Sedan kommer vi till det här med klasserna. Trevligt att ha en klass som heter Experimentellt. Det rymmer mycket visst, men fångar också in genier som kanske inte kan mallas in i någon "vanlig" klass. Vinnare i år blev New Tango Orquseta, ett band som verkligen är svårt att stoppa ner i en låda.
Den tyngsta klassen Årets pop vanns av en otroligt välförtjänt Anna von Hausswolff. Motiveringen är spot-on:
Årets vinnare är mer än bara en unik röst. Med lekfullt allvar och mörka historietter gick hon på ett kort men omtumlande år från marginalerna till popsveriges hjärta. Vinnare är Anna von Hausswolff för albumet ”Singing from the grave”.
En mer värdig vinnare har jag svårt att se! Hurra för BRA musik! För orginel musik. Och för musik som tar oss framåt.
Om man ska ha ett konkret exempel på hur mycket Manisfestgalan faktiskt betyder för musikerna finner man det i kategorin Årets rock. The Bear Quartet tackade nej til Grammisnomineringen, kallade priset för skit och vägrade komma. Och det är inte första gången. MEN på Manifestgalan dyker de upp! Inte hela bandet, men de har med sig både hälsningar och ursäkter. Ett tydligare statement på att den här prisfesten har hittat något fint är svårt att hitta.
Familjen, aka Johan T Karlsson, vann årets textförfattare och det är såklart helt rätt. Stor lyrik i en dansförpackning är svårslaget.
Nu var inte kvällen helt befriad från kommersiellt budskap, en öltillverkare sponsrar kategorin Årets live. Robyn vinner. Säga vad man vill om det, men det fina kommer i den bonuspryl som kommer med priset. 10 000 kronor som vinnaren får ge till "en organisation som arbetar för att främja unga människors musikskapande och utveckling." Robyn gör det enda rätta och skänker pengarna till Popkollo! Vackert!
Jag hittade lite nytt också, Oh, Harry. Harriet Ohlsson känner du igen från Hellsongs, bandet som placerade hårdrocken i hotellfoajen och höjde lyriken till skyarna. Nu är Harriet solo, om än med medmusiker, och hennes röst kommer fram ännu mer. Oh, Harry kretsar till historier om kroglivet, om skit som händer och trots att det ibland är nattsvart har Harriet inte långt till ett finurligt leende. Och det är där själva kärnan sitter, precis som Steget har Oh, Harry en glad syn på livet. Trots allt.
Det blir håret upp på armarna runt 1:50 in i klipp ett! En helt fantastisk låt som blandar tragik med komik, en saga om hur alla ligger med alla och inte lär sig något. På ett bra sätt, för vad finns det att lära.
Publiken är med Oh, Harry, spontana rop och rejält med handklapp. Mycket ovanligt på en gala. Men så är ju inte manifest en vanlig gala.Och Oh, Harry är vansingt bra!
Alla vinnare hittar du här.
Tillsist:
Gimme Indie sände galan live och för Gimme Indies hjälte Tommy Ericsson var det en speciell kväll. För det var just här, på Manifestgalan, som GI sände sin första livekonsert för ett år sedan. Nu har han sänt över 120 (GALET!!!) konserter på ett år, hamnat i tidningen Filter och släppt en Iphone-app.
Tommy är precis den sortens person som hör hemma på Manifestgalan, han ger sitt allt för konsten. För att vi ska ha möjligheten att höra bra musik var vi än är.
Jag är övertygad om att vi bara sett början på sagan Gimme Indie, SR borde verkligen vara rädda. Tänk att en mans övertygelse kan få ett helt radiohus att darra.
Tommy, det är en ära att känna dig.
Tillsist2:
Ok, alla band och artister, sluta genast upp med Myspace! Sidan är helt galen och det är bara negativt för er. Gör så här i stället:
1. Fixa en enkel blogg som hemsida.
2. Skaffa SoundCloud konto.
3. Embed:a låtarna på bloggen, lägg in lite bilder, skriv ner låttexten om du känner för det.
3. Tipsa mig på tomjerryboman@gmail.com om du tycker du gjort världens bästa låt.
3. Tipsa mig på tomjerryboman@gmail.com om du tycker du gjort världens bästa låt.
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar