Kanske hör jag fel men sjunger inte snubben:
They talk about religion
They talk about work
They tell you to give up your life eight hours a day
But I don´t want it
I´m burning your trash
Well, I don´t need it
I´m a rock´n roll star!
Det står något annat i texthäftet men jag hör det där när Anderas Fredriksson i The Louis Cyphre Band vänder sig in och ut. Det kan verka naivt och kaxigt att sjunga så men Andreas är den stora behållningen, kanske den enda. För det kan inte vara annat än en stor talang och stjärna som i ett rum med runt 45-50 små nickande/vickande personer gör stor rock. De flesta andra skulle kört på halvfart men Andreas verkar inte kunna det.
Jag kanske skall förklara var jag var.
Bellmansgatan är helig mark i musik Göteborg, även innan jag kom till stan. Men för egendel så minner den lilla gatstumpen om otaliga konserter på Bommens Salonger. En i alla avseenden perfekt lokal, och att jag sedan blev hej och tjäna med den lille bartendern gjorde inte saken sämre. Han såg som sin plikt att se till att mitt ölglas alltid var fullt, även om mina pengar var slut.
Nåväl, Bommens salonger är sedan länge borta så den här kvällen är det något annat som drar mig till den där gatan. Mina vänner har anordnat en fest, stor fest. Tema är "Röd" och det har hela församlingen gått in för! Alla är kläda i den smakfulla kombinationen rött och svart. Stiligt!
Vännerna har också fixat dit The Louis Cyphre Band.
När jag för en tid sedan fick TLCBs skiva och lyssnade på den så var det inget som riktigt fastnade. Lite mesigt faktiskt.
Att jag sedan skulle få se bandet på en privat fest gjorde mig ännu mer skeptisk, det är lätt att det blir lite avslaget.
Men vad bättre är att TLCB verkligen är ett liveband! Inte så att de gör stor show utan musiken är helt annorlunda live, och då menar jag till det bättre!
De målar mörker med siluetter av noicebrus. Något avstamp i psykadelikan som borde landa i efterfest man aldrig vill ska ta slut. Ett urspårat fyllekalas med danska skallar som gör hål i väggarna.
TLCB live är hårdare och mer modern oljudsrock än det där mesiga på skivan. Andreas är precis som lagom avståndstagande som de flesta rocksnubbar vill vara, läs Mando Diao. Resten av bandet gör inte större intryck men Herr Fredriksson kommer vara värt varenda peng ni lägger ner på att se dem.
Men rådet är att inte lyssna för mycket på skivan. Detta är skall se live och Andreas skall vara full. Punkt.
Tillsist:
Idag Jord.
Cain & Beesh Band och Kazakstan.
Alla pengar går till Faktum. 20.00 öppnar det och 21 börjar musiken.
I höstas (läs lite här och här) blev det hela 20.000 kronor insamlade, pengar som alltså går till tidningen Faktum och deras jobb för att göra livet för Göteborgs alla hemlösa lite drägligare.
Arrangerar gör Wonderlandrecords. Trevligt med saker som inte bara går ut på att dra in stålars till redan rika. Wonderlands direktör Sebastian gör en fin sak! All heder!
Tillsist2:
Ronderlin är numera det svenska Pet Shop Boys. Nya skivan är riktigt fin! Snygga ljudhav som ger mig drömmar om våren. Och klubbkvällar.
"Aside" på nya skivan "The Great Investigation" är ljudet av en cykeltur mitt i natten, genom staden nyvaken efter regnet.
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar