Bara inledningen är värd pengen. Här får vi ta del av en mejlkonversation mellan Matti och Jonas Teglund, gitarrist i bland annat Nerverna men också direktör för Alkbergs skivbolag/bokförlag. Det hela mynnar ut i en lång text om varför skivan ska heta Anarkist och inte Folkets hus (som tydligen var tänkt från början). Mycket mycket tänktvärt! Och skoj!
Orden spänner över drygt tio år och fram ur de norrländska dimmorna tecknas en man vars själ uppfylls av passion. För språket, för det vackra/märkliga i livet och där under skymtar tanken om en bättre värld. En magisk värld vi andra genom denne man får verktygen att upptäcka. Endast hindrad av egenuppsatta stängsel får vi förmågan att riva dessa murar. Mattis ord glittrar som diamanterna på skaren vid minus 25, inte sällan men en uppfostrande, om än vänlig, attityd. För precis som i inledningsspåret på Anarkist, Frigjord, pånyttfödd, så är det inga pekpinnar. Mer vänliga vackra petanden i sidan. Puffandet syftar till att få oss att känna oss stora och vackra.
Jag blir inspirerad av Mattis texter, får glöden att vilja göra saker. Inte så att jag tänker "kan han kan jag", utan mer en varm känsla av möjligheter. Matti låter sin genomhjärtliga ödmjukhet sprida ljus över ett kargt kulturklimat. Det är påläst, intelligent och det är satan så underhållande!
Jag har svårt att se hur skivan egentligen skulle klara sig utan boken. Och tvärt om. Texterna förklarar till vis del Mattis värld, och skivan är samtidigt en helt egen värld.
Skivan/boken köper du med fördel direkt från skivbolaget/bokförlaget Teg Publishing. Kommer direkt hem i brevlådan.
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar