Frimärkspop!

Så mycket som hänt. Alla nya möten, alla nya människor, alla nya platser. Allt kanske inte går precis som man tänkt men att byta stad i just det läget känns som ett väldigt bra beslut. Så mycket nya personer jag lärt känna, människor som jag springer på både uppe och nere. Göteborg gjorde mycket av mig, men allt sker fortare här, så jag undrar vad Stockholm ska göra av mig när nätterna tagit ut sin rätt. Nu är jag bara lycklig över att få så mycket intryck.

Historien går så här: jag skriver blogg om musiken i Göteborg, Erik Dellgren och Sandra Bergman kör klubb i Stockholm, Erik kontaktar mig ang diverse band, jag tar tåget upp ibland och besöker klubben, trivs, jag tar ett avgörande beslut, flyttar till Stockholm, lära känna Erik och Sandra mer, får spela skivor på deras klubb, lär känna Eriks flickvän Fanny, Fannys startar klubb i Pet Sounds Bars källare, jag hänger där, träffar Pontus De Wolfe, går på Pontus klubb… och så en kväll är det dags för Pontus att spela nya låtar, på svenska. På klubben Hemma hos Fanny, på Pet Sounds Bar...

Han spelar ibland på ett litet träigt leksakspiano, och det sitter perfekt, det här är de små berättelsernas man. Inga stora gester, orden tassar fram till oss. Om livet i det lilla och så får jag då användning av ordet som slank ur mig häromdagen: Frimärkspop. Sparsmakat med intrument någon försiktig tamburin, lugn gitarr och några "bamparappamdam".

En av låtarna kan heta "I dina händer" (jag fick en skiva med mig hem, i ett Lejonkungen omslag…). Här slingrar orden, virvlar och stannar plötsligt upp, bildar ett mönster, om känslan av att ens kärleks beslut alltid är beroende av någon annan, rädslan av att bli bortvald på den avgörande dagen. Det enda man kan göra är att be om uppmärksamheten.









Något annat som fastnar är låten med:

Åh ser du dörren där
Jag svär den öppnar sig för
Mattias och Sheriffen vandrar
mörka gatan fram
Åh med en stjärnas glans för

Där finns ett ljus som aldrig går ut

Rösten spricker, är gäll och är helt oförstörd av tankar på hur det ska låta. Ackompanjerat av just en liten gitarr, en tamburin och en gitarr till. Väldigt väldigt vackert om vänskap.

Jag känner att det där, det som hände mellan 21.35 och 22.03 i källaren på Skånegatan, det var början på något. Jag har hittat något som jag vill att Stockholm ska vara, att det även här finns känslor som bara vill ut, till vilket pris som helst. Många tror att jag gillade musik från Göteborg bara för att den kom från Göteborg, det är/var inte sant. Jag tycker mer än något annat om musik/människor som gör saker för att de måste, till vilket pris som helst.

Jag har just upptäckt en ny Ulf Sturesson! Och eftersom jag gillar Ulf mer än de flesta popromantiker på svenska så kan ni tänka er!
En helt unik röst i ett jävla hav av tråk, Pontus De Wolfes premiärspelning är så jävla bra! Vackra ord, fina små melodier, en smula vardagsrealism blandas med romantiken. Likt en stor bukett blommor.

Frimärkspop!

(för dig som undrar, jag han är släkt med Lorne De Wolfe från Hansson de Wolfe United...)



Innan Pontus tog över hela kvällen så spelade Knudt Hill, som med band kallar sig Knudt Tourette. Det är bra, men en smula ojämt. Några av låtarna kan liknas vi My Darling You!, om de bott i just Stockholm. Andra sånger är lite för gubbiga, lite för mycket gitarr stilande. Texterna är rakt på saken, och det är ju bra. Men jag tappade inte precis hakan… kanske berodde det på att han den där De Wolfe stal hela kvällen.

Jag testade att sända live från Pets Sounds Bar igår, via Bambuser. Kolla här. Låter inte så bra, men jag gör nya test.

Tillsist:
Viktiga datum att skriva ner i handflatan:
23 januari: Hej Stockholm! spelar skivor på Debaser Medis när Love & Happiness och Daniel Gilbert kommer på besök. Kommer bli galet skoj!
27 januari: Hej Stockholm! spelar skivor på Mosebacke när Sidechild släpper skiva.
30 januari: Alemdal släpper skiva och spelar på Debaser…Alltså, detta är det första vi får höra från Almedal, det ska bli så sjukt roligt att höra hur de följer upp underbara "Från och med nu och 20 dagar framåt". Ni ska ALLA gå dit!

Jerry Boman