LIVEVIDEO: Hurula på Way Out West

Det fanns en tid när jag var förbannad på Robert Hurula. Tre gånger lyckades Masshysteri ställa in när jag hade planerat att se dem. Tre gånger. Undrade vad fan det va frågan om, skulle det aldrig lyckas?

Sen kom en tid av förvirring. Magnus Ekelund plockade upp Masshysteris låt Låt Dom Hata Oss...och gästades av Robert, som jag döpte om till Pettersson och skapade mer förvirring hos andra än mig. Han hette Pettersson i Lost Patrol bland annat, så jag skrev det en gång och förvirringen förvärrades...

Det gick tid och jag hade fest, en av gästerna hade med sig en "du kommer som brinna upp när du lyssna på detta"-låt.. Jag brann och och förstod att världen var på väg att förändras. Så regnade Sluta Deppa Mig ner och förvirringen fortsatte, många kunde inte riktigt ta in låten, "den mal ju bara på".

Själv var jag helt fast i Hurulas tankevärd, film på film från 73:an mot Nynäshamn, om depressioner under bron och känslan av att någon annan jävel förstår vad en är, nån som är där, och som en alltid vill vara nära hur många sirener som än lockar. Jag skickade låten till en person jag tycker om väldigt mycket, och bad henne lyssna noga. (Tror hon förstod)

Däri fanns den mest sanna textrad jag stött på:

Inte fan vet jag
Varför man ska va lycklig
När man kan va normal


Skivan Vi Är Människorna Våra Föräldrar Varnade Oss För slår ner som en vätebomb. I den ryms ALLT. Det är Broder Daniel-gitarrer, Annika Norlin-klass på texterna,  blinkningar till Alkberg, Norrbotten och en enorm frustration knivskarpt kanaliserad.

Ser debuten på Strand, stället är överfyllt och exploderar i ungdomlighet. Vi skriker, vi hoppar från scen och vi gör bort oss. Samma stämning på Storsjöyran, där två vakter förgäves försöker få sångaren i ett av Östersunds mer lovande nya band att inte surfa på publiken... det går så där och ingen, ingen, klandrar honom.

Flash till Way Out West och timmarna innan Hurula ska upp på Rondos scen. Jag är där i tid, slår förlje med några gamla bekanta (de kände mig, jag mindes inte dem...) från Avenyn. Trots att stället inte öppnar på 45 minuter så är det kö, ALLA pratar om Hurula. Att det är nu, nu, nu det händer.

Först upp på scen, efter att folk fyllt på kroppen med Jäger och öl, är Les Big Byrd. Konstigaste grejen någonsin när en i efterhand ser hur kvällen fortskrider... upp flyger Mattias Alkberg/Södra Sverige. Bränner ljuset i båda ändar och mosar oss med politisk punk och de sedvanligt genialiska Alkberg-texterna. Trots, eller kanske tack vare, att Matti är äldst i lokalen (möjligt nummer två efter bästa Terry Eriksson som är på plats för att bevittna) så sätter han de flesta på plats. Mest Alliansen.

Setet avslutas med följande, som ingen på plats hämtat sig från än. Jocke Åhlund seglade bland annat runt i publiken, stönade och skrek "Staten & Kapitalet!!":



Pang å smock å herre jävlar!

Hurula hinner knappt börja innan den första popkroppen flyger från scen, ljudet är likt tomteboss, vinkelslipvast och varje rörelse från scen huggen i sten. Det är precis NU det händer!

Lyssna på hur det lät, här går det ändå rätt lugnt till:



Jag hade för höga förväntningar, jag hade sett Hurula på Yrans lilla scen mindre än en vecka tidigare, känt svetten skvätta från mördargitarristen Jonas Teglunds panna och nä, tyvärr, spelningen på Rondo kom inte riktigt upp i de nivåerna... den slutade på 9 pluppar av 10 möjliga!

Ni kan själva räkna ut lägsta nivån på denne man!

Tom Jerry Boman

Inga kommentarer: