Visar inlägg med etikett Docenterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Docenterna. Visa alla inlägg

18-åringar har inte patent på spelglädjen eller orden

0 kommentarer

Jag sitter och skriver det här på min balkong. Försommarblåa skyar med molnslöjor, runt 20 grader. I skuggan. Ovan mig himmel, bara himmel. Nedanför håller jobbas det på att rusta upp gården. De målar, sågar och sopar rent. Ett tjugotal män och kvinnor i arbetsanpassade kläder, skor med stålhättor och hantverkskunnade. Bra jobb!
Om jag skulle be dem ta en paus i arbetet och berätta en anekdot som har anknytning till låten Solglasögon skulle förmodligen få lika många historier som det är folk där nere, och arbetet skulle inte komma igång på många timmar. Alla kan låten, alla har hört den och alla kommer ihåg när de hörde den. Min egen historia utspelar sig i början av 90-talet och platsen är medieskolan i Halmstad. Uppgift: "Gör en video till låten Solglasögon. Gör va fan ni vill!". Med exakt de orden på ett papper. Videon blev kanske inget att visa för farmor men under ändlösa natttimmar vevades den fram och tillbaka i redigeringens analoga bandsnurr. Än i dag kan jag hela texten...

Solglasögon spelades in av Docent Död 1980 och kan med råge räknas till de svenska klassikerna. En smula uttjatad javisst, men lyssna en gång till och känn på den härliga mixen av pop och naiv punk. Med på samma skiva hittar man också Bensin i blodet, som med textraden "en ensam man på en moped" tog udden av hela den svenska raggarkulturen. Där visade Docent död att det var coolt med något så fånigt som en moped, och i samma stund blev de pop.

Så står jag plötsligt där, i Docenternas (de bytte namn efter några år) replokal på Söder i Stockholm. Det är på alla sätt och vis en svindlande händelse. Här är bandet som nästan släppt en singel vart annat år sedan 1979! Mäktigt! Hjärnan bakom det mesta, Larry Lövgren är där men framför allt är Joppe Pihlgren där. En glad gamäng som trots tusen och åter tusen spelningar genom åren utstrålar sådan glädje att få spela för oss i replokalen att det svämmar över. På ett bra sätt! Nere i källaren känner han och bandet sig hemma, och på samma sätt som deras texter verkar vara skjutna från höften så bjuder de på en familjär liten konsert. Nu ska ni inte missförstå här, Docenterna är fortfarande poppunk, Joppes röst raspar och svajjar men det finns inte tillstymmelse till vi-var-coolast-i-stan-en-gång-och-ni-ska-gilla-oss. Docenterna 2010 bryr sig.

Jag kan inte annat än att le. Docenterna har inget att bevisa, de släpper tre EPs i år och det är låtar från den första som vi får höra den här varma kvällen. Bäst är huvudspåret "Vanligt folk" och "Sheena". Den sistnämnda låter så här:



(ja, det är som ni alla vet är det Idde Schultz där till höger.)

Nu har ju det här bandet spelat in en massa andra skivor och låtar än just den här EP:n. Om man vill uttrycka sig milt. Och eftersom vi vill ha mer så blir det några extranummer, bland annat en låt som jag helt hade glömt av att jag kom ihåg, Gordini! Lyssna på den texten, det handlar om ett par som blir överkörda på Söder Mälarstrad av en Renault 8 Gordini (Joppe berättar såklart exakt varför det är just den bilen det handlar om…). Paret har precis träffats och känner alltså inte varandra så mycket men genom att de dör ihop så är de plötsligt för evigt tillsammans i människors medvetande. Så jävla briljant berättat! Vackert mitt i all död.
Så här lät det hela:



På fredag spelar Docenterna på Pluto i Stockholm och den 26 maj släpps alltså den första av tre EPs.

Nä, nu är det lite för varmt här på balkongen, ikväll tar du med dig alla du känner och går ner under bron till Trädgården. (läs om allt här) Tidningen Novell har släppkalas och det blir bland annat musik av de här tre:







Jerry Boman