Sommar, sommar, sommar.



Sommaren är här!
Köp en påse folkisar så drar vi ner till Halland och de ändlösa stränderna! Någon har gitarren, någon har brädan och alla mår förbannat bra. När solen sakta lägger sig i blöt vid horisonten börjar den tropiska natten som senare kommer refereras till som "the bäst night ever"! Varenda kotte är plötsligt världsbäst på stämsång och de som lirar på gitarrerna gör det leende.
Tack Cain & Beesh Band för den här utflykten i mitt permafrosthuvud!

Ibland fattar man att folk har en grym talang och egentligen bara vill lira musik, vilken stil det än må vara. Painfield är som bekant ett stenhårt band. Man tänker på stenar, grottor och mörker. Det är inte kolsvart utan mer mörkgrått.
Att sångare Cain den här söndagen sitter på Jord och drar i väg leende efter leende till tonerna av hawaiiansk sommarmusik kan vara den största överraskningen sen Stanly hittade Doctor Livingstone.

C&BB är bandet jag verkligen vill skall spela på sommarens alla fester, de sjunger glatt om gamla tvserier, i smittsamma "Couch potato" radas serierna upp: MacGyver, Knight Rider och A-team. Publiken är med och skapar en fin fin kör. Stämningen är på topp och om jag inte känner fel så stiger temperaturen flera grader.

Det här är den andra sidan av surfkulturen. Den som inte handlar så mycket om sport utan mer om att hänga. Att bara njuta av livet, lägga hittepå stämmor på kompisens nya låt.

Allt inramas av att bandet verkligen gillar att göra det här, de ler och ler och ler...

Bäst är Waikiki, så bra att vi alla skriker att de skall spela den en gång till. Tyvärr är tiden slut men i våra huvuden rullar orden igen: (om man snabböversätter) "Samla alla du känner Glöm dina bekymmer När du kommer till Waikiki."
Det kan lika gärna vara Östra Stranden i Halmstad, Skrea Strand i Falkenberg eller Apelviken i Varberg.
Tyvärr funkar det inte lika bra med klippor...



Att stega upp som band två efter dylikt publikfrieri är ingen lätt uppgift. Kazakstan försöker med sin emopop. Men de är för kontrollerade, för amerikanska. Alltså den där amerikanska indiesidan som ingen egentligen vet var den kommer från.

Fast det är här bara orättvist, om inte de där leende surftomtarna varit först hade jag förmodligen gillat Kazakstan lite ändå. Det är ett gott hantverk.
Jag ber att få återkomma.

Vårens första "samla in pengar till Faktum" är över. Inte snormycket folk men trevlig och det hela är ju för en god sak.

Tillsist:
Ni som har tid kan gå till Jazzhuset idag. Koloni ordnar fest och bland annat bjuds det på The Manor. Läs vad jag tyckte om dem här.
Sen ska Join our club-Johan spela skivor... med tanke på hur god smak den snubben har så kan det bli kalas!

Jerry Boman

1 kommentar:

Sebastian Hess sa...

Tjenare Jerry,

Kul att du kom förbi igår! Här kommer lite lobbying för Kazakstan:

http://www.myspace.com/kzkstn

Låten Backseat Driver tycker jag är galet bra men du och jag drar ju inte alltid jämnt ;-)

Om du vill utöka ditt område till Borås så kan det finnas plats i en bil som avgår mot UP-spelning vid 21 typ på fredag. Bara höra av dig i så fall. Ha D Gött, S