Dagen efter dagen efter


Kolla gärna på klippet i full upplösning genom att klicka på menyn till höger.

Det såg ut att bli en vacker afton i juni. Några enstaka moln och en plirande sol, nyfiket värmande. Nere i betonggrytan som kallas Debaser smuttade de med vita tandrader så vackra reklamfolket på sina afterworkdrinkar (rosé) och snackade pitchar. Strax bredvid gjorde ett gäng staden till dansbana med hjälp av Le Parkour. Upp på väggar, ner för väggar och så ännu en flaska.

Sen.

Poff.

Sex mäktiga svanar över våra huvuden, kanske 10 meter upp. Det ser ut som de flyger i slowotion. Sakta söker de av skyn, fågelrikets majestäter. Långsamt. De möts av mörka moln som drar in från havet, fukt i luften och alla vita tandrader stängs med sammanbitna käkar. Rosévinet är slut och regnet kommer. En man stukar foten i Le Parkourdansen och ambulansen skyndar till. Festen är över.

På scen står Tobias Isaksson. Du känner igen honom från hyllade Irene. Bandet som formade den svenska sommaren, som tog lätt på livet till tonerna av en sol som aldrig försvann. Det har tisslats om att detta är det "nya" Irene men Tobias är inte så säker. Det här är något annat. Solen har verkligen gått ner, dagen efter har passerat, en dag som faktiskt Irene ibland berättade om. Nu är det istället dagen efter dagen efter, när minnen är polaroider som vi glömde i bakrutan. Bleka bilder av kärlek. Överframkallalde känslor på glansiga blad, suddiga siluetter av finalivet.
Tobias Isaksson har haft tid att tänka. Livet satt i paus. Blicken i bakspegelen, storslagna stråkgester och den ensamme vandraren över Liljeholmsbron.
Det är bedårade vackert. Sorgset.

Runt 1:54 in i klippet ovan kommer refrängen till nya låten The Catcher In The Rye. Titta på bilderna. Det är så vackert. De bilderna säger verkligen mer än mina fjuttiga ord. Aldrig har ett försommarregn kommit mer lämpligt.

Jag gillar att Tobias är tillbaka på scen. Det här lovar väldigt väldigt gott inför framtiden. Tyvärr har vi en sommar framför oss, men jag längtar till hösten redan nu. Till dagen efter dagen efter.

Tillsist: Ja, det är David Pagmar/Monty som står där bredvid på scen och spelar på datorn. Men inhoppet är bara tillfälligt.

Jerry Boman


Inga kommentarer: