jag tittar mig runt i publiken så är det kanske 80 % tjejer. Och det är ju inte dem som skall lyssna på Maud, eller ja de kan de ju göra, men de som egentligen borde höra Lindströms texter sitter förmodligen i en lägenhet och dricker folköl. Samtidigt som Eurosport rullar och kastar skuggsiluetter över Stjärnornaskriggubbarna. De som borde höra det här har förmodligen ett känsloregister som sträcker sig mellan "självmål" och "hattrick".

Maud sjunger om kärlek (ja jag vet att det kanske inte är rätt att skriva så men det handlar ju om kärlek, om verklig kärlek. Den där svarta skiten som kärlek också kan vara...) Hon berättar om hur det kan vara när man inte vill knulla med killen man tagit med hem, om hur det kan bli när klockan är fem i tre och framför allt sjunger hon den vackraste kärlekslåten som finns just nu.
Ok, jag började gråta den här gången också till "Hyllningsvisa till lesbisktsex". Det är så fint på alla sätt och så väldigt bra framfört. Igenkännings faktorn är hög och det är just en sådan låt som de där skuggfigurerna i lägenheten borde bytas ut mot, sälj allt som har med Stjärnornaskrig att göra och köp Mauds skiva nu med det samma! Kanske lär du dig något...


Inte mer ljus än så här...

Om nu Maud var helt prefekt och självklar på festivalens gator så var Pen Expers en väldigt konstig bokning. Alltså, jag tycker ju att Pen Expers är något av det bästa som landet har just nu, med mörk drivande musik och Alexander Arvmans spattiga djupa sång är herraväldet inte långt borta. Hey folket, ni borde ha Pen Expersposters på dörrarna!

Men att ställa det här fin fina bandet på en liten scen i Malmö Folkets Park, utan belysning klockan halv elva är näst intill kriminellt. Att sedan beskriva dem musikaliskt som "Detroit 1974" är bara märkligt...

Men trots att det kanske är tio pers som kommer så kör bandet på som hela stadion var där, Arvman hoppar ner i gruset, böjer och bänder sig själv och på varje vers. Trummisen står upp på pallen och resten av bandet kör i 230 rakt in i väggen. Det är skakande märkligt och helt fantastiskt! Sättet de tar sig an den här kvällen pekar bara ut vägen mot större saker.

Nu väntar jag bara på att resten skall fatta att Pen Expers är på väg mot underbara ting, att deras spelningar är något man inte får missa!
Stackars Malmöbor som var borta, ni kommer ångra er när PE kommer tillbaka och ni får betala hundratals kronor för att svettas tillsammans med svartlåtar i högsta klassen.

Bandet själva skriver att det var deras sämsta spelning någonsin...då säger jag bara: Om det där var lägsta nivån så stundar stora tider för er!

Läs vad jag skrev om PEs spelning på Henriksberg här.

Tillsist:
Till alla som skall till Emmabodafestivalen kommer här glädjande nyheter:

Indiedagis blir tre gånger så stort som förra året!
Kolla in följande lineup:

Torsdag 12:00: Almedal.
Fredag 12.00: Children Come On.
Lördag 12.00:
Kristian Anttila.

Läs mer om Indiedagis här så kanske du fattar mer vad det hela handlar om.

...och dyk upp framför min husvagn på ovan nämnda tider för att lyssna på lysande musik! Jag är sprittande glad att kunna bjuda på ett band om dagen, eller egentligen är det ju de ohyggligt snälla och fina artisterna som gör hela min dag!

Ses där!

Jerry Boman