 |
| Meine Kleine Deutsche på Strand |
Kvällen innehöll en massa livemusik, roligt att sätta gigtiden på tio min per band, funkade faktiskt väldigt väldigt bra! Skoj med nya initiativ! Fanny, Fernado Torres (premiärgig!), Meine Kleine Deutsche, Azure Blue, Vulkano (med helt ny låt!) och Audionom spurtade hela vägen.
Jag såg Fanny för första gången i sommars, på Popagandas fin fina gratisfestival på Djurgården. Nog för att jag gillade hennes musik men det passade sig inte riktigt i sol. Annat är det den här kvällen. Jag får bara en känsla av det här: Fortsätter Fanny på samma bana har vi en ny Robyn i sikte. Fanny har låtarna, utstrålningen och hon backas upp av en fantastiskt band. Efter det enormt korta setet vill man bara ha mer, mer mer! Snart kommer de stora scenerna hugga, och jag hoppas bara de inser att Fanny ska man se på liten scen, sent. Det här är klubbpop av bästa klass!
Alla banden under kvällen körde varsin jullåt, här är Fannys fantastiska bidrag:
Tänk Mallorca, novembervindarna blåser in från havet, river i de fejkade palmbladtaken och den vita putsen får kämpa för att klamra sig fast på husfasaderna. Turisterna har lämnat för säsongen, kvar är åretrunt-folket och några sköna locals. Tid för eftertanke. Tid för melankoli. När stimmet tystnar, när festen är slut och det är självbetjäning i baren. Då kliver bandet Fernando Torres in på scen och med sin skäggiga mörka romantiska stämma välver de ut över det tomma dansgolvet. Bitterljuva toner från en enslig trumpet får både kvinnor och män att gråta. Så ändlöst vackert, dansmusik för just tomma dansgolv. Där kärleken är satt på paus.
Sen kommer årets märkligaste farväl-sång: Senor Banana. Hela Strand börjar le och inser kanske att det kan vara gott för själen att må piss ibland. En helt i sin enkelhet underbar låt!
Senor Banana by Torres (Sociedad)
Nu är det bara att vänta på fler spelningar, för det här vill jag ha mycket mer av! Väldigt mycket mer än tio minuter!
Meine Kleine Deutsche har kastat sin electro/bruspop i mitt nylle de senaste tio åren eller vad det kan vara. Mitt standaddjcase innehåller flera låtar och varje gång jag ska till och diska eller något annat åker de på. Men det är live man de ska ses, in kommer två skrämmande varelser i munkkåpor och sen, som tagen ur en reklamfilm för Redbull, Maria Johansson. Hon är en artist i minst tre dimensioner, förmodligen fyra. En svensk Courtney Love, hög på nybyggt kaffe. Överallt, upp, ner, fram, tillbaka. Våldsamt blixtrar ljudmattorna och Maria bänder rösten raspig. Meine Kleine Deutsche är beviset för att elecro inte behöver gå i hundra tretio för att beröra, Meine Kleine Deutsche kör spikar i mina ben, i armarna sätter de häftklamrar och det är fruktansvärt underbart!
Och jullåten de kör, på svenska, är den bästa julcover jag någonsin hört! Lyssna på klippet nedan och så skapar du Facebookgruppen "Vi som vill att Meine Kleine Deutsche spelar in Jul, jul strålande jul NU!" och gillar. Det här är världsklass!
Azure Blue aka min vän Tobias Isaksson har hittat den största vågen just nu, hyllingskörerna stiger mot skyn och det är inte mer än rätt. Kritikerna peppar killens CV fullt med fin fina betyg och jag kan bara hålla med. Samtidigt lämnar jag Tobias med de här orden, vi är för nära vänner för att det ska bli rättvist. Men lyssna själva, alla har ju rätt, det här är väldigt väldigt bra.
Pang bom så tog Those dancing days en paus och jag förstår dem. Efter sex år kan det vara bra att ta paus, göra något nytt, rensa rören och renovera altanen. Pang bom så skapades Vulkano! Rak i från hjärtat, ut med allt som förmodligen lagrats inuti under åren. Inga krångliga tekniker, fram med det bara.
Alltså, nu blir jag jag så tjatig om den här kvällen här att jag kan tas för en körskolelärare men lavetten Vulkano serverade mina öron ringer än! Pang bom! En ny låt bjöd dem på också, en springmarch med eko från Manchersters 80-tal.
Något senare på kvällen/natten berättar delar av bandet om filosofin:
Bara att köra på liksom. Och göra det jävligt bra.
Ibland ska inte pop vara svårare än så. Pang bom.
Sist ut var det stora mörkret, Audionom. Ibland kan platsen vara fel för ljudmattor, för stora ljud värdiga ett världskrig men den här kvällen stämde allt. Audionom är musiken du lyssnar på när du bestämt dig, på väg, iväg, för att göra slut. För att röra om. För att råna en bank. När du slutat vela och tveka så förbannat, när du sålt att du äger och köper tio tusen trisslotter. Du vinner och köper en van, en stor jävla van som du slipar av all färg, monterar utvändiga högtalare och bränner i väg mot Vasastan. In med en raspig kassett och på med Audionom!
Tack Fritz´s Corner för utmärkt livemusik! Tack!
Här hittar du mer:
Fanny
Fernado Torres
Meine Kleine Deutsche
Azure Blue
Vulkano
Audionom
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar